Tankar kring en tragisk olycka!

De flesta av er har säkerligen läst i tidningar m.m. om den tragiska tågolyckan i Stenungsund (norr om Göteborg) där två unga tjejer blev på körda av tåget.
Har följd rapporteringen så mycket jag hunnit då jag själv åker förbi platsen stortsett varje dag. Kände inte tjejerna i fråga men har skolkamrater som kände dem väldigt väl då flera på skolan är från stenungsund med omnejd o gått på skolan där tjejerna gick vilket gjorde att olyckan fördes på tal även på folkhögskolan där jag går (på tjörn).

Flera ställer sig ju frågan hur de kunde ske då de dels är enkelspår på platsen o övergången inte särskilt bred o alla varningssignaler funka och tåget ska ha tutat, vittnen talar om tågets signal samt ljudet från dess bromsar hördes en bra bit bort.

En fråga som ställs är också varför man inte för länge sedan satsat på en gångtunnel eller -bro på stället även om tågen "bara" kör i ca 50 km/h på platsen så tar de tid att stanna plus att många "chansar" vid den aktuella övergången (enligt en del lokala invånare) trots varningssignaler (ljud o ljus).

Så mina tankar går just nu till de drabbade så klart.

En tanke som också slog mig när jag satt o läste i GT var hur vissa journalister tänker (eller har de standard frågor de ställer).

Journalisten som skrivit reportaget hade frågat någon ansvarig för utredningen (antar jag att de var) hur lokföraren mådde efter de hela, min fundering är behöver man verkligen ställa en sån fråga kan man inte räkna ut de själv?
Känns som att de bara är o fundera på hur man hade mått själv i sådan situation, de finns en anledning till att tågpersonalen togs ur tjänst direkt efter olyckan och att SJ m.fl. liknande företag har kamratstödjare som sätts in efter den här typen av olyckor.

publicera en länk till artikeln
http://gt.expressen.se/nyheter/1.2129398/vanner-och-slakt-i-chock-efter-dodsolyckan-i-stenungsund