Varför jag?

Postad av Sara Lofqvist 2012-01-01 19:07
Under många, många år så har jag fått vänner som är "beroende" av mig...
Till en början är det "roligt" att få vara till hjälp, men när man är den enda som "kompisen" vänder sig till när problemen kommer så är det inte "roligt" längre.
Jag vill vara en kompis och hjälpa till på ett naturligt sätt och inte vara som en kurator, nu för tiden så säger jag ifrån och det kan vara en hjälp...
Men vissa kompisar "försvinner" ett tag för att sedan återkomma...
Det känns jätte udda och jag trivs inte med det.
Och jag tror inte riktigt att det är mitt "jobb" att hjälpa vissa personer så pass mycket.
Jag har skola, kören och kyrkan och har inte tid att vara mini-psykolog till kompisar.
Visst är det svårt att inte hjälpa kompisarna...
Men jag kan inte hjälpa dom när jag själv inte vet något om vad som har hänt.
Jag har till och med sagt upp mig i kamratstödjar-gruppen för att det blir för mycket ansvar (och det kändes rätt och jag tog beslutet efter att ha varit på praktik och fått tänka efter mer än en gång)
Men ni som är äldre än vad jag är, hur skulle ni göra?
För man vill ju inte dras med och själv bli sårad och jag är för "svag" för att bli sårad på det sättet...
Men man får se vilka vänner som står kvar på slutet...
Det är inte lätt att vara ung och samtidigt vara vuxen...
Andra bloggposter av Sara Lofqvist (visa alla)
» AJ! » Vilar efter en intensiv körövning :) » VAD SKA JAG GÖRA!?2012-01-02 19:08
- B.M
-

Det är inte lätt att vara ungvuxen.
Men det du beskriver har inte så mycket om man är vuxen eller ej.
Jag har läst några av dina andra inlägg och kan förstå hur du tänker.
Du kan slappna av. Du kan bara vara en kompis utan att känna att du är en kurator.
En vän är någon man pratar med, någon som lyssnar. Du behöver inte ha svar på allt, det har ingen.
Efter du pratat med en kompis om något jobbigt. Lägg det i Guds händer. Även om hon/han inte är kristen kan du be den bönen själv.
Det verkar som dina vänner har förtroende för dig!
Se det som en gåva. Alla har inte den gåvan.
Tyvärr kan man ibland känna sig utnyttjad. Då är det viktigt att man är rak och säger det.
Du skriver att du är med i kören, är hellre med vuxna. Att du kände sig utanför inte passade in.
Allt detta hör ihop.
Du behöver hitta dig själv. Vem du är. Vem du är i Jesus!
Att vara med äldre kan vara en flykt ifrån sig själv. Att inte behöva ta det ansvar som du ska ta för ditt liv. Sen kan jag förstå att det är lättare att vara med äldre.
Att bygga sitt liv på Jesus och Guds ord är det bästa man kan göra. Låta den Den helige ande leda dig, Han är den bäste cochen som finns. Om du inte har tagit emot D.H:A, prata med någon på Kåren, de hjälper dig.. Det är en gåva till oss som tror på Jesus. Han är vår hjälpare.
Glöm inte att Jesus finns med dig.
Vi lever inte för oss själva utan för andra. Vare sig vi är i skolan, jobbet, kören osv.
Det är lättare att leva som kristen när man har kristna runt sig, som i kören. Svårare i skolan. Det är där utmaningen börjar. Men även i skolan är Han med.
Ta en dag i taget.
God bless!
- Logga in eller bli medlem så du kan vara med och diskutera
2012-01-03 00:29
- Sara Lofqvist
-

Det har inget med att fly från sig själv, jag vet vem jag är i Jesus.
Mitt bokstavshandikap och min hyperaktivitet gör att jag hellre är med äldre som är lugna (i min vänskaps kekts är det så)
sen va jag trött när jag skrev det här inlägget xD
men det som jag inte får ihop i ditt svar är D.H.A?
jag har varit kristen sen liten och problemet är mina kompisar och inte så mycket hur otrygg jag är eller ej.
jag har den heliga anden i mig och jag är trygg där :)
(kanska förkortningen va för den helige anden....)
men jag har alltid varit en svans efter vissa och det är oftast äldre som står ut med mig och det har tyvärr varit så att yngre inte tar sig tid att förstå (inte FA´s ungdomar i min kår)men andra :)
och jag har problemet med att vänner hör av sig då dom har problem men glömmer mig då det är bra och det är det som gör mig gråt-färdig...
och det har varit så sen jag va liten...
och det om att bli vuxen skrev jag aldrig om riktigt för jag glömmde bort vad jag tänkte skriva om xD
men tack för ditt fina svar...
MEN JAG HAR GUD ATT LUTA MIG EMOT OCH JAG SKA BLI SOLDAT OM BRA NÅGRA MÅNADER NU :)
- Logga in eller bli medlem så du kan vara med och diskutera
2012-01-03 11:23
- B.M
-

När jag läste din blogg kände jag med dig.
Förstår att vissa kompisar känns och är jobbiga, det kan jag också känna.
Jag träffar och pratar med många unga människor. Där just kompisar och problematiken runt det kommer upp väldigt ofta. Vi är olika vi människor. Har kommit olika långt på vår "resa" i livet. Jag har själv fyra barn 19-27år. Det du upplever är väldigt vanligt, man känner ibland frustration över allt, vad ska jag göra?Hur ska jag orka? osv.
Så mycket i det jsg skrev är från egna erfarenheter av olika människomöten.
D.H.A(den helige ande. Så gott att du har honom. Det har inte alla, fast de är frälsta! Det var därför som jag frågade. Det är så gott att ha honom. Han som leder och hjälper när jag själv inte orkar eller vet vad jag ska göra. Att kunna be honom om hjälp.
Du verkar vara en fin tjej med ett hjärta som vill göra det rätta. Det är inte alla som vill det heller.
Så gott att vi kan luta oss på Gud och få styrka och tröst när vi behöver det.
Fint att du ska bli soldat.
Lycka till!
- Logga in eller bli medlem så du kan vara med och diskutera
2012-01-03 15:04
- Sara Lofqvist
-

Tack!
Uppskattar dina fina och raka svar :)
Var välsignad
- Logga in eller bli medlem så du kan vara med och diskutera
2012-01-04 20:41
- YlvaP
-

Fantastiskt att de vänder sig till dig när de behöver prata med någon de har förtroende för, någon som är bra på att lyssna.
Och sanningen att säga så är det ju en del människor i ens vänskapskrets som är partymänniskor, som man ringer omm man vill skratta eller festa, och kanske andra som man ringer när man är ledsen.
Ibland blir man dock överhopad av andras problem. Du är klok som är rädd om dig själv.
Känn efter vad du orkar och ta till dig rådet om att lasta av det du fått lyssna till hos Gud.
Jag ber ibland att människor ska ligga i mitt hjärta, men inte på mina axlar, om du förstår vad jag menar. Kram fina tjej.
***************************************************************************************
Såsom i himmelen,så ock på jorden.
- Logga in eller bli medlem så du kan vara med och diskutera
2012-01-19 15:36
- Sara Lofqvist
-

tack för din fina kommentar :D
Jag ber för mina vänner men jag markerar då jag inte vill eller inte kan
- Logga in eller bli medlem så du kan vara med och diskutera

