Vore det möjligt för Jesus att bli frälsningssoldat i vår tid? HELA UPPSATSEN av Cay Lennart 1999

Postad av Regnbågsprästen 2009-11-23 22:58

JAG HAR BLIVIT OMBEDD ATT PUBLICERA HELA UPPSATSEN HÄR. VARSÅGOD HÄR ÄR DEN:

SÅ HÄR SÄGER VI
men
HUR ÄR DET?

Skillnader mellan lära och liv i Frälsningsarmén

Vore det möjligt för Jesus att bli frälsningssoldat 1999?

*******************************************************************************************

På begäran publicerar jag härmed min teol kand uppsats skriven 1998, examinerad och godkänd vid THS Teologiska Högskolan i Stockholm 1999.

En stor del av texten i original är fotnoter och dessa går ej av tekniska skäl att publicera här.

Du som vill läsa uppsatsen med fotnoter hänvisas till biblioteket på THS där uppsatsen finns i pappersversion.

(Jag lyckas i alla fall inte få med fotnoterna. Jag får inte heller till detta med snygga spalter.)

Cay Lennart

********************************************************************************************

“Stäng inte in den kosmiske Kristus i kyrkor, fromhet och lärosatser, som inte längre nuddar vid den jord som är hans!“

Detta citat av min lärare vid THS Harry Månsus har inspirerat mig till att skriva denna uppsats om skillnader mellan lära och liv i Frälsningsarmén, min egen teologiska ursprungskontext. Jag går ett steg längre än Månsus och ställer frågan om vi med våra kyrkor, lärosatser och vår fromhet riskerar att utestänga den kosmiske Kristus från verksamhet som bär hans namn.

Jag gör ett 20-tal djupintervjuer med människor i och utanför Frälsningsarmén (FA) för att `ta temperaturen´ på rörelsen. De flesta människor förknippar FA enbart med dem “som gör så mycket gott för så många som behöver det“. Ytterst få har kunskap om hur FA formulerar sin tro och etik.

Poeten och FA-kaptenen Majken Johansson funderade på följande sätt 1972:

“Käre gode Gud, du ser att de inte räknar med dej fastän du räknar med dem. Jag undrar varför de inte kommer till våra gudstjänster och möten. Hur mycket beror på en ärlig och uppriktig ovilja att nalkas dej själv, och hur mycket beror på att vi bekännande kristna har förvandlat evangeliet till en snårskog av förbud och förfasningar? …“

Min förhoppning är att denna uppsats (och den bok jag har för avsikt att skriva med utgångspunkt från denna uppsats) ska leda till dialoger, samtal och diskussioner om viktiga och livsavgörande frågor för Frälsningsarmén och våra andra f d väckelserörelser som i likhet med övriga folkrörelser har tappat folket och förlorat rörelsen. Jag påstår att väckelserörelsen FA idag befinner sig i en djup kris. Denna kris berör det mesta inklusive lärosatser / dogmer, etik och gudstjänstformer. Docent Bengt Kristensson Uggla fångar in den senare krisen i följande citat från boken “När kartan inte stämmer“:

“De flesta av mina gamla kyrkliga vänner har slutat att gå i kyrkan, utan att för den skull vara bekännande ateister. Och för oss som fortsätter ter sig gudstjänsterna ibland som långdragna upplevelser av genomlevd nihilism. Ibland tycker man nästan att ingenting av det som sägs behöver sägas... Vad göra?
Den reellt existerande kristendomens försök att handskas med denna situation präglas nästan alltid av en lika tydlig som farlig tendens till nostalgi. Lösningarna söker man genom att vända sig mot ett romantiskt förflutet och gå baklänges in i framtiden. Visionerna av framtiden ter sig endast som upprepningar av ett historiskt förflutet, som romantiserats till oigenkännlighet. Teologin förvandlas till nostalgi och kyrkans liv förfaller till en pinsam trivialisering som knappast ens duger som underhållning.“

Ledstjärnan för min analys är ännu ett citat av docent Bengt Kristensson Uggla:
“Man måste kritisera och hålla igång en levande debatt kring det som man vill bevara och stödja. Att tysta ned sin kritik leder lätt till att man i längden förråder det man vill skydda.“

Tack till min handledare teol dr Sven Halvardsson och ämnesansvarig teol dr Göran Gunner.
Tack till Dawid Enkullen, Åke Hammarberg, Kapten Ruth Hansen m fl vänner i FA.

Cay Lennart Larsson
Fil kand & teol stud

1. INLEDNING

Det enda som är konstant är förändringen. Detta gamla kinesiska ordspråk är i vår tid mer aktuellt än någonsin förr. Vi lever i en höghastighetskultur. Förändring är ett nutida axiom; oerhört mycket förändras oerhört fort. Bengt Kristensson Uggla talar i sin bok När kartan inte stämmer om att vi idag befinner oss i en orienteringskris, att världen har blivit så mycket svårare att förstå ... Det finns forskare som har försökt hitta en mittlinje i mänsklighetens historia, d v s att genom ett tankeexperiment klyva historien i två lika delar så att lika mycket hamnar före som efter denna mittlinje. Vid det senaste försöket stannade man för årtalet 1970!

Författaren Douglas Rushkoff talar i sin bok Children of Chaos om tidens fragmentarisering. Han menar att informationssamhället har ersatts av det kaotiska samhället. Världen har blivit så komplex att den endast går att förstå som kaos; mediaindustrin löper amok, den globala ekonomin lever sitt eget liv och den tekniska utvecklingen går så fort att den ofta inte ens förstår sig själv.

Våra kyrkor och samfund finns mitt i det samhälle som inte alls liknar det samhälle vi levde i "igår". Sveriges frikyrkor i likhet med andra folkrörelser som såg sitt gryningsljus på 1800-talet upplever i vårt samtida kaos att vi har tappat folket och förlorat rörelsen. Så kan det i alla fall kännas.

När jag påstår att våra frikyrkor befinner sig i en identitetskris gör jag mig möjligtvis skyldig till en “underdrift“. Är vi väckelserörelser eller är vi kyrkor? Vi söker metoder och språk som fungerar i vårt nya postmaterialistiska / postmoderna samhälle. Vi är ställda inför mängder av teologiska, sociologiska, psykologiska, metodologiska utmaningar och ifrågasättanden.

Jag begränsar mig i denna uppsats till att fokusera på hur väckelserörelsedelen av Frälsningsarmén (min teologiska ursprungskontext) formulerar etik och teologi i nådens år 1998. Jag intervjuar 18 medlemmar i Frälsningsarmén för att utröna den eventuella skillnaden mellan dess officiella utsagor och medlemmarnas praktiska liv.

Frälsningsarmén (hädanefter FA) i Sverige (och Lettland ) består egentligen av tre olika delar / “företag“:
1. Affärsrörelsen FA Förlags AB med fastighetsförvaltning (FA ägde 1998 ca 250 fastigheter till ett värde av ca en miljard Sv kronor ), projektering, hyresärenden och dotterbolaget Handels AB med produktion och försäljning av bl a böcker, CD, kassetter, musik-instrument och noter. Second-hand-butikskedjan “Myrorna“ är ett eget bolag och hade 1998 trettiosju butiker och ca 1000 anställda som arbetade vid 60 enheter med sortering av bl a de ca 7.000 ton kläder som kom in. Myrorna omsatte ca 150 miljoner Sv kronor 1998.
2. “Socialinstitutionen“ FA med bl a 6 härbärgen, 10 behandlingshem, 9 “stödboenden“, skyddad verkstad för handikappade och FA:s internationella eftersökningsbyrå . En stor del av denna välkända sida av FA finansieras med bidrag från kommun, landsting, stat och enskilda sponsorer. Som exempel på det senare kan nämnas finansmannen Roger Akelius som till julen 1998 skänkte tio miljoner kronor till FA i Göteborg vilket finansierar ett par av FA:s välkända soppkök.
3. Väckelserörelsen FA som årsskiftet 97/98 hade 186 kårer , 7350 soldater , 209 civilmedlemmar , 201 officerare i aktiv tjänst och 323 pensionerade officerare. Antalet betjänade var 23531 .

1.1 Syfte och hypotes

Jag vill i denna uppsats studera FA:s officiella hållning i etiska och teologiska frågor och jämföra denna med verkligheten, d v s hur den enskilde FA-medlemmen uppfattar denna officiella hållning och vidare enligt vilka principer han / hon tror / lever i praktiken.

För att bli soldat i Frälsningsarmén undertecknar rekryten (den sökande) ett dokument, som kallas “Frälsningsarméns krigsartiklar“.

Frälsningsarmén i Sverige gav med generalens bemyndigande 1996 ut ett etikdokument med titeln "Redogörelse för Frälsningsarméns inställning i en rad aktuella frågor". De frågor som behandlas är: Äktenskap och skilsmässa, Abort, Homosexualitet, Mellanfolkliga relationer och Dödshjälp.

Jag vill illustrera den sympati eller antipati som kan finnas (och ge exempel på i vad sådant grundas), hos sexton (16) FA-medlemmar i relation till FA:s krigsartiklar och etik-dokument. Jag gör identiska intervjuer med tre (3) “referenspersoner“ som inte har anknytning till FA. Jag anser att dessa röster ger “krydda“ åt uppsatsen. De kan se texterna i ett “utifrån-perspektiv“. Dessutom gör jag intervjuer med två (2) icke-anonyma officiella företrädare för FA.

Utifrån dessa få intervjuer kan jag naturligtvis inte dra några långt gående slutsatser. Det enda jag vet efter denna undersökning är vad just dessa intervjupersoner gav uttryck för vid intervjutillfället. Min uppsats är ett försök att “ta temperaturen“ på FA 1998.

Innan jag genomförde intervjuerna var min hypotes att såväl krigsartiklarna som etikdokumentets utsagor i vissa delar skulle upplevas som såväl otidsenliga som orimliga. Jag trodde även att undersökningen skulle visa att mina intervjupersoner anser att Frälsningsarmén i sitt försök att formulera en kristen etik och lärosatser för frälsningssoldater 1998 i vissa delar upplevs som konservativ, överambitiös och fundamentalistisk . En anledning till denna min förmodan är att en betydande / dramatisk förskjutning av värderingsklimatet skett / sker i västvärlden i vår tid. Denna förskjutning har sannolikt inte lämnat FA:s folk opåverkat.

1.2 Begreppsdefinitioner

1.2.1 Värderingar, värde, attityder och normer

En värdering kan sägas vara något starkare och djupare än en åsikt. Mina åsikter styrs av mina värderingar. En central värdering är införlivad med min personlighet och därför mycket svår att förändra. Mina värderingar är grunden för min moraliska / etiska livshållning. Vad denna är blir uppenbart den dag det brinner i mitt hyreshus: Kommer jag då att rädda min älskade katt eller min hatade granne ?

Vi kan inte leva / existera (normalt) utan att värdera. Vi samlar på oss intryck, summeringen av våra intryck blir en grund för vårt förhållningssätt. Det är mycket svårt att se summan av de byggstenar, som ligger till grund för våra värderingar, och därför är det också svårt att förändra dem.

Sociologen Erik Allardt säger att värden är egenskaper som utmärker objekt, materiella eller immateriella föremål och företeelser, medan värderingar är valtendenser hos människan. Vad vi anser ha värde är föremål för generella, beständiga valtendenser införlivade med personligheten. Våra värderingar påverkas t ex av vår livsmiljö, kunskaper och färdigheter som vi förfogar över, olika erfarenheter och influenser från föräldrar, vänner, arbete, föreningsliv, media etc.

Begreppet värderingar kan jämföras med attityder som enligt Allardt är tendenser att reagera positivt eller negativt på bestämda föremål, företeelser eller personer. De sociala värdena är mer omfattande än attityderna: de berör hela handlingskomplexet. Värdena är också mera beständiga över tid än attityderna. Värdena är införlivade med personligheten medan attityderna är ganska ytliga. Vi kan säga att en attityd föds ur våra värderingar.

Vi lever i en höghastighetskultur, där gårdagens värderingar kan tyckas härstamma från stenåldern. Vi levde nyligen i ett agrarsamhälle som präglades av enhet. Människans liv var sig mycket likt från födsel till död. Individens geografiska rörlighet och möjlighet till “nya intryck“ var begränsade . Den nya generationen tog naturligt vid i sina föräldrars fotspår. Tryggheten var något eftersträvansvärt och naturligt; folkvisdomen uttryckte det i sentensen; Skomakare, förbli vid din läst. Vid sekelskiftet fick vi se industrisamhället växa fram, vi fick nya perspektiv / nya värderingar, på bl a försörjning, och nu befinner vi oss i ännu ett liknande paradigmskifte. Historien gör sina språng vilket Gunnar Adler-Carlsson har uttryckt på följande sätt:

"På nolltid har vi gått från en generationsintegrerad produktionsgemenskap till en generationssegregerad konsumtionsgemenskap" .

Vårt samhälles normer för t ex äktenskap och samlevnad skulle ha fått de flesta 1800-talsmänniskor att baxna. Samtidigt var t ex den viktorianska erans syn på samlevnad kanske endast en kort parentes i världshistorien. De gamla grekernas syn på sexualitet och samlevnad får säkert många av vår tids medelklassmänniskor att baxna. Våra värderingar som är grunden för vår etik / moral är resultatet av många generationers bearbetning, förändring och utveckling, samtidigt som de naturligtvis påverkas av vår nutida `värderingsförändrings-höghastighetskultur .

1.2.2 Etik och moral

Begreppet etik kommer från grekiskans ethikos som betyder "sedvana, seder" och aethos som handlar om en inre disposition, karaktärsdrag. Begreppet moral kommer från latinets mora´lis, `som rör sederna´. När vi använder dessa begrepp i vardagligt tal så menar vi i stort samma sak. Vi talar om något som har med våra seder att göra, vår uppfattning om rätt eller orätt. Etik är dessutom en filosofisk diciplin som behandlar vetenskapliga frågor om moral och sedelära. Studier av pågående värderingsförändringar pekar på en tilltagande permissiv (mer tillåtande) syn i moralfrågor.

Lennart Molin säger:
"Vi kan definiera moral som de medvetna beteenden vi visar och de handlingar vi utför mot vår omgivning, särskilt mot andra människor. …
Etikens uppgift är att utarbeta ett innehåll för moralens förverkligande i form av regler, riktlinjer eller principer för hur vi skall uppträda mot andra. Den som arbetar med etik har i uppgift att tänka igenom moralen, hjälpa oss att förstå vad de viktiga moraliska frågorna handlar om och ge förslag på handlingar som är moraliskt riktiga.“

I NE kan vi läsa:
"En individs eller grupps moral visar sig i vad de gör eller underlåter att göra, medan deras etik är deras reflexioner över det berättigade i vad de gör eller underlåter att göra.“

1.3 Distinktion mellan moral och juridik

Vad är rätt och vad är fel? Mänskligheten har från civilisationens begynnelse funderat över dessa frågor. Alla civiliserade stater har ett juridiskt system. I Sverige finns SVERIGES RIKES LAG som talar om för oss vad vi inte får göra. Om vi gör något som vi inte får - och blir ertappade - så finns där föreskrivet vilket straff en domstol ska / kan / bör utdöma.

Juridiken bygger på regeletik eller pliktetik, där i viss mån rätt och framförallt fel är klart definierade. Vi kan utgå från att allt som inte är förbjudet / straffbart bör vara tillåtet. Moralen i vår samtid bygger i växande grad på situationsetik eller kontextualistisk etik. Upplysningens genombrott med därpå följande sekularisering har fört oss från regeletik till situationsetik / konsekvensetik. För att ta ett exempel: För 50 år sedan besvarades (av de flesta individer) frågan: -Varför stjäl du inte ...? med: -Det vore fel! Det vore mot reglerna! Idag kanske samma fråga besvaras med: -Jag kan ju bli upptäckt ...
Många människor anser att det i vårt moderna samhälle endast finns två kategorier människor: Ertappade brottslingar och ännu icke ertappade brottslingar. Om detta beror på tilltagande laglöshet, demoralisering eller oerhörd eskalering av regler, lagar och förbud vill jag av utrymmesskäl inte diskutera i denna uppsats.

Det föreligger en skarp distinktion mellan juridik och moral. Vissa av våra fiktiva hjältar är lagbrytare och just därför(!) moraliska hjältar, t ex Robin Hood och hans svenska travestering; Karl-Bertil Jonsson. Dessutom är det så att ytterst få av oss vanliga medborgare avhåller oss från t ex mord, våldtäkt och rån enbart av den orsaken att vi riskerar att straffas. Vi förstår att sådana handlingar är oacceptabla, vårt samvete säger ifrån. Däremot är vi nog till mans lagbrytare som trafikanter (t ex fortkörare) och deklaranter (skattefifflare).

1.4 Vad är gott - Vad är ont? Historisk bakgrund

Redan i den grekiske filosofen Platons verk "Staten" från 300-talet f Kr finns grundidéerna till de fyra s k kardinaldygderna: vishet, rättrådighet, tapperhet och måttfullhet. De kan ses som huvudrubriker över allt vuxet, moget, beprövat och moraliskt handlande. De fyra kardinaldygderna systematiserades på 1200-talet av dominikanen Tomas av Aquino, som även tillfogade de tre s k teologiska dygderna: tro, hopp och kärlek . Begreppet dygd kan semantiskt härledas från verbet duga. Det latinska begreppet är virtus vilket kan översättas med “det rätta sättet att handla“. Begreppet urvattnades på 1800-talet och kom att förknippas med viktorianska fröknar. Genom historien har olika tänkare lagt till och dragit ifrån, när de skapat olika dygdkataloger. Vi kan t ex nämna de borgerliga dygderna flit, sparsamhet och hederlighet. Den franske filosofen André Comte-Sponville nämner i sin bok Liten avhandling om stora dygder hela 18 dygder, bl a generositet, medkänsla och renhet.

André Comte-Sponville säger bl a följande om dygd :

"Varje dygd är en höjdpunkt mellan två laster, en bergskam mellan två avgrunder: så till exempel är modet den mellan fegheten och dumdristigheten, värdigheten den mellan inställsamheten och egoismen och mildheten den mellan vreden och apatin. Men vem kan alltid leva på höjdpunkten? Att tänka på dygderna är att mäta upp det avstånd som skiljer oss från dem."

Föregående citat leder oss till dygdens motsats som ofta kallas last eller synd. Enligt skolastiken finns det sju huvudsynder, eller som de också kallas ibland; dödssynder. Dessa är: Superbia högmod, avaritia girighet, luxuria vällust, invidia avund, gula frosseri, ira vrede och acedia likgiltighet.
Några av er som läser min uppsats har säkert sett filmen Seven, vars handling på ett dramatiskt sätt fokuserar dessa sju dödssynder.

Begreppet dödssynd finns även i Bibeln (NT –81). I 1 Joh 5:16-17 läser vi: “Om någon ser sin broder begå en synd som inte är en dödssynd … Varje orätt är en synd, men det finns synd som inte är dödssynd .“

1.4.1. Frikyrkans “syndkatalog“

Finns det en särskild “kristen etik“? Är det någon skillnad mellan “vanlig“ moral och “kristen moral“? Förväntas jag som troende omfatta ett åsiktspaket kristen etik? Hur det än är med detta så präglades “gårdagens kyrka“ av mycket bestämda uppfattningar om vad som var rätt och fel. Tillvaron var svart eller vit. Skrivna och oskrivna syndkataloger fanns. I frikyrkosammanhang uteslöt man medlemmar, som inte levde upp till det som förväntades / föreskrevs. Owe Kennerberg pekar i sin avhandling "Utanför eller Innanför" på att uteslutning från kyrkor i allmänhet berodde på brott mot moraliska regler, sällan på trosfrågor.

Idag är situationen inte så entydig. Värderingsförändringar är på gång inom våra kyrkor och samfund. Sven Halvardson ser en förändring på väg mot en “sekulär“ värdeskala. Det finns t ex studier av attityder till alkohol hos frikyrkofolk . Dessa visar att inställningen till alkohol blivit mer tillåtande. Man kan uttrycka det som att det sakrala värderingsförändringståget går i precis samma riktning som det sekulära - dock inte lika fort, inte heller lika långt (just nu). Kyrkorna har aldrig gjort sig kända för att vara progressiva i välkomnandet av nya idéer, värderingar eller försanthållanden; kyrkan hävdade in i det längsta att jorden var platt.

Lennart Molin skriver i Frikyrklig Moral :
"... Moralen är nämligen i högsta grad föränderlig och utformas beroende av tid och plats. Den som levt ett tag och varit aktiv i en svensk frikyrkoförsamling under många år har erfarenheter av en annorlunda moral än den som för närvarande råder. Under en normal livstid hinner en människa numer vara med om omfattande omsvängningar i etiken och det sociala normsystemet, dvs hur bedömningarna om vad som är rätt och fel kan förändras. Detta gäller även en medlem i en frikyrklig församling. Det som var synd för 50 år sedan kan vara fullt acceptabelt idag. ...
Olikheterna i moralen är inte bara beroende av tidsfaktorn. Det är också känt, att det som är moraliskt acceptabelt på en plats, kan samtidigt vara förkastligt på en annan. Den livsstil, som godtas i Göteborg eller Stockholm, kan vara ifrågasatt i Aneby och på Hönö. På liknande sätt kan de etiska ideal och moraliska vägledningar, som predikas av en evangelist i Pingströrelsen, skilja sig radikalt från dem som rekommenderas av en ungdomsledare i Svenska Missions-förbundet."
Mina tankar går osökt till William Shakespeare som har sagt:
“Ej finns gott, ej finns ont, blott våra tankar gör det så.“

För att illustrera Molin och Shakespeare kan vi ta ett exempel från den gamla frikyrkliga "syndkatalogen" : Att gå på bio – att se film. På 1940-talet var det otänkbart för en frikyrkomedlem att "gå på bio". Först på hösten 1952 (mitt födelseår!) tog Jönköpingsposten in bioannonser . Detta resulterade i kraftiga protester från Svenska Alliansmissionen, Jönköpings predikantförbund och t o m en reservation från tidningens egen dåvarande chefredaktör . Vid denna tid ville vissa kringresande missionärer illustrera sina föredrag med "ljusbilder" (diabilder). Efter långa diskussioner i missionshusen där föredragen skulle hållas godkändes visande av svart-vita icke-rörliga bilder. Rörliga bilder var icke att tänka på. En känd predikant avfärdade denna fråga med följande yttrande: "Film är film, sen gör det detsamma vad det är". Vi vet alla vad som därefter hände: TV:n gjorde sitt intrång och snart var det omöjligt att upprätthålla syndstämpeln på rörliga bilder. Idag skrattar vi åt tanken på att rörliga bilder kunde stämplas som "syndiga".
Jag kunde fortsätta med exemplen teater, dans, tävlingsidrott, kortspel, pingsttanternas tvång att bära hatt och ha knut i nacken. Det gjordes t o m försök att kategorisera vilka musikinstrument som kunde anses vara kyrkligt rumsrena. Saxofonen fick länge dras med en icke-rumsren-stämpel. Någon fyndig musiker invände dock att saxofonen torde vara ett av de mer fromma instrumenten eftersom den de facto böjt sig. Vilka av våra nuvarande syndstämplar kommer vi att skratta åt- eller gråta över - i morgon?

En fråga vi i likhet med Molin och Shakespeare måste ställa oss är: Finns det några absoluta sanningar / “eviga“ värden vad beträffar moraliska föreställningar eller är vi därvidlag utelämnade till värdenihilism ?

1.5 The Silent Revolution

Statsvetaren Ronald Inglehart är en pionjär på studier av värderingsförändringar i vårt västerländska samhälle. I sin bok The silent revolution pekar han på att värderings-förändringarna i vårt postmoderna samhälle är av lika revolutionerande karaktär som de mest drastiska förändringar revolutionerna 1789 och1917 förde med sig. Förändringen är dock inte lika högljudd, den är att likna vid en "tyst revolution". De förändringar av värderingar och försanthållanden som sker utanför kyrkan berör och tränger sakta men långsamt även in kyrkorna.

Inglehart talar om politiska och ekonomiska samhällsförändringar i västvärlden. Han framhåller den ekonomiska och teknologiska välfärdsutvecklingen som fört med sig att allt fler får sina grundläggande behov tillfredsställda. Den nya tiden präglas av frånvaro av krigsupplevelser, förhöjd utbildningsnivå, ökad geografisk rörlighet och en massmedial explosion. Vi har idag en större medborgarkompetens än någonsin förr. Detta har fört med sig att nya värderingssystem utbildats. Detta har stora konsekvenser såväl på individnivå (gemenskap, jaguppskattning, självförverkligande) som samhällsnivå: Livsstilsfrågor är centrala och nya politiska frågor är viktiga medan politiska höger-vänster skalor förlorar relevans. Vi har en minskad tilltro till samhällets institutioner. Vi har gått från en elitorienterad / elitstyrd hållning till en elitutmanande hållning.

Ingleharts tankekedja är att den ekonomiska och tekniska samhällsutvecklingen har gått / går rasande fort. När våra basbehov är tillgodosedda, gör sig andra behov och värden påminda.

Inglehart hävdar i sin socialisationsteori att våra värderingar formas tidigt i livet och att de sedan i huvudsak är konstanta. Den som växt upp i ett samhälle där de fysiologiska behoven är primära förblir styrd av dessa behov resten av livet. Värderingsförskjutningar i samhället sker primärt genom att nya generationer ersätter äldre.

1.5.1 Materialistiska trygghetsvärderingar eller
postmaterialistiska frihetsvärderingar?

Ronald Inglehart beskriver i Den tysta revolutionen vår successiva, långsamma förändring från s k materialistiska värderingar till postmaterialistiska värderingar. Han menar att länder som haft god ekonomi under lång tid utvecklar postmaterialistiska värderingar. Äldre människor har mer materialistiska värderingar medan yngre har mer postmaterialistiska. Jag vill i nedanstående spalter tydliggöra vad som kan vara typiskt för dessa värderings-världar:

Materialistisk värdering Postmaterialistisk värdering
Att upprätthålla ordning Ge individerna frihet att välja
Att bekämpa inflationen Vackra städer, skön natur
Ekonomisk tillväxt Humanism - mänskliga tankar & idéer
Starkt försvar Individen ska ha mer att säga till om
Konservativ sexualmoral Liberal / tolerant sexualmoral
Äldre människor Yngre människor
Låg utbildningsnivå Hög utbildningsnivå
Knapp ekonomi under uppväxt God ekonomi under uppväxt
Auktoritär, rigid personlighetstyp Öppen personlighetstyp
Lag & ordning Personligt mänskligt samhälle
Instrumentella värden Terminella värden
Samhälleliga / kollektiva värden Privata / enskilda värden
Prioriterar medel Prioriterar mål
Auktoritära värden Liberala värden
Exempel: Exempel:
Enkelhet Njutning
Pietism Sekularism
Konformitet Oberoende
Lojalitet Sjävmedvetenhet

Ett försök till summering av dessa värderingar är:
Trygghet! Frihet!

Postmaterialisterna är protestbenägna, de har en kosmopolitisk inställning, stort engagemang i miljö- och fredsfrågor, ointresse av institutionaliserad religion - dock stort intresse för livsfrågor samt en radikal, tolerant, permissiv inställning i moral / sex / familje-frågor. De är i högre grad “situations / konsekvens-etiker“ än "regeletiker". De kommer från en ny familjetyp där idealet inte längre är att barnen ska bli kopior av föräldrarna. Det är OK att nya socialisationsagenter som dagis, skola, gänget, internet, massmedia etc tillsammans med familjen formar individerna i detta samhälle.

Vid undersökningar av människors religiositet konstateras att Sverige är ett av Europas mest sekulariserade länder. Många undersökningsresultat talar för att vi går mot ett radikalt sekulärt samhälle. Svenskarna är dock mycket intresserade av livsfrågor medan förtroendet för kyrkan är lågt. I samhället finns ett lågt och minskande intresse för idébärande frivilligrörelser såsom våra traditionella politiska partier och frikyrkor. Våra idébärande folkrörelser tappar medlemmar i rasande fart, de gamla trogna medlemmarna dör och ytterst få ungdomar socialiseras in i rörelserna och ännu färre nya tillkommer “utifrån“. En orsakshypotes är att de idébärande rörelserna har fastnat i de traditioner de växte fram ur.

Tendensen är att vi går mot ett samhälle som präglas av:
• Mer av individualism, frihetlighet, ekologisk syn, miljömedvetande, hälsomedvetande, tillåtande moral, betoning av den lilla och nära världen.
• Mindre av underordning, kollektivism, givna lojaliteter (t ex traditionell politisk höger-vänster-lojalitet), givna identiteter (t ex klassidentitet), “absolut“ moral och kyrksamhet.
• Sekularisering - vilket är ett komplicerat begrepp. Vi kan beskriva det som religiös förändring / avsakralisering, från enhetlighet till mångfald, från religion som är “tagen för given“ och delad med “alla andra“, till religiositet man väljer, prövar och experimenterar med, religiositet influerad av tilltagande synkretism, från religion “mitt i livet“ till en segmenterad aktivitet bland andra. Kristendomen är inte längre statens överideologi, vi har gått från en kyrklig monopolsituation till ett “smörgåsbord“ av andlighet. Kyrkan står inte längre `mitt i byn´.

1.6 Metod

Jag vill (som jag redan tidigare nämnt) i denna uppsats studera FA:s officiella hållning i etiska och teologiska frågor och jämföra denna med verkligheten, d v s hur den enskilde FA- medlemmen uppfattar denna och vidare hur han / hon tror / lever i praktiken.

För att få svar på uppsatsens grundläggande fråga så väljer jag att arbeta enligt kvalitativ metod med ett mindre antal djupintervjuer, där intervjupersonerna bereds möjlighet att nyansera i sina livsberättelser / utveckla svaren, något som aldrig vore möjligt att göra i t ex en enkät.

Jag har under sommaren 1998 gjort intervjuer med:
• Elva (11) aktiva frälsningssoldater
• Tre (3) soldater / medlemmar som (vid intervjutillfället) inte är aktiva
• Två (2) ungdomar som funderar på att bli soldater
• En (1) som inte är medlem i Frälsningsarmén dock troende och aktiv i annan kyrklig verksamhet
• Två (2) “helt vanliga människor“, d v s sådana som inte bekänner sig vara troende eller har engagemang i någon kyrka .
• Två (2) officiella företrädare för FA som i likhet med de tre jag nämnt senast är “referenspersoner“.

Alla intervjupersoner, utom de två officiella företrädarna för FA, är anonyma. Jag presenterar männen som Adam 17, Adam 44 o s v där siffran efter namnet anger intervjupersonens ålder, kvinnorna som Eva 20, Eva 84 o s v. Därefter följer en i detta sammanhang relevant presentation av vem / vad individen är med beaktande av anonymiteten.
Jag har bemödat mig om att få en så stor bredd som möjligt i urvalet av intervjupersoner. Jag ville få in så många “olika röster“ som möjligt. Dock var jag tvungen att begränsa mig geografiskt vilket är en brist. De flesta av mina intervjupersoner var vid intervjutillfället bosatta i och omkring Stockholm. Jag inser med facit i hand att jag har väldigt många intervjupersoner i ålder runt 50 år. Men bortsett från dessa brister tror jag att urvalet är relativt gott. Några av FA:s mest tongivande röster finns med bland de anonyma intervjupersonerna samtidigt som andra är helt “vanliga“ FA-medlemmar.

Varje intervjuperson fick gradera varje enskild utsaga i krigsartiklarna och varje enskilt ämne i etikdokumentet enligt en kromatisk skala identisk med den gamla betygsskalan från 1 till 5. Vid graderingen följde han / hon denna “betygsnyckel“:

1 = Denna utsaga är olämplig, jag instämmer inte alls. (IG)
2 = Denna utsaga är inte bra, jag känner tveksamhet inför den. (IG)
3 = Denna utsaga är rimlig, jag instämmer delvis. (G)
4 = Denna utsaga är bra, jag tycker om den. (VG)
5 = Denna utsaga är förträfflig, jag instämmer helt. (MVG)

Efter denna grova poängbedömning styrde jag in samtalet på fördjupning, där intervjupersonen med egna ord fick förklara sin poängsättning / ge en kommentar.

Jag skrev in svaren direkt i min bärbara PC. Intervjupersonen fick löpande läsa igenom och godkänna eller korrigera sin formulering. Vid slutet av intervjun läste vi tillsammans igenom vad vi åstadkommit. I samband med detta fick intervjupersonen en ny möjlighet att godkänna eller korrigera sina formuleringar och poängsättningar. Jag valde denna metod därför att den torde kännas trygg från anonymitetssynpunkt. Jag var rädd för att en bandspelare skulle kunna "tysta" intervjupersonen. Dessa svar finns i sin helhet i ett Appendix som du kan erhålla av mig.

2. PRESENTATION AV FA:s KRIGSARTIKLAR OCH ETIKDOKUMENT

Jag återger texterna från ovan nämnda dokument i sin helhet, ordagrant och exakt med t ex kursiveringar. Vid de tillfällen där jag upptäcker / upplever språk och korrekturfel i dessa dokument orimligt störande markerar jag detta med (sic).

