Säll är den som får gripa dina späda barn och krossa dem mot klippan. Cays uppsats del 11

Vad är det du hänger upp dig på? Är det ordet "rättesnöre" så tycker jag att du läser det på samma sätt som "fan läser Bibeln" - för att fälla.
Ett "rättesnöre" är mjukt men ditt sätt att, med ett eget urval av intervjupersoner som då givetvis speglar din egen syn, "slå knut på snöret" är hårt.
När vi ändå är igåmg så ber jag dig att, mycket kort, förtydliga var du står när det gäller "Gud". Är det samma "person" för många religioner men med olika namn? Var står då Jesus och hans påstående "Ingen kommer till Fadern utom genom mig"?

Hejsan Cay-Lennart.

Jag har läst din bloggpost och börjar fundera över andra saker än just FA:s första lärosats. (Min uppfattning om lärosatserna kan vi ta en annan gång). Hoppas att det är OK.

Jag funderar nämligen över din metod här, oavsett din inställning till just den här lärosatsen.

När man gör en intervjuundersökning så blir det ju otroligt viktigt vilka som tillfrågas att uttala sig. Om man gör ett mindre antal intervjuer, som ofta är fallet vid enskilda kandidatuppsatser eller förvisso doktorsavhandlingar, så kan det vara viktigt att förklara hur man gjort sitt urval.

Vill man presentera vad som är representativa åsikter? Vill man visa på en avgränsad minoritets åsikter och invändningar? Inget av detta är viktigare eller mer rätt, utan det rör sig bara om att vara renhårig i debatten.

För i ett senare skede, när man presenterar sin tes, är det viktigt hur man använder intervjupersonernas vittnesmål. Är det för att styrka sin egen tes, för att motbevisa den, för att belysa att det fanns en större bild eller något annat?

För det tredje tycker jag att du gör helt rätt i att ha anonymiserade svar - MEN - dina meningsmotståndare har inte tillgång till hela intervjuerna. När du tar en enskild mening ur en enskild intervju för att stödja din tes måste de helt enkelt lita på att personen verkligen sade så, utan tillägg, som direkt svar på en fråga som rörde just det som du tar upp. Din enskilda fråga kanske var: "Spontant - hur ställer du dig till Frälsningsarméns första lärosats?" men då din fråga inte heller finns redovisad så vet inte läsaren riktigt vad som ger dessa uttalanden.

Okej, jag ska stanna där. Jag inser att jag inte är riktigt i ämnet, men det handlar helt enkelt för mig om ett sätt att debattera.

Menar man att "jag anser" något speciellt, så är det helt OK. Vi kan alla bemöta varandras subjektiva tyckanden och jag tror att vi kan lära oss av varandra där.

Men menar man att "jag anser X, och det har en större tyngd därför att fler anser samma sak", så tycker jag att man måste vara tydlig med vilka grunder man har för ett sådant uttalande.

BoE är nu ingen opponentgrupp vid ett universitet. Och det tackar jag Gud för :) Det är i stället en plats för öppen diskussion och jag tycker att det är en trevlig sådan plats. Därför kanske jag gör för stor grej av det här, men jag menar att formen du väljer för att föra fram en åsikt är viktig också. Och väljer du att göra det genom att citera personer, får du kanske vara beredd på att också presentera grunddatat, så att de som vill kan bemöta dina argument på samma villkor.

Allt gott! Guds välsignelse och trevlig helg!

-

http://www.mackanandersson.se

"Talet om 'Bibelns eget budskap' gömmer undan mångtydigheten. Det kan t o m användas för att lägga lock på diskussionen, som om det bara funnes en enda läsart, för vilken alla borde böja sig."

Underbart! Vi behöver inte böja oss för den "moderna" läsart som tror att den är den enda rätta och som säger att kärleksbudet ogiltigförklarar andra budord.

Tack för all respons!
Jag läser noga vad ni skriver och funderar i bön över er respons.

Förlåt nu att det kommer en ganska rejäl text-klump.

Texterna här under är förut publicerade i sitt sammanhang men jag vill påminna er och hoppas att du får svar på din fråga i någon mån.

