Du måste se NUNNAN: http://svtplay.se/t/135897/onskedokumentaren

Jag såg "Nunnan" redan första gången den visades 2007. Mycket vacker och gripande film, men jag har trots det svårt att förstå Martas livsval. Förstår inte på vilket sätt man hjälper sina medmänniskor genom att dra sig undan från världen.

Har sett den förut, men såg den en gång till nu. Jag känner samma sak som sveeli, och vet att detta liv aldrig skulle funka för mig. Jag lever i en tro att man hjälper världen bäst genom att finnas till för de människor man har närmast runtomkring sig. Familjen man vuxit upp med, vänner som råkar passera ens livsväg. Småskaligt. Om alla hjälpte sina närmsta grannar skulle världsproblemen vara mindre än de är idag!

Men kanske handlar detta om hur stor makt man tror BÖNEN har. Det vore bekvämt att tro att jag kan rädda världen genom att be, men jag tror inte på det. Det känns som en...osäker genväg. Om min granne svälter, ska jag då bjuda honom på middag eller be att han hittar en Big Mac under sängen? Hmmmm, svårt val...

Nej. Jag tror att klosterliv kan vara bra som retreat för människor, en vecka eller månad åt gången. En plats för avkoppling och personlig utveckling. (Bra med tystnad när man behöver tänka eller söker andlig vägledning i livet!) Men att stänga in sig i ett kloster på livstid för att be om räddning för världen...det tror jag inte på. Alls.

(Men respekterar givetvis andras åsikter i frågan.)

Är det inte så att det behövs många olika sorters hjälp? Tron på Gud innebär ju också tron på bön. Inte som en ersättning för praktisk hjälp, men som ett komplement. Då kan man ju också tänka att Marta kompletterar andra mer handgripliga hjälpare.
Själv känner jag ofta att jag inte har tid att be så mycket som jag skulle vilja. Livet innehåller så mycket tidsnöd. Tänk vilken gåva att verkligen ha tid till bön!

Jag är inne på Tinas linje.
Det behövs nog "professionella bönemänniskor" ... (men jag är inte en av dem!)

Jag är imponerad av en 19-åring som tar sin tro och kallelse på ett sådant allvar. Marta flyr inte från något tror jag. Hon väljer detta för att hon upplever det som sin kallelse.

Jag är lika imponerad av munken Tomas Merton som genomgick en omvänd omvändelse. Han lämnade klosterlivet för att Gud kallade honom ut i världen!

Tack Gud för Marta!
Tack Gud för att du vill leda alla dina barn på unika vägar!

Jag såg. Med all respekt för klosterväsendet i övrigt; det är svårt att finna stöd i Bibeln för hennes livsval. Det är också tvivelaktigt att de låter så unga personer gå in i ordern, även om det är frivilligt. När hon sa "vi får inte ha bästisar" så avslöjade hon sig: "får" inte? Handlade det inte om frivilliga val? Jag skulle säga att hon är avtrubbad. En stor tragedi för hennes familj och framför allt hennes lillebror. Det är inte ansvarsfullt att frivilligt "dö" ifrån en femåring som knutit an till henne. Det är ansvarslöst. Ett sådant offer behagar inte Gud, det kan jag aldrig tro.

Att avstå egen familj och att tillbringa tid i bön kunde hon göra hemma på gården, eller någon annan stans där hon fanns tillgänlig för de som behöver henne.

Däremot tror jag vanor/ritualer är bra för alla och jag önskar jag kunde ordna mitt eget böneliv så. Där har vi att lära. Utmaningen tycker jag är att leva överlåtet och i bön men att göra det i det verkliga pågående livet. Att gå i kloster är att göra det lätt för sig. Det är mycket svårare för oss andra, eller hur?

(drar på läger och kan inte fortsätta diskussionen på ett tag!)

Jag har också sett dokumentären och jag delar i stort sett fredrik w:s synpunkter.