Frikyrkorna är normalt “non creedal churches“, d v s man har inte någon formulerad trosbekännelse som t ex kan läsas vid gudstjänsterna. FA skiljer sig från detta mönster med sina elva lärosatser som även om de mycket sällan läses ändå måste anses vara en trosbekännelse. Det torde vara på sin plats att något fundera över vad en trosbekännelse är. Jag hänvisar därför till fotnot .
FA:s elva lärosatser har inte tillkommit / uppstått i ett vakum. De bör jämföras med och ses mot bakgrund av våra traditionella trosbekännelser. Se fotnot .

Den som blir soldat i FA 1998 skriver under ett dokument med följande innehåll, citat:

2.1 En frälsningssoldats förbund
Krigsartiklar

Jag har tagit emot Jesus Kristus som min frälsare och Herre och önskar bli medlem i hans universella kyrka. Jag vill bli soldat i Frälsningsarmén och går nu in i detta heliga förbund.

Jag tror på och vill leva efter Guds ords sanningar så som de uttrycks i Frälsningsarméns elva lärosatser.

Vi tror att Gamla och Nya testamentets skrifter är givna av Gud genom inspiration och att de allena utgör det gudomliga rättesnöret för kristen tro och kristet liv.
Vi tror att det finns endast en Gud, och han är alltings skapare, upprätthållare och styresman samt allena värd att tillbedja.
Vi tror att gudomen är tre personer: Fadern, Sonen och den helige Ande, oskiljaktiga i sitt väsen och jämlika i makt och härlighet.
Vi tror att i Jesu Kristi person den gudomliga och den mänskliga naturen är förenade, så att han är sann Gud och sann människa.
Vi tror att de första människorna skapades i ett tillstånd av oskuld, men att de genom sin olydnad förlorade renhet och lycka och att till följd av deras fall alla människor har blivit syndare, fördärvade till sin natur och som sådana föremål för Guds rättvisa vrede.
Vi tror att Herren Jesus Kristus genom sitt lidande och sin död har försonat hela världen med Gud och att vem som vill kan bli frälst.
Vi tror att ånger inför Gud, tro på vår Herre Jesus Kristus och pånyttfödelse genom den helige Ande är nödvändiga för frälsning.
Vi tror att vi rättfärdiggöras av nåd genom tro på vår Herre Jesus Kristus och att den som tror har vittnesbördet inom sig.
Vi tror att vi för att bevaras frälsta måste fortsätta att i tro lyda Kristus.
Vi tror att det är alla troendes förmån att bli helgade till hela sin varelse, så att ande, själ och kropp "bevaras hela och oskadda, så att de är utan fläck när vår Herre Jesus Kristus kommer" (1 Thess 5:23).
Vi tror på själens odödlighet, de dödas uppståndelse, den allmänna domen vid världens ände, de rättfärdigas eviga salighet och de orättfärdigas eviga straff.

Jag vill vara inbegripen i den helige Andes verk, lydig hans ledning i mitt liv, växa till i nåd genom bibelläsning och bön, gudstjänstliv och tjänst.
Jag vill låta Guds rikes och inte världens värderingar vara måttstocken för mitt liv.
Jag vill följa en kristen linje i mitt liv. I tanke, ord och gärning vill jag leva värdigt, rent, äkta, ärligt och moraliskt.
Jag vill stå för en kristen bekännelse i alla mina relationer, med min familj, grannar, kolleger, kamrater i Frälsningsarmén och ute i samhället.
Jag vill värna om familjelivet och verka för äktenskapets okränkbarhet.
Jag vill troget förvalta hela mitt liv: kropp, själ, gåvor, tid, pengar och ägodelar. Jag är medveten om att jag är ansvarig inför Gud för mitt förvaltarskap.
Jag vill avstå från alkoholhaltiga drycker, tobak, vanebildande droger, om de inte är ordinerade av läkare, spel om pengar, pornografi, okultism (sic ) och annat som kan förslava kropp och själ.
Jag vill vara trogen den avsikt Gud har med Frälsningsarmén, vittna om Jesus Kristus, försöka vinna andra för honom och i hans namn ha omsorg om behövande och svaga.
Jag vill ge så stor del som möjligt av mina inkomster för att stödja Frälsningsarméns lokala och världsomfattande arbete.
Jag vill hålla fast vid Frälsningsarméns principer och arbetsmetoder, vara lojal mot dess ledare och stå upp för Frälsningsarmén både i med- och motgång.

Jag tar alla här närvarande till vittnen på att jag ingår detta förbund och undertecknar dessa krigsartiklar av egen fri vilja, övertygad om att det är den levande Kristus, som frälst mig, som nu begär denna mitt livs överlåtelse till hans tjänst för världens frälsning. Därför förklarar jag härmed det vara min fulla avsikt att med Guds hjälp förbli en trogen soldat i Frälsningsarmén.

Namn ... Kårofficer ... Bevittnas ... Kår ... Datum ...

2.2 "Redogörelse för Frälsningsarméns inställning i en rad aktuella frågor"

Frälsningsarméns etiska kommitté (i Sverige) gav med generalens bemyndigande 1996 ut en Redogörelse för Frälsningsarméns inställning i en rad aktuella frågor.
De frågor som behandlas är: Äktenskap och skilsmässa, Abort, Homosexualitet, Mellanfolkliga relationer och Dödshjälp. Jag återger här texterna i denna skrift:

2.2.1 Äktenskap och skilsmässa

Frälsningsarmén bejakar Nya Testamentets norm för äktenskap, dvs som en frivillig, livslång förening i kärlek mellan en man och en kvinna - som utesluter alla andra, och att denna förening stadfästs i en av samhället vedertagen ceremoni.
Frivillig innebär att parterna fritt väljer (eller, i vissa kulturer, samtycker) att ingå äktenskap.
Livslång anger att tillfälliga eller försöksvisa äktenskap inte får förekomma.
En man och en kvinna innebär att äktenskap är möjlig (sic ) endast mellan människor av motsatt kön och utesluter alla andra betonar den trohet som det äktenskapliga bandet innebär.
Till sitt väsen vilar den äktenskapliga relationen på kärlek, en återspegling av Guds kärlek till den mänskliga rasen. Det äktenskapliga bandets bestående art ger trygghet och utvecklar ömsesidig tillit och hänvisas i skriften till som ett kött (1 Mos 2:24) vilket Jesus bekräftade: Vad Gud har fogat samman får människan inte skilja åt (Matt 19:6).

Äktenskapets drag av exklusivt utesluter sexuell otrohet. I det sexuella umgänget uttrycks djupgående känslor av kärlek, ömsesidig respekt, ömsesidigt beroende och tillhörighet. Sexuellt umgänge utanför äktenskapet kommer alltid att vara något mindre än detta. Endast vissheten om varandras totala lojalitet leder till växt i relationen.

Frälsningsarmén hävdar att Guds norm för äktenskap uppenbaras i Skriften och omfattar alla människor överallt.

Jesus lärde att skilsmässa är ett misslyckande (Mark 10:2-12, Matt 19:3-9). Frälsningssoldaterna tror dock, att hans bemötande av dem som fastnat i äktenskapliga stridigheter alltid skulle vara präglat av kärlek och medkännande.
Därför tillstår Frälsningsarmén, samtidigt som man kraftfullt försvarar Guds viljas fortgående tillämplighet för män och kvinnor i äktenskap, det faktum att en del äktenskap bryts. Frälsningsarmén är därför beredd att erbjuda rådgivning och praktisk hjälp till par som så önskar.
Frälsningsarmén godkänner (men kräver inte) att dess officerare viger skilda efter noggranna samtal, där det beaktas att nytt äktenskap kan läka emotionella sår. Sund lära och praktisk barmhärtighet vill känneteckna Frälsningsarméns handläggande av äktenskapliga och emotionella svårigheter.
Frälsningsarmén är fast övertygad om, att ett stärkande av äktenskapet som institution har utomordentlig betydelse för bevarandet av ett tryggt familjeliv och att detta, i sin tur, är avgörande för ett samhälles stabilitet i stort.

2.2.2 Abort

Frälsningsarmén tror på allt livs okränkbarhet från tillblivelseögonblicket. Den anser att varje individ har omätligt värde och betraktar varje liv som en gåva från Gud att vårda, nära och bevara.
Frälsningsarmén stöder aktivt varje ansträngning att skydda och befrämja de svagas och försvarslösas välgång, inkluderat de oföddas. Den tar på allvar rättigheter och behov hos både foster och moder. Den accepterar att avbrytande av graviditet kan rättfärdigas på vissa begränsade grunder, som då bedömning av kompetent medicinsk personal ger vid handen att graviditeten medför allvarligt hot mot moderns liv eller kan förorsaka obotlig fysisk skada hos modern.
Avbrytande av graviditet kan även rättfärdigas då pålitlig diagnosticering visar att abnormitet föreligger till den grad att den möjliggör bara mycket kortvarigt liv efter födelsen eller då det föreligger total avsaknad av förståndsmässiga funktioner.
Det är Frälsningsarméns erfarenhet att, då oönskad graviditet inträffar, det i de flesta fall är bäst att förorda ett accepterande av situationen av alla berörda parter, att fostret får födas fram och att allt nödvändigt stöd ges.
Då abort ägt rum vill Frälsningsarmén eftersträva att erbjuda förståelse och medkänsla.
Att ha förbundit sig till de oföddas skydd och vård leder Frälsningsarmén till att söka befrämja och verka för ett samhälle, i vilket alla som föds in i det kan finna den kärleksfulla förståelse och de resurser som möjliggör för dem att nå sin fulla potential.

2.2.3 Homosexualitet

Frälsningsarmén anser att homosexualitet endast kan bedömas riktigt i det större sammanhang, som man finner genom insikt i Bibelns syn på människans sexualliv i sin helhet. Skapelseberättelsen i de första kapitlen av Första Moseboken klargör följande sanningar:
• Att vi är skapade till Guds avbild (1 Mos 1:27).
• Att Gud skapade oss till man och kvinna (1 Mos 1:27).
• Att denna åtskillnad mellan könen är en del av Guds avbild i mänskligheten (1 Mos 1:27).
• Att Gud rådde bot för Adams ensamhet genom att skapa en kvinna, inte ytterligare en man (1 Mos 2:21-22).
• Att sexuell förening som leder till att man och kvinna blir “ett kött“, är Guds avsikt (1 Mos 2:23-24).
• Att en sådan förening är avsedd att ingå i ett permanent och allmänt erkänt förhållande, som utgör grunden för en ny familjegemenskap (1 Mos 2:24).

Bibeln lär att Guds avsikt är att samhället skall byggas på livslånga, samhälleligt erkända, heterosexuella förbindelser. Sådana förbindelser (äktenskap) leder till att sociala enheter (familjer) bildas, vilka är väsentliga för människans personliga utveckling och därför bidrar till samhällets stabilitet.
Skriften vänder sig mot homosexuella handlingar genom direkta uttalanden (3 Mos 18:22, 20:13, Rom 1: 26-27, 1 Kor 6:9, 1 Tim 1:10, 2 Pet 2:1-22, Jud v 3-23). Bibeln betraktar sådana handlingar som självklart vid sidan av det normala. De förkastar både den mänskliga fysiologins tydliga innebörd och möjligheter till fortplantning. Enligt första kapitlet i Romarbrevet är homosexuella handlingar ett tecken på en djupare vägran att acceptera Guds plan för skapelsen (Rom 1:23-25).

Frälsningsarmén är medveten om att orsakerna till homosexuell läggning ännu inte är klarlagda och betraktar inte homosexuell böjelse som klandervärd i sig själv eller möjlig att viljemässigt korrigera. Vi är inte ansvariga för vad vi är, men har dock ansvar för vad vi gör. Homosexuellt beteende kan, liksom det heterosexuella, kontrolleras och kan därför bedömas moraliskt i ljuset av Bibelns undervisning.
Om homosexuellt beteende inte överges, gör det därför en person olämplig för soldatskap i Frälsningsarmén, likaväl som fortsatt heterosexuellt äktenskapsbrott hindrar soldatskap. Frälsningsarmén inser styrkan i känslorna kring den sexuella identiteten och svårigheten som kan finnas i att uttrycka denna i enlighet med Bibelns normer. Emellertid tror vi fullt och fast på kraften i Guds nåd att hjälpa människor att hålla en livsstil som behagar honom, inbegripet en livsstil byggd på celibat och självbehärskning för dem som inte vill eller kan gifta sig. Ingen, som erkänner Kristus som Herren och som genom hans nåd söker leva i enlighet med Bibelns lära, är utestängd från kristen gemenskap och tjänst i Frälsningsarmén.

2.2.4 Mellanfolkliga relationer

Frälsningsarmén motsätter sig varje form av diskriminering, sammanhörande med ras eller nationellt ursprung, i alla sammanhang och på alla nivåer, och söker befrämja mellanfolklig förståelse och stödja det tvingande i att mänskliga rättigheter upprätthålles inte bara vad gäller boende, utbildning och anställning utan också på kulturens och religionens områden. Frälsningsarmén vill beakta mänsklighetens grundläggande samhörighet. Detta innebär:
• Alla de befattningar inom Frälsningsarmén till vilka officerare och andra anställda vanligtvis kan förordnas, är öppna för människor med nödvändig kompetens oavsett ras.
• Alla de tjänster som utförs av individer och familjer, ges utan avseende på ras, i enlighet med organisationens förmåga att möta mänskliga behov. All hjälp skall vara lika tillgänglig för den sökande oavsett ras. Alla Frälsningsarméns gudstjänster är öppna för människor av varje ras. Andlig hjälp skall göras tillgänglig för alla genom Frälsningsarméns personal.

Frälsningsarmén har alltsedan sin tillblivelse uppmärksammat människans andliga och sociala behov. Dess tjänst utöver världen har utvecklats med beaktande av den bibliska principen: Av en enda människa har han skapat alla folk. Han har låtit dem bo över hela jordens yta (Apg 17:26).
2.2.5 Dödshjälp

Kristen tro ger rätt perspektiv åt döden då den ses som en övergång mellan det jordiska och det eviga livet. I enlighet med detta tror Frälsningsarmén att människan inte har rätt till döden genom egna beslut, vare sig erhållen genom eget handlande eller genom att ha befullmäktigat annan person att säkerställa den.

Det är den samlade kristna erfarenheten genom århundradena, att Guds nåd uppehåller hjärta och sinne fram till slutet. För många förmörkas livets avslutning av smärta och försämrade sinnesförmögenheter, men vi tror det vara riktigt att använda varje möjlig medicinsk behandling för att kontrollera smärta (sic ), förnekar erfarenheten oss rättigheten att legalisera ett avsiktligt ändande av livet av en läkare som givits fullmakt av patienten medan denne var vid full hälsa. Sådan dödshjälp hotar förringa läkarens funktion och försvaga patienternas förtroende.

I förlängningen av detta medger Frälsningsarmén att en patients nära anhörig har rätt att godta ett medicinskt råd om att avbryta livsuppehållande åtgärder då hjärndöd inträtt.

3 REDOVISNING AV INTERVJUER

• Jag börjar med att presentera intervjupersonerna. Jag presenterar dessa kategorivis, kvinnorna före männen i åldersordning med den yngsta först.
• Jag redovisar medelbetyget för en utsaga i taget. Det medelbetyg jag redovisar är summan av de 11 aktiva, de 3 icke aktiva och de 2 ungdomar som är aktiva utan att ännu vara soldater (de är dock medlemmar i FA:s ungdomsverksamhet) dividerat med 16. De tre icke FA-anknutna referenspersonernas betyg redovisas i Appendix men räknas inte med i min redovisning av medelbetyg. De två officiella FA-företrädarna sätter inga betyg. I de fall där intervjupersonen inte kan / vill poängsätta utsagan så bortfaller han / hon ur statistiken. Jag räknar konsekvent de sammanlagda poängen dividerat med det antal FA-anknutna personer som avgivit poäng.
• Efter redovisningen av utsagans medelbetyg gör jag efter bästa förmåga ett försök att sammanfatta intervjupersonernas svar genom att servera några “smakprov“ på intervjupersonernas svar. Jag för även en ibland kort och ibland lång diskussion av FA-utsagan mot bakgrund av de svar jag erhållit. Mina kommentarer / min diskussion är av såväl reflekterande som kompletterande karaktär med utgångspunkt dels från de svar jag erhållit i intervjuerna dels med utgångspunkt från mina egna tankar / erfarenheter och aktuell samhällsdebatt. Dessa mina kommentarer är naturligtvis subjektiva. Jag skriver ut dem med ett mindre typsnitt för att undvika sammanblandning med intervjusvaren.

3.1 Presentation av Intervjupersonerna

Kategori Aktiva soldater (A):
• Eva 23 är 23 år, boende i Stockholm, ogift, studerande, 4:e generationens FA-soldat.
• Eva 48 är 48 år, gift, 2-barnsmor, yrkesverksam i serviceyrke, boende strax utanför Stockholm, FA-soldat i 3:e generationen.
• Eva 49 är 49 år, 4-barnsmor, boende i Örebro, skild, legitimerad psykoterapeut, FA-soldat.
• Eva 51 är 51 år, boende i Stockholm, gift, 3-barnsmor, tjänsteman, 3:e generationens FA-soldat, aktiv i ett antal grupper vid sin hemkår.
• Eva 84 år 84 år, pensionerad FA-officer, ogift, boende i Stockholm, dotter till FA-officerare, författare av såväl böcker som psalmer / sånger.
• Adam 23 är 23 år, boende i Stockholm, ogift, tjänsteman, 3:e generationens FA-soldat, aktiv i flera grupper inom FA bl a som ungdomsledare och musikant.
• Adam 48 är 48 år, 2-barnsfar, skild, boende i Stockholm, tjänsteman, 3:e generationens FA-soldat, musikant.
• Adam 49 är 49 år, 2-barnsfar, civilanställd inom FA, gift, boende i mindre ort nära Stockholm, FA-soldat i 3:e generationen.
• Adam 53 är 53 år, boende i Stockholm, gift, 3-barnsfar, tjänsteman, 3:e generationens FA-soldat, aktiv underofficer vid sin hemkår.
• Adam 68 är 68 år, boende i Stockholm, gift, 4-barnsfar, pensionerad lärare, 4:e generationens FA-soldat, aktiv som bl a musikant.
• Adam 82 är 82 år, boende i Stockholm, änkeman, 2-barnsfar, pensionerad FA-officer, 1:a generationens FA-soldat, aktiv i kårarbetet.

Kategori Ej aktiva FA-medlemmar (EA):
• Eva 45 är 45 år, 2-barnsmor, boende i Stockholm, skild, yrkesverksam inom media, icke aktiv civilmedlem i FA.
• Eva 50 är 50 år, boende i Stockholm, lärare, 3-barnsmor, skild, 2:a generationens frälsningssoldat, dock ej aktiv sedan ett par år tillbaka.
• Eva 52 är 52 år, boende i förort till Stockholm, skild, 2-barnsmor, lärare, 3:e generationens FA-soldat dock ej aktiv sedan ganska många år.

Kategori Ungdomar (U) på väg att socialiseras in i FA:
• Adam 17 är 17 år, studerande, ogift, boende i Stockholm, spelar med i en FA-musikkår, ej soldat ännu - funderar på hur han ska göra, såväl föräldrar som farföräldrar var / är aktiva FA-medlemmar.
• Adam 18 är 18 år, studerande, ogift, boende i förort till Stockholm, spelar med i en FA-musikkår, ej soldat ännu - funderar på hur han ska göra. Om han blir soldat så blir han 5:e generationens FA-soldat.

Kategori Ej kyrkligt aktiva referenspersoner (R):
• Eva 20 är 20 år gammal, studerande, ogift, bosatt i Stockholm. Eva 20 kan anses vara en `helt vanlig medelsvensk ung dam´, d v s ej religiöst aktiv och utan anknytning till någon kyrka. Eva 20 säger sig inte tro på Gud. Dock tror hon på “en övernaturlig kraft“ och på reinkarnation . Eva 20 är alltså en referensperson utan anknytning till FA.
• Eva 72 är 72 år, boende i Örebro, skild, författare och lektor emerita (svenska & engelska). Hon hade en stark katolsk influens under uppväxttiden men betraktar sig nu som agnostiker. Eva 72 är en referensperson utan anknytning till FA.

Kategori Kyrkligt men ej FA aktiv referensperson (KR):
• Adam 44 är 44 år, boende i Stockholm, gift för andra gången, 2-barnsfar, bekännande kristen, medlem i en ekumenisk frikyrkoförsamling och medlem i Svenska kyrkan. Han har ingen koppling / anknytning till FA. Han är yrkesverksam inom massmedia. Han är teolog och en flitigt anlitad predikant. Han är aktiv inom tolvstegsrörelsen .

Kategori Officiella företrädare för FA och referenspersoner:
• Major Margaretha Andersson är bosatt i Stockholm och rektor för FA:s officersskola sen 1997. Major Andersson är 50 år, gift, 3-barns mor och 3:e generationens FA-soldat. Hon blev FA-soldat 1962, gick igenom sin officersutbildning vid Krigsskolan i Stockholm 1973 - 1975, fick sitt första förordnande som löjtnant vid Sundbybergs kår, därefter har hon varit verksam som FA-officer i Landskrona, Lidköping och Norrköping, Därefter var hon ansvarig för JS & KK -arbete & rekrytering av nya FA-officerare i Sverige. Hon var tillsammans med sin man divisionschef (DC) i Norra Divisionen 1994-1997.
• Major Göran Larsson är idag verksam som “Officer for European Union Affair“ anställd vid FA:s Internationella Högkvarter i London och även assistent till den svenske chefssekreteraren Överste Gunnar Nilsson. Major Larsson bor i Stockholm sen den 1:a juni -98. Dessförinnan bodde han 3 år i England där han arbetade som PR-sekreterare för FA i Central South Division. Han är 54 år, gift, 4-barnsfar och son till FA-officerare. Major Larsson blev FA-soldat 1958, gick igenom sin officersutbildning vid Krigsskolan i Stockholm 1968-69 och i London vid FA:s “Training college“ 1969-1970. Han fick sitt första förordnande 1970 som löjtnant i Jönköping. Major Larsson har varit verksam som bl a kårledare i Härnösand, Ystad, Landskrona, ungdomssekreterare i Norrköping, Örebro och Stockholm och avdelningssekreterare vid officersskolan. Därefter var han ansvarig för mediafrågor vid FA:s högkvarter i Stockholm / Sverige 1987-1995.

3.2 Intervjuredovisning Krigsartiklar

3.2.1
• Jag har tagit emot Jesus Kristus som min frälsare och Herre och önskar bli medlem i hans universella kyrka. Jag vill bli soldat i Frälsningsarmén och går nu in i detta heliga förbund.

Medelbetyg: 2,87.
De tre icke-FA-anknutna referenspersonerna (vilkas betyg ej räknats in i den redovisade medelpoängen) reagerar våldsamt på att detta dokument kallas “Krigsartiklar“. De är inte ensamma; Eva 23 (Aktiv soldat = A) säger: “Att detta dokument fortfarande kallas Krigsartiklar är absurt.“ Hon säger vidare: “Jag ser inte mitt soldatskap som ett heligt förbund. Mitt heliga förbund är med Gud.“

Många av intervjupersonerna reagerar negativt just på uttrycket detta heliga förbund.

Med tanke på alla missionsförbundare, baptister och annat löst folk som läser denna uppsats vill jag här redovisa vad FA:s officiella företrädare har att säga avseende ovanstående utsaga. Varsågod; en lektion i FA-kunskap:

• Major M Andersson: Till att börja med kan jag rekommendera läsning av: “Salvation Story - Salvationist handbook of doctrine “. Där ger FA utförlig förklaring av sina krigsartiklar. På 70-talet tyckte jag att det var pinsamt att detta dokument kallades Krigsartiklar. Jag känner fortfarande behovet av att förklara ordet Krigsartiklar för människor som inte är förtrogna med FA:s och Bibelns vokabulär. För mig, jag som är inväxt i rörelsen är FA:s krigsmetaforer inte konstiga. Till årets kongress kom en bok av den engelske ungdomsevangelisten Phil Wall ut: “I´ll Fight ... - Holiness at War.“ Phil Wall menar t o m att vi måste ta tillbaka dessa ord som vi ibland har bett om ursäkt för. Vi måste "tillbaka till rötterna". Det andliga livet är en kamp som i många stycken liknar ett krig. Jag tycker att det är viktigt att vi primärt är en del av Kristi universella kyrka men även att vi bevarar William Booths anda i FA. Jag vill också betona att för mig representerar uttrycket detta heliga förbund inte soldatskapet i FA, utan det står för mitt heliga förbund med Gud.
• Major G Larsson: När FA startade 1865 hette organisationen “Christian Mission“. William Booth hade från början inte avsikt att bilda ett nytt samfund. 1878 insåg William att de “gubbar“ som han fört till tro inte var välkomna in i de traditionella samfunden. William Booth betonade från 1878 att vi var införsatta i ett krig mot djävulen. I slutet av 1800-talet var Storbritannien ett världsimperium. Dess soldater var upprätthållare av fred i hela världen. Många krigssituationer var för handen i dessa tider. Detta med trupper, uniformer och parader låg i tidsandan. Familjerna var stolta när deras söner dog på slagfältet. Det var en ära att få dö för sitt land. George Scott Railton och några andra pionjärer började klä sig i uniformsliknande plagg. Vissa av dem började att kalla sig för löjtnant, kapten etc. Vid ett sammanträde 1878 skrev William Booth: “Vi är en frivillig armé ...“ Williams son Bramwell protesterade och hävdade: “Jag är inte frivillig - jag är inkallad - Gud har kallat mig!“ Detta förklarar FA:s militära struktur och språk. Han strök över ordet “Volunteer“ och ersatte det med “Salvation“. Det handlade alltså om ett frälsningskrig. Människor skulle frälsas från djävulen. Från 1865 till 1878 skedde en marginell ökning av medlemmar. Från 1878 till 1888 - de följande tio åren - tiodubbblades FA:s medlemsantal! När William Booth dog 1912 fanns FA i 58 länder! Detta visar att FA:s satsning gick hem! Det militära systemet fungerade på den tiden. Folk förstod uttrycket “krig mot djävulen“. Ovanstående skrivning vill visa på att FA är en del av den kristna universella kyrkan.

3.2.2
• Jag tror på och vill leva efter Guds ords sanningar så som de uttrycks i Frälsningsarméns elva lärosatser.

Medelbetyg: 2,28.

Eva 45 (Ej aktiv = EA) säger: “Jag vill aldrig överlämna min tolkningsrätt till en rörelse. För mig är det viktigt att ta del av den universella kyrkans samlade tradition. Jag tror på individens rätt att själv läsa och tolka Bibeln.“

Kommentar av författaren: Utsagan att Guds ords sanningar skulle vara uttryckta i Frälsningsarméns elva lärosatser upplevs av många som olycklig. En Guds ords sanning måste rimligtvis äga evig giltighet, eller ...? Nu är det så att Guds ords sanningar 1998 på vissa punkter skiljer sig markant från Guds ords sanningar 1948. Jag har lyckats få tag på ett exemplar av FA:s lärosatser från 1948 och jämför här texten i FA:s 9:e lärosats, 3.2.11 i denna uppsats.

Jag citerar först texten från 1998:
Vi tror att vi för att bevaras frälsta måste fortsätta att i tro lyda Kristus.

I versionen från 1948 lyder texten:
Vi tror att skriften lär icke allenast att fortfarande nådastånd hos Gud beror på framhärdande i tro på och lydnad för Kristus, utan att det är möjligt för dem, vilka äro rätteligen omvända, att ånyo avfalla och bli evigt förtappade.

Vad har hänt med de avfallnas eviga förtappelse?

Vissa av Guds sanningar har krympt rejält på sextio år. I lärosats nr 10 (3.2.12) läser vi 1998:
Vi tror att det är alla troendes förmån att bli helgade till hela sin varelse, så att ande, själ och kropp "bevaras hela och oskadda, så att de är utan fläck när vår Herre Jesus Kristus kommer" (1 Thess 5:23).

1948 kunde vi läsa:
Vi tro att det är troendes förmånsrätt att bli fullkomligt helgade och att hela deras varelse, ande, själ och kropp kunna bevaras ostraffliga intill vår Herres, Jesu Kristi tillkommelse. Det vill säga vi tro att efter omvändelsen återstå i de troendes hjärtan böjelser till ont eller bittra rötter, vilka, så vida de icke i och genom Guds kraft övervinnas och utrensas, föda av sig verksynd, men att dessa onda böjelser kunna helt och hållet av Guds Ande utrotas, och att hela hjärtat, då det sålunda blivit renat från allt, som är stridande mot Guds vilja, eller, med andra ord, alltigenom helgat, endast skall frambringa Andens frukter. Vi tro att de människor, vilka så blivit alltigenom helgade, kunna med Guds makt bevaras ostraffliga och oförvitliga inför honom.
Guds ords sanningar var mycket omständligare förr ... Frågan är om innebörden fortfarande är densamma?

• Major M Andersson: Detta med Guds ords sanningar; Lärosatserna har innehållsmässigt inte förändrats, de är i stort konstanta. Lärosatserna täcker naturligtvis inte alla detaljer av Guds ords sanningar, det finns t ex inte något skrivet om församlingen eller Andens gåvor. Det finns mycket mer att hämta i Bibeln.
• Major G Larsson: Skrivningen är korrekt. Men det fattas något om evigheten - det eviga livet. Det är olyckligt att dessa lärosatser slutar med “de orättfärdigas eviga straff“. Jag har i mitt inre lagt till en tolfte lärosats som innefattar den himmelska evigheten.

3.2.3
• Vi tror att Gamla och Nya testamentets skrifter är givna av Gud genom inspiration och att de allena utgör det gudomliga rättesnöret för kristen tro och kristet liv.

Medelbetyg: 3,43.

Eva 84 (A) säger följande: “NT får i min betygssättning 5, men det sammanlagda betyget blir endast 3. Jag har svårigheter med vissa delar av GT. Jesus själv vände sig t ex mot straffdomar som uttalas i GT. Jag känner tveksamhet inför formuleringen av denna lärosats. Jag undrar hur många som har läst allt som finns i GT ...? Delar av GT har inslag av myt och är inte heller präglade av Kristi allförbarmande kärlek. Jag är inte fundamentalist och jag har svårt att förstå hur någon kan försvara en sådan teologisk positionering. Jag reagerar som sagt på mycket i GT. Som kristen kan jag aldrig stämma in i vad psalmisten uttrycker i Psalm 139: v 19 och v 21: Gud o att du ville dräpa de ogudaktiga ... Skulle jag inte hata dem som hatar dig Herre? ... Jag hatar dem med starkaste hat ...
I Psalm 137: 8-9 läser vi att en judisk flykting säger “Dotter Babel, du ödeläggelsens stad, säll är den som får vedergälla dig allt vad du gjort oss. Säll är den som får gripa dina späda barn och krossa dem mot klippan.“
Även Jesus reagerar på vissa utsagor i GT i Matt 5:38 säger han: “Ni har hört att det blev sagt öga för öga, och tand för tand. Men jag säger er ...“

Eva 45 (EA) säger: “...givna av Gud - Hur då? Jag köper inte en sådan fundamentalistisk beskrivning av Bibeln. Vilka böcker som fick vara med respektive inte fick vara med var ju en mycket mänsklig process med ett väldigt schackrande ... Jag vill citera poeten Ingemar Leckius som har liknat Bibeln vid “Ett membran mot det okända“. Det är en bra metafor för hur man kan se på Bibeln. Bibeln är såväl mänsklig som motsägelsefull, vilket gör att den vibrerar som ett membran av Gudomlig närvaro. Det viktiga är inte själva orden utan de erfarenheter som orden berättar om.“
Kommentar av författaren: Eva 84 (A) och Eva 45 (EA) tydliggör att detta med Bibelsyn är mycket komplicerat. Något tillspetsat måste vi ställa oss frågan: Är Bibeln Guds ord om bl a oss människor, eller är Bibeln människors ord om bl a Gud, eller är Bibeln något mitt emellan dessa två “diken“? Jag återkommer till denna fråga i 4.3.

3.2.4
• Vi tror att det finns endast en Gud, och han är alltings skapare, upprätthållare och styresman samt allena värd att tillbedja.

Medelbetyg: 4,5.

Major Göran Larsson säger: “Gagarin fick frågan när han kom ned från rymden: Såg du Gud? Han svarade. –Ja, hon är svart! Den gudsbild som beskrivs här stör inte mig. Ett sådant här dokument är torrt ...“

Den manliga gudsbilden stör dock ett antal av intervjupersonerna.

Eva 20 (Referensperson = R) säger bl a: “För att jag ska kunna ta en gudsbild till mig så måste den vara större än begränsad till ett kön.“

Eva 84 (A) säger: “Det står ingenting om kärleken i denna utsaga. Det saknar jag. Och så detta med att han; Det finns i Bibeln även kvinnliga Gudsbilder;
Jes 49:15 Kan då en moder glömma sitt barn så att hon inte har förbarmande med sin livsfrukt? Om hon än kunde glömma sitt barn så skulle dock jag icke glömma dig.
Jes 66:12 Som en moder tröstar sin son, så skall jag trösta er.
Och i Matt 23: 37 säger Jesus: Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, så som en höna samlar sina kycklingar under vingarna. “

Kommentar av författaren: Om Gud är man så bli mannen Gud . För min personliga del vore det skam om jag inte tagit intryck av Anne-Louise Eriksson . Jag tror att Gud har skapat människan. Jag vet samtidigt att vi människor skapar Gud. Vi skapar oss en gudsbild. Våra gudsbilder är vanligtvis antropomorfa , d v s vi tillskriver Gud mänskliga karaktärsdrag. Bibeln innehåller många gudsbilder och nästan samtliga är manliga. Allt annat hade varit omöjligt i det starka patriarkat där texterna växte fram. Jag tycker om den muslimska trosbekännelsen Allah akbar "Gud är större".
Jag tror att Gud är större än vad vi kan tänka eller uttrycka. Gud är inte man, Gud är inte kvinna. Gud är större än något kön eller någon annan begränsning vi ger Gud i vårt försök att stoppa ned Gud i en fyrkantig liten låda. Jag tror att våra gudsbilder säger mer om oss själva än vad de säger om Gud.
“Ja du är sannerligen en outgrundlig Gud, du Israels Gud, du frälsare“ säger Jesaja . Ibland försöker vi beskriva Gud genom att säga något om Gud som vi till viss del uppfattar som sanning. Vi kan t ex säga att Gud är kärlek eller att Gud är ljus. Det vi säger uppfattar vi som en sanning - men inte som hela sanningen. Sanningen är större = Gud är större.

