Den meningslösa och tröttsamma kampen mellan liberalt troende och bokstavstroende rullar ju vidare i ett evigt vågmönster. Nyligen verkar några av deltagarna ha upplevt att tonen blev för hård och då följer en dialog om tonen i debatterna. Tusen gånger har vi sett detta. Några gånger har jag deltagit själv.
Allting verkar ju ske i någon slags officiell anda av ”vi kan lära av varandra” och med ett ideal av att alla måste kunna mötas. Jämt. Personligen tror jag inte så, och nu tänker jag berätta varför.

Jag tror inte att man har en viss gudsbild främst för att man har lyckats läsa sig till den. Eller för att Gud har uppenbarat den för en eller något liknande. Jag tror att man helt enkelt har den gudsbild som man klarar av att hantera. Skulle man titta på hur livet och personligheten i övrigt ser ut för till exempel en starkt bokstavstroende så tror jag att gudsbilden skulle te sig fullständigt logisk. Samma sak är jag övertygad skulle hända om man betraktade den liberalt troende lite mer ingående.
Det hela blir ofta närmast en kamp om vem som äger Gud. För vad skulle hända med mig om det visade sig att de bokstavstrogna hade rätt trots allt? Eller, tänk om man står där framför Gud en dag och han frågar varför man slösade så mycket tid på att tjata om renhet och omvändelse?
För att ge ett exempel så kan jag berätta att för mig skulle det bli oerhört svårt att tro på en gud som på fullt allvar menar att den som finner sin sanna identitet i en homosexuell livsstil kommer att dömas till utanförskap och lidande efter döden. Därför tror jag helt enkelt att Gud inte tänker på det viset. Det betyder inte att jag har rätt eller fel. Det betyder att jag söker efter en bild av Gud som jag kan hantera. Som jag kan inlemma i mitt liv och i min identitet. Någon annan kommer fram till det rakt motsatta och blir trygg i den bilden. Jag föreställer mig att Gud ser detta och har förståelse för det.

Det har ju inte vi själva, uppenbarligen, och kampen om Gud går vidare utifrån en idé om att liberaler och bokstavstroende måste kunna samsas till varje pris.
Jag tror inte så.
Jag tror att det är på sin plats att på allvar erkänna att oavsett vilken bild av Gud man svär sig till så bär man endast på en futtig liten skärva av helheten. Detta kan ju de flesta hålla med om men så fort någon vågar påstå att Gud tänker det ena eller andra i en viss fråga så åker ödmjukheten ut genom fönstret och vi börjar vifta med våra fjantiga små hobbyteologier istället.
Minns då att det du säger eller argumenterar för inte säger ett endaste dugg om vem Gud är eller vad han tycker. Om Gud är Gud så vågar jag anta att han kan ta ansvar för sina egna idéer och att inte behöver skyddas eller bevaras av någon av oss. Nej, det du säger berättar något om vem du själv är. Och medan världen brinner sitter du och kastar bort din tid på att prata en massa strunt om vem som ska få gifta sig eller vem som får ligga med vem och när.
Minns också alla böcker du läst, alla texter du skrivit, alla dina fina ord och alla timmar du stått på knä kommer att räknas som noll och intet en dag.