rofflans blogg

Jesus sa: "På samma sätt, säger jag er, gläder sig Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig." De fromma fariséerna och de skriftlärde, var arga över att Jesus umgicks med syndare. De kunde inte förstå det.

Jesus hade kommit till staden och människor samlades kring Honom och följde Honom. Vart skulle Han gå, undrade man. "Han går väl till kyrkan". Många ansåg att en sådan begivenhet måste tas väl om hand.

Johannes Döparen väckte stor uppmärksamhet bland folket i Juda land. Det var många som kom för att lyssna på honom. Han verkade komma med hopp. Han talade om att han skulle förbereda folket på Messias. Deras efterlängtade Frälsare skulle komma och folket ville vara berett. Men Johannes Döparen talade om ”omvändelse” och om dom, det lät inte alls trevligt. Omvändelse betyder ”sinnesändring” och handlar om att man vänder sitt sinne åt Gud och sätter Honom först.

Att vara kristen är att leva med Jesus Kristus, att vara ett med honom, inympad i honom till att bära frukt som består till evigt liv. Det var detta Jesus ville förklara för sina lärjungar med liknelsen om vinträdet. Den gången i Getsemane, då han fick syn på ett vinträd, stannade han upp och sa: "Jag är den sanna vinstocken.

Frågan kom från min pappa, där jag satt vid hans högra sida i missionsmötet under det att ett par missionärer hade predikat. De inbjöd nu till frälsning, och tecknet på att man ville bli frälst var att räcka upp handen. Jag minns ordagrant frågan från min pappa: ”Skall inte du räcka upp din lilla hand också?” och de orden har följt mej genom hela livet, trots att de uttalades för 40 år sedan.

Den Helige Ande är en gåva som Gud ger oss. Genom den Helige Ande blir det möjligt för oss att leva som kristna, att tro, att ta emot andliga gåvor som tungotalets gåva och profetians gåva. Jesus kallade den Helige Ande för Hjälparen. Den som hjälper oss med allt det som hör våra kristna liv till.

När Jesus lär sina lärjungar att be gör Han klart för dem att Gud verkligen vill ge det bästa till sina lärjungar. Det bästa Gud kan ge är den Helige Ande. Vi kan nog tycka att det verkar vara konstigt att just den Helige Ande är det bästa man kan få av Gud. Men för att förstå vad fantastiskt det är med den Helige Ande måste man först förstå vem den Helige Ande är.

Innan Jesus och hans lärjungar går ut till örtagården ber Jesus en lång bön. Han ber den högt som han alltid gjorde och Johannes tecknade så småningom ned huvuddragen i bönen som vi kallar för "Jesu översteprästerliga förbön". I denna bön ber Jesus: "jag har förhärligats genom dem". Det är lärjungarna Jesus ber för.

I vår tid är vi vana att ta för oss av verkligheten. Vi har en hög standard, vi har en större mängd av rättvisa och möjligheter att genomföra saker som vi vill ha det jämfört med många andra länder. Visst kan det bli bättre, men också sämre. Men det väsentliga här är att vi har fått in en vana att kunna ha möjlighet att välja och vraka och ta del av det vi anser vara bäst för oss själva.

Ordet "skörd" är en ofta använd symbol i Bibeln. Det används både för att beskriva en domshandling när Gud låter sin lie gå och att Han då skall skilja agnarna från vetet. Men också som en positiv bild av att skördetiden är en glädjens tid. Då är det dags att samla in frukten av vad man sått ut.

Egentligen har Thomas fått tillnamnet "tvivlaren" något orättvist. Han tvivlade egentligen inte, han var realistisk. Vi märker detta vid de andra tillfällen när Thomas är närvarande. Han frågade Jesus om förklaring när han inte riktigt förstod och han var realist inför sista färden till Jerusalem. Samtidigt var det han som aktivt drev på sina medlärjungar: "Låt oss gå med för att dö med Honom" (Joh 11:16).

Frågan är om vi i vårt liv och vår vandel här lever för det tillkommande. Eller om det bara är något vi tror, som inte blir verkligt. Vi kanske har gått över från en tankebyggnad till en annan som är bättre; mera moralisk och god. Har det tillkommande livet blivit en verklighet för oss, så att vi lever och gör våra beslut med tanke på att det finns ett evigt liv, en annan, sann värld?

Det var påskdagskväll och två av lärjungarna hade rusat hem till Jerusalem från Emmaus. De berättade för de andra lärjungarna att de mött Jesus och att de hade samtalat med Honom. De får höra att Petrus också mött Jesus och nu är de alla samlade bakom låsta dörrar. Då uppenbarar sig Jesus för dem. De blir rädda, men Jesus visade att Han var densamme.

Vi vet vad ett jordiskt släktskap betyder. Det normala är att man känner till vilka föräldrar man har. Skulle det inte vara så uppstår ett tomrum och människan ägnar en stor del av sitt liv åt att söka sina rötter. Behovet att veta vem som är min mor och far är något naturligt som finns nedlagt i människan. Blod är starkare än vatten, är ett talesätt som beskriver hur förenad man är med sina närmaste.

"Och de sade ingenting till någon, för de var rädda.” Mark 16:8 Så slutar påskdagens evangelium, men vi vet ju att det hände mycket mer. Orsaken till detta konstiga slut är att Markusevangeliet slutar här. Den återstående biten har försvunnit och ersatts av ett kortfattat tillägg. Förmodligen var evangeliet betydligt längre. Men egentligen spelar det mindre roll eftersom Markus, som Petrus sekreterare, beskrev en faktisk händelse som både han och Petrus varit med om.