3.2.5
• Vi tror att gudomen är tre personer: Fadern, Sonen och den helige Ande, oskiljaktiga i sitt väsen och jämlika i makt och härlighet.

Medelbetyg: 3,93.

Adam 82 (A) påpekar: “I denna skrivning saknas ett ord: Vi tror att i gudomen är tre personer: Fadern, Sonen och den helige Ande, oskiljaktiga i sitt väsen och jämlika i makt och härlighet. Detta är ett korrekturfel som emanerar från den senaste upplagan av FA:s sångbok.“

Adam 44 (Kyrkligt aktiv Referensperson = KR) påpekar: “Treenighetsläran är inte självklar, den är trots allt bara en gudsbild, inte en uppenbarelse.“

Kommentar av författaren: En klok man har sagt följande:
“Treenigheten är i sig själv en paradox, ett mysterium, och får inte cementeras till sterila dogmer, utan fungerar tvärtom som en spärr mot att tänka Gud alltför entydigt.“

Från samma källa hämtar jag följande utsaga:
“Man skulle med Eberhard Jüngel kunna säga att utifrån Bibeln är treenighetsläran inte nödvändig, men den är möjlig.“

Jag personligen tycker om gudsbilden: Fadern & skaparen, Sonen & återlösaren och den heliga Anden , livgiverskan.

3.2.6
Vi tror att i Jesu Kristi person den gudomliga och den mänskliga naturen är förenade, så att han är sann Gud och sann människa.

Medelbetyg: 4,33.

Adam 17 (Ungdom på väg att socialiseras in i FA = U) ger högsta betyg men säger även:
“Det här är svårt ... Är man kristen så är det väl så här man tror. Jag undrar hur många FA-soldater som verkligen tänkt igenom det här. När man blir soldat så läser man väl igenom detta ganska hastigt och skriver sen under ... “

Eva 50 (EA) kan / vill inte poängsätta denna utsaga med motiveringen:
“Det har jag faktiskt inte funderat så mycket över ...“

3.2.7
• Vi tror att de första människorna skapades i ett tillstånd av oskuld, men att de genom sin olydnad förlorade renhet och lycka och att till följd av deras fall alla människor har blivit syndare, fördärvade till sin natur och som sådana föremål för Guds rättvisa vrede.

Medelbetyg: 2,53.

Här spretar betygen och kommentarerna.

Adam 49 (A) ger högsta betyg och säger:
“Det här är lite kontroversiellt, men detta stämmer med min tro som FA-soldat. Det gäller att nogsamt förklara innebörden av denna lärosats.“

Eva 50 (EA) ger lägsta betyg och är riktigt upprörd:
“Detta tror jag inte på! Det är så fel det kan bli ... Jag kan inte ta detta till mig! Jag skrev under det här vid 14 års ålder. Jag borde nog lämna FA ... Jag undrar hur många soldater som skulle bli kvar om vi var tvungna att förnya våra trosbekännelser och löften varje år?“

Adam 68 (A) undrar och kommenterar:
“Vad är detta för ett språk? Guds rättvisa vrede? Jag vill inte se Gud som en sur gammal gubbe som sitter på ett moln och hämnas för att vi har fallit. Jag kan inte se kausaliteten mellan olydnaden och den fördärvade naturen. Tanken att synden går i arv från Adam och Eva känns tokig, i synnerhet i förhållande till vad vi nu vet om gener. Verkligheten som denna utsaga försöker beskriva är väl ungefär så här men formuleringen är inte bra.“

Referenspersonen Eva 20 (R) serverar ord och inga visor:
“Usch! Jag tycker synd om alla människor som får sånt inmatat i sig. Det här är ju hemskt! Alla människor har både gott och ont i sig men här tar man ju bara fram det onda. Jag ser mig inte som en syndare fördärvad till min natur och som sådan föremål för Guds rättvisa vrede och det hoppas jag att ingen annan gör heller... Att leva med en sån här syn på människan är ohälsosamt. Man kan inte leva ett lyckligt liv med den här inställningen.“

Major Göran Larsson erkänner problematiken:
“Arvsynden har varit ett stort problem för mig. När jag vid fyra tillfällen fått se mina barn födas så har jag inte sett dessa som syndare födda in i vår värld. Jag tror inte att någon förälder kan / vill se sina små barn som syndare. Jag måste se ordet synd ur ett annat perspektiv. Jag förstår teorin att vi genom Adams fall har kommit snett, men jag tror även att vi har chans att ställa mycket på denna jord tillrätta.“

3.2.8
• Vi tror att Herren Jesus Kristus genom sitt lidande och sin död har försonat hela världen med Gud och att vem som vill kan bli frälst.

Medelbetyg: 4,2.

Adam 48 (A) säger:
“Jag vill sätta punkt efter Vi tror att Herren Jesus Kristus genom sitt lidande och sin död har försonat hela världen med Gud. Jag begriper inte den senare delen av utsagan. Begreppet frälst är för mig oklart, jag behöver en rejäl förklaring av begreppet.“

Eva 45 (EA) säger:
“Det är återigen språket som spökar ... Ja, Jo, visst, men detta är ej helt enkelt. Vad är det att bli frälst? För mig handlar frälsning om att upptäcka att Kristus är förenad med mig och varje människa genom det han gjorde på korset.“

Kommentar av författaren: Jag konstaterar att flera FA-medlemmar har problem med begreppet frälst. Med tanke på det så är det förståeligt att människor som inte är bekännande troende har problem med frälsnings-begreppet;

Eva 20 (R)säger:
“Detta låter för enkelt för att vara rimligt, jag köper inte det här. När jag hör sånt här så låter jag det passera utan att det berör mig, men när jag nu läser det här så tänker jag: Vad menas med frälst? Jag tror att människor kan ha kontakt med gudomlig makt utan att vara frälsta.“
3.2.9
• Vi tror att ånger inför Gud, tro på vår Herre Jesus Kristus och pånyttfödelse genom den helige Ande är nödvändiga för frälsning.

Medelbetyg: 3,66.

Teologen och referenspersonen Adam 44 (KR) är tveksam:
“Om det vore så skulle vi med våra gärningar fixa vår frälsning ... Jag är tveksam till denna formulering. Hur frälsningen fungerar, det vet bara Gud.“

Flera av FA-soldaterna funderar över frälsnings-begreppet:

FA-veteranen Adam 68 (A) ger högsta betyg men säger:
“Det är nog så, men frälsning vad är det? Jag tror inte att det behöver gå till på något föreskrivet sätt.“

Eva 23 (A) som tillhört FA hela sitt liv säger bl a:
“Jag tror inte att det finns en föreskriven väg till frälsning. Vissa människor upplever nog detta radikalt och kan ange datum och klockslag. Begreppet frälsning är jättesvårt, det känns som en förenkling ...“

Kommentar av författaren: Här tydliggörs väckelserörelsernas kris! Vi som är “väckelse-kristna“ förstår inte längre innebörden i begreppet frälsning! Vi ser inte våra kamrater och grannar som “ofrälsta frälsningsobjekt“. Frälsningsarmén befinner sig i en allvarlig identitetskris! Jag återkommer till detta i 4.1. (Om någon frågar mig när och var jag blev frälst så svarar jag: Påsken år 33 på Golgata.)

3.2.10
• Vi tror att vi rättfärdiggöras av nåd genom tro på vår Herre Jesus Kristus och att den som tror har vittnesbördet inom sig.

Medelbetyg: 3,35.

Några röster:
Eva 23 (A): Den första delen av utsagan förstår jag inte och den andra delen är dålig.
Eva 45(EA): Jag tycker att man här gör en teknikalitet av det som är mysterium och gåva.
Eva 48(A): Vad menas med att ha vittnesbördet inom sig?

3.2.11
• Vi tror att vi för att bevaras frälsta måste fortsätta att i tro lyda Kristus.

Medelbetyg: 3,53.

Mot denna lärosats bildas i min undersökning två läger (Fem 5:or och fyra 1:or!). Ett läger sätter mycket höga betyg och ger kommentarer i stil med vad Adam 68 (A) säger: “Detta är väl egentligen självklart. Jag reagerar något på formuleringen i tro lyda Kristus.“

Det andra lägret får representeras av teologen Adam 44 (KR) som säger: “Det tror jag inte alls. Ingen människa är förmögen att leva upp till detta. Då skulle ingen kunna bevaras frälst. För övrigt: Vad betyder frälsning? Detta begrepp är så pass skamfilat att det inte längre går att använda på ett trovärdigt sätt.“

Några placerar sig mellan dessa läger, t ex Eva 52 (EA) som säger: “Usch vad det här är svårt! ... fortsätta att i tro lyda Kristus ... och hur gör man det då? Jag som är invuxen i FA studsar när jag läser detta!“

Eva 84 (A) säger: “Denna formulering är tämligen intetsägande. Kristus sviker aldrig oss ... Jag är glad att inte den hotelse finns kvar som fanns i denna lärosats när jag skrev under detta.“

Referenspersonen Eva 72 (R) säger: “Det står i Bibeln att alla människor är skapade till Guds avbild. Då borde en vettig Gud älska alla. Annars är han inte vettig och älskar då förmodligen bara sig själv. Antingen älskar Gud alla eller inte någon!“

Kommentar av författaren: Vad står det egentligen i denna lärosats? 1948 löd den:
Vi tror att skriften lär icke allenast att fortfarande nådastånd hos Gud beror på framhärdande i tro på och lydnad för Kristus, utan att det är möjligt för dem, vilka äro rätteligen omvända, att ånyo avfalla och bli evigt förtappade.

Menar FA att detta fortfarande gäller och möjligtvis inkluderas i dagens betydligt kortare och försiktigare utsaga? I så fall liknar detta det finstilta i föräkringskontrakt medan detta är mångfalt värre; det finns något mycket allvarligt som gäller men inte klart står utskrivet. Vårt hopp står till att FA:s officiella representanter kan reda ut begreppen;

Major Margaretha Andersson säger: “Denna skrivning förutsätter att vi kan förlora vår tro och vår frälsning. “Biljetten“ till himmelen erhåller jag i frälsningsögonblicket, men jag kan ju tappa bort “biljetten“ ... Jag tror inte att vi kan “falla“ ur Guds händer; Gud tappar inte oss! Men vi kan välja att gå från Gud.“
Major Göran Larsson säger: “Detta är inledningen till FA:s helgelselära. Ett sätt att bevara de frälsta är att understödja de ungas iver i tron.“

3.2.12
• Vi tror att det är alla troendes förmån att bli helgade till hela sin varelse, så att ande, själ och kropp "bevaras hela och oskadda, så att de är utan fläck när vår Herre Jesus Kristus kommer" (1 Thess 5:23).

Medelbetyg: 2,25.

Adam 68 (A) gör klart för oss: “Nu är vi inne på helgelseläran som är bland det mest kontroversiella.“
Adam 82 (A) säger: “Nu är vi inne på hal is! Nej, jag tror inte att någon kan vara utan fläck ... Livet motsäger en sådan bekännelse. Jag tror att det är en ständig strävan att bevaras i innerlig gemenskap med Gud.“
Eva 23 (A) erkänner: “Jag minns inte vad helgelse betyder ... Hela min barndom har jag suttit på Helgelsemöten men jag vet inte vad helgelse är ... Utan fläck ... Ingen är utan synd förutom Gud. Om man tror att man är utan fläck så blir man någon elitmänniska typ fariséer och skriftlärde. Denna tolkning av Bibeln är synd och denna syn på kristna människor som perfekta, d v s utan fläck, är befängd. Detta är ett skräckexempel på hur man rycker ut en enda bibelvers och försöker göra det till en av de kristnas huvudpunkter.“
Eva 49 (A) säger: “Jag är varken hel eller oskadd men jag är troende. Denna utsaga är för mig en utopi.“
Eva 84 (A) säger: “Jag är glad över att den gamla hänvisningen till “bittra rötter“ inte längre finns kvar. Den gamla formuleringen antydde att vi efter helgelsen skulle bli perfekta och syndfria människor. Samuel Brengle har en något statisk syn på detta med helgelse. Metodistledaren W.E. Sangster har en mycket mer dynamisk syn, han säger: “Sin, not being a thing, cannot be “rooted-out“. “He (God) does not eradicate sin ... But he moves out to the believing soul with inexpressible power and in ways as varied as men are varied, He gives victory in the fight with temptation by drawing the heart towards Himself and all wholeness, and fills that heart with positive and objective love.“ Denna lärosats med dagens skrivning säger ingenting om hur helgelsen tillgår och vad den innebär. Den gamla förklaringen är borta men någon ny finns inte. Någonting fattas i denna skrivning.“

“Gubben mot strömmen“ är Adam 49 (A) som sätter högsta betyg och säger: “Ojdå! Nu kommer det plötsligt ett Bibelcitat för första gången i dessa lärosatser. Det bör väl innebära att detta är väldigt viktigt. Att vara helgad är för mig inte identiskt med att vara ett helgon utan att Kristi liv får genomsyra hela människan.“

Kommentar av författaren: FA är ganska unik i sin betoning av helgelseläran. Ibland har jag fått en känsla av att när FA talar om helgelse, a la Brengle, så hamnar det teologiskt i närheten av vad pingströrelsen kallar andedop. Helgelsen är något som följer efter frälsningen. Samuel Brengle anger exakt dag och klockslag för när han blev helgad: “Den 9 januari 1885 omkring klockan 9 på morgonen helgade Gud min själ“ . Han ser det alltså som en engångsföreteelse. Mina intervjupersoner kan inte omfatta detta synsätt. Rent semantiskt kan substantivet helgelse härledas ur adjektivet helig, då bör rimligtvis helgelse vara att närma sig det heliga på ett sådant sätt att man låter sig påverkas av det. Det är svårt att se att detta kunde vara en engångsföreteelse. De flesta vill nog mera se helgelsen som en livslång pågående process; att helgas är att söka kontakt med / leva nära det heliga - identiskt med Gud själv. Intervjupersonerna verkar inte tro på fullkomlighet i denna tillvaro. Och de tror absolut inte på syndfrihet i denna tillvaro.
Vad som sägs och vad som hörs är två helt olika saker, det har jag fått lära mig av Runar Eldebo . Vad mina två icke troende referenspersoner “hör“ vid läsningen av 3.2.12 är värt att notera:

• Eva 20 (R) Jag tycker att detta låter rasistiskt och egoistiskt. Vi måste acceptera att människor tror olika och att de som inte delar FA:s tro inte är sämre människor fulla av fläckar.
• Eva 72 (R) Detta är så brutalt mot dem som står utanför. Det finns ingen medkänsla, ingen empati, ingen förståelse eller önskan att få in de utanförstående i “Den heliga klubbens gemenskap“. Usch! Detta är höjden av sekteristisk gruppegoism! Om Gud är så liten att han kan förklaras helt av en sekt, då är han inte mycket att hänga i julgranen ...
• Major M Andersson: För mig är helgelse och fullkomlighet i denna tillvaro inte samma sak. Vi är ständigt på väg ... Det finns inga perfekta människor. Endast vår Herre och Mästare är perfekt. Jag tycker däremot att det är viktigt att vi tar upp och samtalar om FA:s helgelselära.
• Major G Larsson: Alla samfund har någon betoning på utveckling av det kristna livet. FA har sin helgelselära från Williams hustru Catherine Booth. Detta är ett arv från Wesley och metodismen som var Williams och Catherines teologiska ursprungskontext. FA:s kännetecken har alltid varit osjälviskheten och arbetet för den lilla och utsatta människan. Laura Petri säger i boken “Frälsningsarmén“: “FA:s enda verkliga akt av tillbedjan är uppgivandet av det egna jaget“ Helgelsen är i FA hårt länkad till uppoffring och det har jag ingenting emot.

Se även författarens kommentar av 3.2.2 där skrivningen av denna lärosats från 1948 redovisas.

3.2.13
• Vi tror på själens odödlighet, de dödas uppståndelse, den allmänna domen vid världens ände, de rättfärdigas eviga salighet och de orättfärdigas eviga straff.

Medelbetyg: 2,38.

Eva 23 (A) säger: “Jag vill skriva om detta till: Jag tror på själens odödlighet. Jag tror inte på helvetet. Jag förstår inte varför en god Gud vill straffa någon. I så fall tror jag på någon form av tomhet, en frånvaro av evigt liv med Gud. Men jag är inte övertygad ...“
Eva 45 (EA) säger: “De rättfärdigas eviga salighet och de orättfärdigas eviga straff tror jag inte ett dugg på! Hur kan någon vara salig och samtidigt vara medveten om att en majoritet av mänskligheten grillas i helvetet? Jag tycker att denna utsaga blir så individualistisk, det här med `nya himmlar och ny jord´ handlar om rättfärdighet för hela världen mer än att lilla jag ska bli räddad. Jag vet att jag har Krister Stendahl med mig här. Jag återvänder också ständigt till Gustav Wingrens “Credo“ . Han sätter fokus på rätt ställe. Summan av trosbekännelsen är att Gud blev människa för att i grunden förändra männsikans villkor. Samtidigt så är det här med domen viktigt! Vi människor behöver ständigt ställas inför domstexterna för det är inte likgiltigt hur vi beter oss. Vi har behov av dessa domsberättelser, de kan föra oss till en katharsiserfarenhet.
Eva 84 (A) säger: “Jag har svårt för detta med de eviga straffen. Vi vet så lite om vad Herren har i beredskap för oss på den andra sidan. Det kan finnas en utveckling även efter döden. Det vet vi ingenting om. Jag utesluter inte tanken på ett mellantillstånd ... Lars Berg har skrivit boken “Ingen evig pine“ där han påpekar att det grekiska ordet aion inte är identiskt med evighet så som vi uppfattar ordet evighet. C S Lewis utesluter inte tanken på en utveckling efter döden. Ketty I. Róper formulerade den 11:e lärosatsen på följande sätt: Vi tror på själens odödlighet, kroppens uppståndelse och den allmänna domen vid världens ände. Vid ett tillfälle frågade jag henne varför hon egenmäktigt strök detta med det eviga straffet. Jag fick till svar: “Inte kan man låta folk veta att vi tror på något så vansinnigt“. Hon har i ett sammanhang skrivit: “Man kan ju bara inte tillkännage för utomstående att vi har en så grym och barbarisk lärosats“. Hanna Cordelia Ouchterlony som startade FA i Sverige förlorade mot slutet av sitt liv tron på det eviga straffet. Samuel Brengle skickades hit till Sverige i syfte att försöka övertyga den tvivlande FA-kommendören vilket dock inte lyckades. Hon var bara förvånad över att Brengle offrade en hel dag på att försöka övertyga den “döende gumman“ om detta när ett helt Stockholm behövde få höra evangelium.“
Adam 49 (A) säger: “Här behandlas många stora frågor mycket kortfattat. Jag personligen har svårt för detta med den allmänna domen och de orättfärdigas eviga straff vilket inte innebär att jag inte tror på detta. Detta är något av drivkraften i FA:s arbete. För mig är det dessutom en positiv drivkraft till tjänst för människors frälsning.“

Kommentar av författaren: Jag konstaterar att mina intervjupersoner inte tror på helvetet. Adam 49 reserverar sig dock. Han säger också att “Detta (tron på det eviga straffet) är något av drivkraften i FA:s arbete“. Jag tror att Adam 49 fångar in en stor del av FA:s identitetskris just här!
Många evangelikaler motiverar sin missionsiver just med argumentet att alla människor som inte mött / tagit emot Jesus som sin frälsare får tillbringa en evighet i helvetet.
När vi själva inte längre tror på det eviga straffet – vad driver oss då? Detta är en så stor och väsentlig fråga att jag vill belysa och diskutera den tämligen ingående såväl här som under 4.1.

Lennart Thörn skrev en artikel i tidskriften Trots allt nr 1 1998 med rubrik "Evigt liv". Läs gärna artikeln i sin helhet, jag ger här ett ordentligt smakprovscitat:

“Sedan fornkyrkan har det funnits två ståndpunkter. Många såsom reformatorerna företräder tanken på en dubbel utgång i domen - somliga till evig frälsning, andra till evig undergång. en variant på detta synsätt är de fördömdas tillintetgörelse, annihilation. C.S. Lewis talade för en sådan tolkning. Andra såsom kyrkofäderna Clemens av Alexandria (död 215) och Origenes (död 254) företräder tanken på allförsoning - till slut efter domens renande verkan får alla del av det eviga livet i kraft av Kristi försoning.
Både tanken på den dubbla utgången i domen och tanken på allförsoningen kan beläggas i Bibeln. För den dubbla utgången kan sådana texter som Matt 7:13f; 12:32; 25:31.46; Mark 9:45-46; 16:16; Luk 16:23; Joh 3:16; och Fil 3:19 tala. För allförsoningen kan sådana texter som Ef 1:10; Kol 1:20; Fil 2:11; 1 Kor 15:22, 28: Rom 5:18, 11:32 tala.
För min personliga del ansluter jag mig med stor försiktighet till tanken på allförsoning, väl medveten om de bibliska texternas dubbelhet. Jag har tidigare företrätt både den dubbla utgången och annihilationsläran. Men jag har inte kunnat det sen flera år tillbaka. Det har blivit allt svårare att förena tanken på Guds rättfärdighet och trofasta kärlek till alla och tanken på Kristi ställföreträdande försoningsdöd för alla människor med tanken på ett evigt kosmiskt koncentrationsläger för alla orättfärdiga och en evig himmel för alla troende syndare.

Men det är framför allt inte av psykologiska skäl, som jag är på väg att ändra mig utan för Guds äras skull. Jag vill tro att Gud till sin ära skall lyckas med sin frälsningsplan för hela mänskligheten och att Kristi försoning skall komma att bli verklighet för alla. Jag tror som Paulus skriver, att "liksom en endas överträdelse ledde till fällande dom för alla människor, så har också en endas rättfärdiga gärning lett till frikännande och liv för alla människor" och att Gud till slut ska "sammanfatta allting i Kristus, allt i himlen och på jorden" och bli "allt överallt".
Jag tror att domen i tiden och sluttiden som en reningseld ska fullborda den försoning med Gud som Kristus vunnit åt alla människor. "Guds slutdom har ingen dubbel utgång, utan den tjänar det universella upprättandet av den gudomliga rättfärdigheten och rättvisan inför alltings nyskapelse", skriver Moltmann.
För min del har detta synsätt gett mig ännu större motivation att vilja tillbedja den levande Guden, tjäna honom i vardagen med rätt och rättfärdighet och större frimodighet att förkunna evangelium för alla om evigt liv genom Kristi försoning och Guds rättfärdiga domar. “

I denna fråga tillåter jag mig att bli personlig och tämligen utförlig. Jag får ofta frågan om jag tror på helvetet. Jag får nästan aldrig frågan av “vanliga“ (sekulariserade) människor. Men jag får den ofta av “religiöst skadade“ människor som socialiserats in i t ex FA.

En första reflektion: Alltid när någon enskild människa eller sekt talar om de rättfärdigas eviga salighet och de orättfärdigas eviga straff så räknar de in sig själva i den förra gruppen. Kan detta vara en tillfällighet ...? Eva 45 (EA) frågade: Hur kan någon vara salig och samtidigt vara medveten om att en majoritet av mänskligheten grillas i helvetet? I synnerhet som vissa av dem som grillas sannolikt i så fall vore några av mina nära och kära. Kanske t o m mina föräldrar, syskon eller barn. Jag skulle inte kunna vara salig en enda sekund - om jag nu mot förmodan skulle vara med i salighetsgänget.

När / om jag får frågan om jag tror på helvetet brukar jag svara: -Helvetet behöver jag inte tro på, det ser jag varje dag! Jag ser effekterna av det i Aktuellt & Rapport. Via CNN och BBC får jag världshelvete i direktsändning in i mitt vardagsrum. Jag ser naturligtvis även effekter av helvetet på närmare håll, i vad människor gör med och mot varandra i min närmiljö. Helvetet kan vara du för mig och jag för dig.

Jag har aldrig mött någon som tror på helvetet. Däremot har jag mött några människor som tror att de tror på helvetet. Det är en väldig skillnad! Om de verkligen trodde på helvetet så skulle de inte ägna en minut åt något annat än att vittna / predika. De skulle aldrig våga ta risken att sätta barn till denna värld, risken för "nitlott" är betydligt större än chansen till vinst. Till slut skulle de inte kunna sova – tänk på hur många som kan “gå förlorade“ för att jag vill sova! De skulle kanske inte ens våga leva ... (att leva är för mig något förmer än att enbart existera).

Varför skulle kärlekens Gud ha behov av att straffa några själar i någon form av evigt brinnande Gehenna? Skärselden kan jag däremot tro på, d v s den skärseld vi går igenom före döden. Alla människor har sin privata / unika skärseld att ta sig igenom.

Är alla människor älskade och accepterade av Gud? Ja! Jag tror det. Varför skulle de inte vara det? Varför predikar jag då? Jo, för att människor ska upptäcka denna sanning! Jag tror nämligen även på ett liv före döden! Jag predikar för att människor ska upptäcka möjligheten till, samt därefter låta sig lyftas till, ett människovärdigt / rikt / rikare liv, här och nu!
Jag tror att varje människa som föds in i vår värld föds rakt in i Guds kärleksfulla famn. Jag tror att barnet tillhör Gud. Sedan kan det komma saker mellan människan och Gud som fördunklar Gudskontakten. Då är det min förmån som t ex fängelsepräst att få visa vägen till återupprättelse av kontakten mellan min broder och Gud. Om jag trodde att jag stod närmare Gud eller var mer älskad av Gud än mina bröder i fängelset då hade jag ingenting där att göra. När jag är därinne så ser jag inte tjuvar, knarklangare och rånare, jag ser endast medmänniskor skapade till Guds avbild. En människa är summan av sina erfarenheter. Den som enbart erfarit elände delar med sig av sina erfarenheter, d v s elände. Vissa av mina fängslade bröder hatar sin nästa så som de hatar sig själva. Samhället hatar dem för vad de gjort och därför straffas de. Gud älskar oss för vad vi är! I Gudsmötet sker metamorfosen! Den negativa självbilden kan förändras! Utifrån mitt Gudsmöte kan jag inte gå ut och fortsätta att vara den skitstövel som jag annars kan vara. Gudsmötet förvandlar och omskapar, det ställer inte krav som leder till prestationsångest. Vad som primärt skiljer mig från de flesta av mina intagna bröder är att jag lyckades välja rätt föräldrar …

Alternativet till att Gud älskar och accepterar alla människor förstår jag mig inte på. När jag funderar över exklusivistens hållning så leder den mig in i en logisk absurditet / återvändsgränd; Om vägen till Gud endast kan nås via fasta anvisningar och verbala trollformler så borde alla vi troende strikt hålla käft. Tanken på att någon som inte fått detta evangelium för sig predikat på ett trovärdigt sätt ändå skulle dömas till något evigt straff är så osmaklig att jag skulle föredra det eviga straffet framför tanken på att tillbringa en evighet tillsammans med den narcissistiskt störde gud som i sin manifest grandiosa hållning skulle ha bestämt något så orättvist, icke-empatiskt och korkat. Konsekvensen i nästa led av detta mitt resonemang blir att om jag på ett trovärdigt sätt predikar Kristus för en Hindu eller icke-troende fånge så har jag i själva verket öppnat porten till helvetet för denne Hindu / fånge. Om jag ändå - i detta perspektiv - fortsätter att predika så är det ju jag som är osmakligt korkad och eftersom jag inte är osmakligt korkad och fortsätter att predika så är väl detta i sig ett bevis så gott som något annat för att ...

Lennart Thörn talar om bibeltexternas dubbelhet. Jag kommer osökt att tänka på min gode vän, som numera är “befordrad till härligheten “, överstelöjtnant Anders Wigholm . Han citerade ofta psalm 119:160 "Summan av ditt ord är sanning". Det är livsfarligt att plocka ut någon enskild vers ur Bibeln och sedan försöka göra teologi av denna. Vi måste ställa den versen i relation till helheten av vad som sägs och ryms i Bibeltexterna. Det för oss sannolikt till en tämligen lågmäld och ödmjuk teologisk position där vi inte är snabba att sända medmänniskor till helvetet. För det är tyvärr vad Eva 20 (R) “hör“ när hon läser 3.2.13: Oj, Oj, Oj! Då blir det väl evigt straff för min del antar jag. Ni kan leva i er eviga salighet! Nu börjar jag förstå varför detta dokument kallas KRIGSARTIKLAR …

Tänk om det är så att: Religion är till för människor som är rädda för helvetet. Andlighet är till för människor som varit där.
3.2.14
• Jag vill vara inbegripen i den helige Andes verk, lydig hans ledning i mitt liv, växa till i nåd genom bibelläsning och bön, gudstjänstliv och tjänst.

Medelbetyg: 3,73.

Eva 45 (EA) säger: “Återigen så säger jag ja till innehållet men språket blir så tekniskt... Jag menar att detta är något dynamiskt. Poängen för mig är att jag har en levande Gudsrelation, inte att jag läser ett visst antal sidor i Bibeln eller att jag går på ett visst antal gudstjänster. Däremot så tror jag att gemenskap med andra troende är mycket viktigt.“
Eva 84 (A) säger: “Jag är mycket förvånad över den radikala omskrivningen till dessa jag-vill-satser . Detta är första gången jag ställs inför de nya formuleringarna. Detta är helt omgjort! Jag undrar varifrån originalet till dagens texter emanerar? Vad som står skrivet här säger väl alla FA-soldater ja till.“
Adam 68 (A) vill “skära“ i texten: “Jag vill vara inbegripen i den helige Andes verk, lydig hans ledning i mitt liv, växa till i nåd. Denna utsaga skulle ha fått en femma. Men exemplifieringen kan leda oss fel. Den kan leda in oss i en prestationsångest av modell Jehovas vittnen.“
Adam 23 (A) påpekar något som ganska många reagerar på: “Jag gillar inte ordet tjänst. Det är ett missbrukat ord inom FA.“

3.2.15
• Jag vill låta Guds rikes och inte världens värderingar vara måttstocken för mitt liv.

Medelbetyg: 3,62.

Några smakprov på röster:
• Eva 45 (EA): Jag står gärna emot marknadens värderingar och allt som förminskar och begränsar människan. Jag misstänker dock att “världens värderingar“ i detta sammanhang står för snävt privatmoraliska frågor. För mig handlar det om att ifrågasätta de stora system som gör människan till en handelsvara.
• Eva 50 (EA): Guds rikes värderingar - Vad är det då? Om jag har tolkningsföreträde så är det OK. Jag kan inte se vem som skulle ha bättre tolkningsföreträde. Ingen annan ska tala om för mig vad som är Guds rikes värderingar. Vi kan endast försöka tolka och förstå vad som är Guds rikes värderingar.
• Eva 51(A): Oj! Hur ska jag tolka detta? Vad är Guds rikes värderingar?
• Eva 84 (A): Vad menas med Guds rikes värderingar? Är det vad som sägs i bergspredikan, eller ...? Detta är mycket otydligt skrivet. Detta måste förtydligas!
• Adam 17 (U): Vad är Guds rikes värderingar? Vem avgör det? Är det upp till mig själv att avgöra, eller ...? Finns det klart specificerat någonstans? Vi kan väl inte undgå världens värderingar - för i så fall kan vi ju låta bli att bry oss om samhällets lagar ... Det står väl inte Bibeln att jag inte får köra för fort?
• Adam 44(KR): Jag vill låta Guds rikes värderingar och inte FA:s eller något annat samfunds värderingar vara måttstocken för mitt liv.
• Major M Andersson: Ibland så vet man inte varifrån ens värderingar kommer. Vi är då inte säkra på om våra värderingar är identiska med Guds rikes värderingar eller världens värderingar. Varför inte korta ned denna jag-vill sats till: Jag vill låta Guds rikes värderingar vara måttstocken för mitt liv. Om denna skrivning ska finnas kvar så måste Guds rikes värderingar och världens värderingar klart definieras.
• Major G Larsson: Innebörden i uttrycket Guds rikes värderingar har förändrats från t ex absolutism till att acceptera alkohol. Vi förväxlar nog ofta Guds rikes värderingar med människors värderingar. Detta uttryck är olyckligt.

