Puh, färdig

Äntligen klart.

Eller "klart", inom citationstecken, kanske. För det som är klart nu är råmanuset. Sedan ska det redigeras ett par gånger innan det går till sättning (vilket är sista gången som författaren ser det, innan h*n står med den tryckta boken i sin hand).

Det blev ett dygn försenat, men nu är det i alla fall inne. Och det är inte så dåligt med tanke på hur veckan sett ut.

I måndags fick Isac någon slags magvirus. Diarré, hög feber, kräktes och allmän cirkus. Det bröt ut ordentligt på natten mot tisdagen, där jag bland annat fick nöjet att skrubba bebisbajs ifrån mattor och textilier klockan tre på natten.

När torsdagen kom hade vi sovit åtta timmar på tre nätter, alla tre. Febern påverkades knappt av alvedonet, som dessutom var knepigt att få ungen att behålla. Vare sig stolpiller eller flytande funkar liksom när de både kräks och har diarré. Vi åkte in på sjukhuset som konstaterade att det var ett magvirus och att sådana går över på några dagar och sedan fick vi åka hem igen. På torsdagkvällen sjönk äntligen febern och vi tänkte att nu får vi sova en natt.

Icke.

Nu fick barnet tänder. Hela fredagen och lördagen var han vaken och grät i princip konstant tjugo timmar om dygnet. Idag har det börjat lägga sig. I stället är jag sjuk med Förkylningens Urmoder och funderar lätt över livets rättvisa.

Nu har han dock sovit i tre timmar, vaknat och varit ledsen och somnat om igen, så kanske, kanske, kanske får vi sova mer normalt i natt, alla tre. Vore skönt.

Nästan lika skönt som att äntligen få in det där manuset man jobbat på sedan i januari.