soldats blogg

Det är måndag,Start för måndagsträffen på Frälsningsarmén i Umeå.in genom dörrarna kommer dom,mötesbesökarna.Och där innanför står jag, sträcker ut mina händer, ler och hälsar välkommen.Så roligt att mötas igen. Glädjen är ömsesidig.

"Till förnyad kamp nu order delas ut,Låt oss än en gång vår fana veckla ut, lyfta korset högt tills striden här är slut och oss Jesus ropar kom!"FA.s sångbok 639
Så sjöng vi ofta förr i samband med höstens nystart och när nya officerare välkomnades.

Häromdagen var jag lite deppig.Stråk av sorgsenhet, saknad och ensamhet kommer ibland upp till ytan.Jag saknar Eric och andra människor, som har stått mig nära och som har medverkat till att jag är den jag är i dag.Jag saknar dom som har funnits i mitt liv ,men som nu är på den andra sidan.Och jag tänker på tider som varit och som aldrg återkommer.

"Hjälp mig! Jag kvävs!"
Min vän befann sig på sjukhusets akutavdelning. Där hade hon hamnat efter ett drunkningstillbud.Hon råkade komma ut på djupt vatten och när hon inte kunde bottna, greps hon av panik och sjönk och tog in vatten.Det var nära bryggan och hon fick snabbt hjälp att komma till Akuten.Väl där, fick hon svårigheter med andningen och ropade därför på hjälp.Hjärtat stannade, men hon fick genast hjälp och hjärtat .

Mötas och skiljas är livets gång...
I dag har jag varit med om en begravningsgudstjänst - farvälhögtid på Frälsningsarmén i Umeå

Och vilken ljus och hoppfull stund det blev!Att ta farväl är väl aldrig roligt,men när ljuset från himlen bryter igenom mörkret här på jorden,då känns det hoppfullt och trösterikt.

Kärleksförklaringen var inristad på bänken vid busshållplatsen.Inte vet jag vem Sebastian är eller vem det är som förklarat sin kärlek till honom på detta sätt.Hoppas bara att det är ömsesidigt.Att älska och bli älskad är både underbart och svårt.Det är så lätt att bli sårad.

Det känns som den första höstdagen.På morgonpromenaden mötte jag andra vandrare och vi
konstaterade att det fanns vissa hösttecken.En ren och klar luft, en kylig vind, en sol, som inte orkade ge så mycket värme.Men är inte det tidigt? Jo, men oåterkalleligt.Hösten finns i knutarna.Och det är bara att ta emot den.Den har också så mycket att tillföra.

"Mitt härliga hopp, det kan aldrig slå fel, ett arv utan like jag har"(E.Gustafsson)
Min man, Eric, som fick hembud när han var 88 år,brukade säga:"Jag lever här på övertid, och jag har det väldigt bra, men det hindrar inte att jag ändå längtar hem."Hoppet om ett evigt liv, en evig salighet, i gemenskap med Jesus bar honom och fyllde honom med glädje och förtröstan.Efter hans död skrev jag en dikt, som jag återger den sista versen av;"En dag skall vi mötas igen. hemma hos Gud i himmelen

"Varje liten handling, varje vänligt ord, som du sått i kärlek, finner fruktbar jord."
Med de orden avslutade jag den senaste bloggen.
Så nu tar jag vid just där.
Fortsättningen av versen lyder:"Offra dig för andra, Herren Jesus lik, Därigenom blir du lycklig själv och rik."

Att kunna ta och ge både kritik och beröm på rätt sätt innebär också att ställas inför utmaningar.
Ingen vill väl egentligen ha kritik.Men ibland kan den vara till nytta och till hjälp i vår utveckling.Då menar jag en god kritik med ett gott syfte. Men ibland kan vi vara kvicka att uttala oss kärlekslöst och dömande. Det finns två sätt att ta kritik;1. Att bli arg, frustrerad, vilja ge igen.2. Att lyssna, försöka lära mig något.Ta lärdom. Om kritiken är obefogad, bara ha överseende.(Men det kan vara svårt)

Framför mig på bordet ligger målarduk, akrylfärger och penslar.Nu skall jag måla. En utmaning i sig. Med färger tänker jag skapa ett motiv, som uttrycker min fantasi och mina tankar.Inte så lätt.Men jag sätter igång och på målarduken växer det så småningom fram ett motiv. Träd, grönska, vatten, himmel.Det får duga. Det viktiga är ju inte att det blir perfekt,utan att jag antar utmaningen.Och om jag fortsätter att öva, så kan jag utvecklas.

Ett telefonsamtal alldeles nyss väckte flera känslor hos mig,En kär vän och medlem i vår kår har fått hembud.
Hon hann inte vara tillsammans med oss mer än ett par år, men hon gjorde stort insteg bland oss under denna korta tid .Hon deltog gärna och ivrigt i olika aktiviteter t. ex, hemförbundssångarna, andakter på servicehus och äldreboenden, bönegruppssamlingar och i gudstjänsterna var hon en trogen besökare.

Utflyktsdagens mål var Storforsen (Norrbotten), Nordens högsta, obundna vattenfall Det blev verkligen en höjdpunkt. Vi vandrade utmed fallet på spångar och stigar och stannade till på rastplatser och tjusades av den mäktiga ,brusande forsen och de storslagna omgivningarna. Om man har öppna sinnen, så kan man verkligen se Gud i hans eget skapade verk, man blir tilltalad och berörd av Honom, som har gjort vår värld så underbart skön.

Ålvsbyn - en liten ort i Norrbotten. En vacker, ljus kyrka..En glad, ung och vänlig, kvinnlig präst, som berättar om kyrkan.En kantor och en diakon, som spelar och sjunger tillsammans. Vittnesbörd av diakonen om vad den kristna tron betyder i hans liv, Gemenskap och fika i församlingsgården.Den yttre ramen är perfekt och inger trivsel och glädje.Kan det bli bättre?

Jag skrev nyss om trädet, planterat vid vattenbäckar.Det finns så mycket att lära av träden och deras liv.Jag lyssnade till en predikan, med trädet, som tema.Och resultatet blev en dikt, som jag kallade trädets predikan.