Största möjliga t y s t n a d...

I gårkväll var jag med om bön- och lovsångsmöte på kåren.En skön stund.Gudsmöte. Två av kårens ungdomar ledde oss i lovsången och kårledaren undervisade, denna gång om att lyssna i tystnaden till Gud.Det är oftast så många ljud runt omkring oss, det kan vara svårt att höra Guds röst i allt bruset.Ibland måste man stänga av allt annat ljud , för att kunna höra Gud tala.Vi stressade nutidsmänniskor har väl också svårt att bli stilla och söka tystnaden .Gud finns i tystnaden och han söker oss i tystnaden.Vi kan öva oss i att lyssna till hans viskning.För att vi ska höra viskningen, måste vi komma nära.
Gud vill ha en nära, innerlig gemenskap med oss.
Gud talar hela tiden, finns med oss hela tiden.Och han talar på många olika sätt och använder sig av olika medel, för att nå oss och få oss att lyssna.Att vara ensam med Gud i tystnaden gör mig stark och hjälper mig att lyssna in hans budskap.
Dagens bibeltext handlade om Elia, som mötte Gud just i en stilla susning.
Stilla lovsångsmusik spelades och vi gick in i tystnaden för att söka Gud.Det fanns olika bönestationer, där man fick tillfälle att söka Gud i tystnaden.Gud var märkbart nära.I avslutningen satt jag framför väggvapnet och Gud talade till mig om Jesu utgivande kärlek och offerdöd på korset, när jag såg F-et(frälsning) som omfamnade korset och kallelsen att sprida budskapet om hans kärlek,när jag såg de korslagda svärden,symbolen för Guds kämpande armé.
Styrkt och stärkt och tacksam och med en inre flödande glädje kom jag hem till mig.Här hos mig finns inte så många ljud ,som stör.Förutom hunden då, som vill ha ett ord med i laget emellanåt.Men jag har verkligen möjligheter att söka Gud i stillheten och tystnaden. Och jag övar mig i att höra hans röst