"Jag har allt - ändå känns livet tomt”

Ja livet utan Jesus skulle vara tomt och innehållslöst. För några år sedan skrev jag en liten kör som går såhär:
"till vem skulle vi gå, om du inte var messias? till vem skulle vi gå om du inte fanns? Om du levt som människa men inte till golgata gått, om du inte dött till vem skulle vi gå? Men Halleluja Jesus du gav ditt liv, halleluja Jesus du lever idag."

Ja, det är Jesus, som ger mitt liv en verklig mening.Med åren blir denna sanning allt mer verklig.

Du har rättighet precis som jag att glädja dig åt Guds trofasthet, men sanningen är den att även många kristna i vår tid kan känna det meningslösa i tillvaron. De existentiella frågorna är naturligtvis lättare att bearbeta för den som är kristen, men jag behöver inte skämmas för existentiell ångest. Den kan drabba vem som helst och den löses inte med klämkäcka råd om att Jesus ger livet mening och innehåll. Nu ska ingen tolka det så att jag förnekar denna sanning för det gör jag inte, men jag reagerar om vi alltför lättvindigt går förbi de människor som är troende men som lider av ångest.

Än en gång kan vi konstatera att "ha allt" inte är detsamma som att ha fullkomlig tillfredsställelse i sitt liv. Det finns en sida till, människohjärtats rop på harmoni, längtan efter mening och sammanhang i sitt liv. Bibeln ger rådet "sök så ska du finna..."

För redan kristna inträder meningslösheten när "jag, mig och mitt-valsen" tillåts ta mark. Den faran lurar på alla, utan undantag. Därför är det så viktigt, att varje dag, varje timme, varje minut ha som målsättning att leva så överlåtet åt Jesus Kristus att det blir Hans vilja som styr i livet. Hans vilja kan inte generera meningslöshet.

Det finns löften, underbara löften till den som håller sig till Guds ord. Och det är fantastiskt att gång på gång få erfara att det "här har jag fått himlens hjälp med att klara av" och "här har det skett ett gudomligt helande, Guds hand gjorde operationen innan läkaren hann med det". Men att i hela sin varelse förnimma att man är så oerhört högt älskad av Jesus Kristus, det övergår allt. Det bär igenom allt.

" Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd? (Rom 8:35)

"... jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre. (Rom 8:39)

/Birdah

Birdah! Menar du att den troende människa som är ångestfylld inte skulle vara överlåten åt Jesus? Hoppas att jag har missförstått dig.Jag vill dessutom ställa frågan om det finns någon troende, som är så överlåten att inte jag-mig och mitt någonsin existerar. På den här bloggsidan tycker jag det vimlar av just sådana.

Jag skulle tolka Rom 8 som att även om man upplever ångest eller nöd så skiljer det mig inte från Gud. Det kan till och med föra mig närmare (eller, för att vara korrekt: Gud är alltid lika nära men min förmåga att förstå och förnimma det kan förbättras!)

Jag tycker det var en mycket klok och vidsynt psykolog som svarade brevskrivaren.

Peridovis har jag hämtat barnen på förskolan och vandrat hem med dem genom Linköpings centrum alldeles pank, men på något sätt upplevt en slags frihet i det. Jag kan ändå inte köpa något, jag behöver inte tänka på det. Däremot så vill jag inte göra anspråk på att ha upplevt "fattigdom", det är något annat.

Hej fredrik w

Just så!

/birdah