Studiepanik...
Postad av Ronja 2010-08-31 11:40
Jaha, då var plugget igång. Pedagogiskt arbete 1. På distans. Mycket information att ta in. Känner mig...orolig. Kommer det gå? Kommer datorn fungera på seminarierna? Kommer jag kunna strukturera detta och KOMMA IHÅG allting? (Jag har väldigt svårt att komma ihåg grejer...) Är detta vad jag VILL? Försöker säga till mig själv att det inte är hugget i sten att jag ska plugga i 3,5 år. Att jag kan ta en termin i taget, eller en månad, eller en vecka... Vad ska jag göra av livet...? Är detta rätt?
Vi ska sätta ihop en PORTFOLIO i slutet av terminen. Vad ska jag stoppa i den? Det jag har lärt mig... Men hur lär jag mig? Jag lärde mig ingenting på religionsvetenskapen till exempel... ALLT är borta. Totalt slöseri med tid. Är universitetet verkligen nåt för mig...???
Sanningen är den att jag inte bara är nervös så här första veckan, utan rent allmänt när det gäller studier. I synnerhet teoretiska studier. Oroar mig för muntliga grejer som ska göras under terminen. *Ryser* Paniken. Vill avbryta detta innan det är för sent, innan jag MÅSTE GÖRA NÅT MUNTLIGT. Jag är livrädd. Ja. Löjligt kanske, men...sant. Kan inte rå för det. Magen bråkar och säger att det här är INTE BRA... Jag måste slappna av... Inte ta ut händelserna i förskott, inte måla fan på väggen...som man säger.
Måste sluta vara rädd. Hmm... Bara ta dagen som den kommer. (Funkar inte, det krävs ju PLANERING PLANERING PLANERING) Måste...måste...jag vet inte...vad måste jag?
Andra bloggposter av Ronja (visa alla)
» Litegrann om Gud och jul och tro, och en egen väg att gå... » Kristendomsskräcken i skolan » Fira jul ...VAR???2010-08-31 14:50
- berghs.kedjan
-
Spännande! Vilken inriktning har du valt?
- Logga in eller bli medlem så du kan vara med och diskutera
2010-08-31 17:05
- Ronja
-
"Barn, natur och teknik" :) Förskollärare alltså. Fast första terminen är gemensam för alla lärarstudenter.
- Logga in eller bli medlem så du kan vara med och diskutera
2010-08-31 19:03
- berghs.kedjan
-
Då får man gratulera till att du valt ett givande yrke. Pedagogik är dessutom användbart i många sammanhang så kämpa på så kommer det nog gå bra!
Lycka till!
- Logga in eller bli medlem så du kan vara med och diskutera
2010-08-31 21:08
- sveeli
-
Var inte rädd! Det kommer att gå bra! Du kommer att bli en toppen-förskollärare.
- Logga in eller bli medlem så du kan vara med och diskutera
2010-08-31 23:36
- karin.jubal
-
Men kära vännen!!! Önskar verkligen jag kunde ingjuta mod i Dig. Du kommer att bli en toppen förskollärare men om du kommer att känna att detta var fel så är det ju inget misslyckande. Du har ännu livet framför Dig och kan ändra inriktning igen.
om du vill. Det kommer att gå bra för dig.
Det är annorlunda nu än när jag var ung. Jag ville bli socionom, men kom först in på folkskoleseminarium och blev mellanstadielärare. Efter 20 år som lärare fanns ännu drömmen om socialt arbete kvar och då lämnade jag skolan, för att jobba socialt i Frälsis i mina resterande 22 år. Idag byter man ju mycket oftare yrke och inriktning, men när t.o.m. jag kunde byta så sent i livet så har ju du alla möjigheter som är så ung.
Försök att inte ta ut all oro i förskott. "Blott en dag ett ögonblick i sänder" det är så kloka ord som passar för oss hela livet.
Sänder en stor kram!!!!
- Logga in eller bli medlem så du kan vara med och diskutera
2010-09-01 08:35
2010-09-06 12:26
- jorgenkjellgren
-
Jag ser att det är någon vecka sedan ditt anfall av "vad man nu ska kalla det". Prestationsångest kanske? Så jag tänker mig att det nog har lagt sig vid det här laget. Men utifall att det skulle återvända:
Gör uppgifterna. Varken mer eller mindre. En uppgift i taget klarar du tveklöst av och rätt vad det är så är din portfolio full och du har flyt i studierna. Lita på att skolan inte hade antagit dig om dom trodde att du var oförmögen att tillgodogöra dig utbildningen. Så, någon har tittat på din ansökan och tänkt att du är lämplig.
De stora besluten kan vänta. Man kan ändå inte fatta dom på ett vettigt sätt när man är helt uppstressad så låt det bero bara. Lättare sagt än gjort? Ja, men långt ifrån omöjligt.
Och glöm inte: Vill man inte mer så är det bara att sluta.
- Logga in eller bli medlem så du kan vara med och diskutera