Norge ligger före?

Efter en härlig väckelsekväll i Falukykan fick nåden att tillbringa torsdag till söndag i Zoé kirken i Fredrikstad, Norge. Det är tredje ggn jag besöker denna församling och det är lika härligt varje gång. Jag tror att det är viktigt att bygga långvariga stabila relationer mellan ledare och församlingar, kanske ännu viktigare än att göra gemensamma satsningar då och då.

Pastor Jan Halvorsen är en enastående föreståndare och tillsammans med sin hustru Margareth gör ha ett mycket föredömligt arbete. Här har vi en stor levade frikyrkoförsamling med en kristallklar hållning i lära och liv. Men samtidigt en kärlek och generositet som är ganska ovanlig! Jag märker att man trots den tidsenliga och friska stil man har i mötena ändå är djupt förankrad i kykohistoria och väckelsetradition. Det finns bl.a. en oerhörd respekt för Frälsningsarmén och dess arv i Zoé! Alla generationer "får plats" på ett underbart sätt och man jublar över generationsgränserna!

På fredagkvällen begav vi oss ut på street-mission och fick bjuda på kaffe och tala med stelfrusna Fredriksstadare om Jesus! Två unga män lämnade sina liv åt Herren där ute på gågatan i den sena kvällen. Flera inbjöds till väckelsemötet på Lördagskvällen och många(ännu)icke troende kom också till lördagskvällsmötet.

Torsdagen handlade om att gensvara när Herren uppenbarar sig, att leva i ständigt gensvar på Jesus. På fredagen förkunnade jag om smörjelsen och att det inte är genom någon människas kraft Guds verk skall byggas. Lördagkvällen handlade om blodet och korset, söndagsförmiddagen om helgelsen och helgelsens välsignelse och slutligen söndag kväll, då jag predikade om att Jesus skall komma tillbaka.

Jag undrar vad det är som gör att det känns så "lätt" att förkunna och vittna i Norge. Att människor hörsammar och uppskattar evangeliet och så varmt kan tillgodogöra sig Den Helige Andes kraft.
Är i alla fall oerhört tacksam till Herren för dessa dagar.
När jag kommer hem tänker jag: Vad är det med gamla Sverige? Gode Gud, ge oss landet!
Daniel