Jag ställde inledningsvis INTE någon fråga.
Jag lät den jag samtalade med läsa texten i en krigsartikel och etisk fråga i sänder. Därefter fick den jag samtalade med ge fri respons.

Love and peace!

Din broder i Kristus, Cay Lennart

*******************************************************************************************

1.6 Metod

Jag vill (som jag redan tidigare nämnt) i denna uppsats studera FA:s officiella hållning i etiska och teologiska frågor och jämföra denna med verkligheten, d v s hur den enskilde FA- medlemmen uppfattar denna och vidare hur han / hon tror / lever i praktiken.

För att få svar på uppsatsens grundläggande fråga så väljer jag att arbeta enligt kvalitativ metod med ett mindre antal djupintervjuer, där intervjupersonerna bereds möjlighet att nyansera i sina livsberättelser / utveckla svaren, något som aldrig vore möjligt att göra i t ex en enkät.

Jag har under sommaren 1998 gjort intervjuer med:
• Elva (11) aktiva frälsningssoldater
• Tre (3) soldater / medlemmar som (vid intervjutillfället) inte är aktiva
• Två (2) ungdomar som funderar på att bli soldater
• En (1) som inte är medlem i Frälsningsarmén dock troende och aktiv i annan kyrklig verksamhet
• Två (2) “helt vanliga människor“, d v s sådana som inte bekänner sig vara troende eller har engagemang i någon kyrka .
• Två (2) officiella företrädare för FA som i likhet med de tre jag nämnt senast är “referenspersoner“.

Alla intervjupersoner, utom de två officiella företrädarna för FA, är anonyma. Jag presenterar männen som Adam 17, Adam 44 o s v där siffran efter namnet anger intervjupersonens ålder, kvinnorna som Eva 20, Eva 84 o s v. Därefter följer en i detta sammanhang relevant presentation av vem / vad individen är med beaktande av anonymiteten.
Jag har bemödat mig om att få en så stor bredd som möjligt i urvalet av intervjupersoner. Jag ville få in så många “olika röster“ som möjligt. Dock var jag tvungen att begränsa mig geografiskt vilket är en brist. De flesta av mina intervjupersoner var vid intervjutillfället bosatta i och omkring Stockholm. Jag inser med facit i hand att jag har väldigt många intervjupersoner i ålder runt 50 år. Men bortsett från dessa brister tror jag att urvalet är relativt gott. Några av FA:s mest tongivande röster finns med bland de anonyma intervjupersonerna samtidigt som andra är helt “vanliga“ FA-medlemmar.

Varje intervjuperson fick gradera varje enskild utsaga i krigsartiklarna och varje enskilt ämne i etikdokumentet enligt en kromatisk skala identisk med den gamla betygsskalan från 1 till 5. Vid graderingen följde han / hon denna “betygsnyckel“:

1 = Denna utsaga är olämplig, jag instämmer inte alls. (IG)
2 = Denna utsaga är inte bra, jag känner tveksamhet inför den. (IG)
3 = Denna utsaga är rimlig, jag instämmer delvis. (G)
4 = Denna utsaga är bra, jag tycker om den. (VG)
5 = Denna utsaga är förträfflig, jag instämmer helt. (MVG)

Efter denna grova poängbedömning styrde jag in samtalet på fördjupning, där intervjupersonen med egna ord fick förklara sin poängsättning / ge en kommentar.

Jag skrev in svaren direkt i min bärbara PC. Intervjupersonen fick löpande läsa igenom och godkänna eller korrigera sin formulering. Vid slutet av intervjun läste vi tillsammans igenom vad vi åstadkommit. I samband med detta fick intervjupersonen en ny möjlighet att godkänna eller korrigera sina formuleringar och poängsättningar. Jag valde denna metod därför att den torde kännas trygg från anonymitetssynpunkt. Jag var rädd för att en bandspelare skulle kunna "tysta" intervjupersonen. Dessa svar finns i sin helhet i ett Appendix som du kan erhålla av mig.

