Våffeldag, farmor...

Idag är det våffeldagen.

Våfflor får mig att tänka på farmor, varenda gång jag äter det. När jag var liten brukade farmor ibland ta med sig våffelsmet när hon hälsade på oss. (I en 1,5-liters Petflaska!) Hennes våffelsmet var nämligen bättre än någon annan, och de godaste våfflorna kunde således bara göras av farmors våffelsmet! Jag undrar vad hennes hemlighet var? Förmodligen mycket fett. Farmor var ju gammal "bondmora", och på landet i Ununge snålades det inte med fettet inte! Men levde länge, det gjorde hon ändå... Våfflor var också det vi ofta åt när vi hälsade på hos henne. Med grädde och sylt. Alltid lika gott!

Farmor bodde nära Konsum. När vi hälsade på så ville vi ofta gå och handla. Att få gå ensamma och handla krävde ett oerhört ansvarstagande, tyckte vi då, och därför var det väldigt spännande, varje gång. Dessutom hade de så goda "gröna karameller" på Konsum, som smakade eucalyptus. Jag undrar hur många gånger farmor hittade på någonting hon "behövde", bara för att vi skulle få gå och handla gröna karameller...

Farmor, jag saknar dina våfflor. Jag saknar ditt leende, ditt skratt, ditt hår och din doft. Du blev aldrig arg över småsaker. Aldrig irriterad. Jag beundrar ditt tålamod!!! Jag beundrar dig. Människor idag försöker förverkliga sig själva... De försöker göra storartade karriärer och tjäna mycket pengar, för att kunna köpa dyra prylar och resa mycket... Du, farmor, lade din energi på att älska din ungar, och dina barnbarn, och alla människor du hade omkring dig. Du tjänade inte mycket pengar, reste aldrig till Thailand, och hade inga dyra prylar. Men du kanske kände dig rik ändå? Så rik på ljus och glädje. Så rik på kärlek. Så villig att ge, och så tacksam över det du fick tillbaks. Vilken underbar människa du var!!! Det förvånar mig att en enda människa kan lämna så djupa avtryck i så många människors hjärtan... En enda människa, som förändrade (förbättrade!) min värld. Och många andras...