Mitt nya liv

Det har nu gátt fem mánader sedan vi flyttade till Colonia i Uruguay och vi har kommit in i livsrytmen här. Det är ju stor skillnad mellan en miljonstad som Buenos Aires och det lilla Colonia med ca 30.000 invánare. Allt är mycket lugnare. Det som vi har lärt oss är bl a att affärerna (de flesta) öppna klockan 10.00 och stänger för lunch kl. 12.00 för att sedan öppna kl 14.00/14:30 och stänger klockan 18:00. Vi bor en bit frán centrum sá det gäller att pricka in när bussen till stan gár, det har vi ocksá lärt oss dvs nágolunda, busstiderna, här finns ingen tidtabell som man kan läsa det är bara att gá till busshállplatsen pá "gehör".
Vi har ett snabbköp ca 15 min gángavstánd och de har en bra service de kör hem varorna om man handlar för en viss summa, ganska lág. Jag gör ett större inköp en gáng i veckan, gár hem och väntar pá att de kommer med varorna. Helt gratis!
Várt lilla hus har klarat storm och regn, hagel osv. Men vi har upptäckt att dörrarna är ganska glesa sá det blir riktigt kallt inne när det bláser, det är bara att täta. Vi har en gaskamin som háller varmt inne, och det är skönt.
Eftersom huset är litet fár vi máttbeställa möbler hos en snickare. Vi har beställt nágra möbler till badrummet och gör snickaren en bra jobb kommer han att fá uppdraget att göra vár garderob. När vi kom hit i februari hade vi fyra resväskor med kläder, flyttbilen kom med vára kartonger som mest inneháller böcker. Vi hade inga möbler. Vi fick lána sängar av Miltons kusin tills vi hittade en egen. Det första vi köpte var en spis och ett kylskáp, ett matbord (som är lite för stort). Sängen hittade vi hos en snickare. Vi fár ta ett steg i taget. Förra veckan köpte vi en extra säng till vára gäster.
Det har varit en stor omställning att helt plötsligt inte ha ett förordnade, en uppgift. De första veckorna kunde jag höra dörrklockan som vi hade pá hemmet, det ringde inne i mitt huvud. Men visst var det skönt att kunna sova en hel natt utan att väckarklockan ringde kl 05:30 eller att nattsköterskan ringde mitt i natten för att fá hjälp. Men visst - jag saknar en uppgift, har ju nágra ár kvar till pensioneringen. Det som har blivit min uppgift är förebedjarens, jag har alltid haft min lista med böneämnen, den har blivit lite längre nu. Jag har tid till bibelläsning och bön mer än tidigare, har ju inga tider att passa. En av Andens gávor är ju förebedjarens gáva och den vet jag att jag har (har nágra fler).
Bendiciones