Några tankar om det som hänt i Norge...

Jag tycker det har regnat ovanligt mycket den här sommaren. Är en person som sällan klagar på sveriges väder, för jag gillar väder...olika väder. Den här sommaren har det dock regnat mer än vanligt, känns det som. I fredags natt stod jag med Erik på balkongen och iakttog det värsta skyfall jag upplevt i hela mitt liv. Det var otroligt. Tänk om det var så att det var regnet vi fick minnas mest från sommaren 2011.... Tänk om det var så väl!

Istället kommer vi minnas en mördare som kallt dödade ett stort antal människor, varav många var barn/ungdomar, på det fegaste sätt man kan tänka sig... Hur han lurade dem att han var polis, hur han lockade ut dem från deras gömställen, och sedan mördade dem. På en ö. Ja, det var en Ö han gjorde det på. Han ville inte att de skulle kunna fly. Han ville ha makten över deras liv, och det blev som han ville... Vi kommer minnas löpsedlarna, nyhetsinslagen, helikopterfilmen på ungdomar som simmande försöker fly till fastlandet. Tänk om det var så väl, att skyfallen var det vi fick minnas från sommaren 2011...

Så många liv som slagits i spillror. Så många liv... Kanske kommer vi minnas historien om tioåringen som mötte mördarens blick och bad honom sluta skjuta. En liten hjälte. En liten hjälte i chock? Hur påverkar det en människa att stå öga mot öga med den som dödade ens pappa? Hur påverkar det en människa att ha stått öga mot öga med någon som är kapabel att döda så många? Hur påverkar det ett barn?

Kanske kommer vi minnas bilden av A iklädd sin uniform. Hans arrangerade bild som han önskade skulle spridas över världen, där han står uppklädd som...den hjälte han tror sig vara. Jag vill inte skriva ut hans namn. Den dag då han får tillgång till dator och internet och googlar sitt namn vill jag inte ha bidragit till en enda resultatsiffra. Jag vill inte öka hans känsla av att ha betytt något för världen...

Är det verkligt nu? Jag vet inte. Blir det någonsin verkligt? Några av namnen har offentliggjorts. Bilder på de döda publiceras. Helt vanliga ungdomar... Människor... som inte längre finns. Döda. Obegripligt. När ska det bli verkligt? När?