3 REDOVISNING AV INTERVJUER

• Jag börjar med att presentera intervjupersonerna. Jag presenterar dessa kategorivis, kvinnorna före männen i åldersordning med den yngsta först.
• Jag redovisar medelbetyget för en utsaga i taget. Det medelbetyg jag redovisar är summan av de 11 aktiva, de 3 icke aktiva och de 2 ungdomar som är aktiva utan att ännu vara soldater (de är dock medlemmar i FA:s ungdomsverksamhet) dividerat med 16. De tre icke FA-anknutna referenspersonernas betyg redovisas i Appendix men räknas inte med i min redovisning av medelbetyg. De två officiella FA-företrädarna sätter inga betyg. I de fall där intervjupersonen inte kan / vill poängsätta utsagan så bortfaller han / hon ur statistiken. Jag räknar konsekvent de sammanlagda poängen dividerat med det antal FA-anknutna personer som avgivit poäng.
• Efter redovisningen av utsagans medelbetyg gör jag efter bästa förmåga ett försök att sammanfatta intervjupersonernas svar genom att servera några “smakprov“ på intervjupersonernas svar. Jag för även en ibland kort och ibland lång diskussion av FA-utsagan mot bakgrund av de svar jag erhållit. Mina kommentarer / min diskussion är av såväl reflekterande som kompletterande karaktär med utgångspunkt dels från de svar jag erhållit i intervjuerna dels med utgångspunkt från mina egna tankar / erfarenheter och aktuell samhällsdebatt. Dessa mina kommentarer är naturligtvis subjektiva. Jag skriver ut dem med ett mindre typsnitt för att undvika sammanblandning med intervjusvaren.

3.1 Presentation av Intervjupersonerna

Kategori Aktiva soldater (A):
• Eva 23 är 23 år, boende i Stockholm, ogift, studerande, 4:e generationens FA-soldat.
• Eva 48 är 48 år, gift, 2-barnsmor, yrkesverksam i serviceyrke, boende strax utanför Stockholm, FA-soldat i 3:e generationen.
• Eva 49 är 49 år, 4-barnsmor, boende i Örebro, skild, legitimerad psykoterapeut, FA-soldat.
• Eva 51 är 51 år, boende i Stockholm, gift, 3-barnsmor, tjänsteman, 3:e generationens FA-soldat, aktiv i ett antal grupper vid sin hemkår.
• Eva 84 år 84 år, pensionerad FA-officer, ogift, boende i Stockholm, dotter till FA-officerare, författare av såväl böcker som psalmer / sånger.
• Adam 23 är 23 år, boende i Stockholm, ogift, tjänsteman, 3:e generationens FA-soldat, aktiv i flera grupper inom FA bl a som ungdomsledare och musikant.
• Adam 48 är 48 år, 2-barnsfar, skild, boende i Stockholm, tjänsteman, 3:e generationens FA-soldat, musikant.
• Adam 49 är 49 år, 2-barnsfar, civilanställd inom FA, gift, boende i mindre ort nära Stockholm, FA-soldat i 3:e generationen.
• Adam 53 är 53 år, boende i Stockholm, gift, 3-barnsfar, tjänsteman, 3:e generationens FA-soldat, aktiv underofficer vid sin hemkår.
• Adam 68 är 68 år, boende i Stockholm, gift, 4-barnsfar, pensionerad lärare, 4:e generationens FA-soldat, aktiv som bl a musikant.
• Adam 82 är 82 år, boende i Stockholm, änkeman, 2-barnsfar, pensionerad FA-officer, 1:a generationens FA-soldat, aktiv i kårarbetet.

Kategori Ej aktiva FA-medlemmar (EA):
• Eva 45 är 45 år, 2-barnsmor, boende i Stockholm, skild, yrkesverksam inom media, icke aktiv civilmedlem i FA.
• Eva 50 är 50 år, boende i Stockholm, lärare, 3-barnsmor, skild, 2:a generationens frälsningssoldat, dock ej aktiv sedan ett par år tillbaka.
• Eva 52 är 52 år, boende i förort till Stockholm, skild, 2-barnsmor, lärare, 3:e generationens FA-soldat dock ej aktiv sedan ganska många år.

