Upp eller ned?
Postad av peppe 2008-07-03 10:32
En av söndagens texter handlar om hur lärjungarna fick uppleva Jesu gudomliga härlighet på ett sånt fantastiskt sätt att de önskade att det aldrig skulle ta slut (Luk 9:28-36). Jesus tog dem med sig upp på förklaringsberget.
Jag har under åren hört många predikningar över den texten och väldigt ofta har det handlat om att lärjungarna måste komma ned från den starka upplevelsen för att kunna ägna sig åt arbetet för Kristus.
Ser du scenen framför dig. Människor samlas till söndagens gudstjänst, efter en veckas hårt arbete. Kanske kommer man med en djup längtan att få se och uppleva något av Jesu storhet. Kanske är längtan att bara få vara i avskildhet en timme för att möta Jesus och bli upplyft.
Då kan det kanske kännas hårt att mötas av budskapet att det viktigaste är att komma ned från berget och börja arbeta igen. Det är hårt att predika att nu är det dags att gå ned från förklaringsberget till människor som kanske aldrig har varit där.
Poängen med berättelsen var att Jesus tog dem med upp på berget. Det står inte att Jesus tog dem ned. Ned kommer man alltid ändå. Alldeles av sig själv.
Vid ett tillfälle, då jag undervisade på en officerskurs i Norge, talade vi om väckelse bland ungdomar. En av officerarna frågade bekymrad: ”Jamen, hur gör du, Peter, då ungdomarna blir så tända att de ”hänger i gardinerna” eller ligger och skrattar högt vid botbänken?”
Mitt svar var: ”Då tar jag det lugnt. Om jag har använt mycket energi och lång tid för att få någon upphetsad för Jesus, så är inte min första tanke hur jag ska kyla ned dem igen. Nej, då måste vi, som kanske är mer mogna kristna, finnas vid deras sida då de kommer ned för att de skall kunna hitta en väg att komma vidare på.”
Poängen med berättelsen är att Jesus vill föra dig upp i sin närhet.
Jesus kallar dig till gemenskap med sig själv. (1 Kor 1:9)
Jesus vill lyfta dig upp – inte trycka ner dig!
Han vill att du ska vända ditt ansikte till honom. Då kommer du att upptäcka att han redan vänt sitt ansikte till dig.
Bloggpredikan. Kristi förklaringsdag, den 6 juli 2008
Peppe www.rupeba.se
Andra bloggposter av peppe (visa alla)
» "Jag har allt - ändå känns livet tomt” » Söndagsmorgon i Liepaja » Trosförkunnelse och otrosförkunnelse2008-07-03 12:03
2008-07-03 12:48
- berghs.kedjan
-
Ja! Vi behöver verkligen fler Gudsmöten!!! Det är ju det som för oss mer in i elden, som ger oss mer kraft, mer ork att stå emot den här världens lockelser, större längtan efter Herren, gör oss mer lika Kristus, ger oss större tro på ordet, osv. (att ta sig ner från berget kanske däremot skulle kunna predikas i klostersammanhang... ;-) ).
Var välsignad!!!
2008-07-03 16:18
- Kattis
-
Efter vad jag har hört, handlar texten om Jesus på Förklaringens berg om den dödliga människokroppens förvandling till en odödlig förhärligad kropp. Liksom Jesu kropp förvandlades där uppe på det heliga berget, kommer även våra kroppar en dag att förvandlas. Den kraft som väckte Jesus från de döda - den Helige Ande - skall även uppväcka och förvandla våra kroppar och göra dem lika Jesu Kristi förhärligade kropp.
Texten på Kristi Förklarings dag handlar alltså väldigt mycket om människokroppen. Somliga förkunnare har denna dag talat mycket om hur viktigt det är att vi redan nu tar väl hand om våra kroppar, som ju är att betrakta som ett tempel för den Helige Ande. Vissa förkunnare har även tagit tillfället i akt att uppmana åhörarna att flitigt gå till Nattvarden. Där får vi s a s en försmak av denna vår kommande metamorfos, då den Helige Ande kommer att förvandla våra kroppar och låta oss få leva i evig gemenskap med den som gått före oss till det himmelska ljuset - Jesus Kristus.
2008-07-03 20:00
- Kattis
-
Alltid lika intressant att få ta del av olika tolkningar av bibeltexterna.
Det den ene inte ser, det ser den andre. Och vice versa.
2008-07-04 19:26
- Rolfbertil
-
Det handlar om längtan efter Guds närhet. Vi kanske söker den där den borde finnas, men blir besvikna då vi får gå tomhänta därifrån. Detta kan ofta bottna i vår egen brist på mottaglighet, men det kan också bero på skadade relationer.
Jag citerar vad Emil Gustafsson, en av Helgelseförbundets profeter som levde på första delen av 1900-talet sade: "Jag sökte honom i vår tids känslolösa och yrande hallelujafröjd, men jag fann honom icke..."
Jag tror att ett av de bästa sätten att uppleva Guds härlighet är att "ge ut" det vi fått på förklaringsberget, men det är klart vi behöver väl inte ha så bråttom ned därifrån om vi nu äntligen kommit upp. Även i tider av stiltje är det bra att "ge" Ty om man ger så får man något tillbaka. Det man får blir en kompensation för den uteblivna upplevelsen på förklaringsberget.
Upplevelsen som lärjungarna fick på förklaringsberget fick säkert konsekvenser och blev nog en drivkraft, men jag undrar om den var en förutsättning för att de skulle fortsätta sin gärning.
Våra upplevelser av Guds närhet och härlighet kan vara av olika karaktär, men är väl inte villkoret för att vi ska följa Jesus. Vi följer honom ändå. "Herre till vem skulle vi gå.."
I Bibeln läser vi att när vi själva är aktiva i vår iver att uppleva Gud, så finner vi honom. Ett av de starkaste bibelorden i detta sammanhang finns i Hosea sjätte kapitlet från vers tre: "Låt oss lära känna honom.." I den gamla översättningen står det: "Låt oss fara efter att lära känna honom.." så fortsätter det: "Så viss som gryningen skall han träda fram, han skall komma till oss som ett regn, ett vårregn som vattnar jorden."
Alltså när vi själva är aktiva, söker Gud och ger ut det vi får, så blir vi fyllda med glädje och kraft i vårt kristna liv. Vi kan således inte skylla på någon annan om vi inte fått något från Gud.