Litegrann om Gud och jul och tro, och en egen väg att gå...

Små funderingar i en stor, märklig värld.
Man frågar sig varför han där uppe låter saker och ting ske, och varför han tycks agera utifrån slumpmässiga ”snurra flaskan”-utfall. Full koll på hela världen? Mycket tveksamt. Mycket tycks gå honom spårlöst förbi, och visst kan man skylla detta på människors fria vilja eller att ”guds vilja stämmer inte alltid överens med vår…”. Men problemet med att Gud ofta tycks vara ond trots att han påstås vara god kvarstår, tyvärr. Man kan förstås skylla på satan…den allsmäktige…??? På något sätt känns det mer logiskt än det omvända. Att det är S som har största makten, och Gud kämpar emot bäst han kan. Men, så vill förstås ingen människa tro. Inte jag heller. Dessutom betvivlar jag ju starkt att S existerar. Tror mer på en inneboende ”ondska” hos varje människa, som kommer utifrån själviskhet/ha-begär/överlevnadsinstinkt. (Och psykiska sjukdomar som får människor att agera fullständigt irrelevant.)

Och vad ska man säga. Jag har ju en gudsbild som nog inte passar in någonstans. Vet att det retar somliga… Men vad ska jag göra? Tvinga in mig i boxen? NEJ TACK!

Det är snart jul. Som många andra längtar jag efter att umgås med familjen, dela ut julklappar, se på Carl-Bertil Jonsson. Gillar glittret och pyntet och doften av en plastgran som legat inpackad i 11 månader. Hög mysfaktor. Och så var det det där med Jesus. Vi har väl aldrig lagt fokus på att julen handlar om Jesus… Men vi har vetat om det. Vi har haft en julkrubba, och när jag var ung (!) så fick man fortfarande sjunga ”Ett litet barn av Davids hus” i skolan. Faktiskt. Julen har alltid handlat om Jesus, till viss del. Därför har jag en julkrubba även hemma i lägenheten numera. Den hör liksom till. Men mer än så blir det inte. Gud är förvisad till periferin för tillfället. På julafton som alla andra dagar. Det betyder inte att jag gett upp tanken på att en vacker dag inse någonting om vem han där uppe är. Tror dock inte längre på världsomvälvande frälsningsupplevelser och religiös upplysning. Kanske måste insikterna komma bit för bit. Väldigt långsamt och ordnat. Eller kanske blir det inte mer detta. Inga insikter. Ingen upplysning. Inga gudomliga AHA-upplevelser. Kanske inte…

Om jag kunde begripa hur vissa människor kan ta så lätt på det här med TRO. Om jag kunde begripa hur somliga kort och gott bestämmer sig för att tro, eller bestämmer sig för att INTE tro…på något övernaturligt över huvudtaget. Om jag kunde begripa hur man gör för att INTE tro… Om jag kunde begripa hur man gör för att bli så övertygad om den enda sanningen som vissa är! (Fasa?) Själv tror jag på saker. Somligt är heligt för mig. Somligt traditionellt heligt är oheligt för mig. Det vissa säger är viktigt skakar jag bestämt på huvudet åt, och det vissa säger är mot guds vilja ser jag som rent gudomligt… Hade jag uttryckt mina tankar för några hundra år sedan hade jag förmodligen blivit bränd på bål… Men okej. The truth will set me free. Det är min förhoppning.