Vad är Bibeln? + Vår bibelsyn och tolkning av bibeltexter.

Vad är Bibeln? + Vår bibelsyn och tolkning av bibeltexter.

Låt mig börja med lite Bibelfakta i racerfart:
Bibeln är inte en bok utan 77 böcker. 39 av dessa är de judiska heliga skrifter som vi fräckt* nog kallar det ”Gamla testamentet” (GT). 27 böcker finns i ”Nya testamentet” (NT) och 11 böcker är s.k. apokryfer. Här finns all typ av litteratur, t ex: Historia, skönlitteratur, lyrik, poesi, erotik, profetiska skrifter, vishetslitteratur, ordspråk och bevingade ord. Fler än 50 författare är inblandade. Vissa böcker är sammanställda av redaktionskommittéer. (*Vi kunde lika gärna kalla GT det ”Första testamentet”, NT det ”Andra testamentet” och Koranen det ”Tredje testamentet”.)

Vi fick vår första kompletta Bibel ca 400 e Kr då en lärd man vid namn Hieronymus översatte GT från hebreiska och NT från grekiska till latin. Översättning till folkspråk kom med reformatorn Martin Luther (1483-1546). NT blev klar 1522 och GT 1534. På svenska blev NT klar 1526 och GT 1541. 1541 års Bibel kallas Gustaf Vasas Bibel. Där fanns inga kapitel eller versindelningar, dessa kom 1551.

Att översätta texter är svårt! Vi tappar nyanser, missar poänger av alluderingar och ord med dubbla betydelser etc. Låt mig ta ett exempel: Det finns en jättestaty i en av Roms mäktiga kyrkor där Michelangelo har avbildat Mose med horn (!!!) i pannan - VARFÖR? Jo vi läser att Mose kommer ned från Sinai berg med lagtavlorna och han har något på/runt huvudet; Den hebreiska som används i Moseböckerna är i skrift ett konsonantspråk. Vi måste välja vilken/vilka vokaler vi ska sätta in och beroende på hur vi väljer så får ordet olika betydelser. I det sammanhang jag refererar till finns konsonanterna KRN. Nu valde Hieronymus att sätta in vokalen som motsvarar vårt A-ljud, då blir det alltså karan som betyder horn. Om han istället hade satt in vokalen som motsvarar vårt Ä-ljud så blir det kärän som betyder ljussken/strålglans (som vi kan tolka som en gloria). Den som vill vara ”bokstavstroende” måste primärt behärska såväl antik hebreiska som koiné-grekiska MEN inte ens det räcker som framgår av mitt exempel. Att Moseböckerna dessutom har existerat som muntlig tradition i hundratals år innan de nedtecknades i skrift visar ytterligare att bokstavstrohet är omöjlig.

Vad anser vi att Bibeln är?
Något tillspetsat kan vi ställa oss frågan: Är Bibeln Guds ord om bl a oss människor, eller är Bibeln människors ord om bl a Gud? Eller är Bibeln möjligtvis något mitt emellan dessa två “diken“? Det svar vi ger på den frågan brukar vi kalla vår bibelsyn.

Bibelforskaren och pastorn Erik Blennberger menar i sin avhandling Bibelsyn att vi ska “ställa frågor till bibeltexterna“. Han föreslår en diskursiv (prövande och reflekterande) bibelsyn där vi är öppna för att pröva bibeltexterna mot ett antal kriterier utanför Bibeln: Stämmer de överens med rimliga moraliska ståndpunkter? Handlar de om frågor som verkligen berör oss? Strider de mot vår kunskap om tillvaron?

Detta med bibeltrohet är inte något enkelt. Den kristna kyrkan har efterhand klargjort vilka böcker som skall ingå i Bibeln (kanonprocessen). Man var inte alltid överens om detta. Vissa böcker som Hermas Herden eller De tolv apostlarnas lära har betraktats som kanoniska (godkända) medan det var stor tvekan om Uppenbarelseboken som idag är accepterad som en bok i nya testamentet.

Att tolka och förstå texter
Hur ska vi rätt kunna tolka och förstå bibeltexterna? Ja, det är väl bara att läsa kan man tycka, men dessvärre är det inte fullt så enkelt. Vi kommer alla till texten med förutfattade meningar och olika förutsättningar: En förtryckt kvinna i Palestina läser inte som en advokat i New York. En bankdirektör på Lidingö läser inte som en verkstadsarbetare i Säffle. En människa med endast grundskoleutbildning läser inte som en akademiskt utbildad teolog och en analfabet läser inte alls. Våra glasögon är olikfärgade; vi ser olika saker. Dessutom kan du och jag välja att läsa en text i t ex socialpolitiskt perspektiv, feministiskt perspektiv eller enbart som underhållning.

Nästa fråga är hur Bibeln har kommit till. Har Guds ande ingett författarna just de ord som bibeltexten består av? Så har man tyckt under större delen av kyrkans historia. Men först under den lutherska och reformerta ortodoxin på 1600-talet började man anse Bibeln vara bokstavligen ofelbar. Tidigare hade man tolkat många svårförståeliga bibeltexter symboliskt.

Före upplysningstiden så var det förbjudet att ställa kritiska frågor som rörde dessa texter. Problem i bibeltexter kunde möjligtvis diskuteras av lärde män på latin. Idag är det tillåtet och nödvändigt att vi vågar föra ett samtal för att rätt kunna forma en teologi som blir trovärdig såväl för oss själva och de människor som kanske aldrig förr kommit i kontakt med bibeltexter.

”Regnbågsprästen” Cay Lennart
Teol kand, Pastor emeritus