Vart springer du???

Under midsommarveckan var jag på Torpkonferensen, vilket är en årlig tradition. Under denna vecka fick jag förmånen att vara med på många gudstjänster och fick höra oerhört mycket undervisning.

En av alla saker som talades om var bland annat, och jag tror att det bland annat var Skytte som talade om det när han talade om sin nya bok "Ansikte mot ansikte", att våra begångna synder kan föra oss närmare Gud. Men det är alltså inte synden i sig som för oss närmare Gud, utan det faktum att vi erkänner den som synd inför Herren.

Min fråga i inledningen till denna blogg är:

Vart springer du???

Det är ju så här att titt och ofta får vi kännedom om saker som vi gör eller tänker eller försummar som faktiskt är fel inför Herren. Många gånger är det i någon predikan eller i ett samtal med andra eller helt enkelt när man läser ordet som Herren uppenbarar för oss felaktiga tankemönster, handlanden, eller vad det nu är. Frågan är vart vi springer när Herren visar det för oss.

Många gånger tror jag att svaret på denna fråga beror på vem Herren använder för att visa oss olika saker, men ibland vill vi helt enkelt inte se. Jag tror att det finns några flyktplatser som Herren INTE vill ha oss i.

Den första ser vi i Adam och Eva som först gömde sig och inte alls vill visa sig.

Den andra är även den från Adam och Eva som helt enkelt skyllde ifrån sig. Här sätter man skulden på någon annan och försöker på så sätt med egen kraft skyla över sin egen missgärning. Istället lägger man den på andra.

Den tredje är den vi ser hos Saul när Samuel konfronterar honom med att han inte har tillintetgjort fienden på det sätt som Gud bett honom om. Det Saul gör i detta fallet är att med ord försöka rättfärdiga sitt handlande med att säga att jag gjorde visst som du sa, vilket han inte hade gjort. Här försöker Saul med allt vad han är rättfärdiga sig själv genom att få sig själv och alla runt omkring att tro att det han hade gjort var rätt., trots att Gud hade sagt något annat.

Problemet med alla dessa tre flyktplatser är att ingen av dem ger verklig frihet. Om vi verkligen vill uppleva frihet tror jag att det bara finns en flyktplats som ger oss det vi innerst inne söker efter. Jag tror att den enda flyktplats som verkligen ger frihet är rakt in i Guds armar där vi erkänner att det blev fel, där vi ber om förlåtelse och på nytt får börja om inför Herren. Denna flyktplats kostar på ett sätt på mer eftersom den kräver mitt erkännande, vilket sällan är enkelt, men den ger verklig frihet. Kung David valde den flyktplatsen och han fick vittnesbördet om sig att han var en man efter Guds hjärta.

Det spännande är att när vi väljer att rusa in i Guds armar, precis som den förlorade sonen gjorde, och erkänner våra synder så för just detta erkännande oss närmare Herren, och det är ju det vi vill!!!

Vart springer du?