Kommentar av författaren: Jag skrev inledningsvis ganska mycket om statsvetaren Ronald Ingleharts studier av och teorier om värderingsförändringar. Vad varje intellektuellt hederlig kristen ser är att de värderings-förändringar och förändringar av försanthållanden som äger rum i "världen" med stor sannolikhet även når kyrkan, dock med viss fördröjning (det tog lång tid innan kyrkan erkände att jorden är rund!). Man kan uttrycka det som att det sakrala värderingsförändringståget går i precis samma riktning som det sekulära - dock inte lika fort, inte heller lika långt (just nu). Vad gör vi åt detta? Ska vi göra något åt detta?

3.2.16
• Jag vill följa en kristen linje i mitt liv. I tanke, ord och gärning vill jag leva värdigt, rent, äkta, ärligt och moraliskt.
•
Medelbetyg: 3,66.

• Eva 23 (A): Vad är en kristen linje ... Det var väldigt mycket som räknas upp ... Vad är att leva rent ...? Förenkla denna skrivning till: Jag vill följa en kristen linje i mitt liv.
• Eva 45 (EA): Ja vem kan säga nej till detta? Men vad menar de som skrivit detta? Att vara äkta innebär för mig att även erkänna det motsägelsefulla i mig själv. Det är inte så enkelt att säga vad som är värdigt, rent och moraliskt.
• Eva 50 (EA): Det låter ju jättefint, men vad är en kristen linje? Innebörden av denna utsaga är omöjlig att fånga in.
• Eva 72 (R): I tanke, ord och gärning vill jag leva värdigt, rent, äkta och ärligt - Så gott jag har förstått har jag försökt leva så i hela mitt liv. Det gör jag även nu när jag tar ställning till FA:s krigsartiklar. Moraliskt är jag numera tvungen att leva eftersom alternativet ger mig hjärtattack. Huruvida detta är en kristen linje det lämnar jag därhän.
• Eva 84(A): Oj då! Det var väldigt vad de radar upp! Äkta och ärligt är väl samma sak? Rent och moraliskt är också ungefär samma sak. Detta är mycket allmänt hållet.
• Adam 82 (A): Detta här liknar väldigt mycket föregående jag-vill-sats. Det är bra att det nuförtiden står Jag vill, när jag skrev på detta 1934 så stod det Jag lovar.
• Major M Andersson: Är det någon skillnad på Guds rikes värderingar och det som här uttrycks som en kristen linje? Jag tycker att denna jag-vill-sats hänger intimt ihop med den förra. Utsagan om att jag vill leva värdigt, rent, äkta, ärligt och moraliskt är stora ord - men vad står dessa ord för i vår tid? Detta behöver vi samtala om.
• Major G Larsson: Jag skulle inte skriva så här men jag ställer upp på detta.

Kommentar av författaren: På vilken nivå ska vi lägga undervisning om etik? Är den gamla scoutlagen en god nivå? Om jag nu minns den rätt så lyder den: En scout är alltid ren i tanke, ord och gärning. Vad åstadkommer vi när vi lär ut något sådant? Jag kommer fram till att den som lyssnar riskerar att ramla ned i två olika diken; han lär sig antingen dubbelmoral eller annars tror han sig vara förtappad. Om den som lyssnar förstår att det här är endast något man säger, ingenting man gör - då lär sig den människan dubbelmoral; du säger något men gör något annat. Om den människa som lyssnar verkligen tror att alla andra alltid är rena i tanke, ord och gärning - då är alltså jag undantaget ... Jag är en lägre typ av människa. Jag är en fördärvad och oren människa.

Är det inte bättre att vara ärlig och säga: Vi människor är som vi är. Det finns inga goda eller onda människor. Det finns endast människor som ibland är goda och ibland onda. Jag tror att potentialen till såväl en Moder Theresa som en Adolf Hitler finns i varje människa. I detta ligger naturligtvis att jag inte tror att Moder Theresa var “genom-god“ eller att Adolf Hitler var “genom-ond“. Potentialen till en Hitler fanns även i Moder Theresa och vice versa. Detta torde vara en av anledningarna att ingen människa blir helgonförklarad under sin livstid. Det vore pinsamt - alltför många i helgonets intima närhet skulle kunna avslöja att helgonidentiteten inte alltid är det mest framträdande karaktärsdraget hos den helgonförklarade.

3.2.17
• Jag vill stå för en kristen bekännelse i alla mina relationer, med min familj, grannar, kolleger, kamrater i Frälsningsarmén och ute i samhället.

Medelbetyg: 3, 87.
• Eva 45 (EA): Jag vill stå för en kristen bekännelse - men på vilket sätt? Jag vill inte slå folk i huvudet med det jag tror - det är viktigare att leva! Jag kan inte heller sätta min kristna bekännelse på en enkel formel - detta växer ofta fram i dialog med människor.
• Adam 17 (U): Jag förstår inte vad som menas... Ska jag ställa mig på Sergels torg och skrika `Jag tror på Gud´ för att bekänna min tro för människorna ute i samhället?
• Adam 23 (A): Vad menas med en kristen bekännelse? Jag tror inte att jag ständigt måste tala om min kristna tro, mitt sätt att vara och att leva är viktigare.

3.2.18
• Jag vill värna om familjelivet och verka för äktenskapets okränkbarhet.

Medelbetyg: 3,71.

• Eva 23 (A): Hmmm ... Vad menas med detta: verka för äktenskapets okränkbarhet. Innebär det att man är emot skilsmässa? Formuleringen är luddig, intetsägande och bristfällig.
• Eva 45 (EA): Ja i princip - men livet är inte så enkelt! Människan är inte till för sabbaten - sabbaten är till för människan. Människans psykologiska överlevnad måste ibland gå före principen.
• Eva 48 (A): Detta var nog självklart för de flesta människor tills helt nyligen. Nu kanske jag uppfattas som reaktionär när jag säger ja till detta.
• Eva 52 (EA): Det här är svårt ... För mig räcker det med: Jag vill värna om familjelivet.
• Adam 44 (KR): Vad betyder denna utsaga? Ska skilsmässa inte tillåtas? Jag förstår inte vad som menas.
• Adam 68 (A): Detta påminner mig om en gammal socialdemokratisk valaffisch där utopiska framtidsvisioner målades upp. En företrädare för partiet förklarade för mig att det var vad man ville “verka för“ - Det var alltså inte ett löfte utan en målsättning.
• Major G Larsson: Jag skulle inte välja ordet okränkbarhet - det går inte att sjunga! Detta är en dålig översättning från engelskan. Jag kan tänka mig att korta ned denna formulering till: Jag vill värna om familjelivet och äktenskapet.

3.2.19
• Jag vill troget förvalta hela mitt liv: kropp, själ, gåvor, tid, pengar och ägodelar. Jag är medveten om att jag är ansvarig inför Gud för mitt förvaltarskap.

Medelbetyg: 3,12.
• Eva 20 (R): Troget ... till vem; Till Gud eller till FA? Det här är bullshit! Det känns så onödigt för en människa som är trygg i sig själv att läsa såna här försök till skrämselpropaganda.
• Eva 23 (A): Ganska intetsägande, men om man i denna text vill lyfta fram människans frihet och ansvar så är det bra. Mycket dålig formulering.
• Eva 45 (EA): Alla dessa utsagor kan bli som piskor - de kan driva fram att vi gör saker av rädsla. Att frukta Gud är något annat än att vara rädd. Om jag kan uppleva mitt liv som en kärleksgåva från Gud så följer förvaltarskapet naturligt.
• Eva 51 (A): Nog vill jag, men jag misslyckas med kroppen.
• Eva 52 (EA): Jag förstår inte vad som menas ... Detta måste formuleras om!
• Adam 17 (U): Vad har detta med saken att göra? Vad har mina pengar med mitt soldatskap att göra? Jag kan aldrig skriva under detta dokument så länge denna utsaga finns kvar. Det gäller förresten många fler punkter i dessa krigsartiklar.
• Adam 23 (A): Jag förstår inte innebörden. Vad innebär ordet förvalta i detta sammanhang? Får jag inte äta saftiga bakelser? Får jag inte spendera pengar på t ex bio? Får jag inte ge min flickvän dyrbara gåvor?
• Adam 82 (A): För en FA-officer är det inte något större problem att förvalta sina ägodelar. Jag lever under socialbidragsnormen.
•
3.2.20
• Jag vill avstå från alkoholhaltiga drycker, tobak, vanebildande droger, om de inte är ordinerade av läkare, spel om pengar, pornografi, okultism (sic) och annat som kan förslava kropp och själ.

Medelbetyg: 2,66.

Här spretar omdömena: Sju 1:or och tre 5:or av FA-folket!

• Eva 23 (A): Nu kommer vi till roliga saker ... Oj, oj, oj! Det är larvigt att rada upp alla dessa exempel. Varför nämner man ingenting om att såra, att ljuga, att förtala, begå våldshandlingar ...? Varför väljer man ut dessa totalt onödiga exempel? När man gör en sån här lista så förenklar man väldigt mycket. Jag tror att ytterst få FA-soldater lever efter allt detta. Skriv om detta till: Jag vill avstå från sådant som skadar min kropp och själ.
• Eva 45 (EA): Jag vill stryka ned denna krigsartikel till: Jag vill avstå från det som förslavar kropp och själ. Vad detta är - är nämligen mycket individuellt. Jag tycker att man ska lita till varje individs eget omdöme. Denna regel tvingar in många av FA:s medlemmar i en dubbelmoral vilken jag har sett med egna ögon. Låt det egna omdömet och omsorgen om den svage få vägleda - det räcker!
• Eva 50 (EA): Nej, jag vill inte avstå. Väldigt få FA-soldater avstår från alkohol. Under en period i mitt liv så levde jag efter detta - då blev jag inte inbjuden till vissa fester hos andra FA-medlemmar. Sådana här pekpinnar känns onödiga.
• Eva 52 (EA): Nej! Bort med alltihop! Detta måste skrivas om totalt. Något i stil med att jag är medveten om följderna av ... Då är jag medveten om vad som kan hända. Formuleringen Jag vill avstå ska utgå.
• Eva 84 (A): Jag tycker att detta med spel om pengar är mycket osvenskt. Jag tror inte att våra svenska FA-soldater känner det som något orätt att spela på lotto, trav eller ta en lott på FA:s basar. Syndkatalogen varierar mycket över tid och plats. En hustru till en engelsk metodistpastor besökte en församling i Sverige och blev så upprörd när hon såg att det föregick lottförsäljning inne i kyrkan så att hon gick ut på gården och tände en cigarett ... I min ungdoms tid så kunde man bli utesluten om man klippte sitt hår. Att bära smycken ansågs inte vara rumsrent. Och att gå på bio var otänkbart. Laura Petri skriver i sin bok “Hanna Cordelia Ouchterlony“ om den första bönenatt som hölls i ett FA-sammanhang i Sverige: “Vilka skaror av människor vi brukade ha. Jag påminner mig den första hela bönenatten. För att folket skulle få tillfälle att vila på söndagen anordnade vi den på lördagskvällen klockan 11. Lokalen var full. Fjädrar, blommor, pipor, snusdosor, nipper offrades i sådan mängd att åtskilliga i församlingen knappast kunde igenkänna varandra på morgonen och många kände sig manade att dra på mun vid åsynen av sina vänner.“
• Adam 17 (U): Nej, Usch! Det måste vara upp till var och en vad man vill avstå ifrån. Det är redan nu så att de allra flesta FA-soldater jag känner inte lever efter allt detta, t ex alkohol och spel om pengar d v s Bingolotto, Triss, Lotto, V 75 mm. Förresten, hur går detta ihop med FA:s s k försäljningar med “åror“ och lotterier.
• Adam 23 (A): Oj, oj, oj! Nu är vi där ... De sista orden annat som kan förslava kropp och själ borde strykas. Vad som helst kan väl förslava kropp och själ. Jag tycker inte att detta med att t ex att avstå från alkohol har något med mitt soldatskap i FA att göra. Inte många inom FA lever efter detta idag.
• Adam 44 (KR): Om det är något jag inte vill verka för så är det just detta. Evangelium för mig är inte moralkakor.
• Adam 49 (A): Jag lever efter detta men samtidigt så ser jag inte ned på de som inte förmår att avstå. Denna fråga har inget med frälsningen att göra utan den har att göra med vår helgelse. Med Guds hjälp kan man slippa sådant som kan förslava kropp och själ.
• Adam 53 (A): Jag avstår inte från vin.
• Adam 82 (A): Jag tycker inte om att det ska specificeras på detta sätt. Det är löjligt att skriva på detta sätt. Stryk denna jag-vill-sats. Det är tillräckligt med vad som står i föregående jag-vill-sats: Jag vill troget förvalta hela mitt liv: kropp, själ, gåvor, tid, pengar och ägodelar. Jag är medveten om att jag är ansvarig inför Gud för mitt förvaltarskap.
• Major G Larsson: Jag är ledsen över att ockultism är felsatavat i dokumentet. I övrigt så är det inte heller bra svenska, t ex: förslava kropp och själ.

Kommentar av författaren: Hur hanterar vi eld, bilar och alkohol? Eld är samtidigt människans bäste vän och värste fiende. Eld under kontroll ger oss värme, ljus och energi. Eld utom kontroll förstör, förtär och fördärvar. En solig sommarförmiddag, 23 Juni 1998, ligger jag i badkaret och lyssnar på radions nyheter. Jag erhåller uppgifter från Röda korsets senaste katastrofrapport. Trettio miljoner människor har dött i katastrofer med denna dödsmaskin under 1900-talet. Varje år skördas 500.000 nya dödsoffer. U-länderna drabbas hårdast. Katastroferna kostar dessa sammanlagt ofattbara 420 miljarder kronor per år - lika med det samlade totala biståndet. Röda korset talar om bilen. I FN-skrapan har Dag Hammarsköld utformat ett meditationsrum som i princip är helt “rent“ bortsett från stolar och en klump av järnmalm. Dag Hammarsköld ville att vi människor skulle förstå att vi nu måste välja vad vi vill göra med järnet; plogar eller vapen. Vad gör vi nu med eld, bilar och järn? Ska vi ta avstånd från eld, bilar och järn? För även om vi tror oss kunna hantera dessa företeelser så finns det bevisligen människor i vår omgivning som inte lyckas så bra som vi. Ska vi av solidaritet med dessa avstå från vårt egoistiska, intalade beroende av eld, bilar och järn?

Det mesta här i livet är på gott och ont. Vi kan medvetet eller omedvetet använda det mesta för människors och vår världs goda eller dess onda. Detta gäller även alkohol. Det inser de flesta människor i nådens år 1998. Därför använder de alkohol. Detta gäller även FA-soldater och andra människor som tillhör av tradition nykterhetsivrande idérörelser. De - eller låt mig vara tydligare och ärligare: Vi förstår lika lite varför vi ska avstå från ett gott glas vin till maten som varför vi skulle avstå från eld, bilar eller järn. Jesu första underverk var enligt Johannesevangeliet att förvandla ca 600 liter vatten till vin. Jesus avstod inte från vin, varför ska vi göra det? FA:s alkoholförbud har inget stöd i Bibeln, tvärtom; vi läser i 1 Tim 5: 23 "Drick inte längre bara vatten, utan ta dig lite vin för din mage och dina ständiga krämpor."

Mina intervjupersoner anser att det är dags att avskaffa den gamla syndkatalogen. Jag tolkar deras svar som att de flesta av dem inte anser att det är synd att röka eller dricka vin. (Synd, det är förmodligen något mycket roligare ...) Formuleringar av denna typ i FA:s Krigsartiklar riskerar att upprätthålla den moralistiska syndkatalog som silar mygg men sväljer kameler. Martin Luther har formulerat följande : “Den exakta moralen frågar inte efter realiteter, ty den frågar inte efter nästan utan efter den fiktiva oklanderligheten, som är fiktiv därför, att ett liv utan synd icke existerar och inte heller bör sättas upp som mål.“

3.2.21
• Jag vill vara trogen den avsikt Gud har med Frälsningsarmén, vittna om Jesus Kristus, försöka vinna andra för honom och i hans namn ha omsorg om behövande och svaga.

Medelbetyg: 3,21.
• Eva 23 (A): Vad är Guds avsikt med FA?
• Eva 48 (A): Vilken avsikt har Gud med FA? Jag tycker att man kunde stryka den delen av utsagan. Jag vill vittna om Jesus Kristus, försöka vinna andra för honom och i hans namn ha omsorg om behövande och svaga.
• Eva 51 (A): Det här är det fina med FA; att vi tar hand om de behövande och svaga.
• Eva 52 (EA): Jag vill ha skrivningen: Jag vill vara trogen Gud, vittna om Jesus Kristus genom mitt sätt att visa omsorg om behövande och svaga.
• Eva 84 (A): Att vara trogen den avsikt Gud har med Frälsningsarmén... Detta är mycket fumligt uttryckt. Jag vill vara trogen Gud och FA, men att vara trogen den avsikt Gud har med Frälsningsarmén ...??? Tala då om vad Gud har för avsikt med FA!
• Adam 49 (A): Jag tror att Guds avsikt för FA är just att vittna om Jesus Kristus, försöka vinna andra för honom och i hans namn ha omsorg om behövande och svaga.
• Major M Andersson: Detta är något stora ord. Jag vet vad jag tror att Guds avsikt med FA är.
• Major G Larsson: När jag studerar FA:s historia från 1865 då förstår jag Guds avsikt med FA.

3.2.22
• Jag vill ge så stor del som möjligt av mina inkomster för att stödja Frälsningsarméns lokala och världsomfattande arbete.
Medelbetyg: 1,87.

Undersökningens absoluta bottennapp vad beträffar betygsgradering!

• Adam 17 (U): Nej, det vill jag inte. Vad som står här är att jag ska ge allt utom det jag behöver för att överleva, jag tror inte att någon lever efter detta.
• Adam 23 (A): I Bibeln står det att vi ska ge tionde.
• Adam 68 (A): Det var det värsta! Är det så här det uttrycks nu för tiden? Så stor del som möjligt - Detta är ju en dålig formulering. Jag försöker ge något som liknar ett anständigt tionde, men att ge så mycket som möjligt det vet jag inte om jag ställer upp på.
• Adam 82 (A): Stryk denna utsaga!
• Major M Andersson: I mina svärföräldrars hem fanns det alltid ett kuvert märkt “Herrens pengar“. Detta var identiskt med tionde. Detta Bibliska “golv“ blir lätt ett “tak“. Många av oss kan ge mer än tionde. Jag tycker därför att denna skrivning är ganska bra. En soldat sa till mig vid ett tillfälle: “Ja ni officerare kan ju lätt ge tionde - Ni som tjänar så lite ...“
• Major G Larsson: Jag ger tionde. Med så stor del som möjligt menas den rimliga del av inkomsten som går att avstå. Många fattiga kan inte ge så mycket som tionde.

3.2.23
• Jag vill hålla fast vid Frälsningsarméns principer och arbetsmetoder, vara lojal mot dess ledare och stå upp för Frälsningsarmén både i med- och motgång.

Medelbetyg: 2,26.
• Eva 23 (A): Ursäkta att jag skrattar ... Kan man sätta en nolla? Vad är detta för larv? Jag vill hålla fast vid Gud och försöka göra hans vilja. Om inte det görs på ett bra sätt genom FA så struntar jag i FA!
• Eva 45 (EA): Att lova något gentemot en organisation - det är för mig helt främmande. Dessutom att hålla fast vid FA:s principer och arbetsmetoder det är för mig en fullständigt främmande tanke. Vi behöver en mångfald av priciper och arbetsmetoder. De tre senaste utsagorna drar åt det sekteristiska hållet.
• Adam 23 (A): Nej! Vi måste “back to William Booth!“ William var en progressiv ledare inte rädd att använda sig av alla tillgängliga metoder. Han skulle säkert ha kunnat uträtta underverk med tillgång till e-mail. Men var står vi idag? Halva officerskåren kan inte ens bemästra en dator. “Back to William“ gäller även t ex musikstil och klädsel. Vi borde använda oss av t ex Hip-Hop-musik vilket inte innebär att FA:s ledning måste spela / sjunga Hip-Hop. Vi måste ta till vara på alla de resurser Gud har gett oss. Jag vill inte vara lojal mot den ledare som är rädd för att ta de steg framåt som är nödvändiga men kanske kan skada hans anseende och karriär.
• Adam 49 (A): Jag tror att de flesta FA-soldater inte vill vara lojala enligt denna utsaga men problemet är att de i alla fall är det i allt för hög grad! Jag tror att vad William Booth avsåg var flexibla innovationer och arbetsmetoder. Ordvalet FA:s principer är olyckligt såvida det inte syftar på allt vad vi nyss läst i jag-vill-satserna, men i så fall borde detta ha framgått. FA och andra samfund bör vara spelplan för nya verksamheter och galna idéer inspirerade av den helige Ande, ge frihet och stöd för människor att förverkliga sin andliga kallelse. Problemet kan vara att FA och andra samfund istället kan bli någon form av “livvakter“ för bevarande av Status Quo.
• Major M Andersson: Vi får hoppas att våra principer och arbetsmetoder är flexibla. Jag är med i FA därför att jag tycker om FA:s principer, metoder och människosyn: Allas lika värde och möjligheter - inte minst FA:s mod att redan för mer än hundra år sedan ge kvinnan en jämställd position med mannen. Det sägs att Willam Booth har uttryckt: “Mina bästa män är kvinnor!“.
• Major G Larsson: Principerna är fasta men metoderna är flexibla. Lojalitet är inte ett ord jag har problem med trots att jag är mycket ett barn av 1968. Min klasskamrat Jan Guillou ville inte vara lojal mot någon annan än sig själv.

Kommentar av författaren: Vid samtal med intervjupersonerna framkommer uppfattningen att FA i sitt ursprung var en mycket progressiv rörelse. FA var kanske 50 år före sin tid. Uppfattningen om dagsläget är att FA kanske är 50 år efter vår tid. Mina tankar går till den en gång så stolta Facit-fabriken som envisades med att tillverka skrivmaskiner och sakta men säkert gick mot sin egen utplåning. Skrivmaskinens tid är förbi! Den metoden att skriva har ersatts av nya metoder. Människor har inte slutat att skriva, men de har bytt metod. Människor har inte slutat att tro på Gud. Men de går inte längre till FA (eller andra kyrkor ), de går ut i naturen, de går till tolvstegsmöten, de dras till den s k nyandligheten . Vi frikyrkliga ber om en väckelse som redan är här. Men vi är inte där väckelsen är. Det är vi som behöver vakna!

3.2.24
• Jag tar alla här närvarande till vittnen på att jag ingår detta förbund och undertecknar dessa krigsartiklar av egen fri vilja, övertygad om att det är den levande Kristus, som frälst mig, som nu begär denna mitt livs överlåtelse till hans tjänst för världens frälsning. Därför förklarar jag härmed det vara min fulla avsikt att med Guds hjälp förbli en trogen soldat i Frälsningsarmén.

Medelbetyg: 1,71.

Kommentar av författaren: Här presenterar jag intervjupersonernas slutkommentarer till krigsartiklarna. Jag har en känsla av att fler än Eva 51 genomgående har satt ganska höga poäng i förhållande till vad de säger. Ett belägg för detta är de mycket låga betyg som här avges.
I nedanstående utsagor säger många att de inte skulle skriva under dessa krigsartiklar idag. Några är tveksamma och ingen är entusiastisk.

• Eva 20 (R): Jag trodde förut att FA var en rätt så oskyldig hjälporganisation typ Lutherhjälpen. Efter att ha läst Krigsartiklarna med krav på underskrift så känns FA för mig som en sekt med många osunda värderingar. Jag reagerar negativt på FA:s krigiska språk. I dagens samhälle, med krig över hela världen, så blir det fel att använda ord som t ex Krig, Blod och Eld etc. Vad syftar blodet på i texten blod och eld? Ska blod flöda för FA ...? Om detta bara är något uråldrigt så borde det ändras. FA verkar vara en rörelse som vänder sig till människor med speciella åsikter. Jag skulle inte gå med i en rörelse och därmed ändra mina åsikter efter rörelsens direktiv. Jag antar att de människor som går med i FA redan tycker så här när de går med. Varför kan man inte bara tro på Gud om man nu gör det. Varför ska man lova att följa en massa regler ...? Tycker Gud bättre om mig om jag följer alla dessa regler?
• Eva 23 (A): Jag förstår varför man får bli soldat så tidigt i FA. Jag skrev på det här vid 14 års ålder för att kunna bära uniform och vara med i en musikgrupp på kåren. Jag kände stor tvekan redan då. Precis i den vevan förändrades skrivningen JAG LOVAR till JAG VILL och då tyckte jag att det var OK. Jag skulle känna stor tveksamhet inför att skriva på detta idag. Om jag skulle göra det skulle det endast vara en nödvändig cermoni för att få uträtta något viktigt för Gud t ex vara med att förändra FA inifrån eller att arbeta i FA:s sociala arbete. Jag tycker att man sätter FA före Gud i detta dokument.
• Eva 45 (EA): Om jag har överlåtit mitt liv till Kristus varför ska jag då dessutom överlåta mitt liv till FA? Vissa människor kan behöva denna typ av engagemang men jag tycker att man ska vara försiktig med sådana här stora ord.
• Eva 48 (A): Formuleringen att Kristus begär detta av mig reagerar jag på. Jag funderar också på ordet förbli - det låter som att jag ska vara FA-soldat livet ut. Det kan jag inte lova, man vet aldrig vad som händer ... Jag vill byta ut ordet förbli mot att vara en trogen soldat i FA.
• Eva 49 (A): För mig är det chockerande att läsa igenom dessa krigsartiklar ... Jag får nog lämna in mitt soldatpass och bli civilmedlem. Jag undertecknade detta vid 14 års ålder och har sedan dess inte funderat över detta. Jag skulle inte kunna skriva under detta dokument idag. Frågan är för mig om jag med gott samvete kan fortsätta att vara FA-soldat. Och frågan är dessutom hur FA ser på detta? Tycker FA att jag ska fortsätta att vara soldat även om jag inte till fullo kan ställa mig bakom och leva upp till formuleringarna i krigsartiklarna?
• Eva 51 (A): Jag skulle nog inte kunna skriva under detta idag. Jag skrev under detta när jag var 13 år. Jag har satt många höga poäng och det visar på min ambivalenta hållning gentemot FA.
• Eva 52 (EA): Jag skulle inte skriva på detta idag. Jag skrev på detta när jag var 14 år - eller rättare: Den gamla varianten av dessa som jag nu också har sett. Jag kan inte förstå att jag skrev under detta. Jag undrar om man ska avkräva löften av människor på det här viset. Jag tycker inte att det är rätt. Vi skulle presentera väldigt enkla utsagor om vad frälsning är. Det viktiga är att sådana här formuleringar är enkla och lättbegripliga. Jag tror att många tar ett steg tillbaka när de läser igenom detta. Min erfarenhet är att många FA-soldater har glömt vad de en gång skrev på. Och även det som de vet att de har skrivit på struntar de i ... Jag tänker t ex på detta med alkoholhaltiga drycker. Vem avstår från alkohol idag? Väldigt få avstår från alkohol. Jag menar att det inte går att formulera sånt här idag. Det måste vara upp till var och en vad han/hon vill avstå från.
• Eva 72 (R): Språkligt fel på rad 1: detta förbund skall vara denna förbindelse. Jag skulle aldrig av fri vilja underteckna några krigsartiklar. Korta ned hela detta dokument, alla krigsartiklar, till: Jag förklarar härmed det vara min fulla avsikt att med Guds hjälp förbli en trogen soldat i Frälsningsarmén.
• Eva 84 (A): Jag skulle önska mig en något bättre svenska. Här följer två som-satser på varandra. Det vore bättre med: den levande Kristus, min Frälsare, som nu begär ...
• Adam 17 (U): Jag tycker att det är orimligt att man måste skriva under ett sånt här dokument för att bli soldat i FA.
• Adam 18 (U): Jag tycker inte att man ska behöva lova en massa saker för att bli FA-soldat. Det borde vara enklare att bli FA-soldat. Detta är så invecklat.
• Adam 23 (A): Jag skulle inte skriva på detta idag. Varför ska det vara så svårt att bli soldat i FA? Den person som ska bli soldat måste vara övertygad till 200%. Det borde räcka med att vara frälst. Formaliteter utöver detta borde inte försvåra för någon att bli FA-soldat.
• Adam 48 (A): Grunden för soldatskap i FA bör vara en vilja att vara kristen och dela med sig av denna tro till andra. Grunden för soldatskap ska inte vara att underteckna dokument med utsagor som helt eller delvis inte går att stå för/leva upp till. Ett kristet liv är en process som innehåller både tro och tvivel. Soldatskapet innebär att man tillsammans med andra utvecklar sitt kristna liv. Om jag skulle ställas inför att skriva på detta dokument idag så skulle jag inte skriva på.
• Adam 49 (A): Nu upptäckte jag vad som finns i inledningen att jag går in i detta heliga förbund. För mig finns det enbart den kristnes förbund med Kristus och den kristnes förbund med sina medkristna. Det finns en risk med denna typ av formuleringar eftersom vi ytterst enbart har en förbundsrelation till Kristus och våra syskon. Jag kan därutöver vara med i hemförbundet och FA. Kristus driver mig inte till att gå i förbund med FA. Om någon lämnar FA för att bli medlem i någon annan församling så ska denne inte behöva känna att han bryter ett förbund. Soldatskapet är inte ett heligt förbund utan snarare ett sätt av många att tjäna Gud.
• Adam 53 (A): Om jag nu har tagit mig igenom allt detta så kan jag väl skriva på.
• Adam 68 (A): Jag är inte helt säker på att jag direkt skulle skriva under dessa krigsartiklar idag. Jag skulle absolut kräva ett samtal med min officer för att diskutera detta. Det är bra att något finns formulerat som visar att jag vill något med mitt soldatskap. Dock, dessa utsagor frammanar bilden av en frontsoldat som “är återhållsam i alla stycken“ (2 Tim 2:3-4 Detta citat finns med i FA-skriften “Kallad till soldat“, utgiven 1977, vilket är soldat-reglementets efterträdare.)
• Adam 82 (A): Jag tror nog att det behövs en revidering av detta dokument, men det får ungdomarna ta initiativ till. Jag är glad för att den formulering som varje FA-soldat förut var tvungen att underteckna i sitt soldatpass numer är borta:

“Detta pass berättigar Eder icke att intaga en soldats ställning längre än ni i verkligheten är så, och för att vara soldat i Frälsningsarmén måste Ni:
1. vara frälst från syndens skuld och herravälde genom sann ånger och tro på Kristus;
2. vara genom den helige Ande eldad för andras frälsning;
3. fullkomligt avhålla eder från rusgivande drycker samt alla skadliga vanor;
4. vara villig att utan motsägelse utföra befallning i tjänst för själars frälsning; och
5. i alla hänseenden vara trogen Frälsningsarméns intressen, bevista dess möten så ofta ni kan, taga del i dess arbete, giva till dess kassor, sprida dess skrifter och försvara den mot orättvisa beskyllningar.“

• Major M Andersson: Det behövs nog en revidering av dessa Krigsartiklar. Vi behöver ett språk för vår tid. Till viss del måste vi även fundera över innehållet i utsagorna, inte bara språket. Mycket av vad som här finns skrivet är en hjälp i vår kristna bekännelse. Mycket saknas helt i dessa krigsartiklar t ex den enskilde soldatens relation till sin kår. Jag saknar församlingsperspektivet.
• Major G Larsson: Detta var för mig det viktigaste när jag som 14-åring invigdes till soldat vid kåren i Falun 1958. Mina föräldrar var FA-officerare och därför var det viktigt att jag undertecknade dessa krigsartiklar av egen fri vilja. Språket i dessa krigsartiklar är inte bra. På sätt och vis tycker jag bättre om skrivningen i den gamla varianten.

3.3 Intervjuresultat
"Redogörelse för Frälsningsarméns inställning i en rad aktuella frågor"

3.3.1 Äktenskap och skilsmässa

Frälsningsarmén hävdar att Guds norm för äktenskap uppenbaras i Skriften och omfattar alla människor överallt.

Jesus lärde att skilsmässa är ett misslyckande (Mark 10:2-12, Matt 19:3-9). Frälsningssoldaterna tror dock, att hans bemötande av dem som fastnat i äktenskapliga stridigheter alltid skulle vara präglat av kärlek och medkännande.
Därför tillstår Frälsningsarmén, samtidigt som man kraftfullt försvarar Guds viljas fortgående tillämplighet för för män och kvinnor i äktenskap, det faktum att en del äktenskap bryts. Frälsningsarmén är därför beredd att erbjuda rådgivning och praktisk hjälp till par som så önskar.
Frälsningsarmén godkänner (men kräver inte) att dess officerare viger skilda efter noggranna samtal, där det beaktas att nytt äktenskap kan läka emotionella sår. Sund lära och praktisk barmhärtighet vill känneteckna Frälsningsarméns handläggande av äktenskapliga och emotionella svårigheter.
Frälsningsarmén är fast övertygad om, att ett stärkande av äktenskapet som institution har utomordentlig betydelse för bevarandet av ett tryggt familjeliv och att detta, i sin tur, är avgörande för ett samhälles stabilitet i stort.

Medelbetyg: 2,86.

