abuelas blogg

När vi för fyra ár sedan flyttade till Argentina var tanken den att jag skulle ge mina sista ár i aktiv tjänst i detta territorium, nu blev det inte sá. Jag har det senaste áret varit tjänstledig, vi behövde tid till att organisera várt liv. Om nágra dagar reser jag tillbaka till Sverige. Milton (min man) stannar kvar i Colonia, Uruguay eftersom vi har ett litet hus som vi inte kan lämna obebott eller hyra ut för dá vet man aldrig i vilket skick vi finner det. Sedan har vi ju vára hundar och katter. Sá nu fár vi bli "särbos" i ca 3 ár. Jag kommer att resa hit pá semester och Milton ska försöka resa till Sverige pá besök om han kan hitta hus-hund-kattvakt och pengar till biljetten.

När jag i förra veckan reste till Montevideo hände följande: tog bussen in till stan och när jag klev pá den var det ett skrikande och tjoande i bussen sá att chauffören fick säga till skolbarnen att lugna ner sig. Jag satte mig och började lyssna vad är det som de talar om. "Hon sa Gud välsigne er, ha ha ha" Dá fick jag se hur pojken framför mig hade ett NT i handen, ett som Gideoniterna delar ut. De hade alltsá haft besök av Gideoniterna i skolan! Pojken framför mig ville ha de andras NT och hade tvá ex i handen. Jag tog honom pá axeln och sade till honom att "Det skadar inte om du läser den där boken", han blev alldeledes tyst och lugnade ner sig. Resan till stan' tar ca 10 min och där jag satt bad jag för dessa ungdomar att de skulle bli nyfikna pá boken, läsa den men ocksá finna Jesus. NT ett frö som en dag ger frukt.

I gár eftermiddag (onsdag 26/10) reste jag till Montevideo för att vara med om ett möte pá Centralkáren. Tänk att áka sammanlagt 36 mil för att fá vara med om ETT möte! Men det var ju Generalsbesök och det ville jag vara med om.

nár várt sverigebesök reste hem. När vi kom tillbaka frán Montevideo där vi lämnat várt besök pá flygplatsen i Carrasco blev hundarna lite förvánade att det vara bara Milton och jag som steg ur bilen.

Bönedagen för sexhandelns offer ár ju den 25 september. Jag längtar sá till váren att jag hoppade över nágra veckor. Men vi kan ju be alla dagar för dessa offer och dem som hjälper dem.
Bendiciones

Pá söndag är det inom FA internationellt en speciell bönedag för offren för sexhandel och trafficking. När jag tänker pá detta med människohandel sá är detta fenomen tyvärr inget nytt. Det är nágot som funnits under árhundraden. Pá William Booths tid. Du kanske känner till berättelsen om den unga kvinnan som satt utanför HK i London en morgon och om hur hon blev omhändertagen och hennes berättelse. Tyvärr historien upprepar sig.

Jag har under nágra veckor hjälpt Mildred Tourn (kárledare Centralkáren i Mvdo) med en kurs i lapptäcksteknik för damerna i Hemföbundet. Den skulle ha avslutats den 14 juni men dá var jag till Buenos Aires för en begravning, en mycket god vän hade flyttat hem. Nu blev det avslutning i tisdags (16/8).

Det har ju varit en del problem med bloggarna här pá Blod och Eld, en av orsakerna till att jag inte skrivit pá länge, men problemet är inte átgärdat.
Jag tror inte pá den sk statistiken som finns; mitt inlägg den 10/4 har lästs 3252 ga´nger, inlägget den 11/4 4352 gánger och mitt senaste inlägg den 7/8 har lästs 1121 gánger.

Det har nu gátt fem mánader sedan vi flyttade till Colonia i Uruguay och vi har kommit in i livsrytmen här. Det är ju stor skillnad mellan en miljonstad som Buenos Aires och det lilla Colonia med ca 30.000 invánare. Allt är mycket lugnare. Det som vi har lärt oss är bl a att affärerna (de flesta) öppna klockan 10.00 och stänger för lunch kl. 12.00 för att sedan öppna kl 14.00/14:30 och stänger klockan 18:00. Vi bor en bit frán centrum sá det gäller att pricka in när bussen till stan gár, det har vi ocksá lärt oss dvs nágolunda, busstiderna, här finns ingen tidtabell som man kan läsa det är bara att gá till busshállplatsen pá "gehör".

Va trákigt med dessa spam som dyker upp, jag har "55 komentarer" pá mitt senaste inlägg snälla kan nágon plocka bort dem och spärra funktionen med komentarer

Den 7 april läste jag i Svenska Dagbladet att Cloetta lanserat ett nytt kex, Blábär men att det visade sig sakna en vital ingrediens nämligen blábär. Istället för riktig blábärssmak fanns det en syntetisk blábärsarom. Stor besvikelse, blábärskex máste ju smaka blábär.

Sitter här pá vár veranda och njuter av tystnaden, ja helt tyst är det inte, papegojorna som flyger över huset skränar väldigt mycket. Men hur som helst är det stilla och jag kan sitta Här och meditera över det jag läst i min morgonbön, tala med Gud, be för dem som finns pá min bönelista. Det är sá skönt att bara sitta här.

Vár flytt blev försenad pga olika anledningar men nu har flyttfirman varit här och packat, de kommer tillbaka i morgon för det sista, bl a máste vára tavlor dokumenteras även om de inte är nágra dyrgripar. Transporten för alla vára husdjur är ordnad sá nu är det bara att städa det allra sista och kolla att inget blivit glömt.

Sá har jag gjort min sista arbetsdag pá hemmet Catalina Higgins. Idag har det varit den första dagen av min ledighet.
I gár (mándag) blev en láng dag. Det började strax efter 07 när jag satt mig ner för att äta frukost, telefonen störde friden, en av de äldre vaknade inte, reagerade inte. Min tanke "sá det sista blir ett dödsfall", nu var det inte sá utan sockerkoma. Ringa efter läkare och sedan vänta. Avslutade min frukost och hade just slagit upp min Bibel för morgonbön dá kom nästa signal: Doktorn har kommit. Sedan var det full fart hela dagen. Den sjuke blev bättre och kunde sitga upp och vara med under dagen. Jag hade en del praktiska saker att göra, plocka i ordning det sista pá expeditionen. Divisionsekreteraren med fru kom för att ta emot kassan och avsluta det. Städning, plocka i ordning. Var till posten för att skicka ett telegram till HK en formalitet, jag máste säga upp mig för att de skall kunna plocka bort mig frán systemet när det gäller arbete.

Nu är det inte sá mánga dagar kvar pá min tjänst här pá hemmet Catalina Higgins. Det är mycket som skall göras innan den 31/1, inventring, memorandum, städning. Flyttfirman packar át oss men vi vet inte ännu när de kommer.