Fler tankar om behovet av kristendom

Man hittar argument mot kristendom och tro överallt i denna tid. Det finns i överflöd i dagstidningar och har blivit en veritabel trend. Faktum är att det existerar motsatsen, men de resonemangen kommer aldrig fram numera. Idag slog det mig att man kan söka sådana argument i religionsfilosofin. Kristna tänkare som försvarat kristen tro genom tiderna. Dem borde jag kanske konsultera. I modern tid kanske Kierkegaard kan vara ett namn att börja med.
Tankar om gardell; Gud för honom tycks ju stavas med liten bokstav... Nu surar han för att vetlandapastorer har uppmanat folk att bränna hans böcker. Jag tror faktiskt inte att dessa pastorer har menat detta bokstavligt. Det är ett sätt att markera avståndstagande. Själv kan jag tänka mig att spika upp sidor ur böckerna på kyrkporten med de hädiska partierna överstrukna av censurpennan. Fast då skulle man behöva flera kyrkportar efter varandra företrädesvis på en fotbollsplan. .... För det första låter sig detta inte göras av undertecknad... möjligen skulle jag kunna skriva in mig vid Konstfack och arrangera detta som en installation, bara för att provocera. Konsten ska ju vara provokativ numera. Vad kan vara en värre provokation än att provocera provokatörerna? För det andra: om man ritar över "hädelseparagraferna" med svart censurtusch, så blir ju folk väldigt intresserade av det som egentligen står där, så de springer till bokhandlarna och börjar köpa Gardells böcker och så skulle mitt tilltag få motsatt effekt än den jag avsett.
Det skulle vetlandapastorernas uppmaning att bränna Gardells böcker också få. Det blir ju jätteintressant för folk att försöka få veta vad han den där tv-bögen skriver egentligen, som är så hemskt att man måste elda upp det.
Bibeln är ingen lätt bok att läsa. Den handlar om den provokativa företeelsen synd. På vilken sida hamnar våra handlingar? Rätt eller fel? Det som syndstämplas i gamla testamentet behöver vi väl inte bry oss om, eller? Förbud mot kläder av två slags garn? Utövande av trolldom som straffas med döden. Underlåtande att rena sig då kroppsvätskor gjort en rituellt oren. OK, det är väl ingen kristen som ser dessa som synd, förutom trolldom då, och då borde väl inte heller homosex vara synd??? Men andra sexhandlingar är synd i GT och de hör ihop med mänskliga förhållanden som förbjuds: de incestuösa.
Dessa anses än idag vara synd i de flesta kristnas tankevärld. "Ja men vi älskar varandra." Bror och syster kan också bli förälskade i varandra. Ska vi då inte skippa bibelordet om syskonincest?
"Jag måste handla så här för mitt hjärta säger det! Hjärtat säger att jag är kär i B. Visserligen är jag gift med A, men jag känner väldigt stark romantisk längtan efter B, så varför skulle jag inte vara otrogen med B, om jag känner för det? Man ska ju följa sitt hjärta. Lär inte Jesus detta?"
Nej, det är inte så Jesus menar. Av hela ditt hjärta. Det betyder inte någon övergående nyck som visserligen kan vara nog så stark och passionerad. Hjärtat som avses i dubbla kärleksbudet är det "hjärta av kött" som fått ersätta stenhjärtat. Tyvärr minns jag inte bibelversen. "Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött."
På Passagen fanns igår ett inlägg på förstasidan, en man som varit med om att flera kvinnor stuckit från förhållandet. Just det fallet vill jag inte yttra mig om, men det verkar ju som att folk byter förhållanden som underkläder. Man byter bort sin partner så fort man hittar någon annan som verkar bättre. Den förste var inte tillräckligt bra. Så hittar man en tredje och byter upp sig, för den andre var inte heller tillräckligt bra. Inte ens nummer fyra, som ter sig som en lysande stjärna i jämförelse med den förste stackaren, visar sig tillräckligt bra i jämförelse med partner nummer fem. Detta har med rätta kallats seriepolygami. Barn i sådana förhållanden lär sig att personer är utbytbara och devaluerbara. Devalverbara ska det kanske heta. Du ska inte tro att du är oersättlig, varken på jobbet eller i din familj, du kan sparkas ut innan du vet ordet av, och du behöver inte vara alkoholist eller hustrumisshandlare, eller psyksjuk eller olämplig mor, du kan bli utanför ändå av ingen annan orsak än att mannen/frun plötsligt blivit intresserad av nån annan.
Människovärde, betoningen på personligt värde, är något att lyfta fram som specifikt kristet. Fast många skulle nog ifrågasätta att bara kristendomen poängterar personens värde. Vissa skulle säga att "vissa människor räknas inte dit" (som Gardells upplevelse av att som homosexuell vara utanför. Själv kan jag också känna mig utanför och misslyckad som kristen när jag känner att jag inte orkat nå ända fram. Första avsnittet i Gardells serie Åh herre gud... där han kämpar och kämpar och kämpar i tankarna för att riktigt förmå bibeltexten att ändra sig och medkristna att ändra sitt tolkningssätt, det påminner om en liten unge som fäktar och skriker och sparkar för att ändra verkligheten. Nästan synd om honom. Resonemang: "Gud älskar dig som du är." "Nej, Gud älskar dig inte som du är om du är homosexuell. Då måste du ändra dig, så Gud kan älska dig". Vem har nu sagt: "Gud älskar dig som du är"? Står det nånstans i Bibeln?
Jag tror snarast att det är ett väldigt modernt uttryck. Meningen med att bli kristen är ju att omvända sig, att ta avstånd från synden i sitt liv och börja leva i helgelse, dvs bot och bättring. Och det har jag personligen väldigt svårt att göra fast jag vill.