Här spretar poängen och svaren: fyra 1:or och fyra 5:or! Jag serverar några smakprov:

• Eva 23 (A): Det här känns väldigt sterilt ... Detta handlar väldigt lite om kärlek men väldigt mycket om rigida regler. Jag håller inte med om FA:s inställning till detta med försöksvisa äktenskap - förresten varför säger man inte samboförhållanden? Dessutom innehåller denna text mycket ologik. För mig är äktenskap en ceremoni för människor. Jag tror inte att Gud kräver en ceremoni. Jag tror att det är möjligt att avge hjärtats löfte i köket. Jag reagerar starkt på detta med uteslutningen av homosexuella. Nu finns registrerade partnerskap i Sverige, det borde kommenteras. Jag tror att sex kan vara mycket fint utanför äktenskapet samtidigt som det kan vara bedrövligt i vissa äktenskap. Jag anser inte att sex före äktenskapet är synd, det är snarare en gåva som man ska vårda. Jag tror att många skilsmässor inom FA beror på att man inte får ha sex före äktenskapet eller bo ihop - därför så spricker det också tidigt - man visste inte vad man gav sig in på - man kände inte varandra - man förhastar sig / gifter sig för tidigt för att leva upp till dessa regler och krav. Det finns mycket som är flummigt och svårbegripligt i denna text, t ex: Sund lära och praktisk barmhärtighet. Jag saknar här skrivningar om sådant som är mycket viktigt nämligen jämställdheten mellan män och kvinnor. Vill man undvika denna diskussion?
• Eva 45 (EA): Det första jag reagerar på är uteslutningen av homosexuella. Jag känner så många homosexuella par så att det är omöjligt för mig att säga att Gud förbjuder er att leva i kärlek och trohet - även sexuellt. Hos alla par som möts finns nog önskan om att detta ska vara för evigt. Men detaljerade principer av detta slag är inte applicerbara. Livet är mer komplicerat än så. Jag tycker att man ska stödja viljan till en livsvarig relation men jag tycker då att den praktiska barmhärtigheten måste tillföras. För detta är något som är mycket svårt att förverkliga. Jag tror att det finns en stor smärta i alla separationer oavsett om relationerna har varat en längre eller kortare tid. Jag tror inte att någon tar lätt på sådana här saker. Vi behöver inte så mycket av detaljerade regler, vår naturliga känsla vägleder oss. Jag är inte för promiskuitet men utsagan Sexuellt umgänge utanför äktenskapet kommer alltid att vara något mindre än detta (inom äktenskapet)" är respektlös gentemot människor som gjort djupgående erfarenheter i kortare relationer. Jag tror att man växer i alla slags mänskliga möten även om relationen inte kan leda vidare till äktenskap. Alla som har varit med om en skilsmässa vet att det är ett smärtsamt misslyckande, behovet av barmhärtighet är stort.
• Eva 84 (A): Texten känns för mig något anakronistisk. Vi lever i en tid med helt nya värderingar. Mina grannar är inte gifta, de är sambor, de har barn i de övre tonåren. Jag vet inte om deras förhållande stämmer med texten: Äktenskapets drag av exklusivt utesluter sexuell otrohet. I det sexuella umgänget uttrycks djupgående känslor av kärlek, ömsesidig respekt, ömsesidigt beroende och tillhörighet. Sexuellt umgänge utanför äktenskapet kommer alltid att vara något mindre än detta.
• Adam 44 (KR): Det känns som att dessa utsagor är hämtade från ett annat århundrade. Ska man som ett kristet samfund lägga sig i detta? Ska man formulera något omkring äktenskapet på detta sätt? Det enda som det kan leda till är att människor utestängs från gemenskapen.
• Adam 49 (A): Detta är tydligt utan att vara fördömande. Sen kan man fråga sig hur detta efterlevs av FA-soldater. Jag tänker på t ex detta med sexuellt umgänge utanför äktenskapet. Jag tror att detta är ett stort problem för våra ungdomar. Det behövs undervisning och samtal om detta eftersom detta säkert står i kontrast till världens värderingar.
• Adam 82 (A): Detta är en idealbild av verkligheten som vi inte alltid lyckas att uppnå. Men visst, det är värt att sträva efter.
• Major M Andersson: Jag står för denna äktenskapssyn. Däremot så är jag inte kategorisk vad gäller skilsmässa. Från en kanske stelbent hållning är jag nu barmhärtig. Möjligtvis har livet självt lärt mig denna läxa. En av mina söner har gått igenom en skilsmässa. I vissa kulturer så ställs vi inför problem. I Zimbabwe är månggifte juridiskt legalt. De män som där redan har t ex fem fruar får bli soldater men de får inte gifta sig med fler. Om mannen skulle skilja sig från fyra av sina fruar så vore dessa hänvisade till gatan identiskt med prostitution. För mig är det viktigt att betona att denna text handlar inte om vad man inte får göra utan om vad äktenskapet kan ge.
• Major G Larsson: Äktenskapet värderas högt redan i Krigsartiklarna. Dock blev det nödvändigt för FA att skriva något extra om detta ut ifrån att så många av våra medlemmar skiljer sig. Ett problem är naturligtvis att dessa texter ska passa FA-soldater över hela världen. En text enbart skriven för Sverige skulle naturligtvis ha sett annorlunda ut. Dessa skrivningar ska inte vara statiska. Dock är vi statiska i synen på att äktenskapet är instiftat av Gud. Sanningen om skilsmässa är däremot svår. FA säger inte heller så mycket om skilsmässa i denna text.

3.3.2 Abort

Medelbetyg: 3,33.

Några röster:

• Eva 23 (A): Här finns en väldig blandning av åsikter. Den första delen av texten är OK. När man däremot försöker definiera vilka skäl som kan tänkas vara legala då känns det både ogenomtänkt och larvigt detaljerat. Man borde skriva mer om att stödja människor som gått igenom aborter. Och ta bort syndstämpeln! Man borde också ha skrivit något om preventivmedel i denna text. Den sista skrivningen förutsätter att FA är superoffensivt i den politiska debatten om hur man maximalt kan kunna stödja de ca 40.000 kvinnor som idag genomgår abort i Sverige varje år. Det kräver t ex oerhörda ekonomiska resurser.; att ta hand om 40.000 oönskade barn som ska få kärleksfull förståelse och nå sin fulla potential kräver resurser. Texten känns verklighetsfrämmande och moralistisk.
• Eva 45 (EA): Detta är en mycket svår fråga. Jag skriver under på livets okränkbarhet men samtidigt så tror jag att ytterst få kvinnor tar lätt på en abort. Jag tror att det finns många fler personliga skäl än de som här uppräknas. Det går inte att göra någon lista på detta. Det är mycket individuellt.
• Eva 50 (EA): Nej! Och jag förstår inte varför FA ger ut en skrift av denna typ. Ett politiskt parti behöver ett partiprogram, men en kyrka / ett samfund ska inte ha något program med detaljer av denna typ.
• Eva 51 (A): Ojdå! Mycket har hänt med gamla FA. Denna text är ganska liberal.
• Adam 23 (A): Det måste vara upp till den berörda kvinnan och mannen att avgöra detta. Jag tycker inte att FA ska gå in och försöka reglera människors liv i sådana här frågor. Jag tycker dessutom att denna text lämnar fler frågor än vad den ger svar.
• Adam 44 (KR): Har FA verkligen tänkt färdigt om detta? Är FA för fosterdiagnostik eller...? Skulle en kvinna som gjort abort känna sig välkommen i FA?
• Adam 48 (A): Jag tycker om den sista meningen i denna text. Men att lägga sten på börda för den kvinna som gjort abort, det tycker jag inte om, och det är vad denna text gör.
• Adam 49 (A): Jag instämmer i FA:s syn på allt livs okränkbarhet från tillblivelse-ögonblicket. Sen tycker jag att FA borde vara mer aktiv i opinionsbildning i etiska frågor.
• Adam 53 (A): Abort ska inte användas som preventivmedel. Den här texten är bra!
• Major M Andersson: Jag står för denna skrivning men skulle vilja ha med något om kvinnans psykiska utsatthet efter t ex en våldtäkt. De militanta Ja-till-livet-rörelserna tar jag avstånd från.
• Major G Larsson: FA säger inte kategoriskt nej till abort. Detta är bra. Denna skrivning är att betrakta som ett tidsdokument.

Kommentar av författaren: Abort är en fråga som fortfarande är brännande aktuell i Sveriges kristenhet. Före, under och efter valet –98 har Alf Svensson och KD fått förklara sin ståndpunkt i abortfrågan åtskilliga gånger. Livets Ord-medlemmen Mikael Oscarsson som lyckades ta ett KD-mandat i personvalet tvingades att avsäga sig ordförandeposten i “Ja till Livet“-rörelsen innan han fick ta plats i KD:s riksdagsgrupp. Det kan vara berättigat att stanna till lite i denna fråga.

Begreppet abort kommer från latinets abo´rtus av abo´rior `gå ned´ `komma eller födas för tidigt´ och innebär att en graviditet avbryts före den 28:e graviditetsveckans slut och att fostret är dött vid framfödandet. Man skiljer mellan spontant missfall (abortus spontanus) och framkallad abort (abortus provocatus). Vad FA:s etikdokument talar om är framkallad abort. När jag framöver i texten talar om abort så syftar jag på framkallad abort.

Före 1938 var alla aborter illegala i Sverige. Vår nuvarande abortlag kom 1974. Legal abort ska utföras av läkare på sjukhus. Fram till utgången av 18:e graviditetsveckan är det kvinnan själv och endast hon som bestämmer om hon ska ha legal abort.

Det finns många etiska aspekter på abort:
Varje människa har mänskliga rättigheter. En mänsklig rättighet är rätten till sitt eget liv (detta gäller även den gravida kvinnan). Men när blir människan människa ? Sker det i befruktningsögonblicket då det endast existerar organismer (ägg och sädesceller) eller i graviditetens början (då en människa håller på att utvecklas) eller sker det i samband med att fostret utvecklar ett medvetande eller ... ?

När är det rimligt att utföra en legal abort? I skrivande stund, sommaren 1998, pågår en livlig debatt. Nuvarande lagstiftning tillåter abort t o m graviditetsvecka 22. Senare års medicinska utveckling har medfört att barn som föds i graviditetsvecka 24 kan räddas till livet. Snart kanske vi får uppleva att på en sjukhusavdelning utförs abort av ett 22 veckors foster medan det på en annan avdelning pågår en febril läkarkamp för att rädda ett barn fött i den 22:a veckan, onekligen en absurd situation. Ska vi juridiskt begränsa abortmöjligheterna till v 12 eller ... ?

Den principfaste abortmotståndaren måste fundera igenom följande tänkbara orsaker till abort: Om modern riskerar att dö eller allvarligt skadas, kan det då vara rätt? Om modern utsatts för våldtäkt och i samband med den blivit gravid, kan det då vara rätt? Dessutom måste den principfaste abortmotståndaren förstå att aborter alltid har utförts och alltid kommer att utföras. Antingen gör vi det legalt under acceptabla förhållanden eller så går vi tillbaka till strumpstickor och heta bad där modern kanske assisteras av en "änglamakerska".

Vi har nu tillgång till fosterdiagnostik. Vi kan tidigt veta mycket om det kommande barnet. Fosterdiagnostiken kommer säkert att utvecklas oerhört fort. Detta leder till många frågor. Vilken kunskap kan berättiga ett abortbeslut?:
• Att barnet är så pass psykiskt eller fysiskt skadat att barnets lidande antas bli orimligt.
• Var går gränsen för när ett handikapp kan vara ett rimligt argument? Går det vid att blivande lilla Emma eller Kalle blir färgblind, allergiker, blind, döv, lam, rullstolsbunden, schizofren, gravt hjärnskadad eller...?
• Barnets kön. Vi vet att mängder av småflickor dödas i t ex Kina. Vore det bättre att erbjuda fosterdiagnostik och abort? Är det i vår kultur rimligt att kvinnan väljer abort p g a kön? Om det inte är rimligt men kunskapen ändå finns så kan ju kvinnan ljuga. Hon kan säga att hon vill ha abort p g a sina sociala omständigheter medan den egentliga orsaken är barnets kön. Ska vi lagstifta om att sådan kunskap får delges modern först i v 25, eller ...?
• Kan någon form av avvikelse / egenskap motivera abort? T ex brunögdhet, vänsterhänthet, homosexualitet, eller att barnet ligger i riskzonen för: alkoholism, narkomani, kriminalitet, pedofili eller ... ?

3.3.3 Homosexualitet

Frälsningsarmén inser att vänskap mellan människor av samma kön kan vara berikande, kan förhärliga Kristus och ge glädje genom ömsesidigt kamratskap och delade erfarenheter. Men när förhållandet tar sexuella uttryck, kan det enligt Skriftens lära inte godtas. Försök att etablera eller främja sådana förhållanden som lämpliga alternativ till ett heterosexuellt grundat familjeliv är inte förenligt med Guds vilja för samhället.
Därför och i lydnad mot Jesus vars barmhärtiga kärlek omfattade alla, söker frälsningssoldaterna förstå och i medkänsla ta emot och hjälpa dem som har en homosexuell läggning och dem som uttrycker denna läggning i handling. Frälsningsarmén ogillar att personer diskrimineras på grund av sin sexuella läggning och inser vilken social och emotionell press samt vilken ensamhet många homosexuella får utstå.
Frälsningsarmén är medveten om att orsakerna till homosexuell läggning ännu inte är klarlagda och betraktar inte homosexuell böjelse som klandervärd i sig själv eller möjlig att viljemässigt korrigera. Vi är inte ansvariga för vad vi är, men har dock ansvar för vad vi gör. Homosexuellt beteende kan, liksom det heterosexuella, kontrolleras och kan därför bedömas moraliskt i ljuset av Bibelns undervisning.
Om homosexuellt beteende inte överges, gör det därför en person olämplig för soldatskap i Frälsningsarmén, likaväl som fortsatt heterosexuellt äktenskapsbrott hindrar soldatskap. Frälsningsarmén inser styrkan i känslorna kring den sexuella identiteten och svårigheten som kan finnas i att uttrycka denna i enlighet med Bibelns normer. Emellertid tror vi fullt och fast på kraften i Guds nåd att hjälpa människor att hålla en livsstil som behagar honom, inbegripet en livsstil byggd på celibat och självbehärskning för dem som inte vill eller kan gifta sig. Ingen, som erkänner Kristus som Herren och som genom hans nåd söker leva i enlighet med Bibelns lära, är utestängd från kristen gemenskap och tjänst i Frälsningsarmén.

Medelbetyg: 2,33.

Detta är en fråga som berör! Fem 1:or, tre 2:or, en 3:a, en 4:a, två 5:or och fyra FA-medlemmar som inte kan / vill sätta poäng.
Några smakprov på röster:

• Eva 20 (R): Det var väldigt vad FA är intresserade av människors sexliv! De homosexuella är inte något hot mot mänsklighetens utveckling.
• Eva 23 (A): Kärleken är Guds största gåva till mänskligheten. Jag kan inte se att den homosexuella kärleken på något sätt skiljer sig från den heterosexuella kärleken. FA verkar vara fixerad vid sexualakten och missar kärleken. Och vad är normalt eller inte ...? Respiratorer är inte normalt! P-piller är inte normalt! Att flyga är inte normalt! Det är bra att man har övergett tanken på att homosexualitet är en sjukdom. Att utesluta människor som lever i en homosexuell relation från soldatskap i FA det tycker jag är pinsamt och fruktansvärt fel. Att välja ut en grupp människor och tala om för dem att ni är inte välkomna i FA - det kan inte vara Guds vilja! Varför får man bli FA-soldat om man ljuger, eller om man sårar eller om man är kriminell men inte om man är aktivt homosexuell? Jag har förstått bl a av K G Hammar att bibeltexterna i NT inte talar om homosexualitet utan pedofili, varför nämns inte det i FA:s etikdokument?
• Eva 45 (EA): Det finns mycket gott i denna text, t ex: “Frälsningsarmén är medveten om att orsakerna till homosexuell läggning ännu inte är klarlagda och betraktar inte homosexuell böjelse som klandervärd i sig själv eller möjlig att viljemässigt korrigera.“ Men att FA kräver celibat och begränsning till vänskap det tycker jag är orealistiskt. Utnyttjande av andra människor är lika fel oavsett om det handlar om heterosexualitet eller homosexualitet men en kärlek med sexuella uttryck där viljan till trohet finns den kan jag inte fördöma.
• Eva 48 (A): Jag tycker att texten är bra men frågan hur den ska användas? Jag tror att vissa människor kan uppleva denna text som fördömande även om den inte är det.
• Eva 52 (EA): 2 Kommentar: Jag är lite förvånad. Först skrivs något om att man vill stötta människor med homosexuell läggning. Sen i nästa andetag så sägs det att om homosexuellt beteende inte överges så gör det personen olämplig för soldatskap i FA. Detta går inte ihop! Det låter som att FA vill hjälpa homosexuella till att bli heterosexuella ... FA vill hjälpa ... med vadå? Vad behöver de homosexuella hjälp med? Att bli heterosexuella ...?
• Eva 72 (R): Bibelns syn på människans sexualliv ska vi akta oss för. I 3 Mos 20:13 läser vi: Om en man ligger hos en annan man som man ligger hos en kvinna, så gör de båda en styggelse. Då skall de straffas med döden, blodskuld vidlåder dem. Vill FA införa dödsstraff för homosexuella handlingar? Vill FA återinföra dödsstraff i Sverige? Vi läser även att vi inte får koka mjölk och kött i samma kastrull - ska vi följa detta också? Passusen att vänskap kan förhärliga Kristus begriper jag inget av. FA talar i delar av texten om förståelse för homosexuella - hur går det ihop med kravet på dödsstraff? Ett homosexuellt partnerskap i trohet kan aldrig jämställas med heterosexuellt äktenskapsbrott. Det finns ingen logik i detta. FA:s krav på celibat för homosexuella förstår jag inte - det är de resandes ensak så länge det handlar om en relation mellan två vuxna människor. Jag får inte ihop de olika utsagorna i denna text. Det finns mycket gott i denna text men jag får inte ihop det med kravet på celibat och dödsstraff. Texten är schizofren!
• Eva 84 (A): Jag tycker att FA har varit väl fördömande i sin hållning mot homosexuella. GT är helt emot homosexualitet. Detta kan ha samband med tempelprostitutionen där det fanns både kvinnliga och manliga prostituerade. Jag tycker att FA:s nuvarande syn på homosexuella är väl sträng. Jag tycker det är märkligt att jämställa heterosexuellt äktenskapsbrott med homosexuellt partnerskap i trohet och kärlek. Det känns obarmhärtigt. Så länge människor inte skadar varandra har jag svårt att se det syndiga i ett homosexuellt förhållande.
• Adam 17 (U): Varför ska inte homosexuella få vara med? Dom är väl inte sämre människor? Dom har ju inte valt att bli homosexuella.
• Adam 44 (KR): FA fullföljer här en lång kyrklig tradition av sexualskräck / sexualneuroser.
• Adam 48 (A): Denna syn på homosexualitet håller inte. Vi måste acceptera att människor av samma kön får dela allt i livet inklusive sexualitet. Detta ska inte hindra dem från att vara FA-soldater.
• Adam 49 (A): Svårigheten med denna text är att den står i så stor kontrast till “världens värderingar“. Just därför är det viktigt att vi måste ta upp dessa frågor till samtal vilket idag görs allt för lite.
• Adam 53 (A): Om vi skulle följa detta så skulle vår kära Frälsningsarmé krympa väsentligt över en natt. Det finns många homosexuella soldater och officerare i FA. Detta vet alla!
• Adam 68 (A): Jag har inte tagit ställning i denna fråga. Vad gör vi med våra egna homosexuella, d v s de som tillhör FA? Jag har inte smält allt i denna fråga, men likaväl som vi kan begära att heterosexuella avhåller sig från sexuella handlingar utanför äktenskapet så kan vi begära detsamma av homosexuella.
• Adam 82 (A): Det här är väldigt svårt ... Det finns mycket gott i denna text. Vi får aldrig inta en dömande attityd till homosexuella. Att vara enögd är inte normalt, men vi accepterar den människan fullt ut. Att vara halt är inte normalt, men vi accepterar den människan fullt ut. Att vara homosexuell är inte normalt, men vi måste acceptera den människan som skapad av Gud. Därmed försvinner tanken på möjligheten för denne individ att viljemässigt korrigera sin sexuella läggning. Det känns svårt för mig som inte är insatt i problematiken att säga något om kravet på celibat.
• Major M Andersson: Detta är åter en aktuell fråga efter Euro-pride veckan i Stockholm denna sommar. Jag tycker att skrivningen på sid 7 är bra: Vi är inte ansvariga för vad vi är, men har dock ansvar för vad vi gör. De homosexuella är inte större syndare än heterosexuella äktenskapsbrytare. Att ta ställning i denna fråga är inte lätt. Jag har aldrig kommit riktigt nära denna fråga. Jag vet inte hur jag skulle reagera om min yngste son bekände att han är homosexuell ...
• Major G Larsson: För många människor är detta en “Mänskliga-rättigheter-fråga“. Jag tycker att Europride-festivalen i Stockholm 1998 blev för oseriös. De homosexuella borde mera seriöst föra fram sitt budskap. Om vi tror på en stor Gud så måste vi även tro att han har svaren för oss i denna fråga.

Kommentar av författaren: Elisabeth Ohlsons fotoutställning “Ecce Homo“ och påvens vägran att ta emot vår ärkebiskop K G Hammar p g a hans liberala inställning i homosexfrågan blev 1998 delar av den största kyrkliga debatt vi har haft i Sverige sedan Ingemar Hedenius “avskaffade helvetet“ på 1950-talet. Detta motiverar mig att stanna något extra i denna fråga:

För 50 år sedan var homosexuella handlingar i Sverige kriminella. Så är det fortfarande i ett antal arabländer. För 20 år sedan betraktade vårt samhälle homosexualitet som en sjukdom. Fortfarande betraktar många kyrkor och samfund homosexuella handlingar som synd.

Några av intervjupersonerna nämner en artikel i Svenska Kyrkans Tidning nr 22 1998 vars omslagssida pryds av ett porträtt av vår ärkebiskop KG Hammar och rubriktexten: "Präster i partnerskap inga problem för Hammar." Inne i tidningen läser jag:
"Ärkebiskop KG Hammar finner inga belägg i Bibeln för att homosexualitet i sig skulle vara en synd. Och det går bra att homosexuella präster lever öppet i partnerskap."

Ärkebiskopen får i artikeln bl a frågan: "Men hur kan olika personer dra så olika slutsatser av vad som står i Bibeln?" Han svarar:
"För mig är det inte svårt att hantera bibeltexterna. Som jag förstår är fördömelsen av homosexualitet i Bibeln en fördömelse av promiskuitet. Exempelvis i Romarbrevet och Första Korinthierbrevet handlar det om det romerska promiskuitetslivet och om unga pojkar. Forskare menar att det hade varit mer korrekt att översätta ordet homosexualitet med pedofili i det senare fallet. -Det vi menar med en homosexuell partnerskapsrelation med ansvarstagande och trohet, är en fråga jag inte finner behandlad i Bibeln."

Ja, så olika kan ärkebiskopen och medlemmar i FA:s etiska kommitté läsa och tolka Bibeln. Naturligtvis finns det olika tolkningar även inom Svenska kyrkan:
Komminister Dag Sandahl, som är mest känd för sitt motstånd mot kvinnliga präster, säger i samband med nyss citerade artikel :
"...kyrkans gamla övertygelse är att homosexualitet inte är rätt, den är inte Guds avsikt."

Kyrkoherde Karin Burstrand säger :
"Homosexualitet är en avvikelse från det som är det mest vanliga i biologin. Den bejakar inte skapelseprocessen. Men jag skulle aldrig kunna säga till en annan människa att den inte får bejaka sin sexualitet."

En av de frågor som ställdes till Sandahl och Burstrand löd: "Om du i ett själavårdssamtal möter en homosexuell person som söker identitet som homosexuell och kristen, vad gör du då? Prästen och psykoterapeuten Göran Bergstrand svarade följande på den frågan :
"Då tar jag det som något naturligt. Jag tycker inte att det är bekymmersamt att man kan vara både och. I samtal försöker jag stärka dem att arbeta sig fram till en identitet som både homosexuella och kristna."

I Svenska Missionsförbundet har några församlingar beslutat att ställa sig bakom välsignelse av homosexuella par. Generalkonferensen 1997 beslutade att inte motsätta sig den möjligheten. Missionsföreståndaren i Svenska Baptistsamfundet Sven Lindström säger i tidningen Sändaren nr 13 1998:
"Om en baptistförsamling valde en pastor som var öppet homosexuell, skulle Svenska Baptistsamfundet inte lägga hinder i vägen".

Bibelforskaren Olle Christoffersson säger i samma tidning:
"Idag vet vi mer om homosexualitet än på Paulus tid. Vi vet att en homosexuell inte kan ändra sig. Därmed hör homosexualiteten till Guds skapelse. Vi får inte konservera tankegångar som tillhör en förgången kultur. Att ta Paulus på orden här är att driva en falsk fundamentalism. Om man fördömer homosexualiteten krockar två principer: det bibliska kärleksbudet och Paulus ord. Då tvingas man välja vilken princip som är viktigast."
Olle Christoffersson är inte den förste att varna för alltför långtgående tolkningar av vad Paulus skrev. I slutet av andra Petrusbrevet finns några ord om "vår käre broder Paulus" som är värda att begrunda. Vi läser att i hans brev "finns somligt som är svårt att förstå, och detta liksom vad som står i de övriga skrifterna förvränger okunniga och obefästa människor, till sitt eget fördärv", 2 Pet 3:16.

Om jag mycket kort ska formulera min egen hållning i denna fråga så blir det:
Jag tror inte att Guds stora problem med vår värld är att människor älskar varandra.

Förföljelse av homosexuella är nu i Sverige på väg att juridiskt jämställas med rasism. Att godkänna sexuell läggning men förvägra människor att utöva en av våra starkaste drifter är som att säga “det är OK att du är en fågel, men du får inte flyga“. Att säga till en homosexuell “det vore bättre om du var heterosexuell“ det är som att säga till en svart människa “det vore bättre om du var vit“. Detta känns så dubbelt; samtidigt som FA gör fantastiska insatser för många små, svaga och utsatta människor så bidrar man till att bibehålla oförståelsen och icke-toleransen mot en annan grupp utsatta människor; de homosexuella.

3.3.4 Mellanfolkliga relationer

Medelbetyg: 4,4.

• Eva 20 (R): Mellanfolkliga ... Hmmm ... ovanligt ord ... Vad som står här är självklart. Så självklart att det inte behöver nämnas.
• Eva 23 (A): Jag förstår inte varför FA har valt detta ämne och ännu mindre varför man kallar detta mellanfolkliga relationer. Jag saknar diskussionen om etnicitet, här är man rasfixerad. Och i detta sammanhang borde man också diskutera synen på andra religioner. För om man nu accepterar en människa av annan hudfärg och annan ras, accepterar man då också hans annorlunda religion?
• Eva 45 (EA): Nej! Jag kan inte poängsätta denna “Jaså“-text. Kommentar: Här kan man ana rädslan för att bli politisk. Jag tycker att denna text är tandlös. Det vore väl skam om FA tyckte något annat än vad som uttrycks här. Jag hade önskat mig en mer flammande appell mot rasism och främlingsfientlighet. Det är märkligt att man lägger så pass mycket större vikt vid privatmoraliska frågor mot vad man lägger på denna typ av stora etiska ödesfrågor i vår tid.
• Eva 50 (EA): Dessa utsagor är så självklara ... Människor av alla raser är välkomna till alla typer av tjänster men inte människor av alla sexuella läggningar, det känns lite ihåligt .... Med tanke på ihåligheten så blir det bara ett poäng.
• Adam 23 (A): Det kan säkert skrivas om på ett mer lättfattligt sätt, men i övrigt så tycker jag att är innehållet är bra. Men jag förstår inte varför FA behöver uttala sig i dessa självklara frågor.
• Adam 44 (KR): Tja, det är väl bra. Men, det känns som att kyssa sin syster; det smakar ingenting.
• Major M Andersson: Detta är jätteenkelt: Alla människor är lika! Mycket av vår syn i etiska frågor är kulturellt betingat. På Filippinerna umgicks jag och min man med en filippinsk FA-officer. Jag skämtade med min man och fick frågan av den filippinske officeren vad jag sade. Jag talade om för denne att jag retades lite med min man. Han blev röd i ansiktet och talade om för mig att “Om jag hade varit hans fru så hade jag haft en blåtira nu“. Jag talade då om för honom att “om han hade varit min man så hade han då inte längre haft någon fru“.
• Major G Larsson: Denna text är något torftig / fattig. Detta är också en fråga om mänskliga rättigheter. Texterna förklarar inte grunderna till varför människor måste fly från sina hemländer. Rubriken är inte heller bra. Det engelska uttrycket är inter-racial vilket är ett bra och beskrivande uttryck. Vi ska också komma ihåg att Jesus var invandrare ...

3.3.5 Dödshjälp

I förlängningen av detta medger Frälsningsarmén att en patients nära anhörig har rätt att godta ett medicinskt råd om att avbryta livsuppehållande åtgärder då hjärndöd inträtt.

Medelbetyg: 3,18.

• Eva 23 (A): Jag förstår inte ... Första delen handlar om att dödshjälp är fel, ingen får bestämma över döden - den andra delen handlar om att det är OK att undvika döden d v s att förlänga livet genom “onaturlig“ teknik - och i sista stycket är det helt plötsligt OK för en anhörig att avbryta livsuppehållande åtgärder - HALLÅ!!?? Detta går inte ihop. Jag vet inte vad jag själv tycker i denna svåra fråga, men den här texten hjälper mig inte alls. Jag förstår inte ens vad FA vill att jag ska tycka. Och även om jag förstod detta så är det inte säkert att jag skulle tycka det.
• Eva 45 (EA): Här sägs ingenting nytt. Detta är väl den allmänna inställningen till dödshjälp. Denna text sätter fingret på hur svårt det är när en rörelse ska ta ställning i etiska frågor. Detta är en fråga som varje individ själv måste tänka igenom och ta ställning till. Samtidigt så tror jag att samhället måste ha en avvisande inställning till dödshjälp, men det kan finnas enskilda fall där barmhärtigheten väger tyngre och då måste man hitta något rättsligt rimligt sätt att hantera detta. Ingen ska behöva vara rädd för att doktorn ska ta livet av honom / henne. Frågan får aldrig handla om att vissa individer har mindre rätt till livet än andra. Krav på ekonomisk åtstramning och en liberalare syn på dödshjälp är en farlig kombination. Jag vet dock inte om en sådan här text är till så stor hjälp för dem som brottas med frågan, t ex vid en nära anhörigs obotliga lidande.
• Eva 50 (EA): Det finns inte så mycket att säga om detta. FA anpassar sig här till den nuvarande svenska lagstiftningen. Denna text om dödshjälp är helt onödig.
• Eva 72 (R): Texten börjar bra, jag syftar på de två första styckena, och slutar i ett magplask. Plötsligt får en patients nära anhörig - kanske identisk med en arvtagare som behöver pengarna på en gång - godkänna att patienten tas av daga. Detta är praktiskt i ekonomiskt bistra tider.
• Adam 17 (U): Det här är svårt. Om en människa bara ligger och lider och man vet att han aldrig kommer att bli bra ... Om han då själv kan ge uttryck för att han vill ha dödshjälp så ska han kunna få det.
• Adam 23 (A): Det är väldigt lätt att ha åsikter till dess att man själv kanske är i den situationen - det gäller många av dessa frågor. Jag är osäker på min egen hållning i denna svåra fråga. Men jag tycker definitivt inte att FA ska försöka påverka mig i någon riktning.
• Adam 44 (KR): Jag tror att människan har rätt att ta sitt eget liv. Jag tycker att FA blandar ihop dödshjälp och självmord, därför blir det bara 3. Jag är själv emot dödshjälp. Jag är rädd för fortsättningen ... Om man en gång har öppnat dörrarna till detta så kan man tänka sig att i framtiden av humanitära skäl avliva förståndshandikappade etc.
• Adam 53 (A): Jag skulle aldrig vilja bli liggande som ett paket. I så fall vill jag att någon ska dra ur sladden.
• Adam 68 (A): Det här är väldigt svårt. Men om nu läkarna får tillstånd att döda patienter så vågar vi naturligtvis inte gå till dessa läkare med tanke på risken att vi blir dödade mot vår vilja.
• Major M Andersson: Jag står för denna skrivning. Men detta är inte enkelt; kunskapens träd på gott och ont ... Vetenskapen har idag möjlighet att på konstgjord väg hålla döden borta. Jag känner ambivalens inför detta.
• Major G Larsson: Denna skrivning föddes på 80-talet när eutanasi-debatten var mycket aktuell. Även denna text är internationell torftig kompromiss. Min egen inställning är att så länge det finns liv finns det hopp.

