Jag är buren

"Bär mig!"
Det lilla barnet sträcker sina armar mot mor eller far.Dom små benen orkar inte längre och barnet längtar efter en trygg famn att få vila hos.
Jag är Guds barn, Gud är min far.Jag sträcker mig mot Honom:"Bär mig!"
Jag blir så trött ibland av vägens vedermödor.Jag längtar efter den trygga famnen
Och den finns där för mig. Jag är buren av min Far.Där finns min trygghet i livet.Jag behöver inte kämpa på ensam.Han lyfter upp mig och bär mig och allt, som jag själv burit, följer med,när Han lyfter upp mig.Därför att Jesus en gång burit all min synd och alla mina bördor, allt, som ängslar och oroar och tynger mig här.
Vi orkar inte bära varandra och varandras bördor.I varje fall inte någon längre tid. Då dignar vi .Men vi kan bära varandra fram till Jesus, som de fyra männen i bibelberättelsen gjorde. Med förtroende kan vi lämna av våra bördor hos Jesus.
"Det kändes som om jag vilade på moln. Jag var buren"Så vittnade en frälsningssoldat, som upplevt en svår tid på sjukhuset.Vi hade burit henne med våra förböner.Och det är min erfarenhet också. Förbönerna har burit mig, speciellt under svåra tider.
Jag är buren av min Far.Jag får vila hos Honom.Jag får tröst ocn nya krafter och nytt mod. Jag har en härlig utsikt, från hans axel.Jag ser en bit av vägen framför, det klarnar för min syn.Han bär mig och jag kommer att nå målet för vandringen.