Kategori Ungdomar (U) på väg att socialiseras in i FA:
• Adam 17 är 17 år, studerande, ogift, boende i Stockholm, spelar med i en FA-musikkår, ej soldat ännu - funderar på hur han ska göra, såväl föräldrar som farföräldrar var / är aktiva FA-medlemmar.
• Adam 18 är 18 år, studerande, ogift, boende i förort till Stockholm, spelar med i en FA-musikkår, ej soldat ännu - funderar på hur han ska göra. Om han blir soldat så blir han 5:e generationens FA-soldat.

Kategori Ej kyrkligt aktiva referenspersoner (R):
• Eva 20 är 20 år gammal, studerande, ogift, bosatt i Stockholm. Eva 20 kan anses vara en `helt vanlig medelsvensk ung dam´, d v s ej religiöst aktiv och utan anknytning till någon kyrka. Eva 20 säger sig inte tro på Gud. Dock tror hon på “en övernaturlig kraft“ och på reinkarnation . Eva 20 är alltså en referensperson utan anknytning till FA.
• Eva 72 är 72 år, boende i Örebro, skild, författare och lektor emerita (svenska & engelska). Hon hade en stark katolsk influens under uppväxttiden men betraktar sig nu som agnostiker. Eva 72 är en referensperson utan anknytning till FA.

Kategori Kyrkligt men ej FA aktiv referensperson (KR):
• Adam 44 är 44 år, boende i Stockholm, gift för andra gången, 2-barnsfar, bekännande kristen, medlem i en ekumenisk frikyrkoförsamling och medlem i Svenska kyrkan. Han har ingen koppling / anknytning till FA. Han är yrkesverksam inom massmedia. Han är teolog och en flitigt anlitad predikant. Han är aktiv inom tolvstegsrörelsen .

Kategori Officiella företrädare för FA och referenspersoner:
• Major Margaretha Andersson är bosatt i Stockholm och rektor för FA:s officersskola sen 1997. Major Andersson är 50 år, gift, 3-barns mor och 3:e generationens FA-soldat. Hon blev FA-soldat 1962, gick igenom sin officersutbildning vid Krigsskolan i Stockholm 1973 - 1975, fick sitt första förordnande som löjtnant vid Sundbybergs kår, därefter har hon varit verksam som FA-officer i Landskrona, Lidköping och Norrköping, Därefter var hon ansvarig för JS & KK -arbete & rekrytering av nya FA-officerare i Sverige. Hon var tillsammans med sin man divisionschef (DC) i Norra Divisionen 1994-1997.
• Major Göran Larsson är idag verksam som “Officer for European Union Affair“ anställd vid FA:s Internationella Högkvarter i London och även assistent till den svenske chefssekreteraren Överste Gunnar Nilsson. Major Larsson bor i Stockholm sen den 1:a juni -98. Dessförinnan bodde han 3 år i England där han arbetade som PR-sekreterare för FA i Central South Division. Han är 54 år, gift, 4-barnsfar och son till FA-officerare. Major Larsson blev FA-soldat 1958, gick igenom sin officersutbildning vid Krigsskolan i Stockholm 1968-69 och i London vid FA:s “Training college“ 1969-1970. Han fick sitt första förordnande 1970 som löjtnant i Jönköping. Major Larsson har varit verksam som bl a kårledare i Härnösand, Ystad, Landskrona, ungdomssekreterare i Norrköping, Örebro och Stockholm och avdelningssekreterare vid officersskolan. Därefter var han ansvarig för mediafrågor vid FA:s högkvarter i Stockholm / Sverige 1987-1995.

3.2 Intervjuredovisning Krigsartiklar

3.2.1
• Jag har tagit emot Jesus Kristus som min frälsare och Herre och önskar bli medlem i hans universella kyrka. Jag vill bli soldat i Frälsningsarmén och går nu in i detta heliga förbund.

Medelbetyg: 2,87.
De tre icke-FA-anknutna referenspersonerna (vilkas betyg ej räknats in i den redovisade medelpoängen) reagerar våldsamt på att detta dokument kallas “Krigsartiklar“. De är inte ensamma; Eva 23 (Aktiv soldat = A) säger: “Att detta dokument fortfarande kallas Krigsartiklar är absurt.“ Hon säger vidare: “Jag ser inte mitt soldatskap som ett heligt förbund. Mitt heliga förbund är med Gud.“

Många av intervjupersonerna reagerar negativt just på uttrycket detta heliga förbund.

