Mitt vittnesbörd – Del 14 – Sista delen och Vägen vidare

Nu är vi framme i nutid och då man ser tillbaka på mitt långa vittnesbörd kanske någon undrar varför vi inte blev officerare tidigare. Det är absolut en befogad fråga. Det är ju inte så vanligt att man blir officer då man blivit en bit över 60 år gammal. Mitt svar är att jag tror att Gud har en perfekt plan för varje människas liv och Guds plan för våra liv var att vi skulle bli officerare just då vi blev det. Det kan naturligtvis också ha varit så att han kallade oss till officerare tidigare, men att vi var så upptagna att utföra Guds verk att vi inte hörde hans kallelse. För min del tror jag på det första alternativet.

En annan fråga som jag fått under den här serien är hur Frälsningsarméns ledning i Norge reagerade då det hände så mycket underliga saker på bibelhelgerna på Jelöy. Hur de reagerade vet jag egentligen ingenting om. Ledningen var säkert välinformerad om vad som hände. Jag tror till och med att ledningens barn var närvarande på dessa samlingar. Men, som sagt, jag hörde aldrig något negativt om detta från ledningen. Men vad skulle man säga? Ungdomar blev frälsta, soldater och officerare…

Däremot har jag fått frågan på officerskurser i Norge. En bekymrad officer kunde fråga: ”Men Peter vad gör du då ungdomarna tappar fattningen och ´hänger i gardinerna´ och ligger och skrattar vid botbänken”. Då brukar jag svara att då tar jag det bara lugnt. Har jag försökt att få ungdomarna lite upphetsade för Jesus så är inte min första tanke hur jag ska kyla av dem då de äntligen har blivit tända för Jesus. Och så tänker jag tillbaka hur det var för mig själv för många år sedan…

Många av våra vänner från väckelsen på sjuttiotalet finns inte längre kvar i Frälsningsarmén. Många tjänar Herren i andra sammanhang. Men jag tror fortfarande på Frälsningsarmén!

På våra FA-kunskapskurser för anställda på Lännersta började vi alltid kurserna med att be kursdeltagarna skriva ned en definition av vad Frälsningsarmén är. Många kursdeltagare jobbade på Myrorna och kunde ha en ganska vag bild av Frälsningsarmén. En muslim som jobbade på Myrorna skrev som sin definition ”En armé som frälser människor.” Det tycker jag är en bra definition.

Jag tror på en Frälsningsarmé som vågar vara det den heter. Som förstår vilken kraft det ligger i att vara en armé upprest av Gud för att förändra den här världen. Jag tror på en armé som vågar ta till sig bilden av att vara en armé med ett alldeles speciellt uppdrag att leda människor fram till frälsning. En armé som inte skäms för vad den är utan vågar gå ut i sina uniformer och med sina fanor. En armé som består av blods- och eldssoldater. Frälsta och renade i Jesu blod och fyllda av den Helige Andes eld. En armé som i Andens kraft kan förvandla människor och samhällen. Jag tror på en sådan Frälsningsarmé.

Ja, det är så här långt vi har kommit nu i livet. Vi är fortfarande ”unga” och fulla av förväntan på vad Herren ska öppna för vägar i framtiden.

Jag hade tänkt skriva ett kort vittnesbörd, men det ena har påmint mig om det andra. Jag har försökt att inte ta med för mycket detaljer för att inte trötta ut er i onödan. Tack för att ni orkat läsa så här långt….

www.rupeba.se