Kommentar av författaren: FA:s dödshjälps-text för mina tankar till kärnkraftsomröstningen 1980. Jag trodde att vi skulle säga ja eller nej till kärnkraft men plötsligt så fanns det tre alternativ. I mycket svensk anda vann linje två med budskapet “Säg jaså till kärnkraft!“ FA säger i ovanstående text jaså till dödshjälp.
Det finns uppenbara brister i FA:s text. T ex nämner FA inte att det finns tre skilda typer av eutanasi (av grekiskans thanatos – död, ungefär; barmhärtighetsdödshjälp): 1. Passiv; man låter bli att vidta vissa åtgärder vilket leder till att individen dör. 2. Aktiv eutanasi; någon utför en gärning som syftar till att individen dör. 3. Assisterat självmord; Individen utför själv den handling som leder till döden. En läkare kan assistera genom att t ex skriva ut en dödlig dos läkemedel. Major Larsson travesterar den latinska sentensen Dum spiro, spero vilket ordagrant skall översättas med “Så länge jag andas, hoppas jag“. Men när det inte längre är jag som andas utan en maskin som gör så att jag andas …? I abortfrågan måste vi fråga oss: När blir människan människa? I eutanasifrågan lyder frågan: När upphör människan att vara människa? Vi kan med modern teknik tillfälligt förhindra döden eller kanske mer rätt; förlänga döendet. I ett visst läge kan det vara oetiskt att inte låta en människa dö. Någon av mina intervjupersoner sade vid intervjutillfällets “eftersnack“: “Jag är inte rädd för döden, dock kan jag vara rädd för döendet“. Tendensen är att den postmoderna västerlänningen inte vill acceptera dödens oåterkallelighet. Döden har blivit något oanständigt som vi inte ens kan tala om. Vi använder eufemismer (förmildrande / förskönande uttryck) när vi talar om att någon dött; Hon har gått bort, somnat in etc. (Jag tycker dock om FA:s uttryck “befordrad till härligheten“. När vi verkligen har vårt hopp i Kristus så är det inte en eufemism. Kristus erbjuder mig en reell möjlighet att i livet bli vän med döden. Med tanke på att mycket av fruktan har sin orsak i dödsfruktan så är det ett trevligt erbjudande.)

3.3.6 Slutkommentarer i intervjuer

• Eva 20 (R): Jag trodde förut att FA var en rätt så oskyldig hjälporganisation typ Lutherhjälpen. Efter att ha läst Krigsartiklarna med krav på underskrift så känns FA för mig som en sekt med många osunda värderingar. FA verkar vara en rörelse som vänder sig till människor med speciella åsikter. Jag skulle inte gå med i en rörelse och därmed ändra mina åsikter efter rörelsens direktiv. Jag antar att de människor som går med i FA redan tycker så här när de går med. Så människor som t ex är emot homosexuellt beteende mm kan då känna sig hemma i FA. Jag är förundrad över den sexualskräck som finns i många kyrkliga rörelser inklusive FA.
• Eva 23 (A): Jag är kritisk till urvalet av ämnen. FA är fixerad vid ämnen som rör sexualitet. Tre av dessa fem ämnen visar på FA:s 1800-talsmässiga syn på sexualitet. Och vilka människor har kommit fram till detta? Kan man inte vara FA-soldat om man inte håller med? Varför har man tagit fram dessa oerhört ytliga texter? Om man verkligen ville starta en diskussion om viktiga etiska frågor så skulle man skriva utförligt om varje ämne och sedan inbjuda till offentlig debatt! Man kan inte bara kommendera ned: Tyck så här! Det fungerar inte 1998! Tack och lov! Jag kan inte ta detta etikdokument på allvar. Om någon krävde att jag skulle tycka så här så skulle jag inte kunna förbli FA-soldat. Jag skulle bli jätteglad om FA verkligen vill uppmuntra en etisk diskussion, men då måste det ske på ett helt annat sätt än att trycka en skrift med rubrik “Redogörelse för FA:s inställning i en rad aktuella frågor“ och sen tro att det är nog. Genom att sätta en sån här skrift in handen på FA-soldaten och tala om “Tyck så här“ så underskattar man dennes förmåga och intelligens. Detta tillvägagångssätt är sorgligt. Om mina icke-kristna kompisar skulle få tag på detta etikdokument så skulle de bli skrämda. Om Aftonbladet skulle sätta en grävande reporter på att göra ett reportage om detta så skulle FA:s intäkter från utomstående säkerligen minska radikalt.
• Eva 45 (EA): Jag tycker egentligen inte att FA eller någon annan kyrka ska sätta upp regler för sina medlemmar i etiska frågor. Däremot ska man ständigt föra ett samtal om hur Jesu kärleksbud kan omsättas i handling i vår tid. Jag minns en katolik som sade: "Min högsta auktoritet är inte påven utan mitt eget samvete". Till syvende och sist så ligger det på var och en av oss att ta ett eget ansvar för våra liv och handlingar. Egentligen ser jag Jesu etik som en situationsetik vägledd av den gyllene regeln och det lägger ju ett svindlande och underbart ansvar på var och en av oss. Tänk att Gud har sånt förtroende för oss människor!
• Eva 49 (A): Jag tycker det är bra att FA tydligt deklarerar sin officiella hållning så som görs i etikdokumentet.
• Eva 51 (A): Jag förstår att det är bra med riktlinjer. Men eftersom ingen av oss klarar av att leva upp till allt detta så blir vi fyllda av skuldkänslor.
• Eva 72 (R): Någon FA-soldat blir jag aldrig! Och inte får FA ärva mig heller! Dessa texter går inte ihop. De är schizofrena! Jag skulle underkänna sådana här texter om någon av mina gymnasister hade lämnat in dem till mig.
• Eva 84 (A): Jag vill säga något om FA:s arbete i vår tid: Vi måste i vårt utåtriktade arbete lära oss att inte tala till syndare utan till sökare. Den postmoderna människan förstår inte ordet synd. Den sekulariserade människan känner sig inte som en syndare. Men jag tror att hon har en längtan efter något utöver det materialistiska, något som inte kan tillfredsställas av prylar och pengar. Människor i vår tid längtar inte efter käcka / hurtiga väckelsesånger. Dagens människa längtar nog mer efter stillhet och andakt.
• Adam 18 (U): Det är väl bra att FA talar om vad de tycker men jag vill själv ha frihet att ta ställning i etiska frågor.
• Adam 23 (A): Jag tycker att FA inte har något med mitt privata liv att göra. Jag måste få det förtroendet att jag själv inför Gud avgör vad som är rätt eller fel för mig. Om nu FA vill ge ut ett sådant här dokument så tycker jag att texterna ska vara tydligare. Jag hoppas verkligen att FA innan de fastställt formuleringarna i dessa texter har samtalat med människor som t ex har gått igenom abort och människor som är homosexuella. Om dessa texter enbart har kommit till vid ett sammanträdesbord där man försöker formulera vackra fraser så är det helt fel.
• Adam 48 (A): Jag tycker att det är utmärkt om denna typ av frågor diskuteras i våra kyrkor. Dock tycker jag att varje enskild människa utifrån sitt eget samvete ska finna sitt rimliga förhållningssätt i dessa frågor. FA ska inte tala om för mig vad som ska gälla.
• Adam 49 (A): Den kristna tron bygger inte på moral utan på frälsning och nåd men vi behöver göra etiska ställningstaganden och därför är detta dokument betydelsefullt.
• Adam 53 (A): Det är bra att det finns höga mål och fasta regler men ibland så måste vi få friheten att göra en personlig tolkning.
• Major G Larsson: FA:s medlemmar vill att FA skall ge soldaterna direktiv och riktlinjer i etiska frågor. Därför hälsar jag välkommen alla dessa texter om FA:s ståndpunkter - även om de är torftiga. Men texter kan alltid justeras och tillrättaläggas, och vi lär oss hela tiden något nytt om Gud och människan.

Kommentar av författaren: Flera av intervjupersonerna uttrycker sin förvåning över urvalet av ämnen. Eva 23 (A) säger: “Jag är kritisk till urvalet av ämnen. FA är fixerad vid ämnen som rör sexualitet. Tre av dessa fem ämnen visar på FA:s 1800-talsmässiga syn på sexualitet.“ Eva 20 (R) säger: “Jag är förundrad över den sexualskräck som finns i många kyrkliga rörelser inklusive FA.“

Rimligtvis bör det finnas många fler minst lika aktuella etiska ämnen att behandla t ex: Rättvisa, solidaritet, miljö, jämlikhet och kvinnans roll i samhället. Gudrun Schyman hävdade i en tidningsartikel i –98 års valrörelse att det kommer att ta minst 150 år till innan kvinnan uppnår full jämlikhet i vårt samhälle om utvecklingen fortsätter i samma takt som hitintills - och vem vill vänta i 150 år? Det är väl ett aktuellt ämne? Alldeles bortsett från att det faktiskt har hänt en del: Aristoteles hävdade att kvinnans enda möjliga dygd var lydnaden gentemot mannen. Immanuel Kant trodde inte att kvinnor kunde ha några principer. Hegel jämförde kvinnor med växter och sådana kan man ju på sin höjd småprata med. Mycket har hänt, dock lever vi fortfarande i ett starkt patriarkat där en kvinna måste vara dubbelt så duktig som en man för att komma hälften så långt.

FA:s etikdokument fokuserar frågor som i hög grad rör individen / privatmoralen. Jag gissar att FA:s etikkommitté skulle betrakta en prostituerad kvinna som synderska. Men varför inte gå ett steg längre och titta på de strukturer som mer eller mindre tvingar denna kvinna att prostituera sig. Det finns mängder av “strukturella synder“ som borde tas upp i FA:s etikdiskussioner. Frågan om global rättvisa och avskrivning av 3:e världens skuldbörda borde väl vara en stor etisk fråga inför jubelåret 2000? Det var det i alla fall vid 8:e världskyrkomötet som jag hade förmånen att bevista 3-13 december 1998 i Harare, Zimbabwe. Där kunde jag läsa en intervju med den 23-årige Tafadzwa i “Jubilee Newspaper of the 8th assembley of the World Council of Churches“ nr 1 (sid 3):

He says all young people in Zimbabwe are born into debt. “It´s incredible“ he says. “Our country has paid back its original debts many times over. But we still owe 101 billion dollar. We pay 1 billion dollar in interest every month. For every dollar we spend 37 cents goes into paying debt.“

Vilken galen och oetisk värld vi lever i blir med tanke på föregående citat alldeles absurt när jag läser följande :
Providing effective debt relief to the 20 worst affected countries would cost less than building one Stealth bomber and roughly equivalent to building the Euro-Disney theme park in France. The relatively meagre financial costs contrast sharpley with the appalling human costs of inaction.

Man kan förvånas över FA:s avsaknad av progressivitet. Istället för att tala om vilka nödvändiga förändringar som krävs i vår värld talar FA tvärtom om vilka nödvändiga icke-förändringar som behövs. I FA:s homosextext kunde vi läsa:

För hundra år sen var FA en progressiv rörelse som talade om vilka nödvändiga förändringar som krävdes. Idag är FA tydligen en konservativ rörelse som värnar om samhällets stabilitet. Menar FA (i likhet med filosofen Leibniz) att vi lever i den bästa av tänkbara världar? En del av vår världs problem är väl just vår världs stabilitet, t ex stabiliteten i att 20 % av världens befolkning konsumerar 80 % av världens resurser, stabiliteten i att de rika blir rikare och att de fattiga blir fattigare. Jag är övertygad om att världens resurser räcker för alla människors behov, samtidigt som de inte räcker för en enda mans girighet. Detta är ett aktuellt etiskt ämne! För hundra år sen innebar att värna om samhällets stabilitet att se till att kvinnorna inte skulle få rösträtt. Ännu tidigare innebar det att bevara slaveriet. Jag får inte ihop lovordandet av samhällets stabilitet med talet om Guds Rikes värderingar kontra världens värderingar. Samhällets stabilitet torde väl i hög grad vara en produkt av världens värderingar.

4 ANALYS, TENDENSER, MÖNSTER, KONKLUSION & DISKUSSION

Jag har intervjuat 18 FA-medlemmar för att utröna den eventuella skillnaden mellan FA:s officiella utsagor och medlemmarnas praktiska liv och tro.

Jag anser att min lilla undersökning indikerar att det finns en skillnad mellan FA:s officiella utsagor och medlemmarnas praktiska liv, värderingar, åsikter och tro.

Undersökningen visar att mina intervjupersoner inte är opåverkade av det västerländska samhällets signifikanta värderingsförändringar så som de beskrivs av t ex Ronald Inglehart. “Den tysta revolutionens vindar“ har även berört FA:s medlemmar i Stockholmstrakten. De är (med vissa undantag på vissa punkter) protestbenägna, de har en kosmopolitisk inställning och en radikal, tolerant, permissiv inställning i moral / sex / familje-frågor. De flesta reagerar kraftigt negativt på skrivningarna om alkohol, tobak mm och etikdokumentets konservativa hållning i sexualfrågor. De är en del av det samhälle som gått från en elitorienterad / elitstyrd hållning till en elitutmanande hållning, vilket kan leda till att FA:s texter kan motverka sitt eget syfte; unga och kritiskt tänkande människor kan ta avstånd från dem just därför att någon “etik-elit“ / “moralpolis“ vill pådyvla dem dessa texter / åsikter / värderingar. Eva 23 (A) är ett bra exempel, hon säger bl a i sin slutkommentar av etikdokumentet (3.3.6): “Man kan inte bara kommendera ned: Tyck så här! Det fungerar inte 1998! Tack och lov! Jag kan inte ta detta etikdokument på allvar.“ Intressant att notera är att den aktiva FA-soldaten Eva 23 i stort är lika radikal / progressiv i sina värderingar och bedömningar / poängsättningar av de aktuella FA-utsagorna som den icke kyrkligt aktiva referenspersonen Eva 20.

Mina intervjupersoner är tämligen eniga i önskemål / krav på förändringar i skrivningar / formuleringar i FA:s krigsartiklar och etik-dokument. Jag finner det mycket intressant att mina två äldsta intervjupersoner som båda vigt sina liv i tjänst för Gud som FA-officerare är tämligen radikala i sin kritik / analys av krigsartiklarna och etik-dokumentet.

Många av mina intervjupersoner säger att de inte skulle skriva under krigsartiklarna idag. Några är tveksamma och ingen är entusiastisk. Som exempel kan nämnas Eva 50 (EA) som i sin kommentar av 3.2.7 säger: “… Jag skrev under det här vid 14 års ålder. Jag borde nog lämna FA ... Jag undrar hur många soldater som skulle bli kvar om vi var tvungna att förnya våra trosbekännelser och löften varje år?“ Eva 49 (A) ) säger i sin kommentar av 3.2.24: “För mig är det chockerande att läsa igenom dessa krigsartiklar ... Jag får nog lämna in mitt soldatpass och bli civilmedlem. Jag undertecknade detta vid 14 års ålder och har sedan dess inte funderat över detta. Jag skulle inte kunna skriva under detta dokument idag. Frågan är för mig om jag med gott samvete kan fortsätta att vara FA-soldat. Och frågan är dessutom hur FA ser på detta? Tycker FA att jag ska fortsätta att vara soldat även om jag inte till fullo kan ställa mig bakom och leva upp till formuleringarna i krigsartiklarna?“ Adam 23 (A) säger i sin kommentar av 3.2.24: “Jag skulle inte skriva på detta idag. Varför ska det vara så svårt att bli soldat i FA?“ Eva 51 (A) ) säger i sin kommentar av 3.2.24: “Jag skulle nog inte kunna skriva under detta idag. Jag skrev under detta när jag var 13 år.“ Men sedan säger hon i sin kommentar av FA:s aborttext: “Ojdå! Mycket har hänt med gamla FA. Denna text är ganska liberal.

Om man blickar tillbaka några decennier så finner man att mycket har hänt i FA:s texter och hållning. Mycket kommer sannolikt att hända även i framtiden, men FA verkar sitta mycket stadigt långt bak i sista vagnen på “värderingsförändringståget“.

Vad som händer på värderingsförändringsfronten i FA påminner mig om en anekdot som jag mycket fragmentariskt minns från min barndom:

Fru Svensson kom hem från en utlandsvistelse. Efter att ha hälsat på man, barn och hund frågade hon sin man: -Hur är det med farmor? Mannen svarade: -Hon har dött.
Fru Svensson reagerade mycket kraftigt, satte sig ned och sa: -Varför måste du vara så okänsligt brutal? Du måste lära dig att inte säga saker så brutalt.
–Hur ska jag säga det då? undrade mannen.
–Jo, du skulle kunna börja med att säga; Katten satt på taket - och så kom det en fågel – och katten försökte då att fånga fågeln – och då råkade katten ramla ned från taket – och det gick så illa så att katten dog. Förstår du? Nu gör vi ett nytt försök; Hur är det med farmor?
-Jo, farmor satt på taket …

Jag tycker mig höra att FA:s etiska kommitté i Redogörelse för Frälsningsarméns inställning i en rad aktuella frågor säger: Katten satt på taket …

4.1 FA:s identitetskris: Omvändelsesekt, väckelserörelse eller kyrka?

Min lilla undersökning indikerar att FA befinner sig i en identitetskris. FA är en typisk idérörelse. När den kanske mest bärande idén (den om frälsningen) inte längre omfattas av flertalet av dess medlemmar så uppstår naturligt nog ett identitetsproblem för rörelsen:

FA var en typisk omvändelsesekt vid tiden för sin tillkomst. Frälsningsarméns identitet har varit att tala om för de ofrälsta att de måste bli frälsta. Många av mina intervjupersoner ger uttryck för att de inte är säkra på vad som menas med begreppet frälsning och de är inte säkra på kriteriet / kriterierna för vilka människor som kan betraktas som frälsta respektive ofrälsta.
FA-veteranen Adam 68 (A) frågar i 3.2.9: “...frälsning vad är det?“ Eva 23 (A) som tillhört FA hela sitt liv säger i 3 2 9: “Jag tror inte att det finns en föreskriven väg till frälsning. Vissa människor upplever nog detta radikalt och kan ange datum och klockslag. Begreppet frälsning är jättesvårt, det känns som en förenkling ...“ Adam 48 (A) säger i 3.2.8: “Begreppet frälst är för mig oklart, jag behöver en rejäl förklaring av begreppet.“
Dessa FA-medlemmar ser sig i sin vardag inte omgivna av ett litet antal frälsta människor på väg mot “de rättfärdigas eviga salighet“ och vid sidan av dessa en stor grupp ofrälsta människor på väg mot “de orättfärdigas eviga straff“. Jag ser tecken på att även FA som organisation / samfund förmodligen ser på sin sekulära omgivning på liknande sätt. Det är nu “rumsrent“ för FA att på årskongressen anlita en “profan artist“ som konferencier. Jag syftar t ex på 1998 års kongressavslutning på Skansen där Thore Skogman var konferencier. Vad jag kan bedöma så är Thore Skogman en “helt vanlig svensk“ som kanske tror på Gud - men han går knappast att klassificera som frälst efter de kriterier som jag uppfattar vara traditionellt “väckelserörelsemässiga“. Om nu FA inte tror att Thore Skogman är frälst och därmed inte på väg mot “de rättfärdigas eviga salighet“ så är det tämligen cyniskt / omoraliskt att endast utnyttja honom som konferencier utan att försöka omvända honom så att han slipper “de orättfärdigas eviga straff“. Detta gäller inte endast Thore Skogman utan även alla individer och företrädare för företag som årligen skänker stora summor pengar till FA, t ex finansmannen Roger Akelius som till julen 1998 skänkte tio miljoner kronor till FA i Göteborg. Borde inte FA i sann väckelserörelseanda säga: Tack för din gåva – men innan vi tar emot den så vill vi att du ska ta emot Guds gåva (frälsningen)?

FA har i sin identitet som väckelserörelse sett som sin stora uppgift att “väcka“ människor till insikt om att de får / måste ta emot frälsningens gåva. När de gör detta så är “biljetten“ mot destinationen “de rättfärdigas eviga salighet“ utkvitterad. Om de inte gör det så ändras / förblir slutdestinationen en plats lämplig för “de orättfärdigas eviga straff“. Det handlar alltså om att välja mellan “himmel“ och “helvete“. På religionssociologiskt språk kallas denna teologiska positionering exklusiv; den som inte följer kriterierna för hur frälsningens gåva skall tas emot exkluderas / utestängs från den eviga saligheten. En omvändelsesekts identitet bygger på att gruppens medlemmar som följt de av gruppen antagna kriterierna för omvändelse / frälsning är frälsta, medan de människor som ännu inte gjort detta är “ofrälsta frälsningsobjekt“.

Adam 49 (A) säger i sin kommentar av 3.2.13:

Här behandlas många stora frågor mycket kortfattat. Jag personligen har svårt för detta med den allmänna domen och de orättfärdigas eviga straff vilket inte innebär att jag inte tror på detta. Detta är något av drivkraften i FA:s arbete. För mig är det dessutom en positiv drivkraft till tjänst för människors frälsning.

Jag tror att Adam 49 fångar in en stor del av FA:s identitetskris just här! Av tradition har FA motiverat sin missionsiver just med argumentet att alla människor som inte mött / tagit emot Jesus som sin frälsare får tillbringa en evighet på en plats lämplig för “de orättfärdigas eviga straff“. I min undersökning är Adam 49 den som tydligast inte avfärdar tanken på ett evigt straff för de orättfärdiga, de andra anonyma intervjupersonerna gör det mer eller mindre. När vi själva inte längre tror på det eviga straffet – vad driver oss då?

FA är möjligtvis på glid från att ha varit en omvändelsesekt på väg mot att bli en kyrka. Min undersökning indikerar att de enskilda medlemmarna redan har kommit ganska långt på den vägen. Mycket förenklat kan man beskriva en kyrka som inklusiv i sin syn på omvärld och medmänniskor; den vill famna så många som möjligt och omfatta människor med den nåd som finns i sakramenten. Kyrkans folk kan resonera på följande sätt: Kristus har en gång för alla dött för alla. En människa är endast en syndare – inte mer än det, men också rättfärdiggjord genom Kristus – inte mindre än det! Kyrkan vill relatera människor till den religiösa sfären och har inga höga “trösklar“ i form av t ex krigsartiklar som ska undertecknas. Någon omvändelse för frälsningens skull är inte nödvändig (eller kanske ens möjlig!). Kristus har dött en fullkomlig försoningsdöd och därmed så kan man säga att jag / du blev frälst år 33 på Golgata.

Den pensionerade FA-officeren Eva 84 (A) säger följande, vilket jag tror är en mycket god analys i / av vår samtid:

Jag vill säga något om FA:s arbete i vår tid: Vi måste i vårt utåtriktade arbete lära oss att inte tala till syndare utan till sökare. Den postmoderna människan förstår inte ordet synd. Den sekulariserade människan känner sig inte som en syndare. Men jag tror att hon har en längtan efter något utöver det materialistiska, något som inte kan tillfredsställas av prylar och pengar. Människor i vår tid längtar inte efter käcka / hurtiga väckelsesånger. Dagens människa längtar nog mer efter stillhet och andakt.
Jag blir stärkt i min tro av hur referenspersonen Eva 20 (R) reagerar i sin kommentar av 3.2.7:

… Jag ser mig inte som en syndare fördärvad till min natur och som sådan föremål för Guds rättvisa vrede och det hoppas jag att ingen annan gör heller... Att leva med en sån här syn på människan är ohälsosamt. Man kan inte leva ett lyckligt liv med den här inställningen.

4.2 Fokus på FA eller på Guds rike?

Jag anser att FA:s krigsartiklar fokuserar väldigt mycket på FA och allt för lite på Guds rike. Jag vill i nedanstående tabell försöka tydliggöra skillnad på olika fokus:

Fokus på FA Fokus på Guds rike
Fokus begränsat till vad som händer i FA Omfattar allt skapat
Att människor kommer till FA; “Hur många kom?“ Att FA går ut i världen
Världen kan påverka FA FA kan påverka världen
De som delar mitt intresse, mina åsikter / värderingar Fattiga, hemlösa, utsatta

Jag kommer fram till att FA är en schizofren rörelse. FA:s krigsartiklar står i bjärt kontrast mot hur FA agerar i praktiken. FA:s väckelserörelsedel och dess sociala del är i många stycken varandras motsatser. Väckelserörelsen FA med krigsartiklar och etikdokument hamnar tydligt i min vänstra kolumn medan socialinstitutionen FA tydligt hamnar i min högra kolumn.
FA:s sociala arbete åtnjuter stor respekt i samhället medan väldigt få människor känner till FA:s teologi och etik. Vi vet hur referenspersonen Eva 20 (R) reagerade efter att ha läst igenom FA:s krigsartiklar: Jag trodde förut att FA var en rätt så oskyldig hjälporganisation typ Lutherhjälpen. Efter att ha läst Krigsartiklarna med krav på underskrift så känns FA för mig som en sekt med många osunda värderingar.
FA-soldaten Eva 23 (A) sa i sin kommentar om etikdokumentet: Om mina icke-kristna kompisar skulle få tag på detta etikdokument så skulle de bli skrämda. Om Aftonbladet skulle sätta en grävande reporter på att göra ett reportage om detta så skulle FA:s intäkter från utomstående säkerligen minska radikalt.

4.3 Hur läser/tolkar FA Bibeln?

Vi kristna torde vara överens om att Bibeln är det viktigaste dokument vi har att förvalta. Men vad är Bibeln? - eller mer rätt: Vad anser vi att Bibeln är? Något tillspetsat så måste vi ställa oss frågan: Är Bibeln Guds ord om bl a oss människor, eller är Bibeln människors ord om bl a Gud? Eller är Bibeln möjligtvis något mitt emellan dessa två “diken“? Det svar vi ger på den frågan brukar vi kalla vår Bibelsyn.

Flera av mina intervjupersoner antyder att såväl FA:s krigsartiklar som dess etikdokument präglas av biblicism / fundamentalism. Eva 84 (A) och Eva 45 (EA) ger uttryck för funderingar i den riktningen samtidigt som de i sina kommentarer av 3.2.3 tydliggör att detta med Bibelsyn är mycket komplicerat.

Hur ska vi rätt kunna tolka och förstå bibeltexterna? Ja, det är väl bara att läsa kan man tycka, men dessvärre är det inte fullt så enkelt. Vi kommer alla till texten med förutfattade meningar och olika förutsättningar: En förtryckt kvinna i Palestina läser inte som en advokat i New York. En bankdirektör på Lidingö läser inte som en verkstadsarbetare i Säffle. En människa med endast grundskoleutbildning läser inte som en akademiskt utbildad teolog. Våra glasögon är olikfärgade; vi ser olika saker. Dessutom kan du och jag välja att läsa en text i t ex socialpolitiskt perspektiv, feministiskt perspektiv eller enbart som underhållning. “Filosofiska rummet“ i radions P 1 ställde 981108 den intressanta frågan: Vem är det som tänker när man läser? - När man läser; vad är det som försiggår i ens medvetande, vems är tankarna som uppstår; författarens, ens egna eller kan vara så att det är texten själv som tänker? Mitt svar är att det är ett komplicerat samspel men till slut så är det jag som tolkar den text jag läser. Min tolkning är en ännu mer komplicerad process som jag inte här ska fördjupa mig i.

Bibelforskaren och pastorn Erik Blennberger menar i sin avhandling Bibelsyn att vi ska “ställa frågor till bibeltexterna“. Han föreslår en diskursiv (prövande och reflekterande) bibelsyn där vi är öppna för att pröva bibeltexterna mot ett antal kriterier utanför Bibeln: Stämmer de överens med rimliga moraliska ståndpunkter? Handlar de om frågor som verkligen berör oss? Strider de mot vår kunskap om tillvaron?
Blennberger vill bl a visa att detta med bibeltrohet inte är något enkelt. Den kristna kyrkan har efterhand klargjort vilka böcker som skall ingå i Bibeln (kanonprocessen). Man var inte alltid överens om detta. Vissa böcker som Hermas Herden eller De tolv apostlarnas lära har betraktats som kanoniska (godkända) medan det var stor tvekan om Uppenbarelseboken som idag är accepterad som en bok i NT.
Nästa fråga är hur Bibeln har kommit till. Har Guds ande ingett författarna just de ord som bibeltexten består av? Så har man tyckt under större delen av kyrkans historia. Men först under den lutherska och reformerta ortodoxin på 1600-talet började man anse Bibeln vara bokstavligen ofelbar. Tidigare hade man tolkat många svårförståeliga bibeltexter symboliskt, säger Blennberger.

Exegeten Per Block säger :

“Talet om “Bibelns eget budskap“ gömmer undan mångtydigheten. Det kan t o m användas för att lägga lock på diskussionen, som om det bara funnes en enda läsart, för vilken alla borde böja sig. I själva verket trängs ju frågorna: vilka delar av texten vill man använda? av vilka skäl och med vilket syfte? för vem är “budskapet“ tänkt? i vilken situation skall det passa? hur stor roll spelar författarens ursprungliga avsikter? vem skall annars bestämma tolkningen? får var och en lyssna fram sitt budskap? måste små eller stora påvar ta fram det åt oss?
…
Budskapet om Bibelns oklara gränser går att uppfatta positivt, som ett intressant faktum, eller rentav som en befrielse. Men vi skulle blunda totalt för verkligheten om vi inte insåg att det ofta upplevs som ett hot. Många goda kristna utan högre utbildning har ledare som inte kan eller vågar hjälpa dem att hantera detta slags frågor utan bara indoktrinerar dem med ihåligt ekande trumpetstötar. Inte underligt då att man skyggar för rena fakta t o m när de är alldeles ofrånkomliga.“

Huvudpersonen i Bibeln anses sannolikt av de flesta kristna vara Jesus. Vi vet oerhört lite om den historiske Jesus . Det finns många brister och motsägelser i evangelietexterna. Mycket talar för att han föddes ca år 7 f Kr . Vi vet att han verkade offentligt under en begränsad period före sin korsfästelsedöd ca år 33. Det viktigaste jag finner att Jesus predikade är: Tiden är fullbordad - Guds rike är nära - Omvänd er - Tro på evangelium (Mark 1:15). Efter en kort offentlig period dör han och vad händer? Jo; budbäraren blir budskapet ... Kritikerna / skeptikerna påstår att vi får se Jesus jäsas till myt med hjälp av jungfrufödsel, betlehemsstjärna, och tre vise män som besöker stallet - och bakas till moralkaka av Paulus - som inte ens var med! Var detta möjligtvis New Age i Old Age!!??

Före upplysningstiden så var det förbjudet att ställa kritiska frågor som rörde dessa texter. Problem i bibeltexter kunde möjligtvis diskuteras av lärde män på latin. Idag är det tillåtet och nödvändigt att vi vågar föra ett samtal för att rätt kunna forma en teologi som blir trovärdig såväl för oss själva som de människor som kanske aldrig förr kommit i kontakt med bibeltexter.

Flera av mina intervjupersoner reagerar på FA:s sätt att använda vissa GT-citat. Menar FA att vi kan läsa Moseböckerna och utan problem föra över vad som där sägs till vår tid och kultur? Menar FA att de 613 regler, lagar och föreskrifter som finns angivna i Moseböckerna äger giltighet i vår tid? Eller kan vi godtyckligt rycka ut vad som tycks passa oss och strunta i resten? Om vi skulle ha följt allt som där finns föreskrivet så skulle inte någon person av manskön (i alla fall inte jag) ha uppnått vuxen ålder. Vi läser i 5 Mos 21: 18 - 21 "Om någon har en vanartig och uppstudsig son, som inte lyssnar till sin faders och moders ord, och som, fastän de tuktar honom, ändå inte hör på dem, så skall hans fader och hans moder ta honom och föra honom ut till de äldste i staden, till stadens port. Och de skall säga till de äldste i staden: `Denne vår son är vanartig och uppstudsig och vill inte lyssna till våra ord utan är en frossare och en drinkare´. Då skall allt folket i staden stena honom till döds: du skall skaffa bort från dig vad ont är. Och hela Israel skall höra det och frukta."
Jag tror inte att så värst många FA-medlemmar anser att det är viktigt att följa vad som föreskrivs i 3 Mos 19: 27 "Ni skall inte rundklippa kanten av ert huvudhår, inte heller skall du stympa kanten av ditt skägg."
I tredje Moseboken finns utförliga beskrivningar av brännoffer, spisoffer, syndoffer, skuldoffer och tackoffer. Menar FA att vi ska tillämpa dessa föreskrifter idag?

Om FA nu menar att vi inte behöver följa alla GT:s regler men att vi ska följa vad som finns föreskrivet i NT så får vi ändå jätteproblem; för i så fall "skall kvinnorna tiga vid sammankomsterna: de har inte lov att tala utan skall underordna sig, så som också lagen säger" (1 Kor 14:34). Om detta bibelord äger giltighet så är det alltså mot Guds vilja att vi tillåter kvinnliga präster och frälsningsofficerare. Kvinnorna ska dessutom bära slöja (eller möjligtvis `pingsttantshatt´) enligt 1 Kor 11: "för om en kvinna uppträder barhuvad kan hon lika gärna ha håret avklippt. Men när det nu är en skam för kvinnan att klippa eller att raka av håret, måste hon ha någon huvudbonad".

4.4 Operationen lyckades - men patienten dog

William Booth skapade en progressiv rörelse med nödvändiga fasta regler för de f d trashankar som blev stommen i den tidiga Frälsningsarmén i Londons East End i mitten på 1860-talet. Där fanns föreskrifter om klädsel: Flanell eller ylle närmast kroppen rekommenderades. Föreskrifter om näringsriktig mat och nödvändigheten av stora portioner frisk luft ingick i ett nödvändigt och gott folkhälsoarbete. Avståndstagande från alkohol var vid denna tidpunkt, när en majoritet av arbetarklassens män höll på att supa ihjäl sig, en nödvändig självklarhet.

När vissa av mina intervjupersoner idag betraktar FA tycker de sig se att den organisation som vid dess tillkomst var ca 50 år före sin tid idag är ca 50 år efter sin tid. Backspegeln är ibland större än den främre vindrutan (inte konstigt om man kör i diket). Kvarlevan av de fasta regler som en gång var nödvändiga är idag en tung och onödig barlast.

