GUD ÄR BLÅ!! Eller är Gud en "karaktär som besitter en Hamlets alla djup, motsägelser och oklarheter?" Eller ... ?

Jag läste Jack Miles' bok: "Gud. En biografi" för ett antal år sedan. Den var spännande som en thriller. Vid samma tid läste jag även Karen Armstrongs: "Historien om Gud". De två böckerna kompletterar varandra bra, tycker jag.

Miles talar väl bara om Gamla testamentet, har jag för mig? Han tar inte upp Nya testamentet. Men redan i GT tycks författaren kunna se att Gud - i likhet med oss människor - utvecklas med tiden. Först är Gud som ett barn, fylld av leklust och skaparglädje. Och precis som ett barn, som leker i sandlådan vill han förstöra sin skapelse, när allt väl är klart. Sedan är han som en tonåring (ja, nästan som en s.k. värsting), umgås mest med gänget han har valt att tillhöra, och krigar och bråkar med andra gäng. I detta gäng blir han den självklare ledaren och bestraffar de gängmedlemmar hårt som inte gör som han säger. Sedan mognar Gud. Han slår sig till ro och är mera lugn och förnöjsam av sig. Lägger sig inte så mycket i andra människors göranden och låtanden längre, utan låter dem sköta sig själva. Fast ibland, om någon frågar honom om goda råd, då ställer han gärna upp. Till slut blir han gammal och trött och intresserar sig knappt alls för sin skapelse längre. Precis som en riktigt gammal människa ser och hör han inte ordentligt och har svårt att hänga med i människornas snabba utveckling.

Så minns jag boken, om jag ska ge en generaliserande sammanfattning.

Kommer att tänka på en berättelse av Per Lagerkvist (tror det var han), som jag läste när jag itne var mer än 15-16 år gammal... En ung man söker upp Gud för att ställa honom till svars för allt ont som sker i världen och som han, enligt mannen, indirekt är orsaken till. Han letar länge och väl. Han genomsöker hela universum. Till slut hittar han Gud vid universums ände. Där står Gud och sågar ved. Han är mycket gammal, grå och trött.
- Nå, vad har du menat med alltsammans egentligen? frågar mannnen.
- Åh, säger Gud, jag menade väl inget särskilt, vad jag kan minnas.

Den berättelsen skulle nästan kunna fungera som en slags epilog till Miles' berättelse.

Jag tycker det är jätteroligt och spännande att ta ut svängarna rejält, när jag funderar över sådana här saker.

Du skrev så här Cay Lennart: Jag tror inte att det är Gud som förändras.
Det är vår bild av Gud som förändras. Vår bild av Gud säger mer om oss själva än vad den säger om Gud.

Så tror jag också att det är. Människan - både som enskild individ och som mänskligheten i stort - utvecklas hela tiden. Vi tror inte på några åskgudar längre, för att nämna ett exempel. Vi vet numera vad åska beror på. Tanken på att det skulle vara en ilsken gud som är i farten faller oss aldrig in.

Samtidigt undrar jag också vad som kommer att finnas kvar av Gud, när avmytologiseringen hunnit ännu längre än nu? Kan Gud verkligen dö? Kan han det? Den frågan skulle jag vilja ställa till dig, Cay Lennart, och till er andra som läser den här bloggposten.

Skrev för flera år sedan en text som jag har på min hemsida som har rubriken "Gud dör inte." Här är länken:
http://www.rolferic.se/betraktelser02.htm

Kattis: Underbar sammanfattning av boken!
Ja! Miles analyserar de hebreiska texterna, de som vi fräckt nog kallar för Gamla testamentet. Vi kunde lika gärna kalla dem för de första testamentet, NT för det andra och Koranen för det tredje.

NEJ! Gud kommer inte att dö!
Men många av våra gudsbilder kommer att dö.

När vi talar om Gud måste vi tala i metaforer / bilder.
Vissa bilder tror jag att har god livskraft som t ex Gud är Ljus, Gud är kärlek, Gud tröstaren, Gud befriaren m fl.
Motsatsen blir absurd. Jag ger ett exempel: Vi läste under mina teologistudier en bok med titeln:
Gud är blå!

Religion verkar ha uppkommit ganska snart efter det att vi utvecklades till människor / människoliknande varelser.