Med tanke på alla missionsförbundare, baptister och annat löst folk som läser denna uppsats vill jag här redovisa vad FA:s officiella företrädare har att säga avseende ovanstående utsaga. Varsågod; en lektion i FA-kunskap:

• Major M Andersson: Till att börja med kan jag rekommendera läsning av: “Salvation Story - Salvationist handbook of doctrine “. Där ger FA utförlig förklaring av sina krigsartiklar. På 70-talet tyckte jag att det var pinsamt att detta dokument kallades Krigsartiklar. Jag känner fortfarande behovet av att förklara ordet Krigsartiklar för människor som inte är förtrogna med FA:s och Bibelns vokabulär. För mig, jag som är inväxt i rörelsen är FA:s krigsmetaforer inte konstiga. Till årets kongress kom en bok av den engelske ungdomsevangelisten Phil Wall ut: “I´ll Fight ... - Holiness at War.“ Phil Wall menar t o m att vi måste ta tillbaka dessa ord som vi ibland har bett om ursäkt för. Vi måste "tillbaka till rötterna". Det andliga livet är en kamp som i många stycken liknar ett krig. Jag tycker att det är viktigt att vi primärt är en del av Kristi universella kyrka men även att vi bevarar William Booths anda i FA. Jag vill också betona att för mig representerar uttrycket detta heliga förbund inte soldatskapet i FA, utan det står för mitt heliga förbund med Gud.
• Major G Larsson: När FA startade 1865 hette organisationen “Christian Mission“. William Booth hade från början inte avsikt att bilda ett nytt samfund. 1878 insåg William att de “gubbar“ som han fört till tro inte var välkomna in i de traditionella samfunden. William Booth betonade från 1878 att vi var införsatta i ett krig mot djävulen. I slutet av 1800-talet var Storbritannien ett världsimperium. Dess soldater var upprätthållare av fred i hela världen. Många krigssituationer var för handen i dessa tider. Detta med trupper, uniformer och parader låg i tidsandan. Familjerna var stolta när deras söner dog på slagfältet. Det var en ära att få dö för sitt land. George Scott Railton och några andra pionjärer började klä sig i uniformsliknande plagg. Vissa av dem började att kalla sig för löjtnant, kapten etc. Vid ett sammanträde 1878 skrev William Booth: “Vi är en frivillig armé ...“ Williams son Bramwell protesterade och hävdade: “Jag är inte frivillig - jag är inkallad - Gud har kallat mig!“ Detta förklarar FA:s militära struktur och språk. Han strök över ordet “Volunteer“ och ersatte det med “Salvation“. Det handlade alltså om ett frälsningskrig. Människor skulle frälsas från djävulen. Från 1865 till 1878 skedde en marginell ökning av medlemmar. Från 1878 till 1888 - de följande tio åren - tiodubbblades FA:s medlemsantal! När William Booth dog 1912 fanns FA i 58 länder! Detta visar att FA:s satsning gick hem! Det militära systemet fungerade på den tiden. Folk förstod uttrycket “krig mot djävulen“. Ovanstående skrivning vill visa på att FA är en del av den kristna universella kyrkan.

OK - jag uppfattar metoden och jag tackar speciellt för att du postar den igen, Cay-Lennart.

Jag tror möjligen att du hade fått andra svar om du vänt dig till fler yngre "första-generations"-soldater. Kan det vara så att flera av de som du för fram som kritiska till krigsartiklarna är människor som s.a.s vuxit in i rörelsen och där själva invigningen till soldat kom "naturligt" och kanske inte alltid så reflekterat?

Min egen erfarenhet är att människor som blivit soldater i vuxen ålder har haft en annan inställning till krigsartiklarna och soldatlöftena.

Hur som helst - gott att du redovisade, såhär långt.
-

http://www.mackanandersson.se

Hej igen.

Nu har det gått några timmar (igen) och jag bestämde mig för att ändå, till slut, kommentera. I god anda och öppen diskussion, inte med några pekpinnar eller att försöka tvinga på någon annan den bekännelse jag själv gjort till min. All respekt, således.