FA har en i ord och skrift teologisk positionering som står mycket nära den s k trosrörelsen och Livets Ord. Väldigt få av FA:s nutida medlemmar lever konkret i denna teologiska positionering. Det finns ett stort - och ökande - gap mellan FA:s lära och medlemmarnas liv. Faran är att detta gap resulterar i en religiös amatörteater; vi låtsas att vi deltar i spelet så länge vi finns i den av konformitet starkt präglade gruppen. Vi sätter på oss FA-uniformen, ler och säger Halleluja! (En av mina intervjupersoner sa vid “eftersnacket“: Om du vill se exempel på mänsklig kloning ska du besöka ett möte på en FA-kongress.) När vi två timmar senare sitter i tunnelbanan så intar vi kanske en radikalt annorlunda teologisk positionering vid samtal med fyra amfetamin-påverkade skinheads i 120-kilosklassen och en alkoholiserad dam med en pudel som kräks. Och det är sannolikt ännu svårare att upprätthålla FA:s teologiska positionering bland våra sekulariserade släktingar, kamrater och grannar.

FA var en typisk omvändelsesekt vid tiden för sin tillkomst. FA vände sig till människor som höll på att supa sig sönder och samman, människor utan hopp om en anständig framtid. Religionssociologin lär oss att en sekt ofta förblir en sekt endast en kort period efter sin tillkomst. Sekten är alltså som regel kortlivad. Entusiasmen sloknar. Ledaren försvinner vilket ofta leder till att också sekten försvinner. Om sekten vill överleva måste den kompromissa med världen. De mest avvikande dragen måste slipas bort. Asketismen tonas ned, ekonomin förbättras för den enskilde medlemmen som kanske dessutom gör en klassresa vilket leder till nya värderingar. Medlemmarna finner sig tillrätta i denna nya situation och den radikala eskatologin tonas ned. Det sker i normalfallet en glidning från teoretisk idealtyp av sekt till denomination och därifrån en glidning till en teoretisk idealtyp av kyrka .

Det "tre-generationers-syndrom som kan ses i vissa finansfamiljer kanske även kan spåras i FA: Den första generationen är Förvärvaren, den andra är Ärvaren och den tredje är Fördärvaren. Barnen till pionjär-generationen socialiseras in i sekten. De försöker förvalta vad föräldrarna har byggt upp. Den tredje generationen begriper inte varför de ska förvalta någonting som de själva kanske endast mår dåligt av. De brottas med ett ständigt dåligt samvete över att vara "svikare" i sin fars och farfars ögon. Den pietistiska användningen / tolkningen av begreppet omvändelse blir mycket diffust för dem. Vad ska de omvända sig från? Pionjärerna formulerade sånger med texter som: "Synd och värld farväl för evigt ..." Den andra, tredje och sjunde generationens unga barn som ännu inte hunnit uppleva "synd och värld" kan inte gärna omvända sig från något som de inte känner till eller har erfarenhet av.

Jag påstår att FA (i Sverige) idag befinner sig i en identitetskris. FA är livrädd för att tappa sin identitet (att förbli / åter bli en omvändelsesekt). Därför sätter man upp höga murar mot omvärlden. Man gör försök att forma etiska normer för den ideale frälsningssoldaten. Detta fungerade utomordentligt för 100 år sen! Varför skulle det inte fungera nu? Om man envist håller fast vid denna linje så kanske man i framtiden nödgas konstatera att operationen lyckades - men patienten dog.

Om FA skulle lyckas att nå sitt nostalgiska ideal så riskerar FA att bli en inåtvänd sekt där medlemmarna stänger in sig, drar sig undan "världen". FA riskerar att fastna i ett sekttypiskt `Vi-Dom´ tänkande. Vi är goda - Dom är onda. Himmelen är för oss - helvetet för dom. Vi tillhör en exklusiv skara - en elit. Ibland ger man sig ut på enstaka korståg i syfte att omvända den fördärvade och syndiga omvärlden.

En alternativ utveckling kan vara ett kognitivt köpslående där FA retirerar stegvis vad gäller såväl tro som normer i mötet med modernism och vetenskap. I sista stadiet så ger man upp; vi blev aldrig någon bra kyrka men vi är i alla fall en bra hjälporganisation (och dessutom så går affärsrörelsen FA bra!). Denna utveckling syns tydligt inom FA i USA. Många amerikanare har ingen aning om att FA är en kyrka. FA ses som ett utomordentligt bra komplement till Röda Korset. Och detta behöver inte vara något fel.
Följande dikt uttrycker det bra:

Jorden kan du inte göra om. Stilla din häftiga själ.
Endast en sak kan du göra: en annan människa väl.
Men detta är redan så mycket att själva stjärnorna ler.
En hungrande människa mindre betyder en broder mer.

4.5 FA:s kris och eventuellt nära förestående död

Om man utifrån min inledningsvis presenterade analys av Ronald Inglehart om vart `vi (vårt samhälle) är på väg´ marknadsmässigt skulle försöka värdera väckelserörelsen FA:s `aktier´ så skulle nog de flesta bedömare ge rådet: Sälj nu!

FA håller på att utplånas. En av orsakerna till att detta sker tror jag är att dagens andliga sökare inte vill köpa ett helt `åsikspaket´ bestående av t ex Krigsartiklar och Redogörelse för Frälsningsarméns inställning i en rad aktuella frågor. FA:s “färdiga svar“ är inte trovärdiga för vår tids högutbildade, toleranta och kritiskt tänkande människor. Om FA fortsätter att tappa medlemmar i samma takt som skett de senaste tjugo åren så kan årskongressen år 2025 kanske hållas i kommendörens vardagsrum.

Om vi för en stund vidgar perspektivet och blickar ut över hela Sveriges kristenhet kan vi ställa oss frågan: Vad händer med våra kyrkor och den kristna tron i Sverige? Min subjektiva och något tillspetsade analys är att människor möter Gud, ber och firar “gudstjänster“, men inte i kyrkan . Tolvstegsrörelsen och New Age är idag två exempel på nya väckelserörelser. Mängder av människor är “privatreligiösa“, de tror på sitt eget sätt. Väckelsen är här men vi (väckelserörelserna) är inte där väckelsen är - det är vi som behöver väckas! Våra “gamla“ kyrkor och samfund känns trånga, omöjliga och onödiga att tränga in i. “Människan får inte rum i kyrkan“ säger Bengt Kristensson Uggla . Kapitlet bär rubriken Varför hörs inte evangeliet i evangeliet?

Rockpoeten Ulf Lundell är en av de svenskar som mött Gud utanför kyrkan. Efter detta har han i tysthet (privat och utan publik) låtit döpa sig i en baptistkyrka på Söder i Stockholm. Ulf Lundell formulerar sig på följande vis :

“Och jag tänker återigen den där tanken att kristna, ursprungskristna, måste vara dom farligaste rebeller som någonsin existerat, existerar och kommer att existera och att det naturligtvis är därför som denna kraft måste kontrolleras i statskyrka andra samfund ner till meningslöshet och hyckleri ... och jag tänker på språket, som inte bara stulits ifrån oss av kyrka, stat, frikyrka, utan till och med gjorts till en svår fiende mot den befrielse vi har rätt till, evangelium, frälsning, Kristus, bibel, högmässa, nattvard, lovsång, bön ... alla ord, språket, det står som en malmedelsstinkande barriär mellan oss och den Gud som skapat oss, som följer oss och vem ska skapa ett nytt språk?“

Som en motreaktion mot frikyrkornas “förkyrkligande“ uppstår nya “parakyrkliga“ rörelser / sekter. Och jag är inte det minsta förvånad över att rörelser som Livets Ord har vissa framgångar därför att lockelsen till det ortodoxa och auktoritära finns i oss alla. I en tid när allt omkring oss förändras blixtsnabbt kan tillvaron kännas som ett kaos. Då är det skönt att någon vågar tala om “vad som gäller“ och “hur det egentligen är“. Vi har en längtan efter visshet och entydig sanning. Flera av mina intervjupersoner menar att FA:s Krigsartiklar och Etikdokument är exempel på skrifter i denna genre. Dessutom är det så att många människor älskar fyrverkerier. Det är helt underbart den korta stund fyrverkeriet pågår. Men efteråt sitter man där med tomma papphylsor ... Dessa papphylsor känns extra tomma när nöden och sorgen gör sig påmind. Jag tror inte att “fyrverkeriteologi“ är svaret på tilltagande sekularisering.

4.6 Utan ärlighet ingen härlighet

I samband med de ca 21 heldagar jag tillbringade med mina intervjupersoner sommaren 1998 så talade vi naturligtvis mycket “vid sidan av protokollet “. Några av mina intervjupersoner anförtrodde mig vid dessa “eftersnack“ att de tycker att FA:s teologi är så förenklat “färdig“; Bli frälst och glad! Men livet är inte alltid så enkelt. När livet gör så ont - är jag inte riktigt frälst då?

Vid FA:s möten / gudstjänster talas mycket om tro men väldigt lite om tvivel. Det talas mycket om seger men lite om de frustrerande förluster alla ser och sörjer. Det talas mycket om styrkan i Kristus men lite om individens svaghet. Allt detta kan istället vara som fram- och baksida på ett och samma mynt. Utan det ena så är det andra inte möjligt. Den som aldrig har tvivlat har kanske heller aldrig trott.

Likaledes anser vissa av mina intervjupersoner att FA är patologiskt fixerad vid glädje, framgång och försök till att hålla en glad / positiv ton såväl i gudstjänster som t ex i Stridsropets texter. Det liknar diktaturens Irak och dess årligen återkommande storkonflikt med USA. Oavsett hur konflikten slutar så har Irak segrat och massorna sjunger och dansar i glädjerus på gatorna i Bagdad! Man vågar / kan inte se egen svaghet / sårbarhet eller erkänna: “Vi (identiskt med ledaren / diktatorn) kanske gjorde ett misstag / en felbedömning“. Nej då! I ett sönderbombat Bagdad skriker man “Seger! Vi har segrat, vi segrar och vi skall segra!“ Detta är inte trovärdigt! Det är som att sätta plåster på en cancersvulst. Vi slipper se eländet just nu - eller mer rätt; vi låtsas att vi inte ser det - men utan adekvat diagnosticering med därpå följande adekvat behandling så går vi döden till mötes.

Vi måste tillåta oss att vara hela människor. FA måste tillåta sig att vara en hel rörelse. Vi måste närma oss hela livets Gud. En tredjedel av Psaltarens 150 psalmer är klagopsalmer! Vi får och måste även klaga , ställa obehagliga frågor och vråla ut vår smärta. Först därefter kan förlossningen komma. Detta har inte förändrats på 2500 år! Människans villkor är i många stycken desamma idag som de var då : Vi upplever omväxlande sorg och glädje, hopplöshet och framtidshopp, tvivel och tro. Den människa som inte kan gråta kan inte heller skratta. Den Frälsningsarmé som inte vågar gråta kommer inte heller att få skratta. Endast den starke vågar se och bejaka sin svaghet . Den svage förnekar och blir innesluten i sin egen skapade livslögn. Vår styrka kan bli vår svaghet och vår svaghet kan bli vår styrka .

En människa är summan av sina erfarenheter. En folkrörelse som FA är summan av sina medlemmar. FA måste våga börja föra en dialog med sina medlemmar. Det finns inget forum för dialog / debatt i FA. Det finns inte ens en insändarsida i Stridsropet!

Vad kommer att hända på 2000-talet? Kommer den nedåtgående trenden för FA och övriga “gamla“ kyrkor / samfund / väckelserörelser att fortsätta? Har dessa spelat ut sin roll? Kommer det att bildas nya? Eller ...?

Frågorna är många. Låt oss ärligt och rakt börja / fortsätta att samtala / föra dialog om dessa samtidigt som vi inte får glömma bort att be om Guds ledning. Min bön är:
Gud, du som är hela livets Gud. Jag kommer i bön till dig med min sorg och min glädje, min hopplöshet och mitt framtidshopp, mina tvivel och min tro.
Hjälp mig att acceptera att den Gud som är liten nog för mitt förstånd, inte är stor nog för mina behov.
Hjälp mig att förstå att jag bara kan bli lycklig då jag har blicken riktad på något annat än min egen lycka.
Hjälp mig att bli så stark att jag törs erkänna och bejaka min svaghet.

Inför Dig är vi alla lika, vi är alla beroende av din nåd.
Förlåt mig allt felaktigt jag gjort mot dig och mot medmänniskor.
Hjälp mig att vilja och kunna förlåta dem som gjort fel mot mig.

Gud, Du har skapat mig till relation med dig och mitt hjärta är oroligt till dess det finner ro i dig.
Gud, visa mig din väg och lär mig att vandra på den. AMEN.

4.6.1 Stoppa plågsamma gudstjänstbesök!

Mina intervjupersoner anförtrodde mig även (vid eftersnack) att de inte är till freds med dagens gudstjänstformer. Även här spökar FA:s “färdiga teologi“. FA:s predikanter besvarar ofta frågor som ingen ställer sig (Jesus är svaret – men vad är frågan?). Männsikor i vår tid söker inte färdiga svar, de kanske inte ens tror att det finns några egentliga “svar“, men de har stort behov av att bearbeta livets frågor. Thomas Kazen berörde bl a detta “frikyrkoproblem“ på Sändarens debattsida (Sändaren nr 1 1999). Jag anser att han fångar in mycket av vad mina intervjupersoner anförtrott mig, han säger bl a:

“Bara den som blundar med hela kroppen kan undvika att se kyrkans kris.
...
Att människor över huvud taget går på gudstjänst beror många gånger mer på social tillhörighet och gammal vana, än på att gudstjänsten upplevs som meningsfull. För uppväxande generationer blir gudstjänsten allt mer ointressant. Normalsvensken uppfattar gudstjänsten som meningslös.
...
Människor söker gudomliga möten, inte föreningsmöten. Människor söker rum för bearbetning av livets frågor, inte färdiga svar. Människor söker delaktighet, inte religiösa floskler eller underhållning“

Rubriken på Kazens artikel är “Genomtänkt liturgi skulle lyfta kyrkan“. Liturgin i FA kan liknas vid att vara av typ “Café Norrköping“. Liturgi ses kanske som något suspekt och opersonligt som står i polaritet mot “Andens frihet“. Men även här ser jag en tendens till “förkyrkligande“ av FA; det är i nådens år 1999 “rumsrent“ att avsluta mötet (som t o m ibland kallas gudstjänst) med den prästerliga välsignelsen från 4 Mos 6:22-27.

Eva 51 (A) sa i sin kommentar av 3.2.24: “Jag har satt många höga poäng och det visar på min ambivalenta hållning gentemot FA.“ Vid eftersnacken märkte jag tydligt att det hos många fler intervjupersoner fanns en ambivalens i hållningen mot FA. Denna ambivalens var hos vissa personer så stark att den kan betecknas som hatkärlek. Någon drog en parallell mellan sin relation till FA och vad som kan vara typisk vid “olycklig kärlek“: “Vi kan inte leva med varandra och vi kan inte leva utan varandra“. Inför gudstjänstformen fanns dock ingen större ambivalens. De flesta var odelat negativa i sin kritik av de nuvarande gudstjänst-formerna.

4.7 Ska en kyrka hållas ihop av sina gränser eller av sitt centrum?

Jesus Kristus är kyrkans / församlingens centrum. Vi människor kan sätta upp gränser/staket. Frågan är bara varför vi sätter upp dessa gränser/staket. Vi kanske gör det för att våra får, de som redan är innanför, inte ska smita ut, men tänker inte på att effekten blir att fåren utanför inte kan komma in. Den mycket allvarliga frågan är dock: Finns det en risk att vi med våra gränser stänger ut församlingens centrum själv, Jesus Kristus?

Owe Kennerbergs avhandling Innanför eller utanför är en studie av församlingstukten i nio svenska frikyrkoförsamlingar. Läser man den får man många exempel på hur vi människor har försökt hålla ihop församlingen genom gränssättning. Jag känner personligen människor som blev uteslutna ur pingstkyrkan på 50-talet för att de spelade ishockey på en söndag. Jag frågar mig: Är sabbaten till för människan eller människan för sabbaten? Jag känner människor inom FA som känner sig ledsna, misslyckade och fördömda efter sin skilsmässa. Vissa av dem orkar / vill inte fortsätta sitt engagemang som frälsningssoldater. Deras läsning av FA:s etikdokument blir som sten på börda.

4.7.1 Vore det möjligt för Jesus att bli frälsningssoldat 1999?

Frågan kan tyckas vara anakronistisk. Men det kan även FA:s krigsartiklar och etikdokument anses vara, så det kanske passar utomordentligt bra att tänka sig en fiktiv intervjusituation där Jesus Kristus (JK) samtalar med kapten Fredrik Andersson (FA) i en kårlokal någonstans i Sverige.

FA: -Hej och välkommen! Jag heter Fredrik Andersson och är kårledare här.
JK: -Hej och tack. Jag heter Jesus Kristus.
-Ja, det låter bekant. Och du är här för att du vill bli frälsningssoldat ...?
-Jag vill i första hand höra med er vad som förväntas av en soldat för jag är mycket intresserad av er organisation. Människorna ute på stan talar så gott om er. Ni gör så mycket gott för människor som behöver det och det tycker jag om.
-Jo, vi försöker göra vad vi kan med de små resurser vi har till vårt förfogande. Men vi är inte enbart en social hjälporganisation utan också en kyrka.
-Ja tänk vad det har blivit populärt med kyrkor sen Paulus tog över ... Jag lät aldrig bygga någon kyrka, kyrkan var aldrig min grej, jag gick ut till människor på de platser där de fanns.
-Jaså du hade friluftsmöten. Ja, ja, ehhh, har du läst igenom de krigsartiklar som en blivande soldat måste underteckna?
-Ja det har jag gjort och jag funderar över en del där ... Jag har väl inte rykte om mig att vara någon renlevnadsman precis ... Min kusin Johannes var ju så perfekt i det avseendet, men det är inte min grej.
-En frälsningssoldat lovar att avhålla sig från skadliga vanor som rökning och alkoholförtäring, så det måste du tänka över. Annars är det inte möjligt för dig att bli soldat. Jag råkar också känna till ... jag hoppas att det är OK om jag är rättfram ... att du vid ett bröllop fixade fram nytt vin ...
-Ja, det stämmer. Det var ett stort bröllop med många gäster och vinet tog slut. Morsan tjatade på att jag skulle göra något och systemet var stängt. Till slut så bad jag min himmelske Far om en påfyllning. Det blev en rejäl påfyllning; närmare 600 liter.
-Oj då! Det är allvarligt. Inte nog med att du dricker själv, du har även medverkat till hembränning ... Men om vi lämnar den biten. Du är ogift?
-Ja det är jag.
-Ja du vet ... folk pratar så mycket och bl a en tjej vid namn Marianne Fredriksson antyder att ditt förhållande till Maria från Magdala inte enbart var av vänskapskaraktär ...
-Måste jag avslöja detaljer ur mitt privatliv?
-Ja, i det här sammanhanget så måste du det. Det finns förlåtelse för allt men du måste bryta med eventuella omoraliska förbindelser. Om du inte är beredd till det så kanske det är bättre att du talar med Svenska Kyrkan eller Missionsförbundet. Men du kan väl gifta dig med Maria om det nu är så att ...
-Det är inte heller min grej precis ...
-Jaså inte det. Är det ännu värre? Vissa av dina lärjungar var ju väldigt unga och vi kan läsa antydningar om att Johannes var din älsklingslärjunge ... han som låg vid ditt bröst ... alltså om du är homosexuell så blir det problem ... Då får du gå till K G Hammar eller …
-Fredrik, det var kul att träffas. Nu piper min personsökare, jag måste ringa min personalchef Gabriel på kontoret. Jag ville veta mer om Frälsningsarmén. Det hade varit intressant att tala om er syn på dop och nattvard , men det får bli en annan gång. Det är jättebra att ni finns och gör goda saker för små och svaga människor. Jag lyckönskar er i det meningsfulla projektet. Men jag ska nog inte bli soldat, det är nog inte min grej. För övrigt så passar inte mina sandaler så bra till uniform ...

Mitt svar på rubrikfrågan är alltså: Nej!

4.8 Avslutning

Teologen Harry Månsus säger :

“Stäng inte in den kosmiske Kristus i kyrkor, fromhet och lärosatser, som inte längre nuddar vid den jord som är hans!“

Jag vill travestera och spetsa Månsus citat:

Stäng inte ut den kosmiske Kristus från Frälsningsarmén ( ) med fromhet och lärosatser, som inte längre nuddar vid den jord som är hans!

Harry Månsus deklarerar öppet sin egen andliga frustration :

“Trots att jag är kristen har jag de senaste årtiondena bara mumlat med i trosbekännelsen i kyrkan - utan att kunna beröras på djupet. Ja, om jag ska vara ärlig, så har jag det senaste årtiondet ibland funderat på om jag förlorat min andlighet helt och hållet. För det mesta kan jag nämligen inte beröras av traditionell förkunnelse i kyrkan eller av de bibeltexter och böner som läses där.“

Bengt Kristensson Uggla säger :

“Man måste kritisera och hålla igång en levande debatt kring det som man vill bevara och stödja. Att tysta ned sin kritik leder lätt till att man i längden förråder det man vill skydda.“

Poeten och FA-kaptenen Majken Johansson får avsluta denna min uppsats. Jag anser att hon redan 1972 fångade in mycket av vad mina intervjupersoner har försökt uttrycka i sina svar.

4.8.1 En inremonolog

Käre gode Gud, du ser att de inte räknar med dej fastän du räknar med dem. Jag undrar varför de inte kommer till våra gudstjänster och möten. Hur mycket beror på en ärlig och uppriktig ovilja att nalkas dej själv, och hur mycket beror på att vi bekännande kristna har förvandlat evangeliet till en snårskog av förbud och förfasningar?

Gud, hjälp oss om vi alltså har blivit fariséer, som säjer jag tackar dig Gud att jag inte är som denne farisé.
Hjälp oss mot att vara vi och de, mot varje annan kategoriklyvning än den som din helige Ande bestämmer.
Hjälp mej att inte kalla dej käre gode på ett sånt sätt att ingen begriper mej och hjälp nån begripa varför jag som Jesus får kalla dej pappa.

Käre gode pappa, hjälp så att vi-ni-de inte bara fnyser åt alla minnesversar utan tar åt sej nån enda av dem, t ex den här:

“Jag tror! Hjälp min otro!“

Källor och litteratur:
Otryckta källor:
Adler-Carlsson Gunnar Mina egna anteckningar från föreläsning i Örebro ca 1989
Halvardsson Sven Mina egna anteckningar från kursföreläsningar. 1996-1998
Sveriges Radio P 1 Filosofiska rummet 8 November 1998
Sveriges Radio P 1 Nyheterna kl 11.00 23 Juni 1998

Tryckta källor och litteratur:
Allardt Erik Sociologi Almqvist & Wiksell 1985
Berg Lars Ingen evig pine Land og Kirke 1962
Blennberger Erik Bibelsyn Nya Doxa 1998
Block Per Om Apokryferna Svenska Bibelsällskapet 1998
Brengle Samuel Logan På helgelsens väg Interskrift & FA-Press 1975
Comte-Sponville Andre Liten avhandling om st. dygder Norstedts 1998
Drimmelen Robert van Faith in a Global Economy WCC Publications 1998
Fredriksson Marianne enligt Maria Magdalena Wahlström & Widstrand 1997
Gustafsson Göran Tro, samfund och samhälle Libris 1991
Gustavsson Anders Pingströrelsen på Åstol Etnologiska sällskapet Lund 1984
Haglundh Gunilla Redaktör Insikternas bok Brombergs 1997
Hallgren Bengt Kyrkotuktsfrågan Lunds universitet 1963
Hammar K G Det som hörs Verbum 1985
Hedengren Uriel Världens bästa citat Broombergs 1993
Inglehart Ronald The silent revolution Princeton University Press 1977
Inglehart Ronald Culture shift ... Princeton University Press 1990
Inglehart Ronald Modernization ... Princeton University Press 1997
Johansson Majken Från Magdala Alb Bonniers förlag 1972
Kazen Thomas Genomtänkt liturgi ... Sändaren nr 1 1999
Kennerberg Ove Innanför eller utanför Libris 1996
Kristensson Uggla Bengt När kartan inte stämmer Förf & Verbum Förlag 1993
Klefbeck Alarik Etiska idéer i svensk ... Uppsala universitet 1928
Källström Staffan Den gode nihilisten Raben & Sjögren 1986
Lundell Ulf En varg söker sin flock Wahlstrand & Widstrand 1989
Marklund K Chefredaktör Nationalencyklopedin Bra Böcker 1989
Markus, Paulus m fl Bibeln 1981 års text Verbum / Försförb förl 1986
Molin Lennart Redaktör Frikyrklig Moral THS / Tro & Liv 1998
Molin Lennart Livets gåva och ansvar Verbum 1993
Moberger Anna Svenska Kyrkans Tidning Nr 22 28 maj 1998
Miller J Keith Steg in i Livet Libris 1995
Månsus Harry Den kosmiska katedralen Libris 1996
Nordin Svante Från Hägerström till Hedenius Doxa 1984
Nordström Torkel Sveriges Rikes Lag P.A. Norstedt 1984
Petersson Bo Axel Hägerströms värdeteori Fil inst Uppsala Universitet 1973
Petri Laura Hanna Cordelia Ouchterlony Berlingska Boktryckeriet 1924
Rushkoff Douglas Children of chaos Harper Collins 1997
Sangster W E The path to Perfection The Epworth Press London 1943
Suoli Sofia A. Love life of the ancient greeks Michalis Toubis S.A. 1997
Tergel Alf Från Jesus till Moder Teresa Verbum 1973
Thörn Lennart Evigt liv (artikel i:) Trots allt nr 1 1998
Wingren Gustaf Credo Gleerup 1974
Wåhleman Mats Frikyrkosverige 1995 DKSN 1995

Tryckta källor och litteratur utan angivande av författare:
Frälsningsarméns krigsartiklar FA förlag 1989
Frälsningsarméns lärosatser FA Högkvarter 1948
Jubilee Newspaper of the 8th assembley of the WCC WCC Publications 1998
Redogörelse för FA:s inställning i en rad aktuella frågor. FA förlag 1996
Salvation story. Salvationist handbook of doctrine S A I H Q London 1998
Präster i partnerskap inga problem för Hammar Svenska kyrkans tidning nr 22 1998
7 Dygder Dagens Nyheter 28/6 1998
Sändaren nr 13 1998

THS Teologiska Högskolan Stockholm
Teologi och omvärld
Uppsats 10 p av Cay Lennart Larsson
Handledare: Teol dr Sven Halvardson

SÅ HÄR SÄGER VI
men
HUR ÄR DET?

Skillnader mellan lära och liv i Frälsningsarmén

Vore det möjligt för Jesus att bli frälsningssoldat 1999?

DÄRFÖR AVSÄGER jag mig nu och för alltid världen med alla dess syndiga nöjen, sällskaper, skatter och lockelser .... FA:s Krigsartiklar § 9 1958.

Jag vill låta Guds rikes och inte världens värderingar vara måttstocken för mitt liv.

Jag vill följa en kristen linje i mitt liv. I tanke, ord och gärning vill jag leva värdigt, rent, äkta, ärligt och moraliskt.

Jag vill avstå från alkoholhaltiga drycker, tobak, vanebildande droger, om de inte är ordinerade av läkare, spel om pengar, pornografi, ockultism och annat som kan förslava kropp och själ.
Ur FA:s Krigsartiklar 1998.

Om homosexuellt beteende inte överges, gör det därför en person olämplig för soldatskap i Frälsningsarmén, likaväl som fortsatt heterosexuellt äktenskapsbrott hindrar soldatskap.
Ur FA:s dokument “Redogörelse för Frälsningsarméns inställning i en rad aktuella frågor“ 1998.

Andra bloggposter av Regnbågsprästen (visa alla)

» Välkommen att träffa mig på Söderkåren fred 3 kl 14 » Praise the LORD! Give thanks to the LORD! » How old is Grandma?

Regnbågsprästens blogg | Logga in eller bli medlem så du kan vara med och diskutera | Utskriftsversion

2009-11-24 14:52

mackan

Cay Lennart - är det OK att göra en "opposition" på din uppsats? Vore kul att göra, känner jag. (Säg ifrån om du inte vill, men...)

Allt gott

http://www.mackanandersson.se

Logga in eller bli medlem så du kan vara med och diskutera

2009-11-24 16:48

mackan

Hejsan Regnbågsprästen Cay Lennart.

Till att börja med - tack för att du här publicerade uppsatsen i sin helhet. Det blir trots allt lättare att följa övergripande argument, huvudpunkter och underpunkter, etc i ett sammanhållet arbete.

Jag har ju redan kommenterat enskilda delar i din uppsats, när det var kortare blogginlägg. Därför vill jag redan nu säga att om du tycker att det här svaret inte riktigt passar här - det är trots allt en blogg (och till yttermera visso din blogg) - så är det helt OK att ta bort min postning. No hard feelings, no strings attached och allt det där. :)

Jag skriver mest till dig för att du i diskussionen i ett tidigare inlägg skrev att du "gärna haft mig som opponent" vid framläggandet av uppsatsen. Så då tänkte jag göra dig till viljes nu. Nedan följer min opponentrapport/opposition.

Och ni som tycker att det blir överdrivet akademiskt... Jag förstår er och ber er förlåta mig och Cay Lennart för att vi på det här sättet "leker högskola".

Orsaken till att jag alls ger mig in i det är för att jag tycker att ett akademiskt inlägg förtjänar ett svar i samma klass.

Opponentrapport - "Vore det möjligt för Jesus att bli frälsningssoldat i vår tid?"

Sammanfattning:

Denna opposition riktar sin huvudsakliga kritik mot två svagheter i det föreliggande arbetet nämligen

1) Svagheter i metodvalet gör att det är svårt att dra generella slutsatser. Det blir därför svårt att uttrycka sig i generella termer om vad "frälsningssoldaterna" (i meningen "de flesta frälsningssoldater") anser i en enskild fråga. Även om Cay Lennart själv medger att antalet intervjupersoner är för litet för att dra några generella slutsatser, är det precis det han senare gör.

2) Användandet av inskjutna citat ur andra texter än intervjuerna eller de hänvisade källorna, exempelvis egna tankar, visdom ur världslitteraturen, etc gör att tankeflödet emellanåt är svårt att följa. Detta kan leda till att uttalanden som intervjupersonerna gör misstolkas. Om intervjupersonen inte själv anger exempelvis "det är som William Shakespeare säger i..." och sedan kommer med ett citat, så kan ett vidhäftat citat plötsligt ge en annan innebörd (eller en förstärkt innebörd) av det sagda, som plötsligt förskjuter betoningen i det sagda.

Det är inte opponentens tro att detta är något som sker medvetet för att på något sätt vilseleda läsaren, men själva uppsatsen skulle ha vunnit i tydlighet och läsbarhet om tolkningar och andra fria associationer hade grupperats i texten på något annat sätt.

Inledning

Det uppstår ett intressant dilemma när man läser en uppsats efter en lång tid. All forskning åldras.

Sedan Cay Lennarts uppsats publicerades 1999 har mycket hänt organisatoriskt och pastoralt inom Frälsningsarmén.

Ett antal nya kårer har grundats, med resultatet att flera nya soldater har invigts. Detta var inte fallet 1999, då många av de soldater som Armén hade var uppvuxna inom rörelsen. Flera var det sedan många generationer. Idag ser den statistiska verkligheten lite annorlunda ut. De flesta nya soldater som invigs är inte fostrade in i rörelsen. Samtidigt har det som då kallades "Medlemsnämnd" idag omformats till att vara "Nämnden för andlig vård". På varje kår finns alltså ett antal personer, vars uppgift det är själavårda och i kärlek tillhandahålla hjälp och upprättelse, snarare än att se vem som är "innanför eller utanför" med hänseende på huruvida de kan följa soldatlöftena eller inte.

En tredje sak som ändrat sig, flera gånger till och med, är möjligheten till en dubbelriktad internkommunikation. 1999 existerade inga formella forum för internkommunikation. Intern informationsspridning, ja, men inte egentlig kommunikation. Sedan 1999 har ett antal sådana forum startat och några lever kvar. Blodocheld.se (där detta publiceras) är ett sådant forum. Tidningen william är ett annat. Ett antal s k "konferenser" (läs "festivaler") med workshops där man faktiskt möts öga mot öga och människor förväntas att inte bara delta utan själva bidra i diskussioner och liknande är ett tredje sådant forum. "Rötter" är ett exempel på detta sista. (Och där "Kongressen" är ett exempel på ganska enkelriktad informationsspridning, egentligen).

En fjärde sak som uppdaterats är Frälsningsarméns etikdokument. Senare versioner innehåller inte identiska formuleringar som 1998 års uttalanden. Detta innebär naturligtvis inte att de intervjupersoner som hördes då inte skulle tycka samma sak om den nya versionen, bara att det inte är självklart att de fortfarande skulle ha samma uppfattning.

Ytterligare förändringar har skett, som egentligen inte berör uppsatsen i jättestor omfattning, men som visar att den är skriven i en annan tid. Exempelvis divisionsindelningen, att officerare numera inte längre behöver vara gifta med officerare, löne- och pensionssystem (som tidigare var ett fattigdomslöfte, i praktiken), FAs fastighetsbestånd och ekonomi, etc, etc, etc.

