En massa skitsnack som en och annan kanske vill läsa om den oförstående kristna världen

Jag har så mycket att säga. Vet inte vart jag ska börja. Vet också att mycket av det jag skriver granskas med ögon som inte är öppna för vad jag vill få fram. Det är tråkigt. Försöker uttrycka mig enkelt för att inte kunna missuppfattas. Det är svårt. En del verkar inte vilja förstå. De kan sluta läsa NU.

Det finns en oförståelse i världen. En oförståelse och en rädsla mot allting som är nytt och obekant. Inom många kristna (och säkert även andra religiösa) kretsar har denna oförståelse och rädsla nått en punkt där ALLTING som är obekant uppfattas som LIVSFARLIGT. I en sån miljö blir det svårt att våga säga vad man vill. Svårt att kunna vara sig själv. Nu spekulerar jag bara, men jag TROR att det finns otroligt många människor som hellre tiger än talar inom kyrkan, av rädsla för hur det de säger ska tas emot. För det är ju ganska MÄRKLIGT, att det jag hört inom kyrkan (svenska, kristna samfund, några olika), ganska ofta är en helt annan sak än det jag hör när jag pratar med enskilda kristna... Många kristna har åsikter om kyrkan som de ALDRIG skulle drömma om att framföra. Många kristna tror på ett helt annat sätt än vad kyrkan försökt lära dem att tro. Men de stannar trots detta kvar inom församlingen/samfundet/kyrkan, för att de uppskattar gemenskapen, men håller inne med de åsikter som innerst inne gör dem grymt frustrerade... HUR SKA KYRKAN KUNNA UTVECKLAS NÄR FOLK ÄR SÅ RÄDDA FÖR ATT UTTRYCKA SIN ÅSIKT??? Det undrar jag...

Eller är det kanske meningen att saker och ting inte ska förändras? Att allt ska vara som det alltid varit, med förklaringen att gud är oföränderlig och därmed också det ”han” skrev för tusentals år sedan? Hmm... Då sitter vi fast i en underbar mys-och-pys-gemenskap innanför kyrkornas väggar, och världen runtomkring oss fortsätter att utvecklas. Det är ohållbart, det borde alla inse.

Och sedan finns det dessa underbara få... Dessa eldsjälar som brinner för att sprida vidare kärleksbudskapet, och FÖRSÖKER NÅ UT TILL VÄRLDEN. Folk som inser att det ät totalt olönsamt att låsa in sig med sina kristna kamrater och ignorera vad som sker runtomkring. (Nåja. Det är kanske lönsamt för den enskilda individen, men det håller inte i längden.) Världen är större än en 140 kvadratmeters gudstjänstlokal, hör och häpna...!

Jag pratade med en bekant här om dan. En bekant som mött motstånd inom frälsis på grund av hans intresse för lajv och rollspel. Det är häpnadsväckande, i NEGATIV bemärkelse! Eftersom jag själv är lajvare så känns detta som en bra sak att ta upp, även om det bara är en liten grej i det stora hela... Hur många som motarbetar denna hobby VET egentligen vad det handlar om? Och hur många är bara rädda för det de inte känner till? Jag vet inte varifrån ryktet kommer, att lajv skulle vara likställt med djävulsdyrkan eller avgudadyrkan. (Någon som vet får gärna förklara) (Det var visst en DÅRE som skrev en bok för några år sedan, är det detta som startat myten om den livsfarliga lajvaren...???) Att somliga inom FA, och säkert även andra kristna samfund ÄR RÄDDA för denna hobby, som de flesta uppenbarligen inte vet så mycket om, det är märkligt, MÄRKLIGT!

Men detta är bara ett exempel på rädslan för det okända. (Lajv är inte farligt)
Att söka kunskap istället för att förkasta allt nytt vore en värdefull lärdom för många.

Hoppas jag inte blandade in för mycket åsikter på en och samma plats nu... Det brukar kunna bli så :)