mateks blogg

Missa inte kvällens vetenskapens värld om du är intresserad av mänskligt beteende. Är vi i grunden egoistiska vildar eller...

http://svt.se/2.107868/vetenskapens_varld

Lasse Berg som är programledare i kvällens program hade i somras ett sommarprogram om människans natur som var briliant. Lyssna här:

Berglin regerar! Just dagens strip fick mig att skratta högt och den passar bra en del av våra samtal här på BoE.

http://www.svd.se/kulturnoje/serier/berglins_5017.svd

Få saker har varit så viktiga för mig som att vägra ha plastgran. Troligen har det med min uppväxt att göra. Varje jul var vi ute i skogen och högg (tjuvhögg?) en gran till vårt vardagsrum. Mitt krampaktiga bevarande av den ”riktiga” granen har kanske varit något slags försök att, till mina egna barn, förmedla den där mysiga upplevelsen det var att pulsa fram i snön med yxa och såg med pappa för att försöka hitta ”den perfekta granen”.

Senaste vetenskapens värld visade en tankeväcckande dokumentär om intelligens och lärande. Om du är intresserad av skolfrågor så titta gärna via svtplay (kanske något för Björklund):

http://svtplay.se/t/102814/vetenskapens_varld

Har du tänkt på att en stor del av Bibeln utgörs av berättelser? Det vi vet om Jesu liv på jorden vet vi genom fyra berättelser, de fyra evangelierna. Jag tror att detta säger oss något om hur vi bör förmedla vår tro, genom berättelser. Berättelsen om vårt eget liv.

I samband med att jag läste en diskussion mellan evolutionsmotståndaren Mats Molén och en professor från Uppsala så snappade jag upp en tanke som jag har burit med mig. Att finna fel i en teori eller ett resonemang gör INTE att man själv har rätt.

Har du hört någon tala om problemen i Afrika på sistone? Det är ett hyfsat populärt begrepp i våra kyrkor. Inte konstigt med tanke på alla problem som finns på denna mörka kontinent. Vi i den rika världen måste än mer ta vårt ansvar för att hjälpa u-länderna. Eller hur? Men stämmer den här verklighetsbeskrivningen, spelar det någon roll hur det verkligen förhåller sig?

Så stod jag där i Linköpingsvimlet vid vår julgryta. Jag blir förvånad över med vilket motstånd som jag faktiskt ställer mig där. Det känns ganska obehagligt i början. Köttet ligger i motstånd till anden, eller som gamle P (Paulus alltså) skulle sagt: det jag vill göra, gör jag inte, och det jag inte vill göra, gör jag.

”Julens verkliga budskap är…”, ”julen handlar egentligen om…”, så låter det påfallande ofta på julkonserter som anordnas av kyrkor (av och till även på sekulära). Se efter själv på nästa konsert som du går på. Jag kan verkligen rekommendera dig att göra det för det är faktiskt riktigt roligt eftersom väldigt få säger samma sak.

Vi kommer precis hem ifrån kåren där vi i eftermiddag har haft ett seminarium med Vic och Roslyn Poke om ledaskap i förändringstider. Det var fantastiskt bra. Vilken ledare vi har!

Det är mycket som jag skulle vilja dela med er men det får sjunka in ett tag. Jag vill dock bjuda på en liten godbit:

Vi bor i ett radhus med en liten gräsplätt på baksidan. Varje vinter har jag startat en fågelmatning. Eftersom vår baksida ligger mot en vändplan så har inte fåglarna någonstans att gömma sig vilket brukar göra att de föredrar matningen i en annan del av området. Då läget är som läget är så försöker jag gå på kraft. För varje vinter utökas matningen med fler matare och fler sorters mat, till min frus stora förtret. ”Vad tänker grannarna?”

En klangplatta består av en metallplatta och en trälåda. Eftersom trälådans inre mått är anpassade till frekvensen på den ton som metallplattan ger så uppstår resonans. För mig är det varje gång närmast ett mirakel när resonansen gör att tonen klingar upp mycket starkare. Jag vet att detta går att förklara matematiskt (be mig inte försöka, dock) men trots det fascineras jag.

Avhopp och nedläggningsönskan har varit några återkommande teman senaste tiden på BoE. Ett återkommande tema i livet och i kyrkan.

”Nu får det räcka.” ”Du kan det här nu.” ”Du är bättre än det här.”, viskas det i vårt inre. Svaret formuleras, ”Bryt upp”.

Ett positivt första intryck och fräscha toaletter är de två enskilt viktigaste sakerna när människor kommer till våra församlingar för första gången, tror jag. Det är så otroligt lätt att vi glömmer bort hur det kan vara att komma till ett sammanhang för första gången. Nästa gång du går till kåren, försök att tänka dig in i hur det skulle vara att komma till er kår för första gången. Hur skulle du uppleva atmosfären, entrén, inredningen, människorna och glöm inte toaletterna.

Idag har vi haft barnvälsignelse på kåren för vår dotter, Ebba, som vi fick i augusti. Det var en fantastisk gudstjänst där vårt lovsångsteam och musikkår hjälptes åt att ha ansvar för musiken i gudstjänsten. Det var mycket folk och en ”helig” stämning.