neoprimitiv salvationism

Ja Amen

Amen!

Primitive Salvationism är jag övertygad om att är vägen frammåt.

Vill man se mer om det kan man kolla in den Facebook-pagen med samma namn
http://www.facebook.com/primitivesalvationism eller kolla in www.armybarmy.com

När ämnet kommer på tal kan jag inte llåta bli att slänga in ett citat från George Railton Scott, en av de tidigare pionjärerna, på 1880-talet. Där har vi vad Armén är ämnad att vara!

"We are an army of soldiers of Christ, organised as perfectly as we have been able to accomplish, seeking no church status, avoiding as we would the plague of every denominational rut, in order perpetually to reach more and more of those who live outside every church boundary."

Amen. Jag jublar och bävar - "varthelst än vägen bär". Är vi redo?

Det där var jätteintressant! Tack!

Många gånger tycker jag det har varit oklart vad det är man vill omvända människor till: till att följa Jesus eller till salvationism! (det senare då i bemärkelsen "stiliserad frälsningsarmékristendom"; mycket bra uttryck!)

Alf-Gunnar Brodd, tidigare chefredaktör Stridsropet, påpekade att ändring av former eller språk inte i sig ändrar något utan tvärt om kan skapa en ny exkluderande stil (t ex den moderna "lovsångsrörelsen"), bara skenbart olik den gamla. På sikt leder den till samma sak.

Det här är ett jätteviktigt samtal! Utan medvetenhet om historien så riskerar vi att upprepa den. Hur håller vi det vid liv?

Daniel (williamb) - Stort tack för din bloggpost. Den har stannat hos mig sedan jag först läste den för ett par dagar sedan och så att säga perkulerat inom mig...

Även inom mig ekar ett "Amen". Låt så ske, Herre Gud! Låt oss återvända till rötterna, inte i formerna utan i kraften!

Erik

Det här är intressant ur så många synvinklar. För om vi inte är en kyrka, vad är vi då? Vi har Gudstjänster som följer samma liturgi som de flesta frikyrkor, vi firar våra Gudstjänster på samma tider som kyrkor, vi har grupper och verksamheter som är vanliga i kyrkor (men inte i Missionsorganisationer, exempelvis), etc.

Det här är nu inte bara en akademisk fråga, utan handlar om vår självförståelse. Vad är Armén?

Och om svaret är "en kyrka" - vill vara det? Och om inte, varför inte? Och om svaret är något annat - vad?

Det här aktualiserar igen den (ibland lite trötta) diskussionen om dubbelt medlemsskap. Om vi är en kyrka, funderar jag över varför man skulle vilja vara med i dubbla församlingar. Men om vi inte är en kyrka, utan mer "en förnyelserörelse inom Kyrkan, med medlemmar ur alla samfund" så ser naturligtvis svaret ut på ett annat sätt. Och är vi en "missionsorganisation" kan givetvis också svaret se ut på ett annat sätt. (Och möjligen ska vi då också komma överens om vad en "missionsorganisation" är för något.)

Förlåt - inte meningen att hijacka den här posten. Jag bara har funderat lite över din post. Också. ;)
-

http://www.mackanandersson.se

Mackan:

Ja, visst är det intressant!

Och ja, jag är den första att säga att vi har på många sätt blivit en kyrka bland andra. Tyvärr. För jag vägrar tro att arméns uppdrag är att vara det. Och i det officiella "Mission statement" heter det ju att vi är en "Rörelse...en del av den universiella Kyrkan". Dvs, en del av kyrkan med stort K men inte en kyrka (med litet k).

Vad är då en rörelse, kan man ju fråga sig då. Förvisso.

Ju mer jag läser, studerar och entusismeras av den tidigare armén (alltså 1880-tal typ) ju mer skeptisk blir jag till hur kyrkofierade vi har blivit. T.ex. har jag ju faktikst svårt för ordet Gudstjänst. Att vi "firar Gudstjänst". Inte minst ordet, för vadå gudstjänst? Är det inte gudstjänst (i bemärkelsen tjänande av Gud) när vi matar hemlösa, eller har kid's club eller besöker pensionärer?

Givetvis är det att tjäna gud det som sker en söndag med, men ordet riskerar lätt att få det till att det är det som ÄR gudstjänandet. Eller i prakten; Att vara frälsningssoldat är att tjäna gud, och det gör vi på söndagen. Att vara en frälsningssoldat är att gå troget på söndagsgudstjänsterna.

...och är vi inne på det kan vi gå igång på det där med att FA numer "ordinerar" officerare. Vilket i mina ögon är heldumt.

Och där inser även jag att det blir _väldigt_ spretigt. Men det finns SÅ mycket intressant i detta! Men får stanna där, denna gång.

Vi är en del av den kristna kyrkan, en del av kristi kropp, alltså är vi kyrka. "En kyrka" är svårare om man inte talar om kyrkobyggnad. Har Kristus blivit delad? Nej. Vi är kyrka, vi är Jesu händer. Där 2-3 är samlade är jag mitt ibland dem = gudstjänst? När kristna som går till Frälsningsarmén träffas i Jesu namn uppstår gudstjänst, där människor som bekänner sig till Jesus utför Jesu handlingar uppstår gudstjänst.

Varför detta gränsdragande? Det var väl just det vi ville komma ifrån.