att bli äldre...

Det är spännande när man kommer på en konferens och man upptäcker mer och mer att typ ingen i ens egna ålder är kvar, varken i som deltagare eller ledare.. Lite småtrist, förhoppningsvis finns de kvar på något sätt. Men däremot så inser man i och med det hur gammal man är.. på gott och ont. Men de är underbart att få vara där man är, och få komma på konferens och kanske göra lite annorlunda saker, mot vad man gör som tonåring. lite skönt att kunna sitta och titta på när de har hoppis och skuttis, och i och med det slippa duscha tillsammans med 120 personer. För ännu en förmiddag har jag fått sitta och titta på detta underbara, hoppis och skuttis! De är ju så fascinerande att bara få sitta och se, vet om frälsis vart med om nåt liknande! nu tänker ni säkert att så häftigt är de väl inte, och visst jag kanske överdriver lite. Men samtidigt så är de verkligen kul, att få vara med och minst lika kul att få titta på!

Idag har jag varit på ett väldigt intressant seminarie, som hanna olterman hade som hette "Life". Och handlade just om de, livet-om kost, hälsa, träning och välbefinnande. Att samtidigt som vi får matas med vad massmedia säger om oss och hur vi ska vara och se ut, så får vi också se hur Gud ser på oss och vad Bibeln säger om allt det här. Tror det är jätte viktigt att ha med i bilden, och sätta det främst. För vad spelar det egentligen för roll vilken bild massmedia, eller andra människor, försöker skapa av vem vi ska vara eller hur vi ska se ut. Ingen annan kan ju komma och sätta upp ett ideal, förutom Gud. Sen är det vitkigt att man tar hand om sig, ande, kropp och själ, för att må bra. Men lever man efter vad Gud säger så kommer man nå dit. Det tror jag.

Sedan fick vi inspirerande undervisning från Niklas Ås, som pratade om hur vi ibland fastnar i traditionella mösnter i kyrkan. Eller hur vi ser på olika saker, som kan komma att splittra oss nästan. Hur vi så lätt tar efter de personer vi umgås med och den kultur och levnadssätt som vi finns i. På gott och ont. Det får inte bli ett för strakt fäste i oss, utan vi måste vara villiga att vända om, om Gud ber oss om de.

Precis i skrivandets stund så fick jag se hur Oltermans urgulliga dotter angelina, på snart 3 år, satte honom på en stol och gav honom en "time-out" helt enkelt. Det är roligt att se hur lätt barn tar efter vad föräldrar och andra runt omkring dem gör. Men de gav iallafall mig, och Patrik, ett väldigt gott skratt. Vilket också visar på att alla åldrar behövs på en konferens för att man ska få erfara allt möjligt :-)

nu väntar jag på maten som skulle komma och fyllas på här.. Men som fortfarande inte har kommit.. hmm.. Förhoppningsvis så kommer den väl snart, och vi får alla äta oss mäta. i annat fall får vi kanske gå loss på knäckebröden, eller be Gud att rikligen välsigna maten.