Som en liten spin-off till Peppes bloggar om Gardell.

Är det rimligt att människor som inte upplevs som ”rätt troende” skulle ha en egen uppfattning om det gudomliga?

Jag funderar på detta, för ibland verkar det som om detta fenomen skulle upplevas som ett slags intrång på väldigt strängt bevakat område. Och många ”troende” verkar tycka detta är djupt obehagligt.

Många vill ha monopol på den ”rätta” läran. Dvs, bara-vi-får-uttala-oss-om-detta.
Dessa personer har en tendens att bli ”den enda sanna Gudens” röst i sina inlägg, där det absolut inte skulle vara deras egna ”åsikter” som presenteras, utan Guds.
En debatt med såna inlägg tenderar att bli riktigt absurda, oavsett hur mycket ”kärlek” inläggen nu skulle skrivas med.

Så om jag skulle få föreslå en annan vinkel.

De flesta, mig själv inkluderat, skulle nog ha svårt att leva i en värld där det inte skulle finnas vissa orubbliga absoluter. Och det ska sägas att jag via jobbet har träffat tillräckligt många psykotiska människor för att förstå hur ångest kan spinna loss totalt om det inte skulle finnas vissa absoluter.

Och jag kan förstå varför många vill se Gud, eller snarare deras egna uppfattning av det gudomliga, som en orubblig absolut. (Notera att jag INTE menar huruvida Gud verkligen skulle vara absolut eller inte, utan snarare hur en människas ”uppfattning” av Gud kan tros vara det.)

Så förslagsvis så kanske vi alla skulle kunna närma oss varann lite mer om vi bara försökte diskutera varandras uppfattning av Gud istället för att försöka driva hela ”monopol” tesen varenda gång den egna uppfattningen ifrågasätts.

Vissa kanske tycker det bara är en lek med ord, men det tycker inte jag. Jag har nämligen också träffat tillräckligt många psykopater som på fullaste alvar tror sig själva vara det enda ”absoluta”. Och tro mig, dom är inte roliga att ha och göra med.

Tankar?