vägröjarens blogg

Jag kanske ska sänka min ambitionsnivå på bloggandet till en gång i veckan. Mer verkar svårt att få till.

Förra veckan var vi på rikskårledardagar i Örebro på onsdag-torsdag. Det är två dagar när kårledarna från hela Sverige träffas för påfyllning av den inre människan. Som gäst hade vi bland annat Joakim Lundqvist, som var huvudtalare på nyårskonferensen i Umeå. Nu när ungdomarna (Jag inser att jag inte hör till den kategorin längre, även om jag skulle vilja...) Var i Umeå och fick så mycket inspiration, så är det viktigt att vi som kårledare får lite tankar om hur vi kan hjälpa dem vidare i sin inspiration. Han poängterade just vikten av att vi uppmuntrar varnadra över generationsgränserna och att vi som är lite äldre ser och tar hand om det som Gud lägger ner i våra ungdomar.

Ska man blogga, ska man göra det regelbundet. Räknas en gång i månaden som regelbundet?! Det handlar väl att få in någon slags rutin. Hoppas den kommer...

Som det är nu så jobbar jag, eller så är jag hemma med mina barn (och fru, när inte hon jobbar med scouter, Smulan eller tonår) och när de somnat är inte bloggskrivande det som kommer för min tanke - mer en kvällssmörgås och lite egentid med eller utan min fru. Det är väl en ekvation som de flesta(?) småbarnsföräldrar försöker att gå ihop; arbetsliv kontra familjeliv. Fördelen som vi har som jobbar som officerare är att vi har flexibla arbetstider som gör att vi kan saxa lite så att barnen inte behöver vara utan någon förälder några längre tider. Nackdelen med det är att det känns som det alltid är någon i familjen som jobbar.

Då börjar livet som en offentlig person i cyberrymden. Folkmassorna invaderar min dagbok på nätet, trampar in i mitt privatliv, tycker och tänker olika saker om mig... eller?! ... Hallå! ... Är det någon där?