Cay Lennart - du skriver bland annat:

"Flera av mina intervjupersoner antyder att såväl FA:s krigsartiklar som dess etikdokument präglas av biblicism / fundamentalism. Låt mig för ett ögonblick återvända till Krigsartiklarna:

• Vi tror att Gamla och Nya testamentets skrifter är givna av Gud genom inspiration och att de allena utgör det gudomliga rättesnöret för kristen tro och kristet liv."

Jag vet inte riktigt hur detta blir detsamma som biblicism eller fundamentalism. Allting beror ju på hur vi ser det där "genom inspiration". Om vi menar att Gud genom sin Ande förmår att tala till oss, på en massa olika sätt (genom bilder, genom att vi får ljus över en text eller sång eller något annat, genom profetiska tilltal, eller... Du hajar...) så är ju allt detta "inspiration".

En del menar att Herren mer eller mindre dikterade, ord för ord, texten som skulle stå i Bibeln. Det är, anser jag själv, ett synsätt som kräver av läsaren att faktiskt läsa texten på de originalspråk som den skrevs på. För att "läsa som det står" så krävs det att vi faktiskt läser som det står, eller stod i "grundtexten" (ett i sig problematiskt begrepp). Hävdar jag, alltså. Varje översättning är, i något avseende, en tolkning av texten.

Andra menar att Guds tankar och bilder klätts i människans ord. Det är ett synsätt som jag själv gillar. Det innebär, exempelvis, att det inte blir samma problem att Gud inte "låter likadant" i varje bok i Bibeln. Han förmedlar sitt budskap genom människor med olika språk, olika sätt att uttrycka sig, har olika bakgrund, etc.

Min åsikt är i stället att Frälsningsarméns ledare hade en otrolig andlig mognad när man formulerade och nedtecknade lärosatserna. Man tar inte ställning till exakt hur Gud talar eller talat i texten. Man konstaterar att skrifterna (lägg märke till pluralformen) "är givna av Gud, genom inspiration", utan att diskutera ändlöst vilken syn på inspirationen man skulle ha.

När det gäller "Gamla och Nya Testamentets skrifter" - alltså frågan om kanoniseringen - så är det mycket riktigt en stor och komplicerad fråga. Det är riktigt att Nya Testamentet kanoniserades i en process som avslutades i princip samtidigt som Vulgatan (alltså NT på Latin) översattes, i början på 300-talet.

Å andra sidan hade i princip vilka skrifter som skulle vara med i NT, och varför, varit ganska klart redan sisådär hundrafemtio år tidigare. Alltså omkring 60 år efter att Paulus och apostlarna verkat.

Och här skulle jag kunna skriva ett mycket långt inlägg om kanonhistoria. Det är mitt stora nörderi ;) Men jag avstår. Och konstaterar att det stora skälet till att NT blev just NT är att de böcker som är det går att härröra till någon av de tolv som faktiskt levde tillsammans med Jesus, eller till Paulus, som träffade flera av apostlarna medan de fortfarande var i livet.

Det finns några exempel på andra böcker som faktiskt använts i olika delar av Kyrkan, men som inte "kom med" i NT - ett sådant är Thomasevangeliet. Och det är också riktigt att just Johannes Uppenbarelse var uppe till diskussion. Orsaken till att det kom med (och varför Thomas inte gjorde det) är just att Kyrkan tyckte att det var viktigt att bevara läran hos de som hade levt tillsammans med Jesus.

Nåja - jag ser att jag håller på att förlora mig in i den där diskussionen ändå. Min poäng är att dock att det till slut handlar om hur man ser på Jesus. Om vi tror att Jesus är Guds Son, ja att han rent av är en person i Guddomen, så blir närheten till Jesus hos författarna viktig. Så viktig, faktiskt, att Kyrkan bestämde att det skulle vara kriteriet för vad vi anser är "Guds Ord".

Nu ska jag avsluta. Det är inte meningen att kidnappa din tråd, Cay Lennart. Men jag hävdar att det går utmärkt att, med en modern teologisk utbildning i baggaget, både behålla sin intellektuella integritet och skriva under på Frälsningsarméns lärosatser. De är, hävdar jag, inte nödvändigtvis rotade i någon slags biblicism eller fundamentalism.

