Predikan av Cay Lennart Tema Nytt år 2012 Episteltext Upp 21: 1 - 6

Predikan av Cay Lennart Tema Nytt år 2012 Fridhemskyrkan
Episteltext Upp 21: 1 - 6

Jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer. Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner ur himlen, från Gud, redo som en brud som är smyckad för sin man. Och från tronen hörde jag en stark röst som sade: "Se Guds tält står bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skall vara hans folk och Gud själv skall vara hos dem, och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. Ty det som en gång var är borta." Och han som satt på tronen sade: "Se jag gör allting nytt." Och han sade: "Skriv, ty dessa ord är trovärdiga och sanna." Och han sade till mig: "Detta har skett. Jag är A och O, början och slutet. Jag skall låta den som törstar dricka fritt ur källan med livets vatten."

Uppenbarelseboken, den sista boken i Bibeln, är Nt:s profetbok. Den berör eskatologin, läran om de yttersta tingen. Den kallas apokalypsen därför att den talar om / uppenbarar hemligheter / mystik. Mycket grovt kan man dela in uppenbarelseboken i två delar: Nutidsboken och framtidsboken. I nutidsboken finns bl a de sju breven till sju olika församlingar som lider av olika typer av problem. Många försök att förstå dessa texter har gjorts. Under en period var det populärt med s k "lakans-predikanter" som reste runt i vårt land och med hjälp av utläggningar uppmålade på avlånga lakan försökte få oss vanliga dödliga att förstå texterna.

Uppenbarelseboken visar släktskap med tänkandet i Johannesbreven och Johannesevangeliet; Kristus är Ordet, Lammet. Men språket är helt annorlunda. Upp:s grekiska står på en mycket lägre nivå än Joh evangeliet. Vem eller vilka som har skrivit Upp det vet vi inte. Det finns en teori om att alla NT:s Johannestexter är texter av en grupp människor, vi kan kalla det för en teologisk skola. Upp tros ha kommit till mot slutet av kejsar Domitianus regeringstid. Det var mycket svåra tider som präglades av svåra förföljelser / försök till utrotning.

Upp talar dels om det svåra nuet, men även om det framtida hoppet.
Samtidigt som Upp är mycket märklig och svår att förstå så är den också mycket allmän-mänsklig. Jag ska inte försöka att ge någon exegetisk tolkning på vad som verkligen åsyftas i det text avsnitt vi nyss läste, utan istället ge några egna funderingar över hur jag kan koppla texten till det årsskifte vi nyligen passerat.

Vi människor behöver ett framtidshopp.

När problemen tycks oöverstigliga kan vi behöva läsa:
Jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer.

Havet används ofta i skriften för något som är föränderligt och skiftande, ja t o m hotfullt och kaotiskt. Skapelseberättelsen i 1 Mos tar sin utgångspunkt i att Gud skapar ordning i vattenkaoset. När Gud åter släpper loss vattenkaoset så drabbas mänskligheten av syndafloden. I en östsemitisk skapelsemyt dödar krigsguden Marduk havsmonstret Tiamat. Med ett svärd klyvs Tiamat, den ena delen blir jord, den andra himmel. Den här berättelsen kommer från en flodkultur där vattnet är så väl människornas bästa vän som deras värsta fiende. Lagom mycket vatten under kontroll är en önskedröm, för mycket eller för lite vatten utom kontroll är en mardröm. Så är det med mycket i ditt och mitt liv. Det finns mycket som är dubbelt, både gott och ont. Vi människor eftersträvar en god balans, men allt för ofta så blir det för mycket eller för lite. Det verkar t ex som om det finns två kategorier människor i vårt nutida samhälle; De som har jobb och nästan jobbar ihjäl sig och de som inte alls har något jobb.

På ett sätt tror jag att vi människor delar detta livet på förunderligt lika villkor. Alla har vi vår beskärda del av glädje och av smärta, av funktion och kaos. Vi ser så lite av varandra och ibland kanske vi tror att människor i vår omgivning har det så mycket lättare än vad vi har det. När vi skrapar något på den putsade fasaden så upptäcker vi nog att våra livsvillkor är förunderligt lika. Det finns inte några starka eller svaga människor. Det finns endast människor som ibland är starka och ibland svaga. Det finns inte heller goda eller onda människor. Det finns endast människor som ibland är goda och ibland onda. Potentialen till såväl en Moder Teresa som en Adolf Hitler finns i oss alla. Den största egoisten är nog den människa som förnekar att han / hon är egoist. Du kämpar med ditt kaos, jag kämpar med mitt. I en fungerande församling / gemenskap så kan vi kämpa tillsammans. När du är svag kan jag få stötta dig och när jag är svag kan du få stötta mig.

