"Ditt hjärta, mitt hjärta" - förklaringen

Nu har Ur mörkret recenserats av några stycken recensenter. Och alla tycks vara ense om en sak.

"Ditt hjärta, mitt hjärta" är det underligaste de läst och varför är den med i boken? Typ.

Låt mig besvara den sista frågan först.

Den är med för att jag ville det. Men mest för att min fru ville det. Hon var synbarligen skakad och tyckte att den var Hur Bra Som Helst när hon läste första utkastet och det gjorde att jag senare trodde på den tillräckligt för att ta med den i boken.

Och Daniel Astgård på förlaget kan givetvis inte svära sig fri, han heller. Hade han sågat den hade jag försökt byta ut den.

MEN

Det är den (utan konkurrens) underligaste berättelsen i boken. Och den kom till på ett väldigt underligt sätt.

Jag drömde helt enkelt fram den.

Jo, det är sant. Jag drömde att jag skulle ha en ny kurs tillsammans med en gammal favoritföreläsare och att vi skulle analysera en film som han sett och gillade. Vad som var ännu mer intressant var att jag skulle få Jesus som kurskamrat på just den här kursen, vilket var något som jag verkligen såg fram emot. Jag pluggar ju ändå teologi.

När lampan släcktes gick Jesus ut en sväng och kom tillbaka efter en liten stund med popcorn.

Men den film som spelades upp på videon var hela berättelsen till "Ditt hjärta, mitt hjärta".

När jag vaknade var jag först otroligt besviken på mig själv att jag inte frågat Jesus om något viktigt och dessutom hade jag skuldkänslor för att HAN gjort popcorn till MIG i stället för tvärtom. Men efter en halv minut när hjärnan börjat förstå vad som hänt, skrev jag ner dragen i berättelsen och det var den av alla berättelserna som gick fortast att skriva.

---

Har den ett hemligt budskap?

Jag tror att det ligger i betraktarens öga.

Försöker jag säga något djupt om nattvardens innersta väsen med slutet på berättelsen?

Inte medvetet. Men. Nattvarden är ett sakrament av inlemmande. Kanske flöt en sådan tanke upp i hjärnan när jag "såg filmen".

Och du behöver naturligtvis inte gilla den berättelsen. Hälften som läst den har hatat den. Andra halvan har gillat den. Några verkar tro att jag kommit på något riktigt djupt och liksom blinkar med ena ögat att de har förstått när vi talar om den.

Det är OK.

Men den startade som en dröm. Vare sig mer eller mindre.