Däremot kan det säkert vara så att om man känner att man liksom skrivit under något i sin ungdom, utan att ha reflekterat över det, så är det inte säkert att man kan stå för det i vuxen ålder. Men det har inte nödvändigtvis med FA:s teologi att göra, utan mer en praxis som var vanlig förut, nämligen att inviga Frälsningssoldater utan att de fått reflektera över det beslutet.

Återigen - hävdar jag personligen, alltså. Jag företräder nu ingen annan ;)

-

http://www.mackanandersson.se

Tack Mackan - kunde absolut inte sagt det bättre själv!

Tack, Almen. Det värmde.

-

http://www.mackanandersson.se

"Flera av mina intervjupersoner antyder att såväl FA:s krigsartiklar som dess etikdokument präglas av biblicism / fundamentalism."

Jag tycker att det detta uttalande bekräftar det som lärosaterna säger, dvs att FA tror på det som står i Bibeln, både GT och NT.

***************************************************************************************

Lyse du i din vrå och jag i min.

Biblicism: Kritisk beteckning för skilda slags osofistikerad bibelanvändning i kristen teologi och förkunnelse. Den utmärks av höga förväntningar på Bibelns möjlighet att ge direkta och entydiga svar och lösningar på nutidens existentiella frågor och problem. Bibeln ses som exklusiv och ofelbar kunskapskälla för sanningar rörande tro och etik, stundom även politik, historia m.m. Karakteristiskt för biblicism är att den programmatiskt går till "Bibeln allena", förbi kyrkolära och historiskt framvuxna bibeltolkningstraditioner, och att den är skeptisk mot historisk-kritisk bibelforskning. Den är en typiskt protestantisk företeelse och innebär en renodling av 1500-talsreformatorernas lära att Bibeln är klar och entydig och "sin egen tolk". En tidig form av biblicism växte fram inom en mot luthersk ortodoxi kritisk tysk pietism (Johann Albrecht Bengel, Johann Tobias Beck). I vår tid förekommer den inom de flesta protestantiska samfund, främst inom dem som präglats av pingstväckelsen. Den mest utpräglade formen är den från USA stammande fundamentalismen (se fotnot 20). Källa: NE CD-rom 1998.

Kan Bibeln vara ett "rättesnöre" för kristet liv i betydelsen vägledning - vägvisare?
Jag saknar ett svar om Guds "status" och Jesu plats.

Almen, se min blogg Niceno-konstantinopolitanska trosbekännelsen.

Mackan, tack för din vänliga ton.
Jag tror att du har rätt i detta att 1:a generationens FA-soldat skriver under Krigsartiklarna med större entusiasm än 3:e generationens FA-soldat. Yes, jag borde haft med någon eller några "förstagenerationare".

Jag skulle uppskatta om du delar med dig av ditt "nörderi".
Jag kan lära mig mycket av dig.
Skriv gärna en lång blogg om kanonprocessen, tack.

Love and peace!

Din broder i Kristus, Cay Lennart

Jag har läst flera teologiska uppsatser/avhandlingar på internet, där man ser FA som en (omvändelse)sekt. Maranata är ett annat exempel på detta.

Har alla dessa skribenter fel? Är deras teologiska utbildningar bristfälliga? Tror inte det.

Får känslan av att man här på Boe nu försöker att dumskalle-förklara Regnbågsprästen, på samma sätt som man tidigare dumskalle-förklarat mig, därför att jag i god akademisk ton försökt ange källor för mina påståenden.

Är detta särskilt kristligt? Jag undrar. Även om det sker med subtila medel.

Tack, Cay Lennart, för en tänkvärd och klargörande bloggpost!!!

Cay Lennart - jag tror att vi kan lära oss massor av varandra, båda två, om vi båda vågar lyssna :)

Allt gott denna söndag.

-

http://www.mackanandersson.se

Före detting:

Problemet är nog hur man använder ordet "sekt". Ibland används det som skällsord för sådant man inte gillar. Då tror jag många protesterar när de hör att FA är en sekt.

Tack detsamma Mackan!
Jag tror som du!