Mitt vittnesbörd – Del 3 – Förberedelser för förändring

Vi hade suttit hemma hos oss hela söndagseftermiddagen för att samtala och be. Sedan blev det dags att åka in till Stockholm för att gå på söndagskvällsmötet på sjätte kåren. Hornmusikkåren skulle spela och stängmusikkåren skulle sjunga. Det gjorde vi varje söndagskväll.

Men detta möte blev inte som alla andra. Då vi kom till vittnesbördsmötet ville det aldrig ta slut. I vanliga fall gick vittnesbördsmötet till så här: Först var det tyst länge och sedan reste sig fru Eriksson och avgav sitt vittnesbörd. Om det därefter blev tyst tillräckligt länge reste sig även herr Eriksson och avgav sitt vittnesbörd. Men den här kvällen var det annorlunda. Den ene ungdomen efter den andre skulle vittna. Vi fick höra röster som aldrig tidigare hade hörts i ett vittnesbördsmöte. Det var något speciellt med det mötet.

Efter mötet kom brigadör Fredriksson fram till mig. Brigadör Fredriksson var gammal och han kom på alla möten på kåren. Han hade alltid sin Bibel i högra handen. Den här kvällen ville han säga något till mig. Han höll upp sin högra hand med Bibeln och handen skakade kraftigt på grund av den höga åldern. Han sa ”Nu är det många år som jag inte har känt igen Frälsningsarmén, men nu börjar jag känna igen den igen.” Kort därefter fick han flytta hem till Herren.

Brigadör Fredriksson var så gammal att han hade varit med om stark väckelse tidigare i sitt liv. Många i mellangenerationen hade kanske aldrig upplevt en stark väckelsevind. Men Brigadör Fredriksson var så gammal att förstod vad som höll på att hända.

Efter mötet var det kaffe för alla. Vi samlades kring borden i soldatrummet och det var alldeles fullt i rummet. Det var då under kaffet som det verkligen hände. Det ska jag berätta om i nästa inlägg.

www.rupeba.se