Från tronen hörde jag en stark röst som sade: "Se Guds tält står bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skall vara hans folk och Gud själv skall vara hos dem, och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. Ty det som en gång var är borta."

På ett sätt så har den här profetian gått i uppfyllelse. Gud bor genom Kristus ibland oss. Gud med oss; Immanuel! Gud är med oss, vi får av nåd låta Guds heliga Ande även tränga in i oss, uppfylla oss. Gud finns med oss och i oss. Gud ser våra tårar, Gud vill torka tårarna från våra ögon. Däremot lever vi mycket tydligt med såväl död som sorg, klagan och smärta. Vi är ännu inte på den plats / i det tillstånd där död och sorg, klagan och smärta inte mer finns. Jag tror att det ibland finns en risk att hamnar i någon fånig religiös amatörteater där vi låtsas som om alla problem och sorger är utraderade. Vi försöker visa upp glada ansiktsdrag medan vårt hjärta gråter. Det finns kanske t o m ngt frireligiöst hurtighetskrav som vi behöver frigöra oss från. En tredjedel av Psaltarens 150 psalmer är klagopsalmer! Gud tål att vi är ledsna och förtvivlade! Jag tror att vi ibland ska tillåta oss att bli färdiga med vår förtvivlan och ledsenhet. Först när vi verkligen gråtit ut kan vi gå vidare in i nästa fas.

Och han som satt på tronen sade: "Se jag gör allting nytt." Och han sade: "Skriv, ty dessa ord är trovärdiga och sanna." Och han sade till mig: "Detta har skett. Jag är A och O, början och slutet. Jag skall låta den som törstar dricka fritt ur källan med livets vatten."

Jesus sa till kvinnan vid Sykars brunn: Var och en som dricker av detta vatten han blir törstig igen, men den som dricker av det vatten jag ger honom, han skall aldrig i evighet törsta, utan det vatten jag ger honom skall i hans inre bli en källa med vatten som springer fram med evigt liv. Kvinnan sade till honom: Herre ge mig det vattnet, så att jag icke mer behöver bli törstig och komma hit för att hämta vatten.
Vi människor är törstiga. Vi längtar efter något som slutgiltigt kan ge oss tillfredsställelse inte enbart för vår törst eller hunger utan all vår längtan. Många människor söker paradiset på jorden. Men ibland kan vårt sökande leda oss in något som var värre än vår utgångspunkt. Jag tänker på stora världspolitiska händelser som Karl Marx vision om hur vi skulle kunna dela med oss på ett riktigt sätt: "Från var och en efter förmåga - åt var och en efter behov". Den goda tanken kom att kosta miljoner människor outsägligt lidande och brutal död. Ca 20 milj dog under Stalin, ca 80 milj under Mao.

Du kanske har sett filmen Jerusalem i TV eller läst boken skriven av Selma Lagerlöf. Händelserna visar på hur tokigt det kan gå i religiösa sammanhang när någon stark ledare tror/påstår sig ha fått en gudomlig vision. Ett antal människor ger sig av från Nås invid Dalälven mot Jerusalem. Väl i den heliga staden är Mats Hök mycket besviken vid åsynen av de smutsiga gatorna som kantas av spetälska och tiggare. Verkligheten motsvarade inte hans förväntningar.

Vad har du och jag för förväntningar på det nya året? Är våra förväntningar realistiska? Det kan vara mycket svårt att skilja på illusion och vision. En avgörande skillnad är att illusionen aldrig kan förverkligas. Så egentligen är det något positivt att vara desillusionerad = Att vara fri från illusioner. Om vi däremot saknar vision så lever vi farligt. Den människa som saknar vision är nog ganska nära att dö. Den människa som äger en vision, en gudomlig vision, behöver å andra sidan inte vara rädd för döden. Att vi ändå kan vara rädda för döendet är nog oundvikligt. Innan vi ber en bön som avslutning på mina nyårsfunderingar så kan vi ge oss själva en tyst minut där vi funderar över vad som hände oss 2011 och vad som kan vänta oss 2012.

Gode Gud. Du är vår fasta klippa. Tack för att vi får luta oss mot dig när vi nu har större delen av år 2012 framför oss. Tack att vi får se fram mot detta år i fast förvissning om att du ska leda oss. Du känner våra tankar, visioner och böner inför det nya året. Gode Gud, visa oss din väg och lär oss att vandra på den.
AMEN.