Mycket av innehållet i våra världsreligioner är mänskliga konstruktioner.
Men bakom alla dessa "dimridåer" finns en sann andlighet.

Den sanna andligheten är en gemensam nämnare för våra världsreligioner.
Jag tror att vi kan lära av varandra.

Jag skulle aldrig tala om för en jude, eller någon annan tillhörande en annan religion vid sidan av kristendomen, att han / hon vandrar fel väg och tro att jag vandrar rätt väg. Jag tror att jag vandrar rätt väg för mig och att min judiske broder vandrar det som är rätt väg för honom.

Det verkar som att de mystika traditionerna i våra religioner har lätt att hitta gemensamma nämnare.

Nej Kattis! Gud kommer inte att dö!

******************************************************************************************************

Rolfbertil:

Jag älskar texten på din länk.
Jag dömer andra efter mig själv och tror att många inte "orkar" klicka på din länk så därför tar jag mig friheten att här publicera din text:

"Gud dör icke den dag vi ej längre tro på en personlig gudom, men vi dör den dag livet för oss ej längre genomlyses av det ständigt återskänkta undrets glans från källor bortom allt förnuft" (Citat ur "Vägmärken" av Dag Hammarskjöld)

Vad beror det på att vi lyssnar till röster som vill kväva trons liv? Jag tror att det beror på det som i bibeln kallas för "ekande bron och skrällande cymbal" dvs ord utan kärlek, ord utan liv. Sådana ord kan till att börja med verka förnuftiga och logiska därför utsätter vi oss för risken när vi lyssnar.

Alla förnuftskällor behöver inte vara grumliga, men många är det. Det finns sunda källor trots att vi lever i ökenland. Det finns oaser, men de ligger ofta vid sidan av livets allfartsväg. Vi måste helt enkelt lämna den stora flocken och själva uppsöka dessa platser. Det är detta som är poängen; att Du hittar "Din källa" Dag Hammarskjöld som jag citerat hade hittat "sin källa" och han har verkligen delat med sig av sina tankar i sina efterlämnade "Vägmärken".

Ännu ett citat ur dessa: "Hunger är min hemort i lidelsernas land. Hunger efter gemenskap, hunger efter rättfärdighet - en gemenskap byggd på rättfärdighet och en rättfärdighet vunnen i gemenskap.

Endast liv täcker livets krav. Och denna hunger mättas blott genom att livet gestaltas så att min särart förverkligas som en brygga till andra, en sten i rättfärdighetens himlabygge.

Att icke vara rädd för sig själv utan leva ut sin särart- helt, men till godo. Att icke följa andra för att köpa gemenskap, icke göra konvenansen till lag i stället för att leva rättfärdigheten.
Befrielse och ansvar. Så skapades endast en, och om han sviker skall den insats som kunde varit hans för evigt saknas"

Dag Hammarskjöld skrev detta år 1950, men orden är högaktuella i vår tid när så många röster höjs som säger sig ha svaret på våra frågor.

Vi kan lita på att Gud aldrig sviker oss.Men vi sviker och när vi gör det utsätter vi oss för risken att dö. Gud dör inte trots vårt svek, men vi dör om vi inte låter de inre källsprången flöda

"Vem skall ge mig svar på livets frågor, Var kan svaret bli mig givet, tydligt klart. När min oro är som havets vågor, Ge mig visshet att Du kommer snart.
I mitt inre kan jag klart förnimma, och trots larmet utanför jag ändå vet, någonting som jag ej kan förklara, det är hjärtats egen hemlighet."

Jag skrev ovanstående dikt för en tid sedan då jag brottades med frågorna, vilket jag fortfarande gör och tänker fortsätta med. På min resa inåt upptäcker jag ofta dessa källor bortom allt förnuft som ger mig svalka mitt i livets hetta. Jag har inte svaren men tillsammans med Dig vill jag ställa frågorna. "Ännu ser vi en gåtfull spegelbild, då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad: då skall den bli fullständig, som Guds kunskap om mig."

Rolfbertil!

Även jag klickade på din länk. Brukar klicka på din länkar. De ger så mycket, så även denna.

