Ett får är ett får och en get är en get...

I världens begynnelse stod Skaparen och såg på allt som blivit gjort under den senaste arbetsveckan. Och betyget var gott, helt godkänt. Fårmammorna gick och betade med sina ulliga, mjuka, söta små lamm och som sällskap hade de strävhåriga, raggiga getter. Allt andades frid och fröjd.

En dag fick människorna för sig att testa en sak. Om man tar ett fårembryo och ett getembryo och låter dessa smälta samman, vad får man då? Jo, man får en chimär, det vill säga ett djur som är delvis get och delvis får. Områden på lammkroppen är inte mjukt ulliga längre, där växer det istället tuvor av ragg, getragg.

Låt mig använda chimären för att belysa människans utsatthet. Gud skapade människan till sin avbild. Men mörkrets krafter invaderade hennes sinnen. Produkten blev en varelse som förstår sig på gott och ont men som inte förmår att i egen kraft leva upp till den kunskapen. Vi vill vara mjuka och goda men innan vi vet ordet av har den vassa raggen gett sig tillkänna.

Vår traditionella påsk närmar sig. Återigen påminns vi om Golgatadramat. När Jesus offrade sitt liv gjorde han det som ett felfritt lamm. Rättsväsendet bekräftade att inget brottsligt fanns hos honom. Trots det korsfästes Jesus. Men när Jesus, på väg in i dödsriket, ropade ut orden: ”Det är fullbordat”, öppnades nya möjligheter för människan. ”I kraft av Jesu blod kan vi nu frimodigt gå in i det allra heligaste på den nya och levande väg som han har öppnat för oss!” (Hebr 10:19) Halleluja!

Vi är människor med fel och brister men vi kan ändå av hela hjärtat stämma in i Sv.Ps. 147:2: ”Han fullgjorde vad vi borde och blev vår rättfärdighet!”
birdah/