Allt detta färgar naturligtvis läsningen av uppsatsen.

För en läsare föreligger alltså den grannlaga uppgiften att försöka tänka bort tio års reformer i ganska hög takt, för att ta ställning till FA då. Om man idag läser uppsatsen och känner att "jag känner verkligen inte igen mig i detta", så måste man trots allt betänka att förändringarna inom FA gått mycket snabbt. Det är en helt annan organism (jag väljer det, snarare än "organisation") idag.

Det är också viktigt att inte slentrianmässigt avfärda allt med att det var en annan tid då. Oavsett om man håller med om de slutsatser som dras eller inte får vi som läsare inte glömma att det är riktiga personer som givit sina riktiga vittnesmål. De har varit med om erfarenheter som präglar dem och intervjupersonerna själva förtjänar respekt och att bli hörda. Min kritik berör alltså inte deras uttalanden, utan ibland formen i vilken de blir citerade.

Metodval och genomförande

Cay Lennart väljer att under punkten 2 presentera de texter som intervjupersonerna har att ta ställning till. Detta är ett mycket gott beslut, då det gör det lättare att följa med i sammanhangen för de enskilda uttalandena senare. Läsaren kan alltså bekanta sig med vad som sägs och i vilken ordning, även då senare texten delas upp. Mycket bra.

Under punkt 3 kommer så intervjuerna . Det är det till omfånget största kapitlet, av förklarliga skäl.

Om man ska vara petig med formalian skulle man möjligen kunna vilja att texten om metodval och genomförande (inledningen till punkt 3 samt hela stycket 3.1) lyftes ut i ett eget stycke och på det sättet låta själva intervjuerna (eller "datat") stå för sig själv. Detta är nu ingen stor brist, utan kanske mest en smaksak.

Metodval

Cay Lennart har valt att göra ett 20-tal intervjuer. Det är ett mycket stort antal intervjuer om man räknar till den tid som står till buds för ett arbete av den här omfattningen - tio arbetsveckor (omkring 400 timmar) som ska räcka till att läsa in sig på källmaterial (här är också litteraturlistan tämligen omfattande, med uppskattningsvis omkring 6000 sidor litteratur), genomföra intervjuerna, skriva ut dem i sin helhet samt att syntetisera ett svar. Allt detta med 20 möten som måste bokas, samma frågor som ganska öppna, etc. Arbetet är alltså enormt.

Samtidigt utgör urvalet av intervjupersoner en för liten grupp för att kunna säga något statistiskt om Frälsningsarmén som samfund. 11 av 7350 (officiella talespersoner från FA förväntas inte ha satt betyg på uttalandena - något som förvisso förutsätts utan att det står något om det i uppsatsen) är något mindre än 1 och en halv promille.

Studien kan nu vara väl så viktig att göra ändå - det kan vara viktigt att låta röster som inte kommer fram i vanliga sammanhang få göra det. Det är också viktigt att låta exempelvis människor som gjort negativa erfarenheter få bearbeta dem och ett första steg mot det syftet kan vara att faktiskt visa att man lyssnar på dem. Så Cay Lennarts studie är inte meningslös.

Men statistiskt kan man inte uttala sig om huruvida det föreligger en skillnad mellan Frälsningsarméns medlemmars syn och livsstil, och de föreliggande dokumenten. När Cay lennart alltså i inledningen till uppsatsen skriver:

Quote:

Jag vill i denna uppsats studera FA:s officiella hållning i etiska och teologiska frågor och jämföra denna med verkligheten, d v s hur den enskilde FA-medlemmen uppfattar denna officiella hållning och vidare enligt vilka principer han / hon tror / lever i praktiken.

så måste detta metodval ifrågasättas. FA:s officiella hållning presenteras förvisso både i de texter som citeras och de förklarande intervjuer som görs med officiella företrädare, men "den enskilde FA-medlemmen" kommer inte till tals här. I stället kommer några få enskilda medlemmar till tals.

Uttryckt annorlunda - i inledningen görs ett antal citat ur kurslitteraturen, vilket är gott och väl. CL konstaterar, tillsammans med författarna, att stora skillnader föreligger mellan tänkandet idag på ett antal punkter, mot tänkandet igår på samma punkter. Och det är fullt möjligt. Dessa personers respektive arbeten påvisar just detta och det är inget jag betvivlar.

Men att sedan göra en slutsats att de 11 personerna som han intervjuar inte anser sig kunna stå för de föreliggande dokumenten i sin helhet, på grund av att det är en ny tid nu och de skrevs i en annan tid är inte vetenskapligt. Det är korrelation, inte ett verkanssamband. Att någon tycker något betyder inte att vi vet något om varför de tycker så.

Därmed kan vi inte heller säga att de elvas uttalanden är "typiska" för rörelsens medlemmar. Det vet vi först när vi sätter dem i ett sammanhang där vi hört samtliga rörelsens medlemmar.

Jag kan inte nog betona den respekt jag har för både Cay Lennarts syfte och mål med uppsatsen, samt det gigantiska arbete som han måste ha lagt ner för att slutföra den. Vad jag kan bedöma är det ett arbete som ligger långt utöver vad som är vanligt i C-uppsatssammanhang.

Men metodvalet är olyckligt. Det kan helt enkelt inte användas för att studera det Cay Lennart vill studera.

Genomförande

Redan vid genomgången av den första av Krigsartiklarna etableras ett mönster. Cay Lennart anger att "[m]ånga av intervjupersonerna reagerar negativt just på uttrycket detta heliga förbund." för att sedan inte låta någon av dem komma till tals. I stället tillåts Göran Larsson och Margareta Andersson förklara sin (och FA:s "officiella"?) inställning och så är det inget mer med det.

Om just många av intervjupersonerna reagerar kunde det vara intressant att höra vad de reagerar på, med deras egna ord, så att säga.

Inte heller här tror jag att Cay Lennart medvetet undanhåller oss något eller försöker vilseleda, men problemet är att citattekniken i praktiken lägger orden i munnen på intervjupersonerna. I stället för att lyssna till vad de faktiskt säger, så får vi som läsare bara veta att "flera" av dem tycker likadant.

Samma mönster upprepas under punkten 3.2.2,

Senare i uppsatsen är inte detta lika framträdande, men formuleringar som "många" (även om urvalet är litet) eller "nästan alla av de tillfrågade" eller liknande tycker jag ställer krav på att låta fler röster komma till tals.

Under 3.2.13 ges en tämligen lång och utförlig redogörelse över Cay Lennarts egna uppfattning angående helvetets existens (vilket är så han tolkat formuleringen "evig[t] straff" i lärosatsen. Texten intresserar och engagerar, men bör strängt taget kanske inte finnas i ett stycke om intervjuerna utan kanske utlyft i ett mer resonerande avsnitt, eller i slutet av uppsatsen.

Det finns fler ställen där Cay Lennarts egna åsikter tar lika stor del eller större än det redovisade intervjumaterialet (3.3.2 - ang abort, exempelvis men det finns på fler ställen). Som sagt - här hade jag hellre sett att samtliga egna kommentarer lyfts ut till en egen reflektion eller liknande. Intrycket blir nu, dessvärre, att Cay Lennart intervjuar sig själv (för att ta till en lite drastisk bild) om vad han tycker om de föreliggande dokumenten. Det är olyckligt.

Under inledningen till kapitel 4 görs slutsatsen att de tillfrågade

Quote:

"inte är opåverkade av det västerländska samhällets signifikanta värderingsförändringar så som de beskrivs av t ex Ronald Inglehart. “Den tysta revolutionens vindar“ har även berört FA:s medlemmar i Stockholmstrakten."

Detta är nu en slutsats som inte går att dra utifrån det underlag som presenteras. Jag vet inte hur många soldater som fanns i Stockholm 1999, men det rör sig åtminstone om några hundra. De tillfrågade utgör sannolikt omkring en procent av dem och det är inte säkert att det är en representativ procent. Det är så få tillfrågade att det ligger inom felmarginalerna.

Och igen - korrelation är inte orsakssamband.

4.3 - här gör Cay Lennart sig skyldig till en (felaktig?) tolkning av Frälsningsarméns lärosats "Vi tror att Gamla och Nya Testamentets skrifter är givna av Gud, genom inspiration, och att de allena utgör det Gudomliga rättesnöret för kristen tro och kristet liv."

När man säger "Gamla och Nya Testamentets skrifter", betyder inte det nödvändigtvis att man anser att varje enskild vers måste ha exakt samma vikt, att det inte finns någon nyansskillnad i hur man läser GT (trots att vi lever i Det Nya Förbundet), etc.

Just ordet "skrifter" antyder i stället att FA faktiskt, även officiellt, inser att varje ord i Bibeln är en del av något större och att en viss helikopterblick kan vara till gagn.

Nåväl - jag ska inte fortsätta att göra någon form av försök till tolkning av vad FA egentligen menar med den lärosatsen, bara påvisa att Cay Lennart här gör sig skyldig till att bygga ett s k "halmdocke-argument", det vill säga bygga ett argument omkring en uppfattning man har om den tänkta motdebattören. Cay Lennart förutsätter att man måste läsa lärosatsen på det sätt som han gör (och finner vara förkastligt) och debatterar sedan mot det sättet att läsa Bibeln.

Jag gillar egentligen stycket 4.7.1 - "Vore det möjligt för Jesus att bli frälsningssoldat 1999?"

Men det är mer ett inlägg i en predikan, än det är en text som hör hemma i ett akademiskt arbete. Tycker jag.

Avslutning och några intryck av läsningen

Det är som tidigare sagt mycket tydligt att Cay Lennart lagt mycket stort arbete vid just intervjufasen av sitt arbete. 21 heldagar anger han själv i avslutningen. Jag tycker också att det är viktigt att dessa röster hörs i en diskussion omkring Frälsningsarméns identitet, omkring soldatskapet och omkring exempelvis Gudstjänstformer etc. Cay Lennart har i de styckena gjort en god uppgift. Han har sammanställt ett gediget grundmaterial till en hanterlig text.

Har han lyckats att svara på de frågor som han själv angav i inledningen? Svaret är nej. Men det han åstadkommit kan vara väl så viktigt, vilket måste poängteras.

Metodvalet gör att inga slutsatser kan dras av generell karaktär. Där faller det här arbetet platt. Presentationen är emellanåt pratig och tämligen subjektiv i formen. Speciellt har Cay Lennart en förmåga att breda ut sig i frågor som engagerar honom själv. Icke desto mindre är det god och uppbygglig läsning (fniss) och som diskussionsunderlag fungerar uppsatsen väl, även om den inte kan användas på det sätt som Cay Lennart inledningsvis hoppades på.

---

Allt gott, alla som läst hit! Stora applåder!

http://www.mackanandersson.se

Logga in eller bli medlem så du kan vara med och diskutera

2009-11-24 18:28

br. Erik

Bra skrivet mackan! Jag är ingen akademiker,
men detta var intressant läsning!

Logga in eller bli medlem så du kan vara med och diskutera

2009-11-24 19:32

Regnbågsprästen

Tack Mackan! Visst skulle du ha varit min opponent 1999!
Det hade blivit ett mycket intressant samtal.

Hur skulle du ha valt att genomföra ett liknande projekt?

Your friend, Cay Lennart

Logga in eller bli medlem så du kan vara med och diskutera

2009-11-24 20:53

Kattis

Tack, Cay Lennart!

Känns bra att få hela uppsatsen publicerad i en enda blogg också =)

mackan - Jag uppskattar verkligen att du bemöter Cay Lennarts uppsats på en anständig och respektfull nivå. Men jag har en (kanske flera... vet inte nu) fråga...

Om nu så mycket positivt har hänt inom FA sedan uppsatsen skrevs, hur kan det då komma sig att medlemsantalet fortsätter att sjunka rent katastrofalt? Varför lockas inte flera till att bli soldater? Har det med Frälsningsarmén att göra, tror du, eller har det med det allmänna samhällsklimatet att göra, där all religiositet i det närmaste fått pestflagg?

Logga in eller bli medlem så du kan vara med och diskutera

2009-11-24 21:19

Erik

Kattis

"Om nu så mycket positivt har hänt inom FA sedan uppsatsen skrevs, hur kan det då komma sig att medlemsantalet fortsätter att sjunka rent katastrofalt? Varför lockas inte flera till att bli soldater?"

Nu är jag inte Mackan, men jag kan inte låta bil att svara ändå.

Är det verkligen så? Jag har ingen statistik att hänvisa till, tyvärr, men det _intrycket_ jag fått utifrån siffror och rapporter jag sporadiskt sett de senaste åren, är att utvecklingen har delvis ändrats. Att det de senaste, säg, 10 åren faktikst varit en ökning gällande soldatinvigningar + civilmedlemsupptagningar jämfört med tidigare år. Det vill säga fler invigs som soldater eller upptas som civilmedlemmar nu jämfört med för just 10 år sedan.

Dock är det fortfarande stora grupper äldre soldater som dör, varvid den totala minskningen består. Men vi bör, om jag har rätt, minska långsammare nu än tidigare.

Vore kul om att se om någon faktiskt vet något om hur det ser ut.

Logga in eller bli medlem så du kan vara med och diskutera

2009-11-24 21:40

matek

Otroligt vilket arbete du har lagt ner mackan. Det har verkligen berikat min läsning av BoE. Till er som inte orkar, vill, eller kan producera denna typ av inlägg vill jag bara påminna om att alla sorters inlägg behövs. Alla inlägg, utan de kränkande, är givande så skriv på!

Om man ska fortsätta i det semivetenskapliga träsket (OBS! skämtsamt och vänskapligt menat) så skulle din opposition (som verkligen är imponerande i övrigt) mått bra av en tydligare uppdelning mellan det som är kvantitativa data och de som är kvalitativa i uppsatsen. Min ståndpunkt kortfattat är att de kvantitativa delarna är fullständigt undermåliga och inte kan användas till något över huvud taget medan de kvalitativa är imponerande starka för att vara på C-uppsatsnivå, vilket väl är i praktiken vad du säger. (Snyggt med resonemanget om halmdockeargument.)

Det stämmer verkligen att mycket har hänt de senaste 10 åren, och därför blir uppsatsen för mig främst en förklaring till att så många kårer nu läggs ner. Uppsatsen manar mig också till att skärskåda min egen kår och mitt personliga engagemang. Lever kåren i linje med sin lära, lever jag i linje med min övertygelse?

Att uppsatsen provocerar många här på BoE så infernaliskt är jätteintressant och det skulle vara så spännande att få sitta ner i lugn och ro och samtala tillsammans över en kopp varmt. Det som provocerar mig själv mest rör oftast områden där jag själv fortfarande jobbar med frågan. Därmed inte sagt att den som provocerar med automatik har rätt!

I och med att uppsatsen nu har publicerats i ”korrekt” form så kanske lugnet lägger sig på BoE igen. Låt det inte hända! Berätta hur ni kämpar på era kårer och församlingar. Vad funkar, vad funkar inte, eller varför inte bara bjuda in till BoE-fika i cyberrymden.

Logga in eller bli medlem så du kan vara med och diskutera

2009-11-24 22:55

Kattis

Erik... Jag är inte 100 % säker. Det finns olika uppgifter när det gäller medlemsantalet. Men jag vet att 1962 var medlemsantalet i Frälsningsarmén 41 015 (Svenska Trossamfund). Enligt Wikipedia är medlemmarna nu nere i ca 5000 soldater plus officerare och scouter etc. Ändå blir det inte mera än högst 7000 allt som allt.

Har för mig att jag läst någonstans (har letat efter den källan nyligen) att det fanns ungefär 10 000 soldater för tio år sedan. Och det innebär ju isåfall ett katastrofalt bortfall, tycker jag.

På flera håll har jag hört och läst att FA långsamt håller på att dö ut. Inte mina egna tokiga idéer alltså, utan kalla fakta.

Här i stan lades Metodistkyrkan ner för några år sedan. FA har ju en viss anknytning till metodisterna, kan man väl säga? Till slut fanns bara tre gamla tanter kvar i församlingen, varför verksamheten helt lades ner och lokalen såldes.

Frälsningsarmén finns kvar men lyser mest med sin frånvaro. För några veckor sedan såg jag dock en gammal farbror i full uniform med insamlingsbössa vid det stora köpcentrat. Längesen jag såg något liknande annars.

Jag tror inte vi ska sticka huvudet i sanden och tro att tiderna är strålande för FA. För det är de verkligen inte. Åtminstone inte här i gamla Svedala.

Logga in eller bli medlem så du kan vara med och diskutera

2009-11-24 23:06

YlvaP

YlvaP skrev det här som moderator

Almens inlägg har tagits bort. Om någon har synpunkter på det så kan denne kontakta mig via internmail. God samtalston krävs för deltagande i samtalet.
***************************************************************************************

Lyse du i din vrå och jag i min.

Logga in eller bli medlem så du kan vara med och diskutera

2009-11-24 23:12

Erik

Kattis

"Jag tror inte vi ska sticka huvudet i sanden och tro att tiderna är strålande för FA. För det är de verkligen inte. Åtminstone inte här i gamla Svedala."

Helt klart är det så. FA i Sverige som helhet växer inte.

Men det jag var ute efter var väl om inte minskningen blivit något mindre de senaste 5-10 åren. Vilket isåfall skulle kunna betyda att de förändringar som Mackan talade om faktikst har resulterat i det bättre.

Vill minnas det skrivits nåt om medlemsantal och ökning/minskning här nånstans på BoE, i samband med att nån årsrapport eller så publicerades. Skall se om jag kan hitta det.

Logga in eller bli medlem så du kan vara med och diskutera

2009-11-24 23:29

Erik

Hittade det, och där stod följande att läsa om Soldater/civilmedlemmar 2008.

* 641 civilmedlemmar (vid årets början fanns 595),

* 8 rekryter (blivande soldater)

* 5045 frälsningssoldater (vid årets början fanns 5148)

(sedan tillkommer det förstås scouter och hemförbundsmedlemmar och liknande, men de fanns inte med i statistiken i den tråden)

http://www.blodocheld.se/forum/soldatrummet/fralsningsarmen_2008

Logga in eller bli medlem så du kan vara med och diskutera

2009-11-24 23:50

Kattis

Tak för länken, Erik! Det som gjorde mig förvånad var att antalet civilmedlemmar är så många. Det är nästan som att de inte alls räknats med i de rapporter jag tidigare läst.

Jag har tidigare en gång - i ett av mina gamla blogginlägg - varit inne på att bli civilmedlem. Då behöver jag ju inte avstå från vin, bingolotto och vad det nu mera kan vara... Och ändå ställa upp på FA:s goda verksamhet. För det gör jag =)

Jag vill inte bojkotta frälsningsarmén, som en grupp på FB heter. Jag är snarare bekymrad.
Och så är jag bara så anti-fundamentalist (när det gäller bibelsyn) som man bara kan bli, som väl alla märkt vid det här laget. I övrigt tror jag att jag är kristen jag också. Åtminstone uppfattar jag mig som en sådan... Även om det kristna livet i mångt och mycket är som en berg-och-dal-bana för mig.

Logga in eller bli medlem så du kan vara med och diskutera

2009-11-25 00:07

Erik

Nu har jag ingen aning om vilka siffror du sett tidigare, men i internationell FA-statistik tänka mig att civilmedlemmar inte alltid finns med. Eller finns med men inte redovisas som exakt sådana.

Detta då vad som definierar en civilmedlem, och för den delen vad det kallas, varierar ganska mycket över världen. I Sverige krävs det idag att man är bekännande kristen för att bli civilmedlem. I Östeuropeiska terroritoriet däremot heter motsvarigheten till civilmedlem "vän", och för något år sedan blev en muslimsk man som hjälpt FA mycket med biståndsarbete välkommnad som Vän till FA.

Såvitt jag vet är varje territorium fria att själva sätta upp vad som skall definiera
en medlem som inte är frälsningssoldat samt vad dessa skall kallas, vilket förklarar variationen.

...men nu handlade ju inte tråden om civilmedlesskap kanske...

Logga in eller bli medlem så du kan vara med och diskutera

2009-11-25 10:23

berghs.kedjan

Kattis, du skrev:

"I övrigt tror jag att jag är kristen jag också. Åtminstone uppfattar jag mig som en sådan... Även om det kristna livet i mångt och mycket är som en berg-och-dal-bana för mig."

Det är därför som Herren vill fylla dig med sin ande och sitt ord! För i Anden och i Ordet finns den kraft och den styrka som gör att du inte behöver åka "berg-och-dal-bana" hela tiden. Visst kommer det svåra tider men ju mer man förtröstar på Herren och på det Han har sagt ju rakare kan man gå igenom. Då kan man hålla med i det Paulus skriver i Rom 8:

"31 Vad skall vi nu säga om detta? Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss? 32 Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom? 33 Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. 34 Vem är den som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som har blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och ber för oss. 35 Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd? 36 Det står ju skrivet: För din skull dödas vi hela dagen, vi räknas som slaktfår.*

37 Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. 38 Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, 39 höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre."

Se att i vers 37 står det "i allt detta" (vilket om jag har förstått det rätt är den mest korrekta översättningen, 2000 skriver över...). När vi förlitar oss på Herren och på Hans ord kan vi möta det Paulus skriver om i verserna innan och ändå, I allt detta, vinna en överväldigande seger! Varför? Jo, därför att "det finns kraft mäktig underbar" i den Helige Ande och i Ordet!

Var välsignad!

Logga in eller bli medlem så du kan vara med och diskutera

2009-11-25 11:11

mackan

Oj - här har det hänt grejer!

Var borta igår kväll och giggade så jag missade diskussionen. Ska försöka svara alla...

Br. Erik - tack du. Och jag hoppas att det framgår att man absolut inte måste vara akademiker för att skriva här på BoE. Jag bara tyckte att det var kul, när nu Cay Lennart har gjort ett sådant jobb, att lägga ner lite energi på ett svar till honom.

Det är, i mina ögon, att visa arbetet och författaren den respekt som sig bör.

Regnbågsprästen - Jag tror också att vi hade haft ett mycket intressant samtal! Jag hoppas nu att du/ni hade det ändå när det begav sig ;)

(För den som inte varit med vid opposition/försvar av en uppsats så kan man säga att det brukar gå till så att först författaren håller en kort presentation av uppsatsen, som samtliga närvarande helst ska ha läst, men i alla fall ha fått möjlighet att läsa. Därefter lägger opponenten fram sin argumentation, och författaren får en möjlighet att bemöta argumenten eller kommentera. Och slutligen blir det alltså, oftast, någon form av samtal där hela gruppen deltar, eller i alla fall frågestund och allmän respons.)

Jag vet, ärligt talat, inte riktigt hur jag själv skulle lagt upp ett sådant här arbete.

Jag inser att det låter som att jag slingrar mig, men... Dels brinner mitt hjärta för delvis andra saker inom teologin, dels berör det själva syftet med uppsatsen. Eller målgruppen, kanske man kan säga. Jag vet att man i något stycke skriver "allmänheten" när man skriver, men samtidigt drivs man ju ofta av någon slags patos.

Om jag hade försökt mig på en (religions-)sociologisk undersökning, alltså att försöka bevisa att "den tysta revolutionen" berört även Frälsningsarmén, och på vilka sätt, så hade jag försökt att arbeta med statistiska uppgifter och försökt läsa ut något ur dessa. Jag hade antagligen letat upp de nyaste verksamheterna, för att se ifall man där arbetade på nya sätt och varför. 1999 fann Vårbykåren sedan fyra år och Kår393 sedan ett år. Centret i Akalla var igång och flera kårer i Stockholmsområdet försökte bedriva nattvandringar med samtal och betjänande av lokalsamhället på olika sätt.

Hade jag gjort ett arbete i dogmatik så hade jag antagligen satt mig ner och sett över hur just Krigsartiklarna förändrat sig. Du anger ju själv i uppsatsen att ordalydelsen ändrats i lärosatserna, vilket jag tycker är otroligt intressant. Här hade jag också försökt att hitta de ansvariga för ändringen från "jag lovar" till "jag vill", samt intervjuat dem jag hunnit inom det Etiska Råd som stod bakom det då ganska nya Etikdokumentet. Här hade jag antagligen också försökt att sätta in denna utveckling i ett kyrkohistoriskt sammanhang och även internationellt.

Båda dessa arbeten är ganska "Mackan Andersson" och de hade inte inneburit ditt stora intervjuarbete. Och det är, faktiskt, något jag ser som en brist. De hade möjligen svarat på några av de frågor du ställer inledningsvis, men de röster som du låter komma till tals hade förblivit tysta.

Hade jag velat att dessa skulle komma fram, hade jag antagligen valt att skriva inom något pastoralt. Något om hur Frälsningsarmén behandlade den vilsenhet som en del av soldaterna kände, och möjligen komma med några avslutande tankar om hur dessa tankar kunde fångas upp i rörelsen, samt hur dessa enskilda intervjupersoner kunde gå vidare med sin frustration. Kanske.

Allt detta känns ganska hypotetiskt för mig och du får försöka förlåta att jag inte tänker lägga tid på att faktiskt själv skriva de artiklarna. Men det är i alla fall ett försök till svar på frågan hur jag själv skulle ha gjort. Tror jag.

Kattis - under tiden jag sysslade med annat tror jag att du fick svar på din fråga om medlemsantal och sådant.

Låt mig också säga att det är fullt möjligt att medlemsbortfallet har att göra med ändringar i lära/livsstil, även om jag själv tycker mig se mer en "naturlig avgång", så att säga. Detta sista borde man kunna få ut statistik på också, iofs. HK vet ju om någon upphör att vara soldat för att de lämnar rörelsen eller för att de avlider.

Matek

Quote:

Till er som inte orkar, vill, eller kan producera denna typ av inlägg vill jag bara påminna om att alla sorters inlägg behövs. Alla inlägg, utan de kränkande, är givande så skriv på!

Amen! Precis så.

Och jag har inte heller mer "rätt" än någon annan, bara för att jag också gått på högskola ;) BoE måste vara en plats för diskussion och samtal där alla röster får höras.

Angående uppdelningen av de kvantitativa/kvalitativa delarna så har du helt rätt. Och hade detta varit en riktig opposition hade nu opponenten suttit med hettande öron och kinder och undrat varför han inte tydliggjort detta. Du har också helt rätt i att vi drar samma slutsats.

Din avslutning är också riktigt bra. Du är bra på att uppmuntra och entusiasmera - vet du det? Gud välsigne dig i det!

Erik - tack för att du grävde fram länken! Bra!

Du vet att jag gillar dig, va? Du bidrar ofta med erfarenheter med lite mer internationell touch och det kan vara bra att påminna sig att både Guds rike och Frälsningsarmén är större än Sverige ibland.

Gillar dessutom tonen du ofta har. Även när vi inte håller med varandra. :)

-
EDIT 10:10 - fixat bb-code.

http://www.mackanandersson.se

Logga in eller bli medlem så du kan vara med och diskutera

2009-11-25 18:27

berghs.kedjan

Mackan:

Även jag måste instämma i att du har gjort ett väldigt bra jobb i oppositioneringen! Min tanke efteråt var: Tänk om man hade så mycket tid att lägga ner på diskussionerna, vad spännande debatter det skulle kunna bli! Möjligheten hade också varit att man då hade uttryckt sig betydligt bättre så missförstånd skulle elimineras...

Tack!

Logga in eller bli medlem så du kan vara med och diskutera

2009-11-25 19:24

mackan

berghs.kedjan och andra - Jag blir alldeles rörd av och nästan lite obekväm med allt beröm. Jag lade några timmar på att formulera ett svar, medan regnbågsprästen lade ner gott och väl fyrahundra timmar på att skriva sin uppsats.

Vi ska kanske också komma ihåg att uppsatsen faktiskt blev godkänd i det skick som den lagts fram här (förutsätter jag). Min "opposition" är därför, så att säga, utan verkshöjd. I och med att THS redan godkänt den, inklusive metodval, blir det enbart ett debattinlägg.

Men jag håller med dig om att om vi skulle få jätteintressanta diskussioner om vi alla lade ner ordentlig tankemöda innan vi postade. Och missförstånden skulle säkert bli färre också, kanske rent av - som du hoppas - elimineras. Törs man hoppas?

Allt gott. Gud välsigne dig!

http://www.mackanandersson.se

Logga in eller bli medlem så du kan vara med och diskutera

2009-11-25 23:04

Kattis

mackan... Ditt senaste inlägg var så fint och ödmjukt skrivet att jag blev jätteglad av att läsa det. Då har jag nog inga flera frågor =)

Håller med om att det kan vara en fröjd att läsa genomtänkta bloggposter och debattinlägg. Missförstånd uppstår säkert iallfall, tyvärr, men risken minskas ju betydligt, tror jag.

----------------------------------------------------------------------------------------

Et in terra pax

Logga in eller bli medlem så du kan vara med och diskutera

2009-11-25 23:48

Kattis

berghs.kedjan - Du skrev...

Det är därför som Herren vill fylla dig med sin ande och sitt ord! För i Anden och i Ordet finns den kraft och den styrka som gör att du inte behöver åka "berg-och-dal-bana" hela tiden...

Tyvärr säger mig dessa ord ingenting. Jag förstår inte språket. För mig är det både alltför enkelt och allför svårt på en och samma gång... Eller hur jag nu ska uttrycka det.

Logga in eller bli medlem så du kan vara med och diskutera

2009-11-26 09:30

berghs.kedjan

Kattis: Du har rätt, det är både väldigt enkelt och väldigt svårt. Det är väldigt enkelt för det handlar om Guds kraft, jag behöver inte göra det i egen kraft, i ett eget försök att vara "duktig" eller "präktig". Men det är svårt därför att det handla om att lämna över kontrollen till Herren och faktiskt våga lita på det Han har sagt och lita på att det är Han som gör verket.

Som exempel kan vi läsa om lärjungarna. När Jesus fängslades flydde de alla åt olika håll. Petrus (och Johannes) följde efter Jesus på avstånd men vi vet ju att det slutade med att Petrus inte ens kunde stå för att han umgåtts med Jesus, detta trots att han lovat dyrt och heligt bara några timmar innan. När sedan Jesus har uppstått får de träffa Honom och Petrus blir förlåten (när han förklarar sin kärlek till Jesus). Efter Jesu himmelsfärd är lärjungarna samlade i övre salen, de har gömt sig, är rädda, men bedjande. Men när pingstdagen kommer fylls de alla av Den Helige Ande och de förvandlas från att ha varit rädda, försiktiga och vacklande, blir de fyllda av kraft frimodighet och av ordet. Så när de den här gången skymfas för att vara fulla så träder Petrus fram i full kraft och berättar, utifrån skriften, ordet (Joel 2) att detta är uppfyllelsen av profetian. Från denna dag är det ett helt annat agerande från lärjungarna. Från denna dag står de fasta! Varför? jo, därför att de lät sig uppfyllas av Den Helige Ande och av ordet. De fortsatte att vandra i Anden och tog tid i ordet och i bönen. Och det är här det finns kraft för oss också, det är samma princip idag. När vi låter Den Helige Ande få kontrollen och överlåter oss till Guds ord så får vi kraft att vandra framåt, inte i vår egen styrka och förträfflighet utan i Kristus. Jag kan vittna om detta (inte så att jag är perfekt) och många andra kan vittna om detta.

Hoppas det förklarar lite...

Logga in eller bli medlem så du kan vara med och diskutera

2009-11-27 17:04

Kattis

berghs.kedjan... Du känner säkert till radioastronomi, där man bl a söker efter intelligent liv ute i universum? Trots att man kan ta in signaler så långt borta som 10 miljarder ljusår (tror jag) har man än så länge bara fått in en massa meningslöst knaster och brus.

Det är samma sak med att söka Gud och ställa in sin själsliga frekvens på att ta emot hans signaler. Det mesta är knaster och brus utan mening. Ibland kan något glimma till mitt i allt bruset, men oftast går även detta att förklara med något annat mera näraliggande, än att det var Guds röst som talade. Så är det för mig iallfall.

Logga in eller bli medlem så du kan vara med och diskutera

Logga in

Inloggade medlemmar

0 medlemmar inloggade.

Nya medlemmar

janternhag
BengtW
jonre
Melker
jabman

Totalt 1795 medlemmar

Nya inlägg

Visa alla nya inlägg...

Nya bloggposter

Läs mer...

Vore det möjligt för Jesus att bli frälsningssoldat i vår tid? HELA UPPSATSEN av Cay Lennart 1999

Postad av Regnbågsprästen 2009-11-23 22:58

Andra bloggposter av Regnbågsprästen (visa alla)

Visningsinställningar

2009-11-24 14:52

2009-11-24 16:48

Opponentrapport - "Vore det möjligt för Jesus att bli frälsningssoldat i vår tid?"

Sammanfattning:

Inledning

Metodval och genomförande

Metodval

Genomförande

Avslutning och några intryck av läsningen

2009-11-24 18:28

2009-11-24 19:32

2009-11-24 20:53

2009-11-24 21:19

2009-11-24 21:40

2009-11-24 22:55

2009-11-24 23:06

2009-11-24 23:12

2009-11-24 23:29

2009-11-24 23:50

2009-11-25 00:07

2009-11-25 10:23

2009-11-25 11:11

2009-11-25 18:27

2009-11-25 19:24

2009-11-25 23:04

2009-11-25 23:48

2009-11-26 09:30

2009-11-27 17:04