Guds Ande rör sig på många fronter

"Det blev t.o.m. en spontan HALLELUJAMARSCH i lokalen..."

För oss som, antar jag, är lite för unga för att ha varit med om det; Vad är en "Hallelujamarch" för nånting?

He, he, he.... Jo det var mycket vanlig förr, när man upplevde genombrott av något slag. Man marscherar helt enkelt runt i lokalen med fanan i täten! Mycket festligt och frejdigt på något sätt!

Hallelujamarscher hade vi nu och då på min hemkår, Sundsvall, när jag var ung.Också senare har jag varit med om det. Avslutningen av ett eftermöte, då det förekommit mycket bön och människor har tagit emot frälsning.Vi sjöng och jublade, när vi marscerade runt och någon tog fanan och gick i teten.Överflödande välsignelse, helt enkelt.

"... gemenskap över samfundsgränserna..." Det låter som musik för mig. Vad fienden fruktar mest av allt annat, är en kärleksfullt verksam, kristen ekumenik.

En gång förhörde jag mig hos min svärmor om vad en "Hallelujamarsch" egentligen var för något, och fick då veta att förr ibland efter mötena blev glädjen i Herren så stor att den måste få ett omedelbart utlopp.
Man hade då lyft första bästa Fana ur dess hållare och marscherat i lokalen till hans Ära.

Detta påminner mig mycket om temperamentet och tillåtelsen hos de Växande Kristna Församlingarna av i dag inom många afrikanska länder. - Samt givetvis - hos oss här när Frälsningsarmén var ny i vårt land.

Fortsatt framgång i ditt kall önskar A K J

Jubileumskongressen 1982 - då var det hallelujamarsch i Älvsjömässan. Ett par av Älvsjömässans vaktmästare som såg det, deras ansiktsuttryck var obetalbart.

Williamb.
I en tidigare blogg talar Du om att det i vissa ”kretsar” förkunnas ”själiska läror”. Jag har funderat mycket över detta, men inte fått klart för mig vad Du menar. Jag vore mycket tacksam om Du ville ge mig en definition av begreppet.

Vänligen
Sven B

Hej Daniel!

Kände nu i kväll att jag skulle skriva och uppmuntra dig i din tjänst för Herren – du har gjort det bästa val någon kan gör, genom att lägga dig som redskap i Hans hand. Stå fast i detta – vilket jag är övertygad om att du gör.

Vi läser ibland om ”profeter” som bestämt hävdar att det vi skall spana efter och frukta är det stora avfallet. Det jag fruktar är möjligen verkan av dessa ”profeters” förkunnelse. Vi får aldrig, som Kristi redskap, slå oss till ro i försvarsställning. Satan är redan besegrad, vi har förmånen och uppdraget att sprida detta seger rop till andra – som du gör. Visst är satan vred, det har han alla anledning att vara, krossad som han är och visst går han omkring som ett rytande lejon och försöker skrämma oss till tystnad – men Gud är med oss, vem kan då vara mot oss.

Vars stark i Herren Daniel, Herrens styrka övergår all annan styrka.

Så vill jag och min fru tack för de fina möten du hade i Jönköping, det var en styrka att få lyssna till dig.

/Bertil

Williamb!
Jag är mycket besviken på att Du inte vill besvara min fråga! Kanske finns det någon annan på BoE, som har att svar på frågan vad "själiska läror" är?

Vänligen
Sven B

Jag tror att du lättast finner definitionen av skillnaden mellan själisk och andlig i Pauli brev. Att vara själisk (grek psuché) innebär att utgå från själens kapacitet och den inommänskliga logiken, känslan och förnuftet. Detta ställs t.ex. i 1 Kor 2 i direkt kontrast till att vara "andlig" d.v.s. att utgå från Guds Ord och Guds Ande, alltså uppenbarelse, i det man undervisar och uttrycker. En själisk människa, säger Paulus, tar inte emot vad Guds Ande säger. Hennes starka intellekt, känsla eller egenvilja stoppar flödet av uppenbarelse och Helig Ande. Jakob skriver att en visdom som talar emot sanningen (=det uppenbarade Gudsordet) är "själisk, jordisk, ja demonisk...) och apostlarna hänvisar ofta till att den själiska människan skapar splittring, vilket är naturligt eftersom man inte öser ur Guds Andes enande källa utan ur sin egen subjektivitet.
Själiska yttringar kan vara både känslomässiga och intellektuella, psykologiska och filosofiska men de har alla det gemensamt att de bottnar i människans själv och inte i Honom som är Livets verkliga källa. New Age rörelsen är utstuderat själisk, det finns karismatiska kretsar där man kan se starka manifestationer av själiskhet men andens frukter uteblir.
En själisk undervisning utesluter ofta omvändelse och tro och så gott som alltid självförnekelse och Gudsberoende. Den gör i värsta fall människan till Gud och i många fall förnuft och känsla till ledstjärna i stället för uppenbarelse. Själiskhet kan vara teologisk eller sentimental, men den sanna Gudsnärvaron och Andens liv och frukt uteblir.

Vilken fin förklaring Daniel! Jag förstår precis vad du menar. Min erfarenhet är att där själiska läror florerar blir det ofta splittring och konflikter av typen "du ska inte kritisera" eller andra egocentriska avarter... Där Guds ande är finns en enorm frihet men också uppfostran ty Gud är ordningens och inte oordningens Gud. Fram för ett kristenhet som lever i uppenbarelsen. Då behöver vi inte irra vilse utan vi hör anden säga "här är vägen vandra på den".

Williamb
Tack för Ditt uttömmande och klargörande svar på den fråga jag ställt.

Jag önskar Dig Guds rika välsignelse i Din gärning som förkunnare!

Vänligen
Sven B