Nej, Gud kan aldrig dö! Han/hon/det är och förbliver i evighet. Däremot kan vi döda Gud inom oss - och dessvärre även inom våra medmänniskor. Andlig självgodhet, fördömande av andras sätt att vara och tro och ett evinnerligt käbbel om hur Skriften ska tolkas är en säker metod. Åtminstone var den mycket "framgångsrik" vad det gäller mig i min ungdom. Den botade mig från det, som mina ateistiska föräldrar kallade "religiösa griller," för många år framåt. Tror nog att metoden är lika effektiv idag, men man får inte ge upp så lätt som jag gjorde i min ungdom.

Tack till er som citerat min text och kommenterat den. Låt oss fortsätta att förvalta uppdraget att i kärlek dela med oss av dessa tankar. Han lägger sin skatt i bräckliga kärl. Det är genom bön om Andens ljus som vi kan pröva de sanningar Herren uppenbarar.

Jag läser böcker som inte innehåller motsägelser och felaktigheter.
Ännu har ingen visat mig motsägelser i den judiska Bibeln och jag har inte hittat några när jag har läst.

Jag tycker inte ”blodtörstig” är ett lämpligt eller korrekt epitet för Bibelns Skapare. Skaparen hatar ondska och straffar ondska. Men det står explicit i den judiska Bibeln att Han vill att den som bryter mot Hans direktiv ska omvända Sig.

Skaparen är konsekvent genom den judiska Bibeln. Han straffar ondskan när Noakh levde, ondskan som fanns i Sodom och Amorah [1]. Han skulle ha straffat invånarna i Nineve om de inte omvände sig. Det står profeterat att han kommer att förgöra alla goyim [2]. Detta sker eftersom de gör det som inte är Hans vilja.

Den historiska Ribi Yehoshua – Messias – trodde på hela den judiska Bibeln och undervisade ur den. Han hade alltså samma bild på Skaparens karaktär som författarna av den judiska Bibeln.

Epiteten ” laglöse lagstiftaren” är ännu en absurditet. Skaparen gav sina direktiv i ”Moseböckerna” till människan. De reflekterar Hans karaktär. Skaparen i den judiska Bibeln beskrivs som rättvis och absolut inte laglös. Alla människor som vill ingå i Israels pakt med Honom är välkomna att gå med på de villkor som är framlagda i ”Moseböckerna” [2b].

Att Skaparen i slutet av den judiska Bibeln är tigande är absolut inte sant! Han inspirerar profeten Malakhi om vad han ska skriva, inklusive profetior om vad Skaparen kommer att göra i framtiden.

Att Skaparen inte förändras, som du i slutet skriver, är absolut sant och helt konsistent med formell logik och den judiska Bibeln (Malakhi 3:6).

Att ”Moseböckerna” innehåller Skaparens vilja kan man veta pga. det genom formell logik baserat på vetenskapliga premisser (ingen pseudovetenskap) går att bevisa att Skaparens instruktioner finns i Torahn (”Moseböckerna”), samt att Hans syfte med mänskligheten är att de ska praktisera de instruktionerna. (Beviset finns att läsa på min blogg (http://bloganders.blogspot.com/2009/08/proof-of-existence-of-intelligent-and.html).

Noter:
1.”Gomorra”.
2. En person som inte räknas till det Bibliska Israel som antingen en geir (icke-judisk proselyt) eller jude. Detta erkännande ska göras av ett ortodoxt judiskt beit-din (judisk domstol) bestående av tre judiska män (i undantagsfall en eller två judiska män). För att bli erkänd som en geir toshav – och därmed bli inkluderad i Israel måste man praktisera särskilda minimidirektiv i ”Moseböckerna” [vilket inkluderar ingen ”avgudadyrkan” (t.ex. att be till ”Jesus”)] och underta sig att göra sitt bästa att praktisera direktiven i ”Moseböckerna” icke-selektivt. Se även 2b.

2b.Läs mer i detta inlägg: http://www.blodocheld.se/blog/andersbranderud/20100804/hur_man_blir_inkluderad_i_israels_forbund_med_skaparen

3. Bevis i detta inlägg: http://www.blodocheld.se/blog/andersbranderud/20100804/ribi_yehoshua_kom_inte_med_en_ny_religion_kristendom_och_hans_efterfoljare_netzarim_var_inte_krist

Var välsignad när du gör ditt bästa att praktisera Skaparens instruktioner!
